Definition:
Vi kommer att ge er en idé om vår teaters publik.
Teaterns publik känner inte till hur man kan bli rolig .
Igår presenterade vi en lek full av roligheter. De lämnade sina platser innan de avslutade historien. De visslade och kastade smuts på skådespelarna.
Vi presenterade danser. De förbannade dansarna.
Vår publik ville erbjuda skrik, gråt och talade om superhjältar mästerskap.
Det brukar smärta och tänker att depression är en sort av vackra minnen, så de vill se oss gråta. Publiken njuter av vår smärta.
Berättaren: XIA Noll Noll ect
. . .
Inledning
Jag är en berättare, dramatiker och kompositör av musik. Folk kommer till min teater, men de vet inte vem jag är för att jag inte alltid står på scenen. Människor med erfarenhet står på scenen.
Allt som jag representerar om ljuva drömmar, mardrömmar, djupsömn och sömnlöshet. Jag är en kvinna, som gillar att berätta om kvinnors berättelser.
Berättelsen:
Jag ska börja med första berättelse om en flicka som heter Xia.
Jag och Xia ser ut som varandra, men Xia kan inte skriva eftersom hon inte gick i skolan, men jag studerade psykologi vid universitetet. Det var ingen slump att vi träffades i kvinnornas fängelse. Varje person som försökte bryta samhällets lag skulle bli fängslade även om han var tyst. Kanske hade han bara tanken i hans sinne. De läser kroppsspråk. Så i vårt fall, fängelset hade alla blivit syndiga kvinnor.
Jag börjar berätta om Xias historia. När jag skrev hennes memoarer fick hon rätta mig med några idéer:
Xia säger, jag skriver min biografi, för någon som kan läsa min historia och skicka historien till någon jag saknar, han i mitt liv. Han är min pappa. Om jag inte träffar honom kanske kan någon träffa honom, som en läsare och fråga honom:
Varför gjorde han det ?
Varför lät han mig leva i mörkret?
Mörket var en del av min värld. Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte mitt öde. Min mamma kan inte vägleda mig. Hon förlorade sin själv. Jag frågade om hela världen var så här, eller bara om det är här det är olämpligt att leva?
Första dagen jag träffade världen, lierade sig sorgen, smärtan och skräcken med varandra och de använde sina styrkor mot mig.
Jag försökte att förstå syftet av vår existens i detta liv, och meningen av många saker som kärlek, lycka, inre fred, säkerhet och dygden. Allt finns inte i min värld.
Jag letar efter barmhärtighet inom människan kanske kan jag få något plats att förlåta mig om jag gör ett misstag , den platsen finns inte heller. Jag känner att jag är inte på plats eller i tid. Det är bara en stängd väg. Någon skrev på min panna att min ålder inte skulle existera. Vem var han? Jag vet inte.
Lyssna på tystnaden i solnedgången om du vill. När solen faller bakom de avlägsna bergen springer jag bakom solen och ropar, stanna här! Gå inte nu!
Tror du att solen kan höra mig? Jag tror det och ber henne att förvandla mig till ett träd som rymmer fåglar och dess grenar sträcker sig och blommar. Då kommer jag inte att vara ensam längre.
När blommor blir frukt, och frukten mognar på trädet ska barnen hoppa upp och plocka frukter. Jag bli lycklig av att träffa barnen, så mitt hjärta brinner av kärleken.
O, Solen! Om du kan ta mig i dina armar och vika mig som veckade klänningar och lägga mig i din garderob.
Jag pratade mycket utan att veta om mig själv. Jag behövde prata om mig själv.
Jag heter Xia Noll Noll etc.
Jag är syndens dotter.
Jag hittar inte min pappa, och vet inte något om honom. Men min mamma vet vem han var.
Min mamma sa att på en natt av de förflutna nätter i staden blev hon och pappa kära. När min pappa räknade till femtio, slutade kärleken. Mannen som skulle ha varit min far försvann. Han hotade min mamma att han skulle döda henne om hon pratade om det. Dessutom beskrev han henne som en hora, eftersom hon accepterade att ha sex med honom.
Mamma heter Shamsa. När vackra Shamsa var gravid med mig blev hon inte vacker. Hon var rädd för mord så hon flydde från sin familj. Hon reste sju nätter och sju dagar. Hon nådde till en stad som heter Ghouta utanför Damascus. Hon gick till ett av husen och hon säger att hon gick vilse. Jag vill inte prata mer om mammas förflutna, så att jag inte känner smärta.
Jag önskade att jag kunde se att hon inte grät. Jag försökte att lindra hennes smärta och berättade för henne att jag ska bli stor, jobba mycket och tjäna mycket pengar, sen blir hon lycklig. Mamma skakar på huvudet, kramar mig, och sjunger för mig.
Hennes sång säger:
Sov! Min vackra flicka
En flicka som förlorade sin tur från den dagen då hon föddes.
Hon kom inte till världen av egen vilja.
Jag hoppas att hon kan få en familj.
Han var en ond människa.
För den vackra flickan knäböjde jag , framför hans fötter och grät.
Xia hade en far som inte ville ha henne.
Vet du, min dotter, hur mycket jag bad honom?
Skyll inte på mig!
Jag trodde att han var kär i mig.
Det är inte min synd att han var en ond man.
Sov min dotter och dröm om framtiden!
Vem kan veta? Du kan ha en vacker framtid.
Jag hoppas det.
Medan jag sov hörde jag henne prata med sig själv:
Jag ropade för Gud att spara min dotter Xia, men jag hörde en röst komma från himlen. Du är en hora och jag kommer att bränna dig med helvetets eld.
Tror du att Gud finnas endast för att bränna mig?
Jag ber inte till honom längre.
Vid den tiden visste jag inte vad min mamma sa. Jag trodde att varje mamma var en hora, men hon skiljde sig från andra kvinnor som skickade sina barn till skolan. Jag bad henne att skicka mig också till skolan men hon sade, du kan inte, du är anonym för jag kan inte registrera dig i staten. Jag grät mycket och hon grät också.
Vad är min synd för att bo här i denna konstiga plats? Varför gjorde du det, mamma?
Varför tar du mig med i denna värld?
Jag vill inte stanna här. Jag kommer att lämna och gå i
naturen för att leva med monster.
Jag lämnade min mamma vid fjortonårsåldern efter att jag våldtogs av hennes klient och hon hindrade honom inte.
När jag lämnade min mamma ensam och sprang bort och satt inte långt ifrån mammas plats och tänkte att gå tillbaka.
Jag tvekade till en början. Då bestämde jag mig för att lämna henne. Nej, jag skulle inte gå tillbaka. På denna plats våldtogs jag av en man. Han var författare och skrev romaner om den stora ledarens mästerskap. Mamma våldtogs också. Jag skulle inte gå tillbaka.
Jag gick mer än min mamma gick när hon lämnade sin familj. När jag blev ensam mådde jag så hemskt och hoppades att mamma kramade mig, O, mamma! Jag behöver dig, men jag visste inte hur jag kunde gå tillbaka.
Jag gick tio dagar och tio nätter, och visste inte vart jag skulle gå. Jag åt från sopor, gräs och drack från träsken, grät och ropade; O, Gud, rädda mig och min mamma!
Röst kom från himlen.”Jag är på semester till en okänd tid!”
Jag visste inte vem som berättade för mig , kanse han var Gud, men ljudet slutade inte .Han tillade:
Vänta inte på mig!
Jäklar!
En sån jäkla otur! Även Gud talar till mig på ett aggressivt sätt.
Jag låg under ett träd, när jag somnade kände jag min mamma krama om mig. Mamma! värm upp mig!
Jag höll hennes hand. Jag såg bara några grenar av trädet böja sig över mig och täckte, jag sov vidare i min sömn och drömde att jag var på stranden, hörde ljudet av vågor, och det gav mig lite lycka. Så jag tog med min handpensel och färgerna och började måla en målning. Några av mina galna tankar är äventyrliga. Jag sprider färger med glada känslor, men det var bara en dröm. Detta var avlägsna drömmar.
Jag försökte att sova och drömma igen, men det var en annorlunda dröm den här gången. Det var en mardröm.
Tiden var som ett monster som omgav mig. Tiden ville inte stanna ett ögonblick för att sluta min målning. Tiden varnade mig och jag höll min vita flagga och ropade, stanna bara fem minuter. Jag ville slutföra min målning, men tiden tog varje sak av mina händer. Jag förlorade alla mina saker, min identitet, mig själv, mina färger och min titel.
Mardrömmen fortsatte, den förvandlades till ett stort monster, och kastade mig med händerna medan han skrek: ”gå tillbaka dit du kom ifrån.”
Jag visste inte vad jag skulle svara honom, och visste inte hur jag skulle gå tillbaka.
Mitt öde var här och där. Jag emigrerade alla mina dagar och försökte alltid att få min saknade dröm.
Min tid var stormig och tiden blandades med eld och is.
Jag såg inte tiden när den passerade mig.
När jag böjde min rygg.
När min mamma blev ändrad från den vackra Shamsa till den förtryckta Shamsa.
När jag grät och slutade min dröm den dagen, var jag bara en syndens dotter.
Denna idé uppfann mannen, en djävulsk man.
Nej. Nej. Jag kommer att ändra lagstiftningen.
Jag ska byta världen.
Jag ska också byta Guds tankar om straff och belöning
Jag känner lukten av livet nära mig. Kanske är jag en dröm igen. Nej, någon andas här.
Vem är du? Stanna här!
O, du är inte man, okej, du är bara en hemlös hund och ser ut som mig.
Kom! kanske kan vi leva tillsammans. Vi ska inte vara tillsammans med människor. Kan vi bo på en plats som har djungelns lag? För mig är det okej .
Jag kommer att hetta du Abdo. Säg mig Abdo! Hur ser jag ut när jag går naken framför dig?
Se! ”Jag går naken från alla mina klänningar”. Författaren som våldtog mig sa att det var en gudinna som heter Ishtar och gick naken, så jag är Ishtar nu. Förstod du?
Kom Abdo för att dansa med mig .
Vi ska dansa nakna.
Kom! Vi ska skratta om en falsk värld.
Vi är den vackraste världen, poch vi är också livsglädje.
Den här charmiga solen berättar för oss att hon ska lägga sin färg på vår kroppar.
Alla platser här är för er.
Jag tror på solens berättelse, att i universum finns utrymme för alla.
Du är den en vacker slump i mitt liv Abdo.
Låt oss tävla tillsammans!
Vi kommer att springa och röra vid solen.
Jag börjar räkna nu Tre. Två . Ett. Tävlingen startar nu.
Medan jag springer med hunden Abdo, kom vi till en polispatrull. Den patrullen tog mig till kvinnans fängelse, eftersom jag bryter mot allmän moral.
På vägen till fängelset vände polisen sig till förnedring av mig.
Fängelset var fullt av kvinnorna som våldtagits. Det såg ut som på alla platser här.
När de ropade på en kvinna och tog henne till fängelsets chef återvände hon skakad av rädsla. Hon kröp ihop i sin kropp i hörnet av rummet och började gråta tyst. Hon var inte hora tidigare.
Jag träffade kvinnorna i fängelset de fångades inte för prostitution. De bara bad om frihet. Här var fritt, eller inte fritt. Båda var lika , När chefen ville ha en av kvinnorna skulle hon få andel av våldtäkten tillsammans med oss . I kvinnornas fängelse finns jämlikhet om våldtäkt .
En av de unga kvinnorna frågade mig om vad var mitt fall.
Jag vet inte, sade jag , men min mamma är en hora och jag sprang iväg för att en av hennes klienter våldtog mig.
Du är vacker och liten, sade hon. Jag är en mäklare här, och jag är inte en fånge. Ordet hora är bara till endast fattiga kvinnor. Om du arbetar med mig ska jag ge dig en lön. Jag ska skicka dig till ministrarna, om en av dem kommer att accepterar dig ska han ge dig en trevlig eskort med honom eller ett sekreterarejobb. Sedan kan du tillhöra den övre klassen av samhället. I det här fallet är det personlig frihet. Det finns inga prostituerade. Om du sov med ministern i luften skulle människorna applåderar till dig, och säga att du bryter restriktionerna, sade hon.
Jag måste tro på den mäklaren som jag träffade i fängelset.
Det var ett hopp som jag höll på eftersom det var det enda sättet jag och min mamma kunde överleva, men det hände inte. Hon kunde fånga mig i ett annat fängelse. Lukten av män i en säng kvävde mig.
Även om mina horors kollegor säger att den kvinnan ljuger. De varnar mig, ”Ministern letar inte efter kvinnor som ser ut som du. Kanske letar ministern efter en färdig hora som förstår att spela politik och samhällets spel. Han kan få en författare, en artist, eller en rik mans dotter när hennes far besöker ministern kontor och svär att öppna hans väg. Han donerar sin dotter för sina egna ekonomiska intressen.”
Mina kollegor hade rätt, det kvinnan skickade mig till det vita huset och här såg jag inte henne längre. Från den tiden hittade jag inte ljuset. Varför lämnade jag min mamma? Hur kunde jag gå tillbaka till henne? Situationen är mycket svår.
Jag födde en flicka här i vita huset, jag vet inte vem som är hennes far. Hon växer upp här med tjejer och pojkar. Min dotter är tio år gammal, jag är tjugofemår, och min mor är fyrtio år gammal.
Igår bestämde unga horors barn sig att bryta låset i vita huset och gick ut i ljuset. Vakten dödade de flesta av dem. Min dotter dog inte.Hon kommer att bryta låset igen för att vi ska träffa hennes mormor någonstans och någon gång, hon sade det.
Jag vet inte om jag kan drömma om frihet eller inte?
Xia är borta nu. Hon är inte van med sitt liv. När jag träffade henne tittade jag i hennes ögon och frågade om: är det hon, jag eller är jag hon?
Historien om Xia är långt ifrån mig, men det kom inte ut ur mig. Xia frågar hur hon kan radera sitt minne.
Jag glömde att jag är Xia eller vem jag är?
Jag ska gå till sängs tidigt ikväll och hoppas att vakna med ett vitt minne. Efter det går jag upp till teatern representerar hennes liv, eller mitt liv, det spelar ingen roll. Publiken applåderar framför mig eller henne.
Jag bugar mig och teatergardinen stängs ner.
Du kan besöka min teater i Ghoutas Damaskus, där smärta och hopp lever tillsammans.
Namnteckning
Syndens dotter
XIA Noll Noll Ect
Författare: Nadia khallouf
نادية خلوف