Viljornas kamp

                                                                                                                    Kap 1

Första gången hon träffade Yvonne var innan hon fyllt tjugo år. Hon hade varit på hemväg från en annan vän och gått av bussen hon åkt med när Yvonne hade kommit fram till henne och börjat prata med henne som om de två kände varandra. Det gjorde de inte. Hon blev så klart förvånad men också lite fascinerad av situationen. Tänkte att tjejen säkert förväxlade henne med någon annan och lät det fortgå utan att ifrågasätta något. På det sättet lärde de känna varandra. Hon tyckte att Yvonne verkade vara en kul person som det säkert var roligt att hänga med. Det kom lägligt för henne för det hade uppstått en liten fnurra på tråden mellan henne och den andra vännen. De började umgås. Yvonne kände några raggare som de åkte runt med i deras bilar. De umgicks även med andra som Yvonne kände. Det var nästan bara Yvonnes vänner de umgicks med. Det berodde mestadels på att hon själv inte hade så många kompisar. 

Det var till en början ganska roligt att hänga med Yvonne. Yvonne hade långt mellanblont hår och såg hyfsat bra ut även om hon inte var en klassisk skönhet men det var hon inte själv heller. Hon hade inte tillhört de populära i skolan och gjorde det inte nu heller. Killarna var definitivt mer intresserade av Yvonne än av henne och hon var tvungen att erkänna för sig själv att hon kände sig lite åsidosatt och var därför lite avundsjuk på Yvonne. Ja hon hade allt lite mindervärdighetskomplex. 

Efter en tid fick Yvonne en lägenhet och hon tyckte att de kunde flytta ihop och dela på hyran. Det skulle båda tjäna på menade Yvonne. Ja det kunde väl inte skada tänkte hon. Sagt och gjort. De flyttade ihop. Det var en ganska rymlig etta med riktigt kök. Inte bara kokvrå med andra ord. Man kom in i köket först och det kombinerade sovrum/vardagsrummet låg längre in bakom köket. Lägenheten hade fönstren mot innergården men hon mindes inte var toaletten låg. Precis utanför huset gick spårvagnen men det hade hon inte så stor nytta av för hon var tvungen att ta bussen för att komma till jobbet och busshållplatsen låg några kvarter bort. Lägenheten låg bra och centralt till. En liten nackdel var kanske att det inte fanns några bra grönområden i närheten eftersom det var så nära centrum. 

Till en början gick det bra. De hade ganska kul tillsammans men det skulle ändras så småningom. Hon hade ett heltidsjobb att sköta men Yvonne var arbetslös. Hon verkade inte alls intresserad av att skaffa sig något jobb överhuvudtaget. Hon hörde aldrig Yvonne ens prata om att hon hade sökt jobb vid den här tidpunkten. För Yvonne verkade det vara viktigare att kunna vara uppe sent om kvällarna och till och med hela nätter. Det var då hon umgicks med sina kompisar. Det var så hon uppfattade det i alla fall. Va lat man kan va tänkte hon men höll tankarna för sig själv. Men det var inte utan att hon själv gärna hade  levt ett lika lättsamt liv och kunnat bestämma själv hur ens dagar skulle se ut och slippa ta något större ansvar för sitt uppehälle. Det som hindrade var hennes pliktkänsla som hängde som ett tungt ok över henne. Hennes aningen tvångsmässiga vilja att försöka försörja sig själv och inte ligga andra till last. 

Hon själv hade börjat tröttna på den skeva fördelningen av tiden mellan sig och Yvonnes andra kompisar. Tyckte att Yvonne kunde visa lite större intresse för henne och kanske fråga någon gång hur det var på hennes jobb till exempel. Hon arbetade i en textilfabrik. Men det frågade aldrig Yvonne om. Hon började allt mer känna att Yvonne bara ville ha henne där för att ha någon att dela hyran med. Hon hade ingen egen inkomst och hade väl inte råd med hyran på egen hand. Det roade inte henne alls att bara vara en slags kassako. Saken blev inte bättre av att Yvonne lyckades dra på sig skabb. Hon hade fått symtom som klåda mellan fingrarna så hon hade gått till doktorn som förklarat att det var skabb. Fan så äckligt tänkte hon men sa inget. De blev tvungna att sanera hela lägenheten och tvätta alla sängkläder och andra textilier. Hon var minst sagt irriterad av det som hon blivit indragen i. Hon själv var helt symtomfri men var ändå tvungen att isolera sig en kort period. Hon var alltså tvungen att sjukskriva sig några dagar för säkerhets skull. Enligt Yvonnes läkare var det för att minimera eventuell smitta berättade Yvonne. Det kunde smitta via gemensamma utrymmen som till exempel omklädningsrum sades det. Hon tyckte att det lät väldigt överdrivet men lät bli att kommentera det. Det var väl bäst att göra som hon blev tillsagd. Hon var smått förbannad av det som hände. Hon var tvungen att förklara för sin arbetsgivare varför hon var tvungen att stanna hemma. Hon höll sig till sanningen och sa precis som det var. Hon tänkte inte ljuga för Yvonnes skull. Hennes jobbarkompis som hette Malin som också kände Yvonne sprang förstås och skvallrade så Yvonne fick reda på det. Jävla skvallerkärring tänkte hon för sig själv. Yvonne blev förståeligt nog upprörd så hon tyckte att det var bäst att förklara sig för henne. Menade på att ingen mer än Malin på jobbet visste var hon bodde eller tillsammans med vem och ingen visste vem Yvonne var. Vilket var skönt även för hennes egen del. Det verkade som om Yvonne godtog förklaringen. 

Yvonne fortsätter att vända på dygnet. Hon är ute med sina kompisar och sina killar om nätterna. Yvonne hade ofta kommit hem bara kort tid innan hon själv skulle åka till jobbet. Det var när hon hade morgonskiftet för då började hon jobba kl 06 och fick gå upp om mornarna runt kl halvfem. Hon tyckte att Yvonne verkligen borde skaffa ett jobb så att hon blev tvungen att sova om nätterna som vanligt folk. Så pågår det i ett par veckor eller så. Hon får också höra Yvonnes berättelser om killar som hon haft sex med och i vilka ställningar och så vidare. Hon var inte överdrivet intresserad av att lyssna på Yvonne men visade upp god min.

Yvonnes kompisar var lite konstiga. Hon minns vid ett tillfälle när hon faktiskt hade följt med Yvonne och hennes kompisar på krogen. Hon pratade inte så mycket med Yvonne eller hennes kompisar. De verkade varken ha tid eller lust att prata och umgås med henne. Först när kvällen började lida mot sitt slut och krogen skulle stänga kom en av Yvonnes kompisar fram till henne. Vad kul tyckte hon att någon av dem till slut ville umgås lite med henne. Men det enda den här kompisen ville, som hon inte kommer ihåg namnet på, var att hon skulle hämta hennes väska som stod på ett bord på andra sidan dansgolvet. Va fan kunde hon inte hämta väskjäveln själv eller. Hon svarade att hon fick hämta den själv. Det skulle ju inte vara ett dugg jobbigare för henne att hämta sin väska. Dessutom så var det ju hennes väska och själv brydde hon sig inte ett dugg om vad som hände med den. Yvonnes kompis blev jätte sur när hon insåg att hon var tvungen att hämta väskan själv. Helt jävla otroligt. 

Ett annat lustigt beteende visade Yvonne upp när hon blev sjuk. Yvonne behövde medicin på recept så hon ber henne fråga sin bror ifall han kunde skjutsa henne till ett apotek. Det märkliga var att Yvonne kände inte hennes bror. Hade aldrig träffat honom. Om hon själv skulle ha blivit sjuk och behövde hämta ut medicin från apoteket så hade hon bett sin egen bror om hjälp. Hon hade inte bett någon annans bror om det. Det skulle ha känts väldigt konstigt. Men alla är vi väl olika och en del kanske konstigare än andra. Oavsett så gör var och en som man vill i slutändan. 

Hennes bror var snäll och ställde upp när hon frågade och skjutsade Yvonne till apoteket men de blev inte närmare bekanta med varandra som tur var. 

Ungefär vid den här tiden så blir Yvonne kompis med Anders. En annan kul typ. Inte så värst kul kanske. En ljushårig kille som är två år yngre än hon själv och bosatt i Stockholmstrakten. Sin vana trogen så umgås de med varandra när hon jobbar eller sover så hon lär inte känna honom så väl. Nästa inte alls faktiskt. Vid det här laget så har hon tröttnat fullständigt på sin boendesituation och vill flytta därifrån men vet inte riktigt vart. Hon ville inte bo kvar bara för att bara vara någon som är med och betalar hyran. Hon tänkte inte längre bidra till Yvonnes lata levnadssätt. Yvonne fick hitta någon annan som gjorde det eller bekosta det själv. Hon försökte komma på var hon skulle kunna bo. Tänkte på sina föräldrar men hade egentligen ingen lust att flytta hem till dem igen. Att bo hos dem var ju inte så mycket bättre. Då rycker hennes andra bror in som en räddande ängel. Han ska flytta utomlands för han hade fått ett jobb i ett annat land. Han erbjöd därför henne att flytta till hans lägenhet. Hon var inte sen att tacka ja. Lägenheten var en stor etta som redan var möblerad så hon kunde flytta ut från Yvonne och flytta in i sin egna lägenhet på en gång. Den låg nära Östra Promenaden där spårvagnen gick och låg dessutom ganska nära själva stadskärnan och busshållplats för bussen som gick till jobbet låg bara ett kvarter bort. Man kom först in i en liten hall med toalett och dusch till vänster. Sedan kom man rakt in i vardags-/sovrummet och efter det kom ett stort kök. Fönstren vätte mot gatan. 

Hon tyckte att det var otroligt skönt att få flytta in i ett eget hem utan andra att tänka på. Det blev lite bråk om den sista hyran. När hon flyttade ut så hade hon bara hunnit bo i Yvonnes lägenhet i två veckor den senaste månaden. Hon tänkte att hon bara skulle betala hälften av en halv hyra för två veckor alltså. Sagt och gjort. Hon betalade en fjärdedel av hyran men Yvonne tyckte att hon skulle betala hälften av en hel månad. Hon visste väl egentligen inte hur man betalar i sådana lägen och kanske hade Yvonne rätt men hon fick inte mer pengar av henne. Hon hade helt enkelt ingen lust att betala mer. Hädanefter skulle hon bli tvungen att betala en hel hyra själv men det var det värt för att slippa störande inslag i vardagen och hon hade också råd med det.  I och med det så uppstod lite osämja mellan dem men de förblev trots det kompisar med varandra.

Vid något tillfälle så pratade hon med sin jobbarkompis Malin. De pratade om hennes flytt från Yvonne och hon säger lite elakt och kanske till och med lite skadeglatt att Yvonnes möbler kommer nog att stå på trottoaren utanför framöver ifall hon blivit vräkt för att hon inte haft råd att betala hyran. Hon var ju medveten om att Yvonne hade ont om pengar eftersom hon inte hade något jobb. Efter en tid blev hon utskälld av Yvonne för hon hade fått reda på vad hon sagt. Det var Malin som hade skvallrat till Yvonne så klart. Hon insåg att det var ganska gement sagt av henne om Yvonne men väljer att skaka av sig det. Ungefär som att hälla vatten på en gås. Hon var inte så arg på Malin heller. Menade på att hon nu iaf visste var hon hade henne. Hon hade förstått att hon inte kunde berätta allt för Malin. Hon skulle bli försiktigare och hon berättade aldrig mer om riktigt känsliga och personliga saker till Malin. Hon hade även slutat att vara förtrolig med Yvonne om hon nu någonsin varit det. Flera år senare fick Yvonne ändå sina pengar men de betalades av en helt annan person. 

I samband med att hon flyttade till en egen lägenhet så skaffade hon också en hund. Hon tyckte om hundar och hade alltid velat ha en egen hund och tänkte att det skulle bli ett bra sällskap. Hon hade sett en annons i tidningen om vita schäfervalpar och hon köpte en av dem. Hon hade berättat om sina planer och visat annonsen för Yvonne. Det visade sig senare vara ett misstag från hennes sida. Trots att hon och Yvonne fortfarande var vänner så umgicks hon allt mindre med Yvonne vart efter att hennes hund växte och blev stor. Hon umgicks istället med andra hundägare som hon lärde känna under hundpromenaderna. Det fanns inga stora grönområden i direkt närhet till hennes lägenhet men man kom till Strömsparken efter fem minuters promenad. Det tyckte hon var bra. Fast ibland tog det tio eller femton minuter eftersom hunden skulle lukta överallt. 

Visst träffade hon Yvonne och Ann, en annan av Yvonnes vänner, en rödhårig trevlig tjej, emellanåt men det slutade ofta med att hon fick kritik för att hon inte umgicks mer med dem. Det verkade som att hon försökte undvika dem ansåg de. Det hade från början inte varit hennes avsikt att ta avstånd från Yvonne och hennes vänner utan det hade skett helt naturligt när hon lärde känna andra människor men det som sedan hände mellan dem blev en orsak till att hon tog mer avstånd från dem. Det ena ledde till det andra. Yvonne och även Anders som Yvonne umgicks med alltmer hade irriterat sig på hennes avståndstagande och bestämde sig för att sätta stopp för det. De hade bestämt sig för att på något sätt ta ifrån henne hunden. Hon var helt ovetande om det när Yvonne och Anders bjöd med henne på en fest under en helg. De förklarade att Yvonnes föräldrar kunde vara hundvakt under tiden. Hon gick med på det. Det var hyggligt av dem och skulle bli ett bra tillfälle att försöka bättra på vänskapen mellan dem tänkte hon. De hade det rätt trevligt och hon lärde väl känna Anders lite mer. Men egentligen var det väl bara marginellt mer för han och Yvonne var ganska tajta med varandra. 

Snart var helgen slut och de började packa ihop. När de sedan var på väg att skjutsa hem henne så förklarade de att hon inte skulle få tillbaka sin hund. Yvonnes föräldrar hade blivit lovade att få behålla hennes hund och hon var inte längre välkommen hos dem. Hon kände sig maktlös i sin förtvivlan och visste inte vad hon skulle ta sig till. Tyckte att de betedde sig som riktiga as. Skulle hon gå till polisen eller vad. 

Hon lyckades till sist återta sin hund när en möjlighet till det dök upp. Hon och Yvonne hade hälsat på hos Yvonnes föräldrar. Hon hade lånat deras toalett som låg i anslutning till hallen. När hon kom ut satt hennes hund precis utanför och väntade. Hon insåg att hon bara behövde ta ner kopplet från hatthyllan, koppla sin hund och gå ut. Det var precis vad hon gjorde. Hon hade hunden hos sig några dagar men insåg till slut att hon faktiskt hade problem med att få tag på en hundvakt till sin hund när hon jobbade. Den tidigare hundvakten kunde inte fortsätta vara hundvakt. Av den anledningen släpper hon ifrån sig sin hund igen och låter Yvonