Idag börjar en speciell dag. Vi får se vad den kan ge. Antingen det ena eller det andra. Det bästa jag varit med om var igår. Jag kan berätta om någon vill lyssna.
Jo, så här var det. Det började som en vanlig dag, dusch, frukost, bläddra igenom tidningen, tandborstning, gå till jobbet. Det märkliga var att när jag kom fram var det öde där. Inte en människa syntes till. Varken patienter eller personal.. Jag blev ganska stressad. Detta stämde naturligtvis inte. Jag undrade vilket fel jag hade gjort. Jag satte mig ner på min kontorsstol som inte var inställd i alla vinklingr som skulle passa till min längd och bästa sittställning.
Hur skulle jag göra nu? Något måste jag göra för att förstå fortsättningen av dagen. Jag tryckte på kom in-knappen vilket jag inte gjort förut.Denna uppfinning användes aldrig. Till min stora förvåning fungerade knappen och någon kom in. Vem var det? Inte helt igenkännlig i sin förklädnad. Efter ett kort ögonblick insåg jag att det var Gud. På besök i mitt arbetsrum på jobbet?
Ja, det verkade faktiskt så. Hur gör man då ? Varsågod och sitt ner Herr Gud eller varsågod och gör som ni vill Herr Gud. Jag valde ett mellanting vilket innebar en gest med handen mot en stol.
-Tack, jag svävar helst blev svaret. Skulle du också vilja sväva ?- Sväva, jag vet inte, vart då och varför ?- Det behövs inga frågor. Gör som jag visar.Först reser du dig upp, tar ett stadigt tag om din midja med höger och vänster hand. Sedan lyfter du en fot. Det är betydelselöst om du lyfter höger eller vänster fot först. Nu kommer koncentrationen in. Jag vet att du har vissa svårigheter. Dock tror jag inte ett det blir något problem. Du behöver bara tänka ; -Ut!
Jag följde instruktionen och plötsligt svävade jag utomhus ett par decimeter ovanför marken. Gud var med och svävade strax till vänster om mig. – Nu ska du få vara med om något skojigt ,sade han ( åtminstone i förklädnaden var det ett manligt väsen ). Nu blev jag lite osäker. Tänk om jag inte delade uppfattningen om vad som var roligt. Jag tvekade en sekund. Varför inte prova ? Det var ju i alla fall Guds förslag.- Jag kan väl prova, sade jag. Gud uppfattade min osäkerhet. -Du behöver bara tänka ;-In! Då avbryter jag det hela.
Med en sådan lätt tillgänglig garanti , för att slippa något som jag kunde uppleva som obehagligt, kunde jag tacka ja till erbjudandet.- Följ mig, sade Gud och jag följde. Var skulle jag hamna? Det kändes både som en väldigt lång och samtidigt kort förflyttning. Det var en helt ny känsla!
– Nu kan du titta,sade Gud och jag tittade. Men ,oj, detta hade jag aldrig kunnat räkna ut. Min förvåning var mycket stor. Jag var tillbka på mitt jobb, i mitt arbetsrum och allting såg likadant ut som tiidigare. Jag började gapskratta. Detta var verkligen förvånansvärt roligt! Så finurligt uttänkt att detta skulle vara det skojiga. Jag skrattade gott en lång stund.
Lade sedan märke till att Gud inte sade någonting, han skrattade inte heller.- Men detta var ju verkligen roligt,sade jag.- Det förstår jag inte,sade Gud,företaget misslyckades eftersom du inte kom dit du skulle.- Ja,men det behövs inte så mycket för att roa mig, sade jag belåtet. Detta var det roligaste jag varit med om vad jag kan minnas. Ja,kanske har jag en del nästintill lika roande upplevelser.
Situationen gjorde mig fundersam. Jag var nöjd men Gud var inte nöjd. Detta hade jag svårt att analysera. Det var ett alltför ologiskt problem. – Jag tycker att det är märkligt om jag ska behöva trösta Gud så det gör jag inte. För övrigt är jag helt nöjd med upplevelsen och har inte behov av att uppleva mer.- Så kan det vara, Gud nickade, men det som är bestämt och förutbestämt det måste ske. I ditt fall blev det ofullbordat och ändå är du nöjd. Jag är expert på mänsklig och gudomlig logik. Jag kan ändå inte sätta fingret på blåmärket, trycka på skon där det skaver eller hur man nu brukar säga. Vid det här laget hade jag inte alls behov av kontakten så jag sade så vänligt jag kunde :-Kan Herr Gud tänka sig att kontakta någon annan behövande eftersom jag måste börja jobba.
-Ja, absolut. Det finns många som behöver min uppmuntran coh mitt stöd. Många som gärna vill sväva. Lova mig bara en sak: När du vill hedra min närvaro och roas av mina enkla medel tryck på kom in – knappen. Jag var faktiskt tvunegn att fundera en liten stund. Det kunde bli både stora och små överraskningar. Jag tror att det är bra om jag litar på Herr Gud. Det utesluter inte att jag använder mitt eget förstånd. Jag säger att jag kommer att trycka på knappen. När det ska hända kan jag däremot inte veta.
-Jag är helt nöjd blev svaret. Jag har bara en fråga- vad tycker du om min förklädnad? Jag blev överraskad av frågan men svarade spontant.- Jag tycker att den är fin.
Skriven av signaturen IS