Jag kände mig rätt säker på att få möta spöket den kvällen. Troligen skulle min afton komma att få en klart övernaturlig prägel. Trots att jag inte bodde i Kista var platsen mycket hemvan för mig. Under mina studieår hade jag som komplement till min ekonomiska utbildning läst en termin data. Och den data- och systemvetenskapliga institutionen låg just i Kista. På min tid var den belägen i Electrumbyggnaden men hade numera flyttat en bit därifrån.
Vid min registrering där var spöket något helt okänt för mig. Förmodligen skulle det ha fortsatt så om jag inte fått Ambjörn som studiekamrat. Till skillnad från mig var han väl bekant med spöket och blev min länk till en spännande värld.
Efter att ha klivit av tunnelbanan vid Kista stationen tog jag mig in i den intill liggande affärsgallerian. Jag visste att Sören uppskattade punktlighet och hade därför startat tidigt. Detta gav mig nu möjligheten att strosa runt en stund i centrumet. Litteraturintresserad som jag var blev det ett stopp vid bokhandeln. Jag letade inte efter något speciellt men tyckte alltid det var roligt att titta på böcker. Ofta kunde man göra fynd i realådan vid entrén. Den här gången fastnade jag inte för något särskilt. I vart fall hade de inte någon samling med spökhistorier. En genre som jag annars var rätt förtjust i. Fast just för dagen behövde jag inte en bok av det slaget. Inom en mycket nära framtid skulle jag nämligen komma att ställas öga mot öga med spöket. Butiks-fastigheten var trevlig men det var dags att gå vidare. Sören, min värd för kvällen, hade lovat att bjuda på te och hembakade scones. Och det ville jag absolut inte missa. Därtill väntade en del upplevelser av det mer sällsamma slaget.
Utomhusluften var sval och behaglig. Hem till Sören var det bara några minuters promenad. I likhet med de flesta husen i Kista var hans av modernt snitt. Annat var det i spökberättelserna. De utspelade sig nästan undantagslöst i gamla träruckel. Inte så konstigt kanske. Skräckstämningen fick väl mera kött på benen där. Klockan var precis lagom när jag nådde fram till Sörens port. Det lyste välkomnande där uppe i hans fönster. Den mysiga miljön gjorde att man knappast förväntade sig att hitta spöket här. Ändå var det just så som var fallet. Och snart skulle vi komma att mötas.
Närmast ivrigt begav jag mig in i entrén och fortsatte sedan uppför trappan. Ståendes framför Sörens dörr slog det mig hur vanlig den såg ut. Men jag visste hur unik lägenheten var. För någonstans där inne väntade spöket. Jag ringde på klockan och backade sedan. Från mina tidigare besök var jag väl medveten om hur värden brukade öppna. Traditionen höll i sig. Dörren flög upp med full kraft.
– Hej, din gamla skojare! hälsade Sören. Välkommen in så ska du få något varmt i dig. Ambjörn är redan här. Jag tackade och följde uppmaningen. Under vår studietid hade Ambjörn presenterat mig för sin farbror. Sören hette han alltså men vi kallade honom oftast för spöket. Detta eftersom Sören var så otroligt skicklig på att berätta spännande spökhistorier. Vi hade bestämt oss för att locka ur honom flera stycken denna afton som helt säkert skulle få en övernaturlig prägel.
Författare: Per Dunge