Inne i tallskogen slumrade vattenytan ljudlöst över sjön. Sommarkvällen var varm. Det som rörde på sig var en ekorre som studsade mellan de högt belägna grenarna, ivrigt ackompanjerad av en myggorkester.
En mjuk stig ledde från sjöns strand upp till ett torp. Ytterdörren var öppen så Viveka hörde att klockan som hängde inne i torpets kök slog sent, men det var fortfarande ljust ute så hon satt kvar på verandan, badandes i det djupt gula solskenet. Hon lät det torka hennes kropp efter att nyss tagit ett kvällsdopp.
Tankarna var kvar där i sjön. Vant hade Viveka hoppat i från bryggan, väl under ytan funderat på om hon skulle lyckas simma ner till botten under tiden som hon sjönk mot allt dunklare blått. Funderingen svävade bort när Vivekas fingrar nuddade sandbottnen. Något glimrade till där nere. Hon hade sett det från bryggan.
Sittandes på verandan betraktade Viveka det glimrande föremålet hon höll i sin hand, En vigselring, nött genom årens alla säsonger, men släktingarnas initialer gick fortfarande att tyda.
Mormors öde var Viveka väl bekant med; hon halkade ner i vaken när hon vintertvättade. Hennes kropp hittades när isen smält bort. Nyheten om olyckan hade hamnat i lokaltidningen: Kvinna funnen drunknad i sjö. Lämnar efter sig fem små barn.
Inne i torpet, uppe i förrådet under takbjälkarna, fanns ett exemplar av tidningen, med gulnade och spröda sidor, fortfarande kvar i en kartong. Under natten letade en vindpust sig förbi en sovande Viveka, svepte in mellan bjälkarna, vecklade försiktigt upp kartongens lock, tog med sig stumma pappersstrimlor och virvlade ut dem över omgivningen.
Författare: Carina Persson (www.carinapersson.se)