Vägen till mitt hjärta passerar genom cirklarna. Sedan min barndom känner mig kretsa runt mig själv och ritar cirklarna omkring mig. När ciklarna ökar kan jag inte komma ut ur dem. Medan jag föll i en djup brunn kände jag migsjälv inuti oklara cirkelarna . Min nedgång i brunnen var inte av misstag i början . Jag hade planerat för det tidigare. Efter att jag föll i brunnen kunde jag att bevisa min teori om möjligheten att bo i brunn. Min teori om livet i brunnen var tydlig åtminstone för mig .Teorin om att bo i brunnen kräver nedåtgående cirklar och stigande cirklar på kanterna, vilket jag gjorde i det första steget. Men det tog lång tid innan jag kunde komma ur brunnen.
Jag frågade mig själv om bevis på min teori för att säga till världen att livet i brunnen inte var sämre än att bo på jordens yta. Knske kan människans sinne hitta i brunnen ett säker passage från döden.
Jag bodde i två städer långt ifrån varandra. I min hemstad var jag rädd för alla saker särskilt för männen där min mamma pratade dålig om dem och jag såg dem i sömnen försöka fängsla mig.
I det andra staden var jag också rädd för männnen där jag såg dem hur de sökte sex på något sätt i ett stängt samhälle.
I min fattiga hemstad berättde männen inte om rikedom, men de var så stolta över fattigdom och kallade sina stad på tankens och fattigdoms stad . männen berättde om litteratur, politik, vetenskap och konst. De trodde att de vet allt.
I den andra staden rökte männen cigaretter, gick och kom i deras enda gata, de gick inte på trottoaren. När bilen kom klickade föraren på bilfönstret med fingret så att skulle ungdomarna som de diskutera om litteratur och konst flytta från mitten av gatan.
I de två städer ,om du frågar männen om kvinnors rättigheter, känner alla om sina rätt när de var på ett café eller en gata, men de behandlade kvinnorna som slavar när de återvänder hem.
jag är Nada. Jag märkte den första teori i världen om möjlighet att bo i en brunn. I ett slott ligger nära Salamiyahs stan föddes min förste farfar .Det slottet är (Qalat Al Shmamis) .Men efter slottets förstördes flytade min familj till staden. Jag föddes i en familj var inte så stor. Vi var bara tio medlemmar, inklusive mina mamma och pappa, Jag var den yngstabarn . Det betydde att jag skulle få vägledning från min mamma, pappa och mina sju andra syskon. Jag träffade sällan min mamma. När jag träffade henne berättde hon bara om män och beskrev dem som vargar.
Mina andra pappa var min äldre syster. Hon tog mitt hår när hon ville ha något från mig. Hon straffade alltid mig för att jag skulle bli en bra person i samhället och sa att min mamma hade inte vetat hur man skulle fostra mig. Så skulle hon utbilda mig igen .
Jag trodde ibland att jag var sjuk så gömde jag mig bakom kupolen och grät medan ingen bad mig att komma tillbaka. Dessa saker är värdelösa eftersom de inte lärde mig konsten att leva- Jag menade vad mina föräldrar sade.
Jag vet inte varför jag pratar om trivialita saker medan jag glömmer mycket värdesaker som jag kan säga av mina barndoms till exempel,mina vänner, mina mors fåren och min lärare.
Min mama hade ägt tre får . Fåren ger oss mjölk, smör, ost och andra saker. Jag brukade att valla de varje morgon från ca femte till ca åttonde på våren och sommaren . Det var viktigaste arbete som jag gjorde . När jag vallade fårena samlade jag stenarna från betesmarken och byggde dem likna ett standardhus utan ett tak . När jag slutade bygga huset satte jag mig ner på, men huset bröt samman . Från det tid hade mina byggda husen förstördes en efter en.
Vår granne Mayasa var en änka som hon inte hade barn. Hennes hus var ett enda rum som det byggdes av lera och trätak. Mayasa hämtade en tik som vi kallade Mayasas tik.
När jag gick på morgonen för att valla mina mammas fåren satte min mamma en smörgås vid min hand för att äta som frukost mat .Men tiken vaknade och gäspade .Jag hade fruktat henne så kastade jag henne min mat .Tiken såg mig och lade smörgåsen under hennes fötter. Så stannade jag utan mat tills jag kom tillbaka . jag vågade inte säga till min mamma. Men jag tittade på betesmark för saker som ätas som rötter och andra saker.
