En bild, en stund som försvann

Huvudet vilar tungt i handflatan, det rufsiga blonda håret som till hälften är höljt i mörker från det svaga ljuset från den lågt stående kvällsolen som faller in genom det lilla fönstret i nischen mitt på den stora väggen. Luggen i det runda ansiktet är ojämnt klippt och har fastnat i pannan lite från den svettiga leken tidigare. Vi brottades och kittlade varandra tills vi inte orkade skratta längre, flämtande låg vi och höll om varandra, du blev jag och jag blev du i gemensamma andetag. Jag kysste dig lätt på hjässan och fyllde mina lungor med din doft som jag i det ögonblicket lovade mig själv att aldrig glömma, söt, lite kryddig, syrlig från svett som gjorde din panna kall och lätt fuktig, men det var du, min älskade pojke. Du som rinner genom mina ådror, du som får mina fibrer i kroppen att reagera på minsta avvikelse från det normala.

Ditt hår blänkte i guld som vete i sensommar sol, strax innan skörd, moget och saftigt, böljande starkt i den ljumma svaga vinden. Din lilla runda näsa som jag brukade nypa i och lossas att jag tog, du sprang efter min hand där jag gömde din näsa, hoppande och skrattande försökte du få fatt på din näsa, det ända som kunde få den att ordentligt sitta på plats igen var att jag ömt fick pussa dig på näsan när den väl var på plats igen, du la din lilla hand på min kind, du tittade mig i ögonen och sa, jag tycker om dig pappa. Ditt ansikte skuggades allt mer efter som solen sjönk bakom den ojämna siluetten av skogslinjen utan för vårt hus. Din panna och dina drömmande ögon lystes fortfarande upp av det sista ljuset som envist och långsamt dröjde sig kvar innan det trängdes undan av den mörka kvällen som kröp allt närmare in på oss. Din mjuka hud, blek och skör likt porslin, friskt blossade dina runda kinder, när du i drömmen grenslade den svarta springaren som reste sig på bakbenen och gav sig av i vild galopp. Jag önskar att detta var ett ögonblick som varade för evigt, där jag på avstånd kan se varenda linje i ditt ansikte, se dina drömmar få liv genom dina ögon, din randiga älsklings tröja som jag fick tvätta i smyg när du sov och hänga tillbaka på samma plats som du varsamt hade lagt den på kvällen innan då du gick till sängs.

Så lätt väger det i min hand, en tunn bild av ett fruset ögonblick för länge sedan, så tungt känns det i mitt hjärta att den stunden var så flyktig just då, var det mig du satt och väntade på, vad för dröm kunde jag se i dina ögon om jag bara hade delat det ögonblicket med dig. Med tårar i ögonen ser jag hur du sittande på en stol väntande framför ett fönster som nu är mörkt och bara reflekterar din spegelbild, tar dina båda hästar i trä som du älskar och aldrig vill var utan, en i varje hand lägger du dem försiktigt i ditt knä, stryker en tår från din kind, ensam somnar du denna kväll. Längtan värker i mitt bröst att få sitta bredvid dig när mörkret sluter sig runt oss, att få somna bredvid dig, höra dina jämna lugna andetag. Trygghet i min famn, värmen från dig hettar i mitt bröst, doften från dig i varje andetag.