Läs berättelsen i PDF-format (med bilder) nedan:
När jag var liten hade min familj ett sommarhus nära Gatchina, vid järnvägsstationen som heter Pudost. Ett roligt faktum – denna plats nämns på den svenska ”Allmänna kartan över provinsen Ingria” från 1704 som byn Pudostby. Området är ganska vackert – det finns många träd och åkrar. Det finns också två små floder som rinner ut i en annan, större flod, Ižora.
Ibland, när jag känner mig nostalgisk, tar jag ett tåg dit. Dessa dagar finns det många kaféer vid järnvägsstationen, vanligtvis köper jag en smörgås på Subway – ja, jag vet att ingen gillar Subway, men jag gillar deras smörgåsar. Tågresan är bara ungefär en timme. När jag åker från Pudost järnvägsstationen, gillar jag att titta på åkrar.
Sen går jag igenom byn till floden. Det finns två platser som jag gillar. Den första är tyst, det finns en liten strand och ibland tar jag ett dopp, trots att vattnet är extremt kallt.
Den andra är alldeles intill järnvägen och bron, och vattnet forsar där – det är därför det alltid är bullrigt där, antingen från floden eller från tågen.
Men jag älskar den här platsen mer. Jag gillar att sitta på stranden, äta min smörgås och lyssna på floden och tågen – det ger mig en stor känsla av frid.
Jag förknippar starkt denna plats med min barndom, som var en väldigt speciell tid inte bara för mig utan för många människor. Slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var en mycket optimistisk period fylld av glädje och förhoppningar för framtiden. Jag tror att anledningen till att jag fortsätter att komma dit är att jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden, till och med bara för ett ögonblick – för att bli en liten flicka igen som drömde om allt det fantastiska som hennes framtid hade för henne. En dag skulle jag vilja skriva en roman om en person som reser tillbaka i tiden och fastnar i den här perioden.
Jag förknippar också alltid musik med vissa platser och evenemang, för den här platsen är det överraskande nog två väldigt olika typer av musik. Först och främst är det förstås en av de mest kända låtarna från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet – ”Poppel Fluff”. Det finns också ett av mina favorit musikalbum genom tiderna – ”Oceanborn” av Nightwish, som jag förknippar med en senare period. Så jag har en ganska intressant spellista när jag går till mitt smultronställe.
Ibland går jag dit med min make, ibland med min vän – hon är hednisk och gillar också den här platsen. Så jag går inte bara dit för att tänka på det förflutna, utan för att skapa nya minnen. Vanligtvis åker vi dit till Beltane för att göra upp brasor och knyta snören till träd för lycka.Beltane är en gammal keltisk festival, men som många andra hedniska högtider har den analoger i många kulturer. Numera är det en viktig högtid för moderna hedniska religioner som Wicca och en del av det så kallade Årets hjul. Jag är inte religiös, men jag gillar sådana festivaler eftersom de symboliserar vår koppling till det förflutna och våra förfäder. Jag tycker att mitt smultronställe är en perfekt plats för sådana festivaler.
Författare: Simona Dobb