JAG DRAR GUD PÅ MITT ANSIKTE
Jag ritade Gud i ansiktet, ett plåster över hela ögonen, blod från håret
Mina händer är i stygn och piskor! Min rygg är mot väggen, mitt hjärta är vänt mot altaret. Ett issvärd är mitt hjärtas snö. En natt under månen var tiden ett korn av blöt sand.
De passerade genom mitt sinne, brännskador på fötterna… Lågorna är läskiga som ett hundtjut! De löste mitt rikes bojor.
Min själ var runt en dansdöd. Hans smutsiga kläder var aska på mina läppar… Det var ett sår som slutade i aska på mitt finger.
Jag är mitt blods okända barn. Min panna driver i dimman på min husses säng. Galna pirater fyllde mitt hår.
Ta med verserna som droppar från dina svärd, vinets slav! Separera järnresterna, fötterna, djävulen!
Jag är en Dracula i min mun, en spindel ondska skär. Min kropp förändrades i drömmen om min önskan.
Vem kan täcka en hud så hänsynslöst? Sliten det läckande fröet i grenen. Gör dig av med din knivs bojor, förlåt min själ!
Gong… Gong… Den sista kyrkans himmelögda gudinna, hennes vingar svävar i tystnad.
Helvetets fåglar skriker och slickar rutorna. Tiden var ett korn våt sand under månen.
Jag ritade Gud på mitt ansikte, kroppen splittrades och människan föddes!
Författare: Binnaz Deniz YILDIZ
Twitter@BDenizAydemirY1