Att vara synskadad i Sverige
Min skolgång blev inte speciell framgångsrik.
Ingen förstog att jag var synskadad förän vid en hälsokontroll 1966 som skolan anordnade. Efter detta blev det många besök hos ögonklinik i Västerås som då inte visste mycket om RP ”Ritinitis Pigmentosa” de undersökte och provade med droppar samt bära svart lapp för ena ögat i månader. Detta gjorde min situation ännu värre.
Att klara skolgången med bara ett öga blev mycket svårt när båda var svaga.
Samt de droppar utviddgade pupillen så allt blev suddigt.
Fast detta upptäcktes i skolans regi vid läkarkontroll så gjordes det inga informella instruktioner till mina lärare som ej fick veta något så jag kunnat sitta närmare svarta/gröna tavlan och därmed se vad som skrevs.
Efter många år och besök hos ögonkliniken Västerås sades de att de ej kunde göra något och att vi ej kommer bli kallade men får beställa tid för undersökning om/när vi ville.
Jag upplevde att de mest expimenterade och forskade för sin egna del under alla år som mor fått betala bussresor och ta ledigt från arbetet förlora lön under alla dessa år.
För min del var det en uppskattad utflykt då mor bjöd på mat på en grillbar nära busstatioen så jag fick korv o pommes fritos med ketchup varje gång. Snälla mamma ville jag skulle må bra och tyckte synd om mig som fått fel på ögonen.
Allt detta med min möjlighet att få en utbildning forstatte efter grundskolan.
Svårt få ett jobb samt Amucenter var Sveriges sätt fixa detta problem. Jag gick då en preparant kurs där man läser in
grundskolan/högstadiet som sedan övergick i yrkesutbildning. Detta gick mycket bättre pga. Att man som mer vuxen kunde tala för sig och berätta att man behövde sitta närmare eller varför man ville skriva med bläckpenna istället för blyerspenna som jag hade svårt att se.
Startade en El/telekurs som också gick bra och fortsatte till nästa nivå där man skulle få behöringhet men blev kallad efter ett halvår till Amustyrelsen eller vad den gruppen kallade sig. Där hade min lärare nog läst någonstans att jag led av en ögonsjudom och de ställde mig mot väggen typ med frågor hur jag skulle kunna jobba som el/teletekniker som synskadad.
Ja vad svarar man på det när jag hithills klarat kurserna bra utan anmärkning mm.
De beslutade att jag ej fick fortsätta utbildningen och jag fick sluta.
Efter detta beslutade arbetsförmedlingen att jag skulle gå på arbetsträning i ALU Västerås.
Där testade de hur bra man klarade alla möjliga sorters arbeten så som avläsa micrometer på en mängd små stavar där de då kunde se om jag kunde avläsa mindre än mm skalan. Tillverka små burkar i metall och annat sådan som jag ej var intresserad av. Att typ få jobba på industri hade jag aldrig varit intresserad av och fattade heller inte vad detta skulle vara bättre för en synskadad. Efter ett halvår bad jag om förflyttning till kontorsutvärdering så jag ev. kunde lära mig masikskrivning /räknemaskin samt ordbehandling osv.
Allt detta gav mig ingen anställning så jag fick ett jobb och tjäna pengar.
Jag påtalade att jag ville jobba och frågade om de inte har prova på riktiga arbeten eller något som gör att man tjänar pengar.
Berättade att jag var mest intresserad av kreativa utearbeten växter trådgård mm.
Samt om det inte gick få prova på inom kommuen via park och fritid ?
Jag fick en anställning men kommunen skulle naturligtvis se till så de slapp betla min lön och ansökte om lönebidrag i över 40 år fast lagen säger att detta kan utnyttjas i en övergåns period där en naturlig anställning ska ske. Detta gjorde att jag ej kunde klättra i kariären få normal lön eller de trygghetsformer som en anställning ska ge.
Som nu i pensionsålder är orsaken till en låg pensioon.
Att de på park och fritid vet att de anställt en synskadad och denna anställning var en resurs som ej kostade dem ett öre så skickades jag ut och fick utföra jobb som alla de andra och så hade ju allt varit bra förutom
att de skickade ut mig på packmoped i mörker tidigar morrnar sena kvällar i den mörka årstiden. Denna sjukdom är lika med mörkerblind. Jag kunde ej ta körkort pga. Synskadan men ut på vägarna och ev. skada någon eller mig var jag tvingad till.
Efter många år fick jag order åka till grannkommuen och hjälpa till. Dagen innan provade jag åka en bit på den vägen utan beslysning och fick vända för jag såg inget.
Detta påtlade jag för min arbetsledare Ove och han sa det är lika för alla de ska ta sig dit de blir tilldelade. Då förklrade jag att jag ej kommer kunna detta och att de borde veta att jag är synskadad och jag blev så ledsen efter detta. Jag fick mer och mer problem hos dessa omännskliga arbetsledare och värst var områdes chef Sven som senare blev tillkallad till kommunhuset där min fackliga
ombud och jag skulle gå igenom de problem som skapats. Sven var så aggressiv,
dum, omännskligt ointresserad att han sa att jag hade ingen plats hos honom på lyckan och så vända han bara på klacken och gick ut ur lokalen. Jag har aldrig känt mig så värdelös fast jag utfört allt de sagt under alla år fast jag ej borde ha utfört sådant pga. Risken för mitt och andras liv.
Ett annat jobb som arbetsförmedlingen tilldelade mig för att jag inte skulle förlora mina 3 Kr. i arbetslöshetspeng, var som plåtslagar lärling 6 km utanför kommuen.
Det var oerhört svårt åka dit på cykel men via en moped jag fick av min far så gav lyset en möjlighet i mina unga år.
Detta var arbeten på höga hala tak där man lätt kunnat halka och inga skydd så som bra skor eller linor osv. gavs.
Efter att jag halkat engång och som tur fick tag på hängrännan så jag inte föll ner gav jag upp och åkte aldrig dit mer.
Det var aldig något jobb som de skickade mig till som var genomtänkt tyvärr.
Men efter Feltenbergs agerande var jag sjukskriven länge till jag bad om en omplacering till Fritidsförvaltningen där jag ej behövde fara omkring på vägarna.
Som tur fanns det en fritidschef som var intresserad av musik och theater samt behövde en tekniker för sina aktivitet att skapa en träffpunkt för undommar.
Är så glad för detta för där var jag i ca. 10 år tills en ny chef tog över och ville få bort mig Alf verkar hata musik eller undomlig verksamhet för han la ner allt jag skapat tillsammans med den förra fritidschefen.
Vi hade över 25 undommar som lärt sig spela intrument sjunga få vara med till 2 skivsläpp
”vinyl” samt att vi byggde en inspelningsstudio i Eldspodaskolan. Jag och Thomas byggde om 2 rum isolerade la in heltäckningmatta målade osv. Samt att jag drog alla el och ljudleningar från alla de kopplingsodosor jag skapade så trummor gitarrer bsa sång fick sina platser. Sågade upp ett stort hål till kontrollstudion där mixerna skulle vara och satte in ett fönster mellan. Byggde slutsteg högtalare och andra tekniksa tillämplingar för detta ändåmål.
Nä allt skulle försvinna från Alfs lilla fritidskontors måsten. Så helt plötsligt skulle jag ej ha kvar mina viktiga syssla samt att vi skulle byta lokal och hus. Efter de framtagit den nya likal kunde vi se att där hade han /hon sitt rum och där skulle vi kunna fika, toalett mm. Men för lilla mig fanns inte
längre plats för Allså jag ännu engång valts bort fast kommuen ej betalar någon lön utan
får från staten min lön känns ju förbannat trevligt….
Eftersom jag ej längre skulle till höra kontorspersonalen så bad jag få tillbringa min tid på Föreningsgården /Unga Örnar där vi som Musik/theater grupp tränade varje vecka med ungdommarna samt godkänts av dem så fick jag flytta dit och agera som vaktämästare mm. Samt tekniker till deras aktiviteter som de hade ibland på kvällar.
Jag har levt hela livet i denna kommun och blivit så illa behandlad av min arbetsgivare samt utnyttjats till helt fel åthärder.
De har sökt bidrag för min lön under alla år ändå har jag ej fått de trygghetsförsäkringar som man tror alla har som har en anställning.
Vände mig till facket flera gånger ”Kommunalarbetarna Avd 17” och påtalade att jag ville ha en klassificering på det arbete jag utför och få lön därefter. De gjorde inget !
Nu är allt ett otrevligt minne för mig och jag straffas ännuen gång av denna förbannade skit kommun som nu har tagit bort alla hjälp efter att ha blivit avlurad LSS assistansen som jag haft i många år med orden detta kommer ej att ändra något du kommer fortfarande få den hjälp du behöver. LSS omvandlades till ledsagning tills jag blev 65 och då slog de till och tog bort ledsagningen mm. Så idag när synen är som sämst och behlvet som störst skiter Hallstahmmars kommun totalt i mig och hoppas jag tar livet av mig. Socialnämd/styrelsen besitts av omännskliga inkompetenta individer som skiter i sina svagaste i samhället.
Tack för ordet av mitt skit liv!
Författare: Lennart Erik Edlund