Om konstens välsignelse

Johannes Swartling var ingen dålig konstnär. Han hade utvecklat ett eget formspråk och hans målningar utstrålade en stor livsglädje. Det var en sorts surrealistiska framställningar där fiskar gick på land och åsnor flög i skyn. Det tog sin tid innan omgivningen vande sig vid dessa motiv, men efter ett par år tog intresset fart. Då ha bodde på västkusten skrev lokaltidningarna och även nationella tidskrifter om att Halmstadgruppen fått en efterföljare och att Johannes var ett bra investeringsobjekt.

Folk började att ta kontakt med honom för att köpa och efterfrågan var betydligt större än tillgången så priset sköt i höjden. Han tog nu över 100 000 kronor för varje tavla, men efterfrågan fortsatte att öka. Hans tavlor blev ett måste för den nyrika borgerligheten och han hade ständigt krav på sig att måla mer. Efter något år var han så stressad att han gick in i väggen och lyfte inte en pensel på flera veckor. Hans inkomster började att tryta och han funderade ständigt på hur han skulle kunna komma ur sin pressade situation.

En kväll kom en målarkollega, Jesper Trulsson, på besök till honom och de satte sig och delade en box med franskt rödvin. Berusningen steg och så gjorde även deras vilda idéer. Hans kollega var också en skicklig konstnär, men hade ingen framgång på marknaden och var nu skuldsatt upp över öronen. Det var så illa så att han hade passat väl i Lyxfällan.

Den idén de båda herrarna fick var att Jesper skulle måla ett antal tavlor som gick helt i Johannes stil och därefter skulle han signera dem. Det var förvisso bedrägligt, men vad gör man inte för att lösa sina finansiella problem i dessa tider. Jesper började omedelbart att måla sina Johannestavlor och Johannes själv satt och gjorde vissa mindre ändringar och signerade en nästan varje dag. Affärerna gick lysande och varje tavla såldes för minst 150 000 kronor. De hade beslutat om att dela på vinsten och efter ett par månader hade Jesper löst alla sina skulder och dessutom inhandlat en BMW. Skatteverket fick inte så mycket, men livet lekte för Jesper och Johannes. Konstköparna anade inget. Det var konstiga tavlor med djur i luften och fiskar på land och det var signerat Johannes Swartling, så det var en win-win-win situation.

En dag gick en konstkännare in i ett galleri som hade ett antal tavlor av Johannes och han upptäckte något märkligt. Penselföringen i de olika tavlorna var helt olika. I de äldre tavlorna var den kort och intensiv, medan i de nyare var den lång och lite släpig. Han anade oråd, men det kunde ju bero på att konstnären själv ändrat sin teknik. Han beslöt trots detta att närmare undersöka det hela. Han gjorde ett besök hemma hos Johannes och blev väl mottagen. När han ville se ateljen blev det dock stopp. Johannes uppgav att han inte ville visa några tavlor innan de var färdiga och han fullt ut kunde stå för dem och det måste väl konstkritikern förstå.

Kritikern begav sig ut till sin bil och såg då Jesper Trulsson komma ut från Johannes hus och också köra iväg, vilket bestyrkte hans misstankar att något skumt föregick. När han såg Jesper Trulsson köpa en stor villa nere vid havet för ett antal miljoner blev han fast övertygad om att det hela var ett bedrägeri, men han kunde ju inte bevisa något. Det enda han kunde göra var att uppmana sina kunder att inte köpas någon Johannes Swartlingtavla, men detta påverkade knappast marknaden.

Det hela pågick under flera år tills dess att Jesper började att tröttna. Varför skulle han måla och måla och den lätt alkoholiserade Johannes ta halva vinsten? Vad som utlöste krisen var dock något annat. Johannes hustru hade tröttnat på honom och började att umgås mer och mer med Jesper och till slut tog hon sitt pick och pack och flyttade hem till honom. Johannes blev vansinnig. Det hela hade gått hans värdighet förnär och dessutom var hon oerhört duktig på att laga pannkakor. Uppgörelsen kom. Jesper gick ut och förklarade för världen att det var han som målat Johannes tavlor de senaste fem åren och nu blev det polisutredning. Johannes dömdes till fängelse och Jesper fick böta ett ansenligt belopp.

När Johannes kom ut hade han inte längre någon lust att måla, men hade tillräckligt mycket kapital för att försörja sig resten av livet. Det blev dock problematiskt för honom då konstköparna ville stämma honom för att de köpt en falsk tavla. Detta medförde att blev ett evigt processande ända tills Johannes plockade ut sina tillgångar och flyttade till Thailand.

Jesper fortsatte att måla sina surrealistiska tavlor, men efterfrågan gick mot noll. Det var ju bara efterapningar som ingen anständig människa kunde ha i sitt hus. Resultatet blev att han fick börja att arbeta som bildlärare för ett gäng fullständigt ointresserade pubertetsbusar, vilket gjorde hans liv till ett elände.

Surast av alla var dock konstköparna som nu var tvungna att hänga undan sina Johannestavlor för att inte visa alla sina bekanta att de blivit lurade och spenderat sina surt förvärvade tillgångar på förfalskningar.

Författare: Anders Kjellström