1. Om sorg efter farmor
Tåget hem, hör ständigt slag mot rälsen, de eviga tjut av ett tåg som snabbt far fram.
Jag kan inte låta bli att börja tänka, lägger några minuter på att fundera över dig farmor, för mig är du faktiskt helig.
Kan inte förstå hur en värld som är så vacker och full av liv kan vara ond, varför de ständigt måste strävas efter att överleva, men kan aldrig stanna upp och andas utan måste alltid lägga kraft på att träffa vänner, sköta jobbet och allt annat som hör till livet för utan allt de där extra kan vi inte leva de vi kallar livet.
Du var en otrolig kämpe, en stark krigare som vägrade att ge upp! Med hjälp av din obeskrivliga vilja gav du oss några extra år tillsammans. Du har din vilja att tack för att du överlevde.
Du klarade cancer med bravur och stod stadigt på egna ben, levde dag för dag i vetskap om att de kunde vara den sista, ändå slutade du aldrig att le men som alla redan vet, läser du en saga så tar den någon gång slut, lika blommor som blommar och sedan dör så växer dom alltid upp igen men det blir aldrig samma blomma. De är bara resultatet av vad de gamla livet lämnade efter sig.
Samma jämförelse kan man göra med din plötsliga bortgång. När du togs ifrån oss föll världen i gråt, till och med änglarna grät den dagen i kyrkan då de föll snöblandat regn. Men jag ser de inte som att du är borta, för mig är du inte död. Du lever inom mig där du lämnade kvar de där fröet av ett gammalt liv. Ibland kan jag till och med känna din närvaro.
Mitt i all förtvivlad sorg kan jag i alla fall glädja mig åt att du är ett änglalik, att du med utsträckta vingar valde att lämna land, en ovärderlig skatt, du blir aldrig bortglömd, du begravdes i våra hjärtan med stark band till himlaval.
2.Om sorg ilska över en kille
Solen bländar mina ögon,
det är varmt men ändå kallt.
Tar fram mina solglasögon för bakom dem kan jag vara den jag egentligen är idag.
Fäller en tår för det du gjorde emot mig, hoppas du förstår att det skapade djupa sår.
Vet inte om du hör eller ens kan bli berörd men du kanske kan se att jag vissnar ut och dör.
När ska saker få ett slut
försöker minnas den tiden då jag drömde en dröm
blev vilsen ganska tidigt, bakbunden och glömd.
du sa du skulle älska, skydda och förstå men allt var bara ilska, jag visste inte då, hur kunde jag ens stanna när du höjde den och slog.
Fäller en tår för det du gjorde emot mig, hoppas du förstår att det skapade djupa sår.
Vet inte om du hör eller ens kan bli berörd men du kanske kan se att jag vissnar ut och dör.
Fäller en tår för det du gjorde emot mig, hoppas du förstår att det skapade djupa sår.
Vet inte om du hör eller ens kan bli berörd men du kanske kan se att jag vissnar ut och dör.
Greppa tag i mitt hjärta, slet ut det ur mitt bröst.
Du delade det på mitten, krossade det med skon du spottade på mitt inre och kastade mig bort.
Jag blev nerslängd i marken, slog huvudet i en sten, jag famlade i blindo för jag kunde inte se.
Fäller en tår för det du gjorde emot mig, hoppas du förstår att det skapade djupa sår.
Vet inte om du hör eller ens kan bli berörd men du kanske kan se att jag vissnar ut och dör.
Fäller en tår för det du gjorde emot mig, hoppas du förstår att det skapade djupa sår.
Vet inte om du hör eller ens kan bli berörd men du kanske kan se att jag vissnar ut och dör.
Textförfattare: Malin Borhult