Det börjar som alla andra dagar. Med andra ord, ingenting speciellt. Livet hänger varje dag på en skör tråd som bara väntar på att bli kluven i bitar. Dagarna in, dagarna ut, sitter jag på mitt kontorsjobb, skrattar med kollegorna och sedan cyklar hem till min lilla etta nere i centrum. Har alltid ett leende på läpparna under arbetsdagarna. Men varför är jag då inte lycklig när jag är hemma? Min själ fylls med sorg och ilska som skriker av frustration att jag måste göra något med mitt liv. Den sköra tråden börjar bli alltmer tunnare för varje minut som kommer och går och snart är allt försent. Vad ska jag göra? Sådana tidpunkter i livet vill jag bara gräva ner mig i sandens kallaste och mörkaste del, där jag bara kan höra mina egna tankar och tystnaden själv och ingenting annat. Fångad i en bubbla, där luften är så kvav att jag bara kan höra mina tunga andetag.
Jag har en klar bild av den sköra tråden, men den är svår att förstå sig på. Livets mysterier är och förblir en gåta. Kommer man någonsin förstå sig på dom? Vad försöker den säga? Är jag lycklig? Kanske det där med leende på läpparna bara en ren inbillning som fastnat och blivit en vana i mitt liv. Försöker jag dölja sanningens ögonblick, att jag faktiskt är en sorgsen person, där jag är bruten på flera ställen, likväl inombords som utanpå.
Varför inte ta sig i kragen och gör något helt nytt? Det är här och nu som livets alla möjligheter finns att välja bland och här är bara början till att våga testa mina gränser och faktiskt visa vad jag går för. Den sköra tråden som för varje minut gått och blivit tunnare och tunnare, har stannat upp och bilden som var tydlig, har nästan försvunnit. Livet har så mycket att ge, men man har ändå svårt att förstå sig på alla mystiska ting som dyker upp. Hela livet består helt enkelt av många gåtor. Men det kanske är meningen med allting, annars så lever man ju inte.
Skriven av: Alice Halleröd
15/4-2014