Tåget skulle fara iväg om några momenter och den kalla väntan störde honom. Men det brydde han sig minst om. Allt han tänkte var att förbreda sig med att möta hennes milda vackra blick som hon höll i sina ljusbruna ögon. Inramad i fina ordentliga ögonfransar som han hade som första hoppet att vakna upp med i hopplösta tider!
Men nu var de svarta tiderna äntligen över. Nu kunde han återkrama sin kärlek som han någon gång tagit farväl av och njuta av ett lyckligt slut på de två år som hade gått med snigelfart. De åren som han överlevde bara med hjälp av sina drömmar där han i en romantisk bild höll hennes hand och hennes vackra leende hade behärskat all honom.
Från tågets ruta syntes ett lyckligt par som var insjunkna i en lång kyss och det fick honom med större vilja att tänka på den smekmånad som han hade lovat henne efter detta långa militärarbetet. Den bästa smekmånad någon har haft!
Under tågets resa hade unga mannen sytt sin blick på den röda blomman som han köpte från en kiosk bredvid militärkvarteret. Medan tågets skakningar skakades han med sina militärkläder och ett par långa snörkängor som föreställde honom som en nyslutad soldat. Den lyckligaste soldaten!
Unga soldaten andades nu i samma väder av kärlekens. Hans kängor blev blötare och blötare desto fortare soldaten tog avstamp i plasksnön för nästa avstamp mot kärlekets hem. Hur skulle kärleken reagera när hon såg sin framtidsman i soldatkläder med större kroppsbyggnad, en ryggsäck i ryggen och en rödlysande blomma i handen?
Hans puls ökades i större fart än ljusets och hans känslor skulle nu dämpas med ett hygglig träffande möte där kärleken var mittpunkten. Han var nu nära huset där han för första gången kände sig kär i någon. Kärleken var här!
Utanför gränden hördes det hånfulla tjejskratt. Blicken mötte kärleken bort ifrån. Med långa vita klänning, drunknade i lycklighet. Denna gång kunde unga mannen känna kärlekens äkta glädje fast inte i sin egen famn. I någon annans.
Författare: Mahdi Habibi -Söderhamn