Bengt satte sig med skakiga ben ner på den nya och svindyra skinnsoffan. Han begrundade sitt öde. Han hade alltid betraktat sig själv som en orubblig man, stark, i det närmaste osårbar. Han strök handen över skepparkransen och funderade på hur han skulle ta sig ur situationen. Hur kunde jag vara så dum, tänkte han. […]