När jag hade byggt ett stenhus hoppades jag att bo i .
När jag gick ut i betet med sina mors får
hoppades jag att slösa mig bort.
När jag såg solen stiga upp
försökte jag att springa för hennes väg
och hålla henne vid mina hander ,
Så glömde jag vem jag var.
I närvaro av solen blev jag andra människa.
När universum blev fullt av ljus
släppte jag fåren på betet,
Sen gick jag till nära vingård,
Jag klippte vindruvorna . Vakten skulle komma och hota mig med sin pinne. Jag blev rädd och svär att jag inte hämta vindruvan fram till det ögonblicket. Han log mot mig och gav mig lite salt så kunde jag njuta av omogna vindruvorna. Han berättade att vingård kan vara generös mer än sin äggare. Han upplät mig äta tills mättnaden.
När jag var ute skrattade jag mycket . Ibland skrattade jag bara med mig själv. Om jag kom tillbaka kunde jag inte skratta även om de dansar för mig. Detta var jag. En flicka som hon föddes med många fäder. Det var inte trevligt att du fick mer än föräldrarna.
Jag hade också några vänner i skolan, en liten boll, ett rep och en lärare skulle älska mig. En dag läste läraren oss en lektion om radions uppfinnare. Jag hörde vad hon läste och höll lektionen med hjärtat eftersom hon upprepade det många gånger. När hon såg mig upptagen bad hon mig att fortsätta läsa. Hon trodde att jag inte skulle veta var jag läste men jag slutade läsa texten som om jag följde henne. Så lovordade läraren min förmåga och sade att jag var mer som en radio uppfinnare. Hon försäkrade mig om att jag förtjänade en bra framtid.
Min lärare visste inte att jag skulle uppfinna teorin om att bo i en brunnen. Jag visste inte också att jag skulle gråta henne efter flera dagar. Sin make anklagade henne för förräderi .Sin bror dödade henne för tvätta skammen. Samhället välsignade de två männen.
Jag gråter fortfarande henne. Ibland gråter jag henne i mitt uppvaknande och andra i min sömn.
Dagarna var långa. Varje natt finns det sorger. Men klockan sex hade jag varit en tid att drömma. Jag sover bakom min syster på en torr madrass på marken. Alla familjmedlemar lyssnde på i dagligt program på radion som kallades: här är London”Hona london” Bara mig sprang iväg . När det blev efter midnatt vaknde jag och ökade ljuset av den fotogen lampa . Sen tog jag med mig en bröd , ett glas vatten och min skolväska. jag skrev mycket och ritade. Jag läste inte på natten för att skryta i skolan. det var bara för att njuta av mina tider utan någon kunde störa mig. Men jag utmärkte höga betyg, och skulle komma hem med mina betygen vid mina händer utan glädje.
Det verkade mig som om jag var en konstig person, särskilt när jag började ljuga och stjäla. Jag skule inte komma hem tidigt. Samtidigt stal jag lite pengar från våra hem för att köpa tuggummi. Om autism syndrom var känt kunde titelen klä på mig.
Det var en lång resa från födsel tills vidare. Det var som det gjorde mig anpassa till tystnad och autism som de hade nöjet mig eftersom det fick mig fly till min egen värld.
När jag nådde nionde klassen hade jag ett mellanskolas certifikat med goda betyg. Så fick jag ett stipendium för att vara lärare . Vid min artondeårs ålder var jag lärare. Läraren behöver kläder och skor . Jag ville köpa skorna.
Sedan femton års ålder sökte jag om skor. Varje gång måste jag betala hela lönen till min familj eftersom de ville bygga en gård men jag ville ha skor. De är familjemedlemmarna som de planerade för framtid. Kvinnorna i min familj är mer maskulin än män. I min stad där hade männen suttit framför huset på sommaren för att dricka vin. Kvinnorna skulle göra dem mat och varje sak de behövt för att njuta på. Så diskuterade de med varandra om kärleken eller politiken i början av samtalet men när de blev rusiga hotade de varandra. Männen i min stad skryter fortfaranda att de är poeter, författare , politiker, och vet allting.
Kvinnorna bär fortfarande också grönsaker och kött från marknaden medan mannen är upptagen med att skriva poesi eller analysera den politiska situationen. Alla sina dikter och poesi är om kärlek och hemmet. När en man överger sin fru och sina barn tar han sig en ny älskare. Han pratar om sin kärlek och beskriver sin älskares kropp framför alla. männen tittar på sig själva som stora människor och vänta på att världen upptäcker sina storhet. Samhället glömmer vem de är tidigare. Så börjar samhället prata om de storhetens kärlek . Även kvinnor glömmer att männen försumma sina fruar och sina barn och lovordar männens dikter även om deras dikter överstiger inte om att beskriva kvinnans mun, ben och bakkvart. Vår Prästerskapet säger att vi är de enda som vi kommer in i paradiset eftersom Gud valde oss.
Jag var där som jag är här. förtfarande letar jag efter en skor.
Jag hade inte knep .Varken min pappa eller min mamma hade de också inte ett knep. Om det var i deras händer kan situationen vara mer värre.
Mina bröder hade ett projekt för hela familjen. Vi betalade våra löner frivillig . Ingen tvingade oss att betala utom av den stort sergeanten vilket vi var rädda för att prata med honom om att ta del av vår inkomst för våra personliga angelägenheter. När vi betalade det kunde vi inte ta något av de pengarna. Jag skulle köpa en högklackade skor, en läderväska, och kläder. Men mitt familjeprojektet medgav inte med mina behov .Även om mitt deltagande verkade frivillig men det var faktiskt obligatorisk.
Mina långa dagar slutade inte oavsett hur det rusade. Jag måste sova klockan sex och vakna efter midnatt för att leva mitt eget liv. På nätterna var jag ensam. Så läste jag berättelserna, mönstrade tyget , och pratade med mig själv . Natten slutade inte. Natten var lång, mycket lång.
Det var mitt universell. Jag rör mig mellan en uppvaknandets dröm och en riktigt dröm ,dansar med spöken och sjunger för lycka. Det var min natt och det är ännu . Jag tänker på på tjejerna i min stad som de är som jag var. Männen pratar om frihet eller om kvinnors frihet . Det är en typ av föreläsningarna och råden i frånvaro av kvinnorna som de är upptagen med försörjningsplikten. Männen ära och politik finns bara för att färga konversationen när de sitter vid bordet för att drycka. Kvinnor ger dem allt som de ber om.
Jag hade inte längre något val. kanske måste jag påskynda till den djupt brunnen i det närliggande berget. Personer som de saknades i staden kan kanske kastas dem i brunnen . De flesta av dem var kvinnorna som hade blivit anklagade för hedern.
Om jag sprang iväg skulle det ta en halvtimme att komma till slottet. Jag såg att jag måste springa.
Nattbris touchade mitt korta svarta hår.
Min längtan efter livet var stor.
Jag lutade mig på mina drömmar och gick.
Många inre antagonister brottade inuti mig.
Konflikten drev mig att nå på toppen av slottet.
I botten var en djup brunn som det kallade mig men jag eftertraktade inte på det. Jag tittade upp och bad himlen att ge mig kärleken och säkerheten för att rädda eftersom jag älskade livet. Medan jag såg fram emot att hoppas gled min fot ut så föll jag i djupbrunnen.
Brunnen i vårt hus hade livets nischer. Du kan lägga på fötterna i sina kanter. Här var brunnen djup, mycket djup.
Jag hörde mig när jag föll på ytan av vattnet. Rädsla fick mig att hålla mig till livet. Jag simmade men inte i rätt riktning .Det var motsatt riktning. Ett dåligt slump i mitt liv fick mig att falla .Det värsta tillfället var att jag simmade i motsatt riktning eftersom jag gick till det okänd.
I det okänt ligger hemligheterna
När mina fötter kom till det okänt platsen
tyckte jag att det var vacker plats.
Den här låg paradiset som jag hade drömt på.
En ung man sa att han älskade mig.
Mitt hjärta slår hårt.
Han lyssnade till alla mina berätelser utan att prata någonting. Jag var glad för att någon lyssnade på mig.
Han visste allt om mig men jag visste ingenting om honom.
Han berättade bara att han kom ur civilisationen.
medan jag hade sagt att jag kom i från betesmarker
Jag förstår inte någonting om kärleken .
När en man säger att han älskar mig ser jag solen lysa upp på natten. Jag lägger mitt huvud i hans knä och går bort på mina drömmer. Jag drömmer och drömmer mycket på ett hus där ljusen dansar i. Jag drömmer, ja , drömmer om lycka, barnen och framtiden men jag vet inte att jag är naiv före till mycket länge tid. När en konstig händelse passerar bredvid mig kan jag inte förstå det .
Mannen som sa att han älskade mig skröt att han var civiliserad och att jag kom ifrån bakom fåren, trots att jag var den som rengjord den från smutsen. Jag log på honom när han sa det för att jag trodde att han spexade mig, men det faktum var att han kände sigsjälv storhet man utan att jag förstod honom .Jag hade gett handelsen alltid en bra förklaring även om det var uppenbart att det inte behövde någon förklaring. Efter en lång tid visste jag sanningen. Det var tydligt från början. Jag var långsam för att förstå saker. Min älskare berättade om Sharmola-ruiner som det daterade till forntidens civilisation över 3000 år gammal . Det var inte så riktigt som han talade mig eftersom det tillhörde till civilisation som segrades och förstördes ,men nuvarande generationen tillhör inte till någon form av civilisation. Denna generation knyckte gamla kullen .Så var jag naiv att gilla beskrivningen och veta var den civilisationen belägen. Jag var ivrig att lära mig något nytt som jag hade inte läst i böckerna eller inte längtat till min mors får. När jag visste att kullen i närheten av kyrkogården som antikviteter hade stulit ur det skrek jag eftersom Jag upptäckte att det var bara en kulle närhet kyrkogård. Jag fruktade gravarna och ville inte besöka det .
Efter nådde jag havet i första gången gick jag omvänd riktning och anlände till Sharmola. Det var en kyrkogård. Jag bodde nästan på i en djup brunn nära kyrkogård men det visste jag inte. Det tog mig lång tid .Så längtte jag att göra det som mitt hemland. Sen bildade jag min historia.
Jag föll i en djup brunn andra gången .Det brunnen där som jag hade bott i mest av mitt liv men det var en annan typ i den här gången.
Jag bodde med min familj i underjorden under långa år. När jag tittade upp såg jag mig som en dåre eftersom jag inte kände sanningen förrän den passerade. Varför fick du oss att leva hela tiden i en brunn? frågade jag honom .
Han sade att han skulle ta mig till himlen.
Jag trodde att jag bodde i paradiset. Jag trodde också på sina orden. Bara för att jag var naiv kunde jag tro på de alla personer. Det var inte svårt på henom att övertala mig eftersom han läste mig och visste att jag var -bara en naiv . När jag tittade upp såg jag inte ljuset. Det var bara en brunn som jag bodde i. Jag blev förvånad över. Min älskare lämnade oss efter hade vi sovit .Han gick till toppen från en hemlig passage och varje natt klättrat han till ytan och stängde brunnen med ett tätt lock som han satt ovanpå den . Sen smuttade på drycken.
ljudet av sina kyssar och kropps rörelse med kvinnorna var hördes. Hur kunde jag hitta den hemliga passagen? det var min fråga.
Istället att söka jag efter en annan väg väntade jag att upptäcka min mans rörelser. Det var bara för att jag var naiv. Jag väntade på att fixa sina konstiga tankar. Det var omöjligt.
Men jag var glad att jag kunde skydda brunnen även om det bara var i slutet en brunn som det inte behövde skyddet. Senare ansåg jag att det var en av de vackraste platserna.
Med tiden upptäckte jag att mina barn inte tyckte om brunnen. Platsen var inte paradis som jag blev tidigare. Jag var alltid ute sent .När jag upptäckte det öppnade jag en ny passage upp till ytan.
Om du vill kan du bor i en brunn. Du kan vänja det.
Jag ropade, barnen, skyndade på!
Springa bort!
Vänta inte på mig!
Kanske får jag inte klättra. Kom inte tillbaka igen!
Om jag inte kunde överleva, önska du mig fred.
Jag skickade dem till säkerhet eller till ett nytt liv som de kunde göra från början. Jag önskade dem en bra vistelse och snabb tillgång till några av de drömmarna som det begravd inuti dem, eller kanske inuti brunnen.
När jag gick upp till ytan föll jag igen till botten som en Sisyphus rock men till slut kom jag ut ur brunnen och blev förvånad över hur Sisyphus inte kunde få rocken till toppen. Det verkade inte så svårt. Det krävde bara en livstid .Slutligen kom jag ut. När jad blev fri såg jag ett stort, naket träd.
Trädgrenars färger var närmare svart.
Regn tvätta trädet och tvätta mig.
Jag var naken som henne.
Jag gömde mig nära för att värma ur vinterkylan.
Trädets röst hördes så kände jag på skönhet av livet ز
Plötsligt spred mina drömmar över träden .
Så blev det fullt av julljus.
Nu ser jag solen skina varje dag, fåglarna kvittra på grenarna, barnen leka och musiken hörs från den närliggande baren . Men det finns fortfarande mörker i mitt hjärta.
Ja, jag kom ut ur brunnen men brunnen kom inte ut ur mig .
I djup brunn byggde jag falska drömmar, planerade för en ljus framtid för mina barn och trodde att livet gav oss så mycket som vi var flitiga. Men livet var absurt och jag var bara ett naiv.
Jag visste inte att jag hade bott i en brunn men jag hade lyckats att bygga en ny teori om att brunnen kan vara en livskraftig plats att leva. Jag har fortfarande haft grannar i närliggande brunnar. De anklagar mig för att jag lämna den vacker platsen men jag frågade migsjälv vad är efter brunnen? jag svarde på min fråga att om jag kan acceptera tanken att bo där skulle jag inte tveka att återvända men jag kommer inte ens att gå tillbaka för att besöka den platsen eftersom det är en stor mardröm som jag tror att jag vaknar upp från. Men jag säger inte sanningen till grannarna och övertygar de att jag saknar brunnen och de närliggande brunnarna. Människor accepterar mig inte om jag inte förfalskar mig själv.
Vad är efter det?
ingenting.
Ingenting alls.
Mitt liv styrs av det förflutna.
Framtiden är inte i mina händer.
Den här rasistis värld är mot mig.
Jag ser ut som en tom kvinna eftersom jag inte är ung.
Alla lagar ger mig inte min rätt till livet om samhället inte känner igen det. Lagar gäller endast i domstolar.
Om du kan dansa till melodi av kärleks sånger.
Om du kan få mig lägga mitt huvud på dina knä och gråta min ålder.
Om du kan respektera min smärta och glädje.
Om du kan inkludera mig som älskare kommer jag att börja glömma.
Men världen är rasist.
Du är en del av denna värld.
Du känner inte på mig.
Jag tillåter inte att be du för din nåd även om
jag bodde i en brunn.
Du måste känna inte synd om min smärta eftersom du inte är ansvarig. Jag pratade om förflutna där jag hade privilegiet att upptäcka teorin om att bo i en brunn. Teorin har blivit en verklighet idag. Många människor lever i gropar eller brunnar nu.
Idag är jag inte som jag var igårً.
Idag lever jag mina drömmar och dansar med gryning
Min älskare kommer från glädje.
Vi gömmer oss på natten och ber solen att inte skina för andra dagar.
En natt räcker inte för släcker flammors kärlek.
Jag är nattens älskare.
Sina stjärnor viskar till mig och omfamna mig.
Jag upptäckte min kärlek i nutid.
kärleken målar mina dagar.
Jag lyser med honom.
Med soluppgången försvinner vi .
Men jag glömde att berätta för kärleken att jag fortfarande bära skor och höll en läderväska.
Jag ska berätta för honom imorgon.
Vi måste gå tillsammans till en fest och dricka två glas öl,och dansar tills universum är frånvarande.
-Min kärlik! jag kommer till efter mörkret och tar med mig vin och bröd. Vi ska dricka till mitt natten .Då tar vi av våra kläder. Du är min spegel. Vi ska bli den vackra världen och dansa nakna utan skam. Allt för kärleken är enkel.
Jag önskar att återvända jag naiv som jag var. Det är inte dåligt som du föreställer dig. Tvärtom om du är mer naiv blir du lyckligare och mer patient eftrsom du inte känner sanningen. Du mår bra eftersom du känner att du är en stor person som han kan förändra världen.
Vill du ha mig enkel och naiv eller djup som en komplex väl som min tidigare älskare?
Jag saknar den djupa brunnen där som jag alltid var upptagen och trodde att jag kunde bygga en civilisation för framtiden.
Historien påminner mig på kärleken .
Min kärlek kom.
Innan vi börjar vår natt måste vi göra ett jobb.
Kan du hjälpa mig att gräva en brunn?
När jag känner mig skyldig går jag ner till och tvättar mig med vatten.
-Du kommer att nämna brunnen mycket.
Ibland vet jag inte varför.
förklara mer för mig tack!
-Jag hör rösten till en man som han älskar mig men jag ser honom inte. Nej ,jag inbillar mig .Men alla hör sin röst. Jag kommer att förklara för honom:
Brunnen var naturlig. Jag försökte att göra det till ett hemland
men det var ibland täckt med maskar och råttor.
När jag kommer ihåg hur fällan i övre gropen faller en råtta huttrar jag. Jag kan inte glömma det .Men det är min kultur som
Jag har lärt mig av erfarenheten att mannen måste öppna sitt sinne och sitt hjärta för livet och njuta av det efterso man ska bara leva en gång. Så måste jag påminna framtida generationer att det är sant att livet i brunn är möjligt men det liknar döden. Den här gången har jag avslutat min teori och demonstrerar jag teoriens giltighet.
Om vi glömmer bort det förflutna kan vi leva i vår natt, och drömma som vi vill.
-Jag drömmer bara om kärlek och liv.
Kan du ändra konversationen ikväll?
Bara en natt.
Vi kan spendera en livstid chattar .O autistisk kvinna!
Detta är vad vi kan göra.
Stäng chatter en stund nu.
-Var kommer ljudet i från?
Säg inte att jag kan lura mig själ!
Ingen tvekan om att du är en riktig man.
Tack för att hindra mig från att tortera mig själv.
Hur jag önskade i det förflutna att någon hindra mig från att slå mig själv. Tack för att du har tagit hand om mig och behåll mig från det förflutna. Du värmer mitt hjärta i den kalla natten.
– Det var en kärleks natt från de vackraste nätterna,
men solens ljus visar nästan så måste jag gå nu och komma tillbaka i kväll med ett nytt kärleks datum som det raderar alla minnen.
-Okey, jag väntar dig.
Idag viftar jag till min förflutna i båda händerna.
Jag ler från mitt hjärta.
Jag ska sakna dessa dagar.
Idag står jag vid en korsning väg.
Världen ser ut som om jag inte är en vän till det.
Trots att världen utövar sin rasism mot mig men jag ler med universum , välkomnar en ny era och blandar mina ord med mina drömmar. Så går jag tillbaka för tjugo med en rik erfarenhet.
Nu måste jag gå snabbare till brunnen på toppen av slottet för att titta på det för sista gången. Jag skriker högst upp i min röst.
Mitt rösts eko kommer från tomrummet
Echo säger:
Du är vacker. Var bor du nu?
Brunnen är fylld av mina tårar.
Jag vet inte om jag gråter med sorgen eller glädjen.
Brunnen representerar min förlorade ungdom.
Idag lever jag i en säkerhet men världen är fortfaranda rasistisk.
Världen vet inte vem jag är.
Jag vill att världen ska känna mig mer. Så ska jag skriva min självbiografien, min historia , färgen på mitt hår och alla detaljer i min ålder. Att förkorta det kan jag säga:
Jag var en naiv kvinna .föstår du? klöm inte !
När jag blev fri blev jag en dum.
Av en slump föddes jag där.
Av en slump kom jag hit.
Av en slump har alla saker i mitt liv hänt.
Allt var av en slump men jag stannade inte en stund utan jag letade efter inre fred.
Man kan vara naiv eller dum ,hora eller ärorik men han försöker alltid om fred .Jag letar efter inre fred som det gör mig förlikas med migsjälv och med världen. Jag är den kvinnan som hon hade komit från betesmarker och saknar fortfarande betet och sina mors får.
Om jag återvänder till livet efter döden ska jag njuta av livets skönhet.
Jag kommer att skratta på morgonen
Det spelar ingen roll att vara ett geni eller en djup .
Det är viktigt att vara nöjd med livet.
Varför spenderar vi våra liv i lidande?
Jag påminner dig om att jag är Nada, teorins ägare om möjligheten att bo i gropar eller brunnar. Jag upptäckte teorin men jag vill övertyga folket på att dessa platser inte är anständiga ställen att leva.Kan jag göra det?
Jag tror inte att jag kan . . . . . .
Författare: Nadia Khaloof