När Johannes Ramberg som vanligt gick sin lördagspromenad på stranden njöt han av ödsligheten och havets ständiga rörelse. Han brukade ta dessa promenader på lördag förmiddagen och det var dessa stunder av ensamhet som var veckans existentiella ögonblick.
Han lät blicken vila precis vid strandkanten då han såg en klocka som måste ha spolats upp från havet. Efter att ha böjt sig ner och tagit upp den såg han direkt att det var en dyr Rolex. Han kände den med handen och såg på den. Det var en fantastiskt vackert smycke i både färg och form. Den låg snart i hans ficka medan han funderade på vad han skulle göra med den. Han tyckte han var värd den, då han studerat länge, jobbade hårt för sin kommun och försörjde en otacksam familj. Som högt uppsatt tjänsteman i kommunen förväntades han naturligtvis att vara helt hederlig. Han visste ju dessutom att det var straffbart att inte lämna in hittegods, men för varje meter han gick ökade hans begär att tillgodogöra sig klockan, men hur skulle det gå till?
Hans familj och alla andra skulle naturligtvis undra var han hade fått pengar ifrån? Han kom då på att han skulle säga att han tagit ett mindre lån och det gett honom möjlighet att köpa klockan.
Det blev ett ramaskri när han visade upp klockan hemma. Att dra på sig ett nytt lån med höga räntor var inte precis vad familjen behövde. Det fanns andra mer nödvändiga behov och dessutom, en klocka? Vem behövde en klocka nu för tiden? Exakt tid fick man ju bara man tittade på sin mobilen.
Det blev sådan kalabalik att Johannes resignerade och talade om för alla att han skulle lämna tillbaks klockan och lösa lånet. Det tog några månader för att lugnet skulle återvända till familjen Ramberg, men pikarna fortsatte i flera år. Vad skulle han nu göra med klockan?
Han kom att tänka på sin älskarinna som han länge försummat, hon skulle få klockan som en födelsedagspresent. Presenten blev mycket uppskattad och ledde till mycket smek och kel. Damen ifråga fick dock problem på sin arbetsplats och i sitt sociala umgänge. Alla undrade hur hon kunde ha råd med en Rolex och då hon uppgav att hon fått den som present var det ingen som riktigt trodde på henne. Det började istället gå rykten om att hon i hemlighet spelade in porrfilm och till och med att hon arbetade sena kvällar som eskortflicka. Läget började att bli mer och mer ohållbart och hon beslöt sig för att göra sig av med klockan och hävda att den bara varit ett lån. Att sälja den skulle kunna medföra problem så hon gick till pantbanken, fick ett lån på klocka som hon senare inte löste ut. Nu var hon av med klockan, men misstankarna om att hon sysslat med något konstigt hängde kvar i många år och försvårade hennes möjligheter till normala kontakter med män. Resultatet blev att när den biologiska klockan tickat färdig var hon fortfarande barnlös.
Nu låg klockan till försäljning hos pantbanken och en ung knarksmugglare fick se den och blev eld och lågor. Nu äntligen skulle hans dröm om att bli en av de stora grabbarna kunna realiseras. Alla lyckade i hans omgivning hade en Rolex och nu skulle han bli del av detta illustra sällskap.
Han köpte klockan kontant, i hand affärer var det vanligt med att mycket kontanter låg och skräpade lite här och var. Den var fortfarande dyr, men köparen hade sparat i över tre år och kunde förverkliga sin dröm.
De andra bröderna i hans kriminella gäng blev däremot misstänksamma. Hade han lagt undan kokain och sålt privat? Hade han inte redovisat korrekt, utan lagt undan pengar till sig själv? Det var dags för förhör. Förhöret blev våldsamt och den unge Rolexägaren blev grovt misshandlad och förlorade dessutom synen på sitt högra öga. I hans värld gick man inte till polisen och det fanns inte heller någon sjukkassa. Han fick bo hemma hos sina föräldrar i ett halvår innan han flyttade till en annan stad 50 mil bort.
Klockan tog en gängledare som nu hade två Rolex. Den nya som han hade till sina blåa tröjor och en gammal som han hade till sina bruna. Det var så en gängledare markerade sin position. Nu ville det sig så illa att det blev konkurrens om knarkmarknaden vilket blossade upp till ett gängkrig. Gängledaren lät skägget växa, skaffade sig mörka glasögon och gick alltid klädd i en hoodie för att dölja sitt ansikte. Han var dock känd för sin blåa Rolex och tack vare denna blev han igenkänd av konkurrentgänget. Larmet gick och mordpatruller sändes ut. Mördarna hann upp honom på en parkeringsplats och avlossade två skott. Det första gick igenom hans ben så att han inte kunde röra sig. Det andra skottet var allvarligare, det gick rakt igenom hans Rolex och vidare genom underarmen. Kulan sprängde stora blodådern och då gängledaren inte kunde röra sig kom han att förblöda inom några minuter.
När den döda kroppen togs om hand på sjukhuset fann personalen en fullständigt massakrerad klocka på hans vänsterarm och alla delarna var täckta av blod. Det var bara nedblodat metallskrot och sjukhuspersonalen beslöt sig för att slänga den som överblivet skräp. Den mördades familj skulle inte behöva se dessa blodiga plåtbitar.
Författare: Anders Kjellström