Du kanske tror att du nästan fångar lycka
Kanske tror du att du har undgått livets problem
Kanske trodde du att du överlevde och
tänkte att börja ditt liv om igen
Ett ljus som kommer långt ifrån bländar dig.
Tur skrattar för dig på en ny dag
Men livet är inte en väg full av blommor
Kanske stöter du på otur
Gråt inte för att din väg har förändrat
Låt inte andra gråta för dig
du är bra
Gråt inte för mig när jag är borta!
Jag gillar inte tårar
Innan jag säger adjö hoppas jag att njuta av livet en stund.
Ett ögonblick tack.
jag giller inte ärret,
inte heller en kontroversen med någon
Bara gille jag livet,
friheten, och att vara mitt avsked funktionell
Börjar från slutet
Ibland är slutet detsamma som början, och du står inför två alternativ: att leva i det förflutna eller att leva sanningen. Jag levde nästan aldrig sanningen eftersom jag brukade tänka att ett rykte om att imorgon ska bättre har rätt, så föll jag i det ryktet. Jag ritade drömmar för imorgon. Mina drömmar slutade på ett ögonblick. Det är lika stark sanning som höstvindar.
Jag är sjuk med cancer.
Vad sa du, läkare?
Som om det är ett eko som inte tillhör mig
Som om smärtan är inte berörde mig
Som om jag inte är framför läkaren
Jag accepterar inte vad han säger och kommer definitivt att avvisa detta samtal. Som om läkaren hade läst vad dialog hände i mig om handelsen. Han tittade på mig och klappade på axeln ’Jag ska hjälpa dig.’, sade han.
Som om det väckte mig från en djup sömn. Jag såg allvarligt i sina ögon, mina tårar föll. Det var värt att jag fäller en tår från mina ögon.
Telepati
Jag kom ihåg hur jag resignerade till smärtan,
och föreställde mig korsfästelsen av Kristus och frågade mig själv om det var en Kristus, eller mer.
Jag mindes Hallaj och hur de korsfäst honom till ett träd och medan hans kropp blödde, sade han
”Döda mig, O, de som förtroende på mig eftersom det är mitt liv att döda mig.
I min död är mitt liv och i mitt liv är min död.
Jag kan utplåna själv för som av hedersskuld”
Som om jag tappade minnet för att återvända till Al-Hallajs berättelse. Före min stora flykt såg jag två korsfästa lik. Det verkade normalt när barn och vuxna gick förbi, ingen brydde sig.
Jag måste ta bort det förflutna från mitt minne eftersom nutiden är vackrare, och jag är långt ifrån den tiden där. Jag går på den trädkantade vägen av lycka och tävlar med fåglarna på morgonen. Man kan fortfarande vara lycklig även om läkaren sägar saker som skrämmer honom så måste jag leva mitt sätt och njuter av min tid.
På väg till sjukhuset
Innan läkaren upptäcker sjukdomen tyckte jag om vägresan. På vägen såg jag ut genom fönstret på regndropparna och det var fortfarande mörkt på vägen. Jag glömde mig själv. Jag föreställde mig själv att jag är Badr Al-Badour från en berättelse om tusen och en natt. Den tredje natten efter tvåhundra i berättelsen om prinsen Qamar al-Zaman. När han står utanför slottet och vill informera drottning Badr al-Badur om sin ankomst, slår han in ringen i ett papper och levererar den till tjänaren som arbetar för att leverera den till Badr al-Badur. Han kommer till henne och hon öppnar den och ser ringen så gläds hon med stor glädje och sade:
”Och jag ångrade att vi var skilsmässa för alltid,
och tårar flödade från mina ögonlocken.
Om tiden kommer tillbaka lover jag att int säga om av min tunga.
Glädje attackerade mig, gjorde mig lycklig , och det gjörde mig gråta
Åh öga, tårarna rinner från dig och gråter av glädje och sorg”
Mitt sinne är full med alla läsningar jag hade läst.
Alla sagor och mytologi blande tillsammans.
Jag känner ett inre kaos som jag aldrig känt förut. Mitt sinne söker efter odödlighet.Jag vet inte om jag kommer att söka efter odödlighet som Gilgamesh gjorde. Jag håll i Gilgameshs hand och gå tillsammans till Gud för att fråga honom för att få hemligheten till odödligheten, Gilgamesh närmade sig Utanapishtim och sade till honom:
” Jag tittar på dig, Utnapashtim
Du ser normal ut
och ser att du gillar mig
Ja, du ser normal ut och ser att du gillar mig
De har framställt dig som en hjälte i strid
Men här ligger du på din sida eller din rygg”
Gilgamesh frågar guden: säg mig, hur gick du in i gruppen av gudar och vann odödlighet?
Jag gick med honom och fick odödlighet ört, men ormen stal den. Gilgamesh återvände till Uruk och var övertygad om att muren som han byggde skulle föreviga honom . Jag vände mig tillbaka till mig själv och lämnade Gilgamesh.
Vägen hemma
Min son körde och jag blödde.
Jag såg hans tårar, jag gömde mina tårar
Tystnad regerade på vägen tillbaka.
När jag kom hem var jag hungrig och bestämde mig för att äta alla saker även om det var skadligt. Jag kokade bulgur med kokt kyckling och hade yoghurt och lök på sidan. Vanligtvis äter jag knappt lök, men jag minns min stad där vi brukade odla lök. När jag var liten arbetade jag som lökuppsamlare med en dålig lön. Vi började plocka bomull klockan fem på morgonon och vid middagstid samlade vi lök, Jag gick i andra klass i grundskolan när jag arbetade med min mormor på fälten, och hade inga skor. En gång såg läraren mig transportera vatten i en behållare som jag satte på mitt huvud och min kropp skakade och vatten rann ner i ansiktet. Fötterna snubblade på stenarna, men jag hade köpt en sneakers som jag hade gömt för att ha i skolan. Nästa dag ringde läraren mig, hon ville hjälpa mig, men jag vägrade det, och när hon insisterade började jag gråta hårt” Jag är inte fattig” sade jag.
Jag står nu inför verkligheten ansikte mot ansikte och läser inte en myt. Bara minns jag att jag skämdes för fattigdom, och jag vågade inte säga att jag var hungrig. När vi hade bröd och te var jag väldigt glad. Min mamma gör te med socker, sedan täcker jag bröd i det och äter tills jag är full. Jag ville förändra fattigdomslivet för min familj, jag utmärkta mig i skolan och när jag slutade nionde klass var mitt första nummer i min stad men jag vägrade studera gymnasiet och gick till lärarutbildningsinstitutet där de gav mig en lön med att studera. Alltid tänkte jag på en förändring livet i min stackars familj och jag bidrog verkligen till att ändra det, men till slut gick allt som jag bidrog till familjens män, men jag ångrar det inte.
Min olycka i äktenskapet fick mig att fatta svåra beslut, inklusive att fortsätta äktenskapet eftersom jag inte kunde behålla mina barn enligt lagarna. Jag led av fattigdom när min man disponerade min inkomst till sina nycker. Även om han var rik, spenderade han inte på familjen som han borde, och han tog över min inkomst. Mina försök att hindra honom från det var till ingen nytta.
Jag studerade juridik och blev advokat.
Överlevande
Den svarta historien var min historia, men jag överlevde.
Jag sprang iväg från diktaturen, ur samhället, ur religionen och överlevde.
Nu är jag färdig med att äta och vaknar av mina besattheter, klär på mig, och går iväg på skogsstigen.
Frisk luft berör mitt hjärta
Jag är full av kärlek ,
Och glöm vem jag är
Jag sjunger: Kära cancer
Tack för att du fick mig att känna livets smak igen
Mitt liv har varit fullt av resor:
En asylresa, en nederlagsresa och en resa in i det okända
Jag grät mycket under mina resor
Jag lovar att jag inte kommer att gråta längre
Min resa är inte svår eftersom den säkra handen är omtänksam.
Jag är jag redo för resan
och kommer att njuta av livet
På väg till min lycka springer vi tillsammans,
skrattar tillsammans, och
går på resan tillsammans
Jag överlevde varje gång. Jag kommer att överleva den här gången. Bara skyller jag på dig eftersom du kom vid en fel tidpunkt. När jag förberedde mig för ett viktigt arbete knackade du på dörren , men jag fortsätter med mitt liv.
Bara du och jag känner till hemligheten med lidande.
Jag tror att jag är i nöd och det betyder att jag har fallit.
När du faller är du ensam.
Vänta inte på att någon ska krama dig, för att du är ensam. Det spelar ingen roll om du är ensam.
Alla har sitt liv och mitt liv idag kommer att vara med dig.
Så kommer jag att omfamna mig själv och börja resan på egen hand.
Tack, kära cancer!
När du kom in i mitt liv visste jag värdet av livet och jag lärde mig att älska mig själv.
Du kommer att lära mig mycket.
Men jag kommer inte gråta för mig längre
Författare: Nadia Khalouf