Ett år senare. (läs Kidnappad del 1) (Läs kidnappad del 3)
Ett år har nu gått sedan Therese blev kidnappad och nästan såld av en av lärarna, Jarosl av, som arbetade på hennes dåvarande gymnasieskola. En chockerande historia, med tanke på hur omtyck och populär han var bland både eleverna och de andra lärarna på skolan. Ett helt år, men minnena lever kvar, och hemsöker hennes drömmar om nätterna. Hon minns klart och tydligt vad Jaroslav sa till henne direkt efter rättegången; ”Du kanske har kommit undan den här gången, men nästa gång har du inte lika mycket tur, dom kommer att hitta dig”. Ord som har ekat i hennes huvud i snart ett år.
Therese har nu tagit studenten och har flyttat från sin hemort Sundsvall till Manchester där hon studerar på stadens college. Det var en helt vanlig solig men småkylig fredagseftermiddag i oktober, klockan var strax efter tre och hon hade precis avslutat dagens och veckans sista lektion. Hon var på väg hem till sin studentlägenhet och hade slagit följe med sin rumskamrat och klasskompis Sara, som även hon var från Sverige. Sara var lång, smal, hade långt ljusbrunt hår, blåa ögon och var jämnårig med Therese. Therese va r huvudet kortare än Sara, hade mörkbrunt hås och gröna ögon. De båda promenerade bredvid varandra över gårdsplanen, Sara satte på sig sina solglasögon och Therese tände en cigarett.
-Vi är bjudna på fest ikväll, har du lust att hänga på? ,frågade Sara plötsligt.
-Ja, det vore kul, svarade Therese. Jag kan behöva nåt annat att tänka på en stund. Behöver vi köpa nåt att dricka förresten?
-Nej, det behövs inte, det kommer att finnas där, sa Sara och log. Therese log tillbaka och fimpade sin cigarett.
Efter en kortare promenad var de hemma i sin lägenhet. Den var liten men ändå utrustad med allt som behövdes, två sängar, två skrivbord, ett klädskåp, en TV, en toalett med dusch, en liten kokvrå och ett kyl och frys set. De steg in och hängde av sina ytterkläder.
-Jag ska göra lite mat, sa Sara. är du hungrig?
-Ja, lite grann, svarade Therese.
-Okej, vad vill du ha då?, frågade Sara
-Det spelar ingen roll, överraska mig, svarade Therese. Laga mat du, så tar jag en dusch så länge.
Therese gick till klädskåpet och tog fram en rosa blus och ett par jeans som hon skulle ha på festen. Hon gick in på badrummet, klädde av sig och hoppade in i duschen, där hon stod ett tag och fokuserade på att tänka positiva tankar.
En stund senare var hon klar och gick ut från badrummet, iklädd sina rena kl äder.
-Jag gör hamburgare, de blev precis klara sa Sara glatt när Therese kom ut ur badrummet. -Gott, sa Therese.
Ett par timmar senare var det dags att gå iväg till festen. De båda flickorna stod framf ör spegeln och finputsade sitt smink och hår. Sara hade en blåvit rutig blus på sig och blåa jeans.
-Var är festen någonstans? frågade Therese.
-Bara tvåhundra meter bort ungefär, svarade Sara.
De tog på sig sina jackor, öppnade dörren och gick ut i riktning mot festen. De gick över en bilväg, fortsatte att gå på en cykelväg och tog en varsin cigarett. Det var mörkt och kallt ute. När de började närma sig festen hörde de ett gäng berusade killar skandera:
-UNITED! UNITED! UNITED!
Sara och Therese tittade på varandra och skrattade. Se kom senare fram till ett stort hus där festen hölls möttes de av en rödhårig och fräknig flicka.
-Hej, välkomna, kom in, sa hon och gav dem en varsin drink.
De båda hängde av sig sina ytterkläder och tackade och log mot flickan, som presenterade sig som Caroline.
-Jag måste på toa, sa Sara, jag kommer strax.
Therese nickade och gick in på festen och började kolla sig runt. Hon såg vissa som hon kände igen och vissa som hon aldrig ens hade sett. Hon gick in i köket och fick syn på några klasskompisar.
-Hej, Therese, kom och sätt dig med oss, ropade en blond flicka. Hon gick och satte sig med dem.
-Vill du ha en öl? frågade hon.
-Ja, tack, svarade Therese och fick en flaska öl i handen.
-Tack.
En stund senare kom Sara in i köket och satte sig med dem, och även hon fick en öl.
Sen kom det in en blond och överviktig kille som var alldeles röd i ansiktet och slog si g ner bredvid Therese. Han var märkbart berusad och svamlade någonting på grov Manchesterdialekt som hon inte riktigt förstod. Hon nickade bara artigt och log mot honom. Han log tillbaka, reste sig upp och började vråla:
-UNITED! UNITED! UNITED!
Han fick respons från ett annat gäng killar som satt i vardagsrummet.
Timmarna gick och öl Therese hade roligt för första gången på ett bra tag. Tillslut börj ade hon känna sig trött och sa till Sara att hon ville gå hem och lägga sig.
-Ja, det är väl dags snart, klockan är ju ändå två snart, svarade hon.
De gick till hallen, satte på sig sina ytterkläder, kramade om Caroline och tackade för att de fick komma. Sen öppnade de ytterdörren, vinkade åt henne som vinkade tillbaka och började gå mot sin lägenhet.
Några minuter senare var de hemma. De klev in för dörren och tog av sina jackor.
Efter att ha gjort sig klara för att sova gäspade Sara och sa:
-Nu ska det bli skönt att sova.
-Ja, verkligen, sa Therese. Vänta lite, jag ska bara kolla min mail först.
Hon öppnade sin laptop och tryckte på power-knappen. Hon klickade in sig på sin mailbox och såg att hon hade tre nya mail. Två var bara reklam så hon struntade i dem, det tredj e var från en okänd avsändare. Hon öppnade det och fick en chock av vad mailet innehöll. -Nej!, skrek hon.
-Vad är det? frågade Sara
-Kom och titta!
Therese visade Sara mailet, som också verkade chockad. Det var en bild som verkade vara smygtagen på Therese när hon stod utanför porten till lägenheten, och ovanför bilden stod det med stora bokstäver, ”VI VET VAR DU BOR!”
-De vet var jag är, sa hon oroligt.
-Ta det lugnt, sa Sara, det är nog bara någon som jävlas med dig, i vilket fall som hels t skyddar jag dig med mitt liv. Ta och försök sov nu.
Therese stängde datorn och Sara gick fot ytterdörren för att kolla om den var låst.
Sen släckte hon lampan och de båda gick och lade sig. Efter många om och men lyckades Therese till sist somna.
Hon vaknade sent nästa dag, hon kollade på klockan och såg att den var halv ett. Sara va r redan vaken.
-God morgon, sa hon.
-God morgon, svarade Therese.
-Jag har fixat frukost, eller snarare lunch, sa Sara. Hoppas du är hungrig.
Hon hade gjort i ordning en klassisk brittisk frukost med bacon, ägg korv bönor och pommes frites.
-Hur är det med dig förresten? Frågade Sara.
-Jo, det är bra, svarade Therese.
En stund senare när de hade ätit klart Bestämde sig Sara för att gå och handla lite.
-Ska du med, Therese?, frågade hon.
-Nej, jag stannar nog här, svarade Therese. -Okej, vi ses sen, hej då.
-Hej då.
Sara gick ut och stängde dörren efter sig. Therese gick genast dit och låste den. Sen gick hon mot ett av fönsterna, öppnade det och tände en cigarett.
”Jag måste sluta röka snart”, tänkte hon medan hon blickade ut över staden där Old Traffords ståtliga fasader syntes en bit bort. Therese mindes då att hennes pappa en gång hade tagit med henne dit på fotboll när hon var liten. Hon släckte sen cigaretten och stängde fönstret.
Snart två timmar hade gått och Sara hade inte kommit tillbaka än. Therese började bli orolig. Hon bestämde sig för att ringa henne. Hon hörde fyra signaler, men inget svar. Hon ringde en gång till, men inget svar den här gången heller. Hon blev alltmer orolig och Sms- ade henne istället. ”Var är du någonstans? Ring mig!!”
Ännu en timme gick och fortfarande inget svar från Sara. plötsligt ramlade det ner ett kuvert från brevinkastet. Hon gick fram till dörren, tog upp kuvertet och öppnade det.
Hon blev alldeles kallsvettig. I kuvertet låg ett brev och ett foto. På brevet stod det: ”KOM TILL SHELL INOM EN TIMME, ENSAM, ANNARS FÅR DU ALDRIG SE DIN VÄN IGEN!”
På fotot var Sara, blödandes från ena ögonbrynet, händerna bakom ryggen och med en bit silvertejp över munnen.
”Det här händer inte”, tänkte Therese.
Hon satte på sig sin jacka och gick ut. Fortsättning följer…..