Livet går vidare. Det går med stora, tunga, bestämda kliv. Precis likt en Bonde med sina stora stövlar, klivandes till traktorn för att börja den försenade plöjningen.
Livet kliver på skoningslöst. Det bryr sig inte om pandemier eller världskatastrofer. Det stannar inte upp för att någon mist sin kära eller för att du tycker livet går för fort.
Livet är ett kugghjul som ska haka i allting. Ibland fattas en kugge och livet blir skevt, men livet går vidare.
Livet är en fors som strömmar fram och tar med sig bråte, gamla nedfallna grenar, löv, flaskor, skräp. I forsen simmar fiskar medströms och uppströms, likt människor. Vissa följer med när livet går vidare och andra vägrar och spjärnar emot.
Livet kan också liknas en glasstrut. Till en början god, stor och man vill bara ha mer. Ju längre man kommer i strutätandet så tar så småningom glassen slut. Det kan rinna lite smält glass längst ner men struten börjar bli mindre och mindre och torrare och torrare för att sen ta slut.
Men livet går vidare. Nya glassar skopas upp, forsarna rinner på där fisken simmar, kugghjulet tuggar på och bonden plöjer och skördar.
Vi gör bäst i att hänga med. Vi mår bäst då. Vi kan ha svackor då livet inte känns meningsfullt men solen går upp i morgon också. Livet går vidare.
Författare: Mia Haponski