Jack och Nico såg in i skogen framför sig. Det nästan gnistrade grönt i solskenet av alla träden. Som hastigast vände Jack tillbaka blicken till stugan igen som hans familj hade hyrt över veckan. Hans mamma och pappa vinkade glatt efter dom. Stugan och trädgården, Jack himlade med ögonen. Liten och tråkig mitt ute på en äng med två gungor åt barnen, som hade blivit äldre än föräldrarna säkert.
Närmaste affär fanns flera kilometer ifrån och det var en mataffär! Tillräckligt liten för att kunna va en mack.
Så lugnt, och öde, han kände dysterheten över allt redan nu. Hit hade han tagit sin bästa vän också. Men han trodde det åtminstone kunde vara lite bättre. Så vände han sig till skogen igen med ryggsäcken i handen. Han hade för sig att den behövdes. Skogen såg ju ändå ut att vara något särskilt. Den riktigt sög in dom båda redan nu.
En bit in i skogen, var den mycket djup och vacker. Skogen var i dalar upp och ner, fåglarna kvittrade överallt omkring dom. Det fanns blåbärsris utanför dom små stigarna. Mesta dels en barrskog men det fanns också lite björkar. Fast skogen var som vilken som helst, så var det något speciellt över den. Bortsett från fåglarna var den ödslig och tyst, men otroligt vacker, förde in ljus som aldrig förr i en skog. Förutom dalar fanns höga kullar och få klippor. Det blåste kallare än vid stugan. Fåglarna avlägsnade efter en stund, vinden var det man hörde.
Plötsligt hörde dom röster lite längre bort. Ljusa, glada och högljudda.
”Åh titta vilket stort blåbär! Som en köttbulle.” Sa en flicka nedanför kullen som killarna var på.
”Ja, verkligen och titta här på lingonet, grön prickigt.” Ett klart leende fick det ljusa vackra ansiktet att lysa.
”Åh, kolla vilka tjejer, kom vi smyger ner och skrämmer dom.” Viskade Jack med ett leende. Han älskade att busa med unga snygga tjejer. Han kände inte dom här men vad spelade det för roll. Dom var verkligen något att skrämma upp.
Jack smög en bit, missade stenen som stack upp mitt framför hans fot. Plötsligt slog han en kullerbytta ner. Ingen tyst variant heller.
”Hahahahaha, hur gick det?” Jack rullade ner till flickorna och stannade mitt i det blåa riset. ”Kom, jag hjälper dig upp.” Fortsatte ena tjejen och tog Jacks hand.
”Jag klarar mig själv.” Försäkrade Jack upphetsat, satte sig upp, borstade av kläderna, såg hur blå, finskjortan hade blivit av bären. Snyggt!
”Åh, hjälp skräms inte så där!” Sa en rödhårig söt flicka. Jacks kompis var bakom henne och skrämdes. Han lyckades tydligen, på den snyggaste också!
”Vilka är ni då?” Frågade en brunhårig tjej med ljusbrun hy. Hon tog bort sitt lockiga hår och log nyfiket mot Jack innan hon tittade bort på Nico lite längre bort. En grön långklänning med en vit tröja passade hennes normalbyggda kropp.
”Mitt namn är Jack och min vän Nico, ni då?” Undrade Jack.
”Åh, jag heter Louise, dom andra Katja och Kajsa, ni var syskon va?” Sa hon med brunt lockigt hår vänd till dom andra flickorna.
”Jo, nästan tvillingar, Katja är född några månader efter mig.” Svarade Kajsa och killarna såg likheten över dom båda flickorna. Samma vackra, tydliga ansiktsdrag, och ungefär lika i längden. Smala och eleganta. Den ena rött lockigt hår. Den andra svart rakt hår. En lång röd tunika på Kajsa, Katja hade en vit. Båda tjata jeans, verkligen formade deras ben. Förutom håren såg dom lika ut men Katja med det svarta håret var ljusare. Dom båda så vackra att killarna aldrig hade sett nå vackrare. Om dom var tvungna skulle båda välja flickorna före alla flickvänner dom hade haft.
”Åh just ja, på så vis var det…” Sa Louise och reste sig upp från blåbärsrisen. Hennes gröna klänning svajade lätt i vinden.
”Vad ska ni göra i skogen? Bara plocka blåbär eller?” Undrade Nico och la märke till Katjas öron. Vackert… och spetsigt. Hmm var det nå fel med det? Nä…
”Jag ska hitta min lillasyster. Hon har vart i skogen lite för länge. Jag har inte hittat henne nånstans än och vi har kommit en bit in i skogen. Dom här syskonen hittade jag på vägen.” Svarade Louise och tog bort den ojämna luggen.
”Ni kan hänga med? Alltid bra med fler. Då hittar vi henne fortare.” Tillade Kajsa med ett så sött leende så möjligt.
”Men det behövs inte… räcker med…”
”Nonsens. Hon kan ha gömt sig överallt. Vi behöver hjälpen. Killar visst vill ni?” Vädjade Katja och avbröt Lousie. Hon smekte Jack på hakan som nästan dreglade när han såg hennes glittrande klargröna ögon.
”Med glädje.” Svarade båda samtidigt och, gruppen letade vidare. Louise sist, Rynkor började synas på hennes panna. Killarna framför henne var definitivt redan som förhäxade av flickorna. Visst, även hon måste medge att det var något med dom. Men hon blev nervös över det här. Hoppas verkligen hon hittar sin syster snart så dom kunde komma hem till middagen i tid.
Blommor på små buskar fanns vackert omkring dom, dal efter dal visades. Killarna och Louise kändes sig strax trötta i bena av alla höga backar i den otroliga skogen. Inget stoppade Katja och Kajsa, dom tittade knappt efter Louises syster Lisa. Dom gick först med killarna hack i häl, likt gamar som följde djuret i öknen. På dom snabba stegen verkade det som om flickorna framför Louise visste vart dom skulle… men hur kunde dom se så säkra ut på det? Dom sa inget om vart hennes syster var. Sen killarna kom blev Louise mer fundersam.
På en kulle såg dom något emellan alla bladen som verkade växa på något grått i sten långt nedanför dom. Bladen växte som likt ett vackert slott en efter en. Varje torn hade tydligt formats av det gråa och bladen. Fönster fanns lite här och var. Skogen omkring dom var fantastisk grön och vacker. Slottet passade väl in i det gröna, fast man såg vattenskador och halvruttet tak, såg slottet fantastiskt ut. Det verkligen glittrade i solskenet.
”Åh Lousie skynda dig, din syrra kanske fastnade i slottet!” Ropade Kajsa ivrigt och kastade en blick på flickan efter dom. På osäkra ben kom Louise närmare. Hon kände all fukt omkring sig En uggla hoade i träden. En varg ylade avlägset och hon följde efter dom fyra ner för den branta backen. Nedanför den höga kullen var slottet enormt och vackert, det måste ha vart övergivit ett tag såg man av alla blad och det ruttna taket. Vissa fönster var hela, andra inte. Vännerna gick bort till porten i trä som stod på glänt. Den såg ut att falla isär när som helst av fukt. Katja och Kajsa tog sig förbi porten utan tvekan, killarna följde efter dom likt klister. Louise trippade in sist i den mörka fuktigheten. Tveksamt följde hon endast med ifall hennes syster tog sig hit. Fast det var vackert utanpå, kände hon sig inte säker inuti. Ändå skulle hon väl förstå om hennes syster var här… hennes nyfikenhet kunde mäta sig med något enormt. Ja Louises nyfikenhet var inte liten heller, men det var dom vackra flickorna framför henne sa henne nåt. Dom var inga vanliga flickor…
Bakom dom stängdes den ruttna dörren plötsligt igen, men det var det ingen som märkte. Gruppen fortsatte längre in och började ropa på Louises syster högre. Som om dom visste att hon var här.
”Okej, det här stället kan vara riktigt stort. Jag tror det är bäst att vi delar upp oss.” Jag kan gå med Nico… du får gå med Jack… hmmm du får väl ta med dig Louise också.” Sa Katja nonchalant. Louise tittade hastigt upp från källargolvet, en möglig matta kantade källargolvet. Har dom nåt emot mig också? Eller kändes det bara så? Tanken föll henne genast när hon hörde en otydlig kanske en suck som Katja ville dölja.
”Javisst kom nu. Vi hittar Lisa härinne nånstans.” Sa Kajsa och tog Louise hand, tveksamt följde hon och Jack efter.
”Vänta lite nu, vart ska vi träffas sen när hon har hittats?” Försökte Louise och tittade bort på Nico och Katja.
”Vi kan träffas här. Men jag går gärna med Katja överallt.” Tyckte Nico alldeles röd om kinderna.
”Ja det blir alldeles utmärkt.” Höll Kajsa med och log fånigt.
”Var på din vakt Nico bara. Det är något som inte stämmer…” Viskade Louise väldigt tyst i Nicos öra.
”Vad skulle inte stämma?” Undrade Katja misstänksamt. Louise tittade upp på henne. Hur kunde hon höra mig..?
”Åh jag menar att… han ska va på sin vakt med att hitta min syster… jag är osäker på om hon är här.” Försökte Louise blekt.
”Ja vi alla ska hålla vakt.” Svarade Jack hastigt och tog Louises hand. ”Kom nu, vi båda har kommit efter snyggingen därborta.”
”Okej…” Louise traskade efter Jacks bestämda steg och ryckte sedan honom närmare sig.
”Vad håller du på med?” Undrade Jack som nästan föll över henne eftersom han gick på en lös sten samtidigt.
”Jack, vakna till! Märker du ingenting, dom är för snygga. Dom försöker lura in oss.”
”Äh skitsnack. Dom ser normala ut. Kom nu.” Sa Jack, långt framför sig såg dom en ivrig Kajsa i ett annat rum.
”Åh, kom och kolla in det här!” Ropade hon och Jack sprang in med Louise fortfarande i sin hand. Jacks och flickans ögon växte över det dom såg. Dom hade tydligen hamnat inne i ett gammalt museum. Det var inte vilket som helst, den visade mycket från förr i tiden. Ja allt från dinosaurier till första rymdraketen. Rummet var väldigt stort så det fanns mycket gammalt att kolla på.
Även onaturliga väsen som man trodde på förr. Som läskiga troll.
”Åh, coolt” Jack stirrade på en flygödla ovanför honom. En vindpust tog sig fram från flygödlan som var helt stilla. Jack gapade bara ännu mer.
”Titta här. Så stred dom tidigare med svärd och skydd över hela kroppen.” Sa Kajsa och tittade på två riddare som stilla stred mot varann. Dom rostiga plåtarna visade att dom verkade vara från 1300-talet kanske eller äldre.
”Ja dom slåss över mig. Jag kung Gustav den första!” Skämtade Jack glatt och båda flickorna fnittrade till.
Bakom dom verkade något bita i luften. Louise hörde dom hårda käftarna, dom skallrande tänderna. Hon vände sig om och tittade. Bakom dom var det lika stilla som vanligt… vad fick hon för sig? Vännerna gick vidare, titt som tätt så kom det lugna vindpustar bakom dom. Louise kände sig iakttagen, men det fanns ju inget bakom dom.
”Åh hur dom slet förr i tiden. Och det där var allt dom fick! Lite bröd och vatten om man hade tur.” Sa Kajsa och hade handen mot några slavar som piskades på en åker. Andra magra slavar, åt någon brödbit i ett hörn lite längre bort. Fanns även yngre och några riktigt gamla slavar med trasor av kläderna kvar på kroppen. Dom arbetande blev tvingade med piskan att ta upp ogräset.
”Tur att det är bättre nu.” Jack skakade på huvudet.
”Säg inte det. Jag vet vissa länder där dom har slavar.” Varnade Louise och tyckte sig se en svettpärla på en.
”Det är vissa länder det. Förr fanns slaveri överallt.” Påminde Kajsa allvarligt.
”Jo, det vet jag mycket väl.” Mumlade flickan bakom och dom lämnade slavarna. Då hördes ett knarrande steg. Louise tittade bakom sig igen. Allt var stilla men en slav stod nu vänd mot dom. Gjorde den det nyss också?
Något senare kom vännerna bort till en massa trappor upp till ett av alla tornen. Innan dess hade dom fått se lite pirater och ett väsen… som nixor, en slags vattenande ungefär som Näcken, fast det här var i en kvinnlig form.
Musiken lät fortfarande svagt från den blonda flickan bakom den stridande forsen. Fascinerade över allt, tog dom några trappor upp och kom till andra rum innan trapporna skulle nå toppen. Kajsa öppnade dörren till ett av rummen, en våning ovanför. Några meter bortanför dom fanns några mumier och stora rikedomar. I ett helt annat hörn fanns en Japansk man som hade strävat efter evigt liv med kvicksilver bollar i sin hand. Bredvid såg dom människor som hade drabbats av Digerdöden. Pesten som drabbade många länder omkring 1300 talet. Därefter fanns även otäcka zombier. Man såg verkligen dom stora tydliga knölarna och bölderna av sjukdomen. Vissa människor låg redan döda andra stod eller satt och såg rysliga ut.
På väggarna bredvid stod det skyltar om årtalen. Dom gick en bit till och hörde plötsligt ett skrik.
”Vad var det där?!” Undrade Jack och spände sin hand i Kajsas.
”Det, det lät som Lisa! Kom, skynda er. Det kanske har hänt henne nåt.” Sa Lousie som kände igen den ljusa rösten som ekade omkring dom. Hon rusade närmare skriket och rösten hördes igen.
”Släpp mig ditt monster!” Skrek Lisa längre bort och Louise såg sin syster. Hon sprang bort från ett sabeltandad tiger som stod där stilla. Mitt i vägen någon meter ifrån Lisa. Lisa som var en blond tonåring, lång och vacker sprang bort till sin syster med rädsla i ögonen.
”Men… Lisa, där är du ju! Vad är du rädd för?” Louise tyckte att sabeltandade tigern var hemskt, men den rörde inte en fena.
”Tigern, den, den rörde sig. Bet i mitt hår. Attackerade mig.” Pep hon och stirrade på tigern.
”Åh nu har vi hittade den borttappade systern. Nu kan vi gå och leta efter dom andra. Jag saknar Katja.” Sa Jack och Lisa vände sig till honom, då fick hon syn på Kajsa också. Hon backade närmare tigern och tog sin syster i handen.
”Hon, hon är ett monster….” Sa Lisa gällt.
”Vad har du tagit för drog?” Systern såg Kajsa som en vanlig flicka. Men sen såg hon all förändring. Hon bara gapade.
”Jack… titta vad din prinsessa har blivit till.” Darrade hon.
”Åh två borttappade syskon… ett monster va? Nä nu går vi.” Sa han och skakade på huvudet vände sig till Kajsa som fick honom att ta en extra syn över henne.
”Ni ska inte någonstans! Så du har kommit loss? Aja längre kommer ni inte!” Sa Kajsa som plötsligt hade blivit en hemskt vårtig, kraftig, gammal häxa!
”Ett… ett monster!” Jack verkade äntligen komma ur förtrollningen. Plötsligt blev dom tre vännerna omringade av dom levande olika årtalen omkring dom. Alla var där på någon sekund. Mumier, riddare, slavar, ja även det som inte funnits förr. Vampyrer, zombier, mer. Dom närmade sig dom tre ungdomarna samtidigt som häxan försvann in i en rök omkring sig.
”Vad ska vi göra nu?” Skrek Lisa och hörde ett döende ljud från mumierna. Hennes tänder gick som trummor i Heavy metal musiken, hon riktigt fasade över det som skulle hända härnäst.
”Hmmm… om det bara kunde finnas….” Jack blev tyst en stund och såg sig omkring dom backade närmare varann för monster och årtal som omringade dom allt närmare.
”Skynda Jack! Snart är vi riktigt i klistret, om du har en plan!” Ropade Louise fast han nästan var bredvid honom.
”Åh, där har vi ju sånt! Men bakom alla zombier! Aja om vi stannar här, överlever vi inte.” Mumlade Jack.
”Vad exakt babblar du om?” Undrade Louise förvirrat, plötsligt tog han tag i bådas flickornas underarmar. Armarna blev alldeles röda och blodet kunde inte riktigt forsa igenom. ”Vi sticker inte ifrån dig. Det är svårt!” Louise kände hur Jack tryckte, alldeles för hårt.
”Nej men ni ska efter mig, vare sig ni vill det eller inte, annars är ni fast! Spring nu!” Jack kastade sig fram med flickorna efter sig mot några zombier av allt som omringade dom. Dom tre vännerna blundade och sprang det snabbaste för att kunna knuffa sig ut. Zombierna närmade sig och blev knuffade åt sidan. Dom var tunna och magra med lite klädstycken. Vägde som ett benrangel kanske. Apropå det, så kom skelett efter dom genast med sina svärd.
”Åh underbart här är dom!” Sa Jack vid en vägg där han äntligen släppte syskonens händer. Lutade mot väggen fanns en massa vapen från förr. Säkert användbara fortfarande, dom fick duga. Jack tog upp en sabel, ett gevär till Louise och en pilbåge med koger till Lisa. Hastigt tog han upp dynamit ifall det skulle komma till användning. I fickan fanns en tändare också. Han la ner dynamit i väskan som han haft på ryggen hela tiden.
”Jack akta dig!” Ropade Lisa som hade tagit med sig sin syster lite längre bort. Ett skelett stod mitt emot honom och svingade svärdet mot honom. Jack duckade och tog ett stadigt tag om axlarna på skelettet, knuffade den ur kontroll och gjorde krokben. Den föll ner i en vattenpöl men träffade Jack i benet med svärdet. Blod blänkte till och han skrek inom sig.
”Hmmm, hur använder man den här?” Undrade Louise och rörde över geväret med handen. Kom åt avtryckaren. Pang tjöt det, och den träffade benet som höll fast Jacks vad. Skelettets ben lossnade och kastades därifrån. Jack haltade bort och Louise träffade skelettets huvud. Skelettet blev stilla.
”Åh tack, har du aldrig sett på en film hur man använder gevär?” Var Jack tvungen att fråga när han kom bort till syskonen.
”Jag tänkte inte på det. Men jag fick reda på det i tid. Hur gick det med såret?” Louise tittade ner på det och såg hur det rann.
”Klarar mig. Vi måste vidare innan monstren tar oss.” Flåsade Jack och såg det som kom efter, sjuka kroppar, skelett, zombier, blod rann över dom. ”Öåh Öhåv” lät dom.
”Du blöder skapligt vi måste stoppa flödet! Louise håll vakt på monstren!” Lisa rev av en bit av sitt vita linne och slog fort runt det på Jacks sår. En hård och rejäl dubbelknut sen reste hon sig upp. Samtidigt sköt Louise en zombie några meter ifrån dom. Vännerna sprang vidare, Jack slog till varenda lilla rörelse i deras väg. Fienden samlades i grupp, vännerna blev tvungna att stanna eftersom ingen utväg fanns. Jack såg utöver alla årtal och fäktades med dom närmaste. Skickligt hade han övat kungfu och fäktning förr. Louise och Lisa stod vid hörnen gömda bakom en sten sköt några pilar och skott med geväret.
Bortsett från alla monster fanns en hästvagn framför Louise. Hon smög in i den och närmade sig dörren på andra sidan. Öppnade och sköt en mumie när hon egentligen tänkte ta riddaren en bit ifrån. Hon var inte bra på att sikta.
En pil träffade Zombien bredvid. Lisa på andra sidan hade gömt sig bakom en båt. Tittade hastigt fram och sköt en riddare rakt in i hålen på hjälmen. Blod sprutade ut innan den föll. Jack gick likt en virvelvind med sitt svärd bland alla fiender, blod nästan forsade ut. Fäktades, missade, träffade och blev själv träffad med små jack. Slogs och sparkade. En pil och snäpp därpå ett skott tog ner ytterligare några fiender. Vännerna såg sin väg. Det var ingen tid att förlora, fiender fanns det fortfarande omkring dom.
”Skynda er flickor.” Hojtade Jack och började springa. Bakom honom hoppade Louise ner från hästvagnen och rusade nästan in i sin syster bredvid henne. Dom båda kom ikapp Jack och såg en öppning en liten bit ifrån dom. Väggen verkade ha ett eget liv, stängde långsamt öppningen uppifrån. Vännerna kutade för att hinna. Kanske äntligen lämna fienden bakom sig. Jack sprang in, hukande och stannade pustade framför den. Louise kröp in och Lisa fick kräla sig precis in, sekunden efter stängdes öppningen. Ingen fiende kom efter.
”Åh, vi klarade det!” Pustade Lisa ut och reste sig upp. Skrik och stånkande hördes från väggen bakom dom.
”Japp, kom. Vi måste hitta Nico och komma ut härifrån.” Jack lät allvarlig på rösten sen tog han några steg och såg sig omkring. Framför dom visades hela jorden på olika sätt och håll. Andra planeter fanns också. Borttagna bitar och hela jordklot. Bilder kantade väggarna med hela solsystemet. I ett hörn fanns solen, strålarna hade man satt ut så bra. Om det inte vore för fienderna, härjande bakom väggen och deras vän, kunde dom stanna och läsa all vetenskap om stjärnsystemet.
Louise och Lisa följde Jack samtidigt som dom ropade efter Nico. Rösterna ekade tillbaka och dom verkade ensamma i rummet. Vännerna gick vidare, diskuterade om hur Lisa lyckades ta sig loss i ett rum där häxorna tidigare hade släpat in henne. Då hade dom nog inte tänkt på det öppna fönstret högt uppe i ett hörn. Där trängde Lisa sig ut vid senare tillfälle.
Samtidigt såg dom sig ständigt omkring ända bort till närmaste dörr. Hastigt lutade Louise örat till dörren.
”Tyst, jag hör röster.” Viskade hon och kände igen Katjas vackra röst. ”Det är Katja… och Nico därinne.”
”Okej, vi måste ha en plan… Lisa, stanna här en stund. Jag och Louise går dit, berättar att…Kajsa, skulle fixa en sak och kommer sen. Efter det måste vi försöka lura bort Nico, försöka få honom med oss hitåt. Lisa kan smyga fram när hon får chansen, när Katja inte är med oss.” Bestämde Jack fundersamt.
”Om hon vet allt redan då?” Undrade Lisa.
”Då får vi kriga oss fram och göra oss hörda till Nico. Du får också komma då.” Svarade Jack kort och öppnade dörren samtidigt som Lisa stannade bakom väggen.
”Åh, där är ni ju! Vad roligt att se er. Kajsa kom efter oss, hon skulle fixa en sak.” Började Jack lugnt och närmade sig Nico utan att ge Katja en blick. Förtrollning var inget han längtade efter.
”Åh, verkligen? Jag hörde minsann att ni pratade med ungen därinne! Ni luras, är otroligt att ni har kommit ända hit.” Svarade Kajsa och Nico bleknade.
”Vad handlar det om? Jag var nära att få en puss av Katja här, ni stör!” Sa Nico ilsket.
”Nico, hon, hon har lurat dig. Hon är en häxa.” Sa Louise seriöst, samtidigt som Katja blev till en ruggigt ful häxa med ett födelsemärke över hela ansiktet. Kraftig med minst fem dubbelhakor.
”Fan jag som skulle till och pussas, nå vart var vi någonstans? Vah, gahhhh!” Nico började springa runt, runt tills Louise sköt häxan. Då försvann förtrollningen helt. Häxan tog emot skottet i handen, aska blev kvar. Hon log elakt med svarta läppar.
”Vi måste ut härifrån!” Lisa kom farande från väggen bakom sina vänner. Omkring dom fanns en tydlig urskog, men en liten stig fanns tom till dörren framför dom. Hemsk och gnistrande grön, såg verklig ut, djup, man kunde knappast komma förbi dom täta träden med dom utstickande rötterna.
”Det finns ingen dörr här mina vänner.” Ropade häxan samtidigt som ett träd växte för dörrarna. Omöjlig att hugga av med en sabel, den blev tjock och rundare än dörren bakom den. Samtidigt kom också Kajsa fram i mitten av rummet med lite rök omkring sig.
”Hjälp, vad gör vi nu?” Lisa tvärstannade i början av skogen.
”Det finns inget ni kan göra. Det är våran tur nu.” Sa Katja och tog fram en trollstav.
”Varför gör ni det här mot oss? Lurar in oss och så?! Undrade Lisa men häxorna brydde sig inte.
Jack såg alla träd som bökade omkring närmare dom. Små hörn blev tomma bland dom andra växte det ännu fler träd på. Så såg Jack något som kunde få dom ut härifrån! Ett fönster ut till dalen… han tänkte. Att ropa om det genast vore dumt, då skulle fönstret försvinna inom kort. Plötsligt fick han en idé. ”Bryt sönder trollstaven. Fråga inte hur, gör det bara!” Viskade han till Louise på vägen. Hon nickade samtidigt som hon duckade från en gren som flög över henne. Hon siktade på häxan med trollstaven, hoppades träffa häxan i bröstet, missade men hon fick in klänningen i ett gående träd. Häxan flög fram och tillbaka. Ibland efter vännerna. Ibland till andra ställen. Hennes klänning hade tydligen ett väldigt starkt tyg. Tappade staven, hörde steg och sedan hur någon tog upp den.
”Neeeeej!” Tjöt hon och såg hur Louise bröt isär staven. Vissa träd blev stilla. Andra gick omkring, en gjorde krockben för Lisa. Hon föll av smärtan i benet och sköt iväg en pil. Hon missade Kajsa, träffade ett tomt träd bredvid. Hon siktade igen.
Under tiden slogs Nico och Jack med den fria häxan Kajsa en bit ifrån. En snöstorm började falla, kylan drog över vännerna. Vinden var hård och blev värre. Det var bråttom annars skulle vännerna flyga in i träden. Häxan slog till Nico samtidigt som hon fick en spark från Jack. Hon faller ner på marken och Jack ser sin chans. Han slår in sabeln i trädet bakom häxan. Häxans axel träffas och sen gick den djupt in i trädet. Samtidigt träffades hon av en pil från Lisa.
”Skynda er innan häxorna kommer loss. Följ mig.” Hojtade Jack och sprang bort till fönstret i bortre hörnet. Bredvid den fanns ett träd som ven i blåsten. Den levde inte.
”Klättra upp här, ut genom fönstret.” Sa Jack Hastigt när vännerna kom dit.
Nico och Louise hoppade först upp på alla grenarna.
”Jag vet inte om jag kan. Mitt ben gör ont…” Sa Lisa som haltade.
”Du måste försöka, min vän.” Tyckte Jack och hon haltade vidare. När hon kom upp på en gren, sprang Jack längre bort ifrån dom. La ut dynamit i två hörn. Tände eld på den närmast fönstret.
”Jack, kom nu, du dör om du väntar nu!” Skrek Lisa som just kom upp till fönstret. Han nickade, rusade bort till trädet. Klättrade upp och stack ut benen från fönstret. När han kommit upp bakom fönstret kastade han en sista dynamit ner på marken, där träden fortfarande spred sig. Samtidigt kastade någon häxa kastade sin vattenmagi mot honom och mot en dynamit, som inte lyckades släckas ändå. Vattnet träffade trädet och Jack lyckades hoppa ner från slottet sedan.
Fort sprang han efter dom andra samtidigt som första dynamiten exploderade. Han flög fram en kort bit när den största explosionen startade. Kort därefter brann det där museet var. Allt av den började försvinna i lågorna.
Jack reste sig upp från marken med en massa sår på sig. Han vände sig till elden som han trodde inte skulle sprida sig så mycket. Det var fuktigt omkring dom. Regn började falla. Häxorna syntes inte till där museet var. Inte alla årtalen heller. Allt levande var försvunnet.
”Kom Jack, vi går hem till dig nu. Det verkar vara över nu.” Ropade Nico en bit bort. Jack traskade bort till dom.
”Vet någon vad dom var ute efter egentligen?” Nico såg på vännerna.
”Nej inte en aning. Vi bryr oss inte mer om det. Följ med hem till oss och ät istället förresten. Det finns åt oss alla.” Tyckte Lisa med ett leende.
”Ja tack med glädje.” Svarade Jack, kände inte för att gå hem än med en vettig förklaring till föräldrarna, som han inte hade. Vännerna traskade upp på kullen utan att höra zombierna och skeletten som smög fram bakom närmaste sten.
Slut.
Författare: Cecilia Ridderborg