Beundrarens griftetal
Din hållning var bestämd,
När vi stod där, vi stod
Men blicken var beklämd
Mellan fraser och ord
Du inte yttrat, blott tänkt
Och tänkt. Jag förstod;
Liksom ett griftetal, i beredskap
Du har haft det, alltid tänkt det.
Evinnerlighet betydde inget
För dig.
För mig,
Kändes våndan, efter stinget
I en evinnerlighet.
Vad var jag, vad var du?
Vart gick du, när jag stod still?
Uthungrad med tiden, trevande.
Känslor som ännu vill,
I en vilja som är skälvande.
I ångesten, såg jag den rännil
Jag var.
Du återgår
Där jag förr stod, sökande efter det
Som nu är fossilt.
”Vart gick du?” Frågar du.
Här står jag, Bestämd.
Vid den skördade ängen
Bortom bäcken,
Som jag har dämd.
Dikt skriven av Raghid Sulaiman