En stor europeisk vetenskaplig undersökning hade visat att kvinnor städade mycket mer än men. De stod för mer än 93% av städandet i Europa och nu ställde sig alla frågan varför? Det anordnades akademiska konferenser som skulle försöka att svara på frågan och de kom fram till att det måste bero på olika genuppsättning mellan män och kvinnor. De visste dock inte vilken gen det var och för att lösa denna fråga sattes ett stort internationellt forskningsprojekt igång. EU såg det som ett medel att integrera europeisk forskning och satte till ett antal miljoner Euro. Vetenskapliga ledare över hela världen såg en chans till ökade forskningsanslag och det blev som vanligt en huggsexa efter de åtråvärda EU-miljonerna.
Nu satte forskningen igång och man gick igenom hela genomet för att se vilka skillnader som fanns mellan män och kvinnor för att försöka att luska ut vilken gen som kunde vara städgenen. Ett antal studenter doktorerade på frågan och ett antal ambitiösa akademiker lyckades att bli professorer genom att deltaga i forskningen. Alla röster som hävdade att skillnaden i städfrekvens kunde bero av något annat än olika genuppsättningar mellan män och kvinnor tystades som ovetenskapliga och som förbisåg naturvetenskapliga basfakta. Det fanns inget annat sätt att tolka olikheterna än en strikt vetenskaplig analys av människans genom.
Åren gick, men resultaten uteblev. Det hittades ingen städgen och de myndigheter som betala ut forskningsanslag började att ställa obehagliga frågor. Det gick olika rykten om att genen hittats i Frankfurt eller Milano, men alla dessa rykten visade sig felaktiga. Professor Makaroni i Rom visade upp en så kallad städgen, men det visade sig att han hittat på allihopa för att kunna finansiera sin egen forskningsstiftelse. Slutligen började anslagen att sina, men de riktiga entusiasterna fortsatte sitt sökande efter denna mystiska gen och så vitt jag vet så fortsätter de än idag.
Författare: Anders Kjellström