Kategorier
Dikter

Så liten i Milano

Livet betyder inte alltid att kämpa… Livet borde bli en njutning… Njuta av att vara själv… Njuta av att leva…. Man behöver inte vara en viktig person… Man behöver inte kämpa så mycket av att lyckas stort… Så länge man mår bra utav sin gärning… Så länge man ler o njuter… Utan alla… Utan alla andra…

Vill jag bara sitta en morgon i en café mitt i Milano… En liten café med gammal musikalisk atmosfär… Lite orange, lite lila och lite limegrön i bakgrunden… Med några ritningar som ger mig en ny upplevelse… Där jag kan njuta av att se och lära mig människorna runt… Där jag kan njuta av smaken un latte macchiato genom att blunda för varje klunk… Njuta av och komma på en musik med nya dansrörelser… Så jag kan uttrycka min nya historia… Nya historier med nya rörelser… Med ny ökad känsla…

Till kvällen göra mig redo… Redo inför att berätta min historia… 10 minuter bara… Borde väl räcka… För denna historien är lika lätt i rörelser… Men för svårt i skrift… För svårt i ord… Så stark i hjärtat… Så lätt i dansrörelser…Låta andra förstå o njuta… Låta andra förstå i njuta denna kväll… Vill jag avsluta kvällens magi… När min käre applåder genom att titta kärleksfullt… Innerst inne i mina ögon i lång avstånd… Så vill jag ha denna kvällen… Genom att prata och promenera i halv kylig väder… Skratta gott med värmen av min käre… Hoppa och dansa runt… Så vill jag lära ut barnen… Hur dansen kan lätta hjärtat… Hur dansen kan ge glädje… Hur dansen kan dela en del av hjärtat… Hur dansen kan berätta sorgen… Det är så vill jag bara ha… Mitt i Milano med min käre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *