Alarm, peep,peep,peep, men man ska inte klaga när man har fått hela åtta timmars sömn. Intervju vid tio. Alla som du känner är så stolta över dig, att du har fått den intervjun som du ville. Men vill du verkligen slava iväg femtio timmar i veckan? Det klart du inte vill, frågan är bara vad för människor att blunda för verkligheten så här. Lägenheten på botten har jag, vilket betyder att jag kan se in den rakt i ögonen, skuggan på trottoaren. En måndag borde nästan alla se honom, eller inte. En stående skugga som alla ser lite här och där, ingen fara säger dem, nonsens säger jag. Borsta, parfymera och ljusblå kostym, då var man färdig och var redo för den korta sträckan till tunnelbanan. Ovanligt många i hörlurar i tåget idag, tystare än vanligt, det gillar inte jag. Jag är den typen som lyssnar på alla konversationer, oavsett om det är telefonsamtal eller med en annan person. Man kan säga att jag är fascinerad av alla andra utom mig själv. Deras ansikten under en måndag, de kan se den skuggan, från alla håll. Jag ser den inte nu, men jag vet att de gör. Under intervjun ställs frågorna om arbetslivserfarenhet, anledning till att jag sökte, och allmän framtidsutsikt. Gav de mest generiska svaren som hade oljat kugghjulen ordentligt i detta samhälle. Ett gap ser jag, ahh vad beror det på?, behandling svarade jag inget, allvarligt det gick för långt i slutändan. Min far såg den hela tiden, svarade han, han ser den än idag. Idag är han starkare någonsin, konstigt nog har jag aldrig sett den, min mor bad böner under hela min uppväxt att jag inte skulle se den. Han fortsatte, jag gillar dig, du är en öppen bok, vi behöver fler som du i denna värld. Men datorprogrammen vi utvecklar behöver en mänsklig guide som kan göra dem mer mänskliga helt enkelt. Du är inte så lycklig av dig, ser jag, Är på bättringsväg efter behandlingen sir. Jag ser världen ljusare och ljusare hela tiden, trots att jag har varit utan mediciner i ett helt år nu. Jag vill ha dig här och ska göra mitt bästa för att du ska få denna position, men du får verkligen lägga på ett kål när det kommer till lycksaligheten. Jag lämnade stället och gick på trottoaren, skuggan hade blivit många och var överallt bland människorna. Jag passerade även förbi en hemlös person som definitivt hade blivit galen av att se skuggan. Gula solglasögon indikerade att man inte såg skillnad på verkligheten och illusionen längre, i det stadiet hade skuggan gjort sitt, det fanns inget mer att ta ifrån dig. En tidsfråga innan du tog ditt eget liv, men denna person ville inte dö. Visa var bara så ivriga att överleva. Detta jobb jag sökte var skräp, massa datorprogram som behövdes bli mer mänskliga både skriva och tala till dem, jag hade så mycket erfarenhet att jag kunde nästan garantera att jag skulle jobba inom det snart. Liggandes i sängen under kvällen, ja precis som många andra så såg jag den vid dörrkarmen stirrandes på mig. Den ville ta något från dig, det kunde vara olika, men varje gång den fick jobbet slutfört så var det något som saknades inom dig. Skuggan blev man aldrig riktigt av med, den var här i världen, här för att stanna för all oändlighet.
Författare: Najib Ahmed,