Ensamhet

Livet är ett ögonblick av själv tillfredsställelse och resten är detaljer.

Åldern går som ett fartyg i havet.

Jag är kaptenen, som han

slåss mot vågorna, och 

hoppas att kunna komma fram.

Mitt skepp tar mig genom tiden, och lämnar mig mitt i ett ilsken hav. 

Så börjar jag brottas med vinden

Har du provat isolering mitt i havet?

Du kanske har provat isolering med  nya corona viruset ,

men det blir besvärligt med  ”ensamhet”

Ensamhet förlorar ditt livets värde.

Du förlorar nära och kära ,

och fångar deras röster från vinden.

Sen  håller du tyst.

Håll tyst!

Jag håller tyst,

och blir som alla saker.

Kanske liknar jag sten ,träd

 jorden eller  juvel ,

och snarare vara jag en sten.

Ghada

Godo och mer än en ghada.

I det absurda teatern står en kvinna på scenen. Kvinnan  kollar på publiken och sa att hon väntade inte på Godo, tvärtom drack hon kaffe med honom. När hon  fikade med honom pratade de om en kvinna som hennes minne hade tappat för att hon själv ville ha att förlora det. En kvinna som heter Ghada går framåt och berättar för publiken att absurditetens teater i öst är annorlunda eftersom de inte väntar Godo, tvärtom de möter närhelst de vill. Vi  möter  också spöken, älvor och varelser som kom från rymden, och pratar om dem som sanning. Min gravida vän sa att hennes barns far är bara en nisse som han hade levt under jorden. 

Där fanns Godo, och  Ghada en gång. 

Jag är en berättare. Min berättelse handler om en kvinna som hon själv ville ha att förlora hennes minnes för att hon skulle glömma sitt tidigare liv. Jag är  berättaren Ghada. När jag satt framför teater och lyssnade på andra berättaren trodde  jag att hon skulle prata om mig . Kvinnan dök upp i hennes löst sittande klänning och satt snabbt på stolen, öppnade sin anteckningsbok och började läsa från den:

”Jag berättar om en berättelse som det hade hänt  tidigare. Det var en flicka med kort hår och små ögon verkar lugn och intelligent. Hon heter Ghada . Hon spelade alltid  bollen, sjöng, hoppade och pratade med  alla saker som hon stöter på.

Hon talade bollen att hon älskar sin skola,  gillar att leka och  älskar att studera matematik.  När hon gick i fjärde klass sa läraren att hon ser henne luta  på armbågarna och öppna sin munnen så vet läraren att hon kan äta lektionen. 

Var tyst ett ögonblick, snälla!

Berättaren verkar prata om mig.

Jag heter också Ghada. berättlse kan handla om mig eller om en annan Ghada. 

Nåväl, jag kommer att slutföra berättarpraten.

-Vem kommer att lära dig dina lektioner, Ghada?

– I min familj  vet Ingen lära mig. 

Ghada  sjunger för hennes bollen 

Du är det vackraste . Sova i  din plats i min väska nu. Din plats är här

la. la . la 

Lyssna på mig! Jag  kommer att sjunga multiplikationstabell.

Fem gånger fem är lika med tjugofem. Jag känner till multiplikationstabellen,och jag kan sjunga det för läraren, sade Ghada.

Hon sjöng också  alfabetets bokstäver på arabiska och engelska.

Den vackra flickan Ghada.

Efter flera år stod jag inför samma scenen.Det var samma teater, samma berättare, men scenen är annorlunda.

Unga män av båda könen kommer in på scenen, sedan kommer in en vacker tonårings flicka som fångar ögat. Hennes öppna ögonen lockar dig till det. I hennes ögonen världens prakt och kärleken till livet. Berättaren säger att ritläraren sa att hon är en vacker målning. Det här är första gången jag känner mig smart att rita på en bild.

Tonårsflickan går med i killarna och  pratar om framtiden. Hon säger att de kan förändra världen.

Jag pratar fortfarande med dig om absurditetens östra teater, eftersom jag fortfarande sitter framför scenen och  tror att berättelsen handlar om mig.

Nu tittar  jag på  en man håller en ung kvinnas arm och  pratar med henne.

-I framtiden kommer jag att kröna dig till en prinsessa,

och  bygger dig ett palats. Vi kommer att  resa över hela världen. Låt mig kyssa dig nu eftersom tiden är kort.

Hon vänder sig till publiken:

Vad han säger om mig är vackert. Jag gillar det men min mamma varnade mig för män. Han tyckte om vad hon sa och sa till henne: ’Låt oss spela kärleksspelet tillsammans.’

När han  tag i henne  sade hon,  nej, inte nu. Han försöker hålla hennes arm, men hon drar armen : lämna mig. Lämna mig! säger hon.

Jag gick tillbaka i minnet. Jag såg Ghada på scenen eller kanske Ghada som var jag återvände en liten flicka. Den lilla flickan återvände till scenen för att sjunga och spela sitt rep.

Jag gillar att spela med rep. Jag spelar med bollen. Jag spelar också  med mina vänner polis och tjuvar spelat eller leker med sten Paris spel , sade hon.

jag älskar skolan för  att  jag kan läsa, skriva, och rita en fågel på trädet.  Det verkar som om jag föreställer mig Ghada som barn i grundskolan, men det  verkar att den person som står på scenen är andra Ghada. Hon är en ung kvinna nu.

Ghada drar sig ur livet.

Den unga kvinnan talar tydligen till sig själv.

Jag känner mig förödmjukad och  tappade mitt val i livet. Jag älskar inte längre det. Han verkade segra och jag verkade förlora mig. Jag ska gifta mig honom och leva med min förödmjukelse annars kommer jag inte att gifta mig någon eftersom jag tappade min oskuld.

Innan kvinnan nådde detta tillstånd förväntade sig en grupp unga män som älskade henne detta öde. Jag såg dem på scenen. Unga män viskade hur vackert hon var!

Hon blev kär med i en bedragare. Han kommer att utpressa henne och kasta bort henne eftersom han gjorde det med många tjejer .

När jag sitter framför scenen föreställer jag mig Ghada . Den vackra, strålande tonårsflickan när hon  tittar på publiken på allvar och adresserar dem. Tillsammans kan vi förändra världen, eller hur?

Vi kommer att arbeta tillsammans för att utrota fattigdom och orättvisa. Tillsammans kan vi förändra världen. Flickan kommer ut  teatern, och en grupp unga män viskar ständigt varandra: Hon är väldigt säker på sig själv och vill förändra världen. Publiken trodde det. När hon återvänder till scenen kommer vi att fråga henne, hur kan hon förändra världen?

Modern  Ghada

Det var faktiskt tidigare när jag såg Ghada på scenen, men idag är hon som jag ser henne nu. Titta på henne!

En ung kvinna dyker upp med sina tre barn.

Hon säger:

Det här är mina barn. Jag födde dem utan att inse att barnen  är ett ansvar. 

Hon skakar sin son med händerna och mumlar till honom:

Sov baby för att  jag kan vakna från min medvetslöshet ett ögonblick. En av barnen ropar att han är hungrig.

 Kvinnan tar mat till sin son och viskar obegripliga ord.

” Idag kommer jag att vara sten.Om jag var mänsklig skulle jag inte kunna fortsätta,  så måste jag andra mig själv till en sten .”

Jag är en sten nu och tror att mina barn är lyckligare idag efter att  jag förvandlats till sten. Det blev ett underhållande spel för dem efter att jag sa till dem att de kunde spela med mig  en spel som heter ”Stone Mom”.

De cirklar runt stenen och upprepar var mamma är ? De svarar tillsammans; mamma är en  sten.

Barnen står och lyssnar på stenen när hon sjunger

”Mina barn kommer att växa upp imorgon,

och kommer att leva det vackra livet.

Jag kommer inte att överge dig, barnen ,

men kom alltid ihåg att jag har blivit sten.

Om jag inte var en sten skulle jag inte kunna fullborda mitt liv”

När Ghadas barn blev unga såg de ut som henne. Jag ser dem på scenen.De tittar på publiken och pratar om framtiden .De säger att de  kan  förändra världen.De ser ut som sin mamma innan hon blir en sten. Den mamman som hon  avger sina barn sin själ så att de inte bad om kärlek. När hon förlorade sin själ såg hon dem som vuxna, och en del av hennes själ återvände .

Men livet är livet. 

Ghada är den enda i hennes värld.

Barnen växer upp och går iväg.

De har deras liv.Ibland glömmer de vem tog dem i säkerheten. Mamman väntar på deras meddelanden, deras röster, deras barns röst varje dag men livet tar dem från det.

Hon blev ensam och satt på trappan framför husdörren.Med tiden glömde modern att hon hade barn och barnbarnen. Hon  började sitta framför husdörren utan mål. Sen  började hon prata till  träden, floden, katter och hunden. Hon sprang med  djuren och  imiterade deras röster. Plötsligt såg hon en vild get föder. Hon tyckte om att hon pratade med geten om moderskapet , och  hörde geten säga till henne: Jag tillåter inte att mina barn förändrar mig.

Dagarna gick, och en kvinnan började känna att hon var en del av djurvärlden, när en person närmade sig henne, väser  hon som en orm. En dag  såg  hon skuggan av en man närma sig långt ifrån. Som om jag har sett den här mannens skugga i min dröm tidigare, sade hon sig själv.

En man i femtioårsåldern närmade sig henne. Han  såg trött ut.

-Jag har inte glömt dig mamma, men det är livet som tog mig från dig. Jag drömde om en bra framtid, att få familj och barn, men jag satt i fängelse så länge och jag visste inte ett sätt att berätta med dig var jag var. Jag gick ut ur fängelset och visste inte vad jag anklagades för, sade mannen .

Kvinnan log mot honom . När han tog tag i hennes hand gick hon med honom med hennes böjda axlar, och sin huvud före hennes kropp, då frågade honom:  vart skulle du ta mig, polis ?

-Jag är ingen polis, mamma.

-Jag vet inte vem du är, men du måste  gå duscha, och raka hakan,så kan du komma tillbaka för att gå med i flocken. Djurvärlden är inte så dålig.

-Snälla mamma, kom ihåg vem jag är. Jag är din son. Jag älskar dig, och har aldrig glömt dig. Omständigheterna gör det.

-Det är okej polis. Jag älskar dig, men väck inte upp mig från drömmen som jag stötte på. Låt mig leva som djur för att känna mitt liv. Här är nycklarna, min identitet. 

 leta inte efter mig om jag kommer sent.

-Jag älskar dig mamma. Jag är inte ansvarig för dina omständigheter. Låt mig leva och inte fängsla mig med rädsla för dig!

-Jag älskar dig. Jag kommer inte att fängsla dig, och du  måste inte fängsla mig. Jag blev van vid att leva i naturen.

När du känner dig ensam, min son, gå till skogen, till floden eller till havet. När livet sitter trångt, öppna bröstet mot vinden.

Du kommer att höra grodans ljud , ljudet av havets vågor, flodens flöde, och du kan se ett vilt djur bli din följeslagare.

– Jag är glad att du visste att jag var din son.

 Jag kommer att vara din följeslagare, mamma. Jag kommer aldrig att låta dig leva i naturen ensam.

-Snälla son, säg inte det här!

Ta hand om dig själv i min frånvaro och  beröva mig inte det liv jag har vant mig vid.

Författare: Nadia Khalouf