Kategorier
Dikter

Mio

Författare: Milton Wiklund


Där står vi, bara jag och han. Överallt, men samtidigt ingenstans.
Ett becksvart mörker, så mörkt.Icke ens ljuset av en lampa kan bekämpa det.


Vi ser på varandra med spärrad blick.Båda två rädda för att släppa taget.


En energi, ett vakuum; det är allt han är.Den fjärde dimensionen, ett minne blott.


Han gör den dödstysta, ensamma skogen till en vän.Ett gömställe, en kram och en kyss.


Leendet sitt, mjukt som grädde.Tänder, sylvassa som törstar efter blod.


En mörkblå droppe som i evighet faller.En iskall, främmande hand på din axel.


En viskning i ditt öra på ett annat språk.Ett sorgset skratt som ekar genom korridorer.


En fientlig, bästa vän.

3.00 avg. rating (62% score) - 2 votes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *