Gårdsbossen

Gårdsbossen del 1.

Ta vara på de stunder ni har. Från och med idag är ni inget annat än minnen till de ni möter imorgon.

Himlen är grå över staden och mellan molnen kan solen skymtas om man tittar riktigt noga. Men mest är det dom mörka fläckarna som skvallrar om regn som syns i molntäcket över gångarna som tar sig åt varsitt håll längst med Sankt Persgatan. Den gamla industristaden står kvar precis som förr. Fylld av alla olika sorters områden och individer, långa promenader och cykelvägar. Jag hade precis satt ner mina flyttkartonger innanför dörren till mitt rum som jag hörde mamma ropa på mig. Hon stod och tittade ut över Spiralenparkeringen genom vardagsrumsfönstret, hon bad mig att ställa mig bredvid henne samtidigt som hon la sin hand bakom min nacke så hon kunde hålla om min axel. Sedan förde hon mig mot fönsterkarmen, där stod vi och tittade ut, tysta. Området vi precis hade flyttat till kanske inte var det bästa, många knepiga individer. Bland annat hade vi på vägen upp till lägenheten i trappuppgången sprungit på en äldre herre i rullstol med enbart ett ben. Benet var kapat från under under knät och neråt. Han verkade trevlig men mamma stressade förbi honom, så vi knappt hann hälsa. Området må vara mediokert sa mamma, men den här utsikten är inte fy skam. Vänta bara tills solen går ner över hustaken. Mamma pekade mot husbyggnaderna framfår oss på andra sidan parkeringen. ICA, Din Sko, JC är några av de neonskyltar som pryder byggnaden mittemot vår lägenhet.

Huset som vi bodde i innan låg på andra sidan av länet, det låg långt borta. Det tog oss ungefär en timma att åka med pendeltåget från centralstationen i Motala till Norrköping. Ibland saknar den staden, jag saknar minnena. Främst dom från pappa. Mamma saknar pappa hela tiden säger hon.

Vår nya lägenhet är inte så stor som vårt hus var. Men det duger tills vi hittar något större. Det tycker mamma så därför tycker jag det också. Första kvällen i lägenheten var iallafall precis lika dan som dom jag hade i det gamla huset. Medan jag låg i sängen nerbäddad med blicken vänd mot dörren så kunde jag höra Jocke Bergs röst från vardagsrummet. Kärleken väntar, alltid samma låt. Mamma saknade verkligen pappa. När kärleken väntar så saknar jag också pappa. Nästa dag var det söndag och mamma sov länge. Klockan slog elva innan hon började med frukosten. Själv hade jag suttit uppe och tittat på tv. De roliga teveprogrammen hade dock slutat visas sedan några timmar tillbaka. Vill du ha en macka? Frågade mamma samtidigt som hon letade i de nya skåpen. Nyhetsmorgon och Malou möter var det som gick på teven när hon frågade. Vi har ingen frukost svarade jag.

Varken hon eller jag visste då att den här dagen skulle förändra allt. Det var den här dagen som vi träffade henne. Monstret, gårdsbossen.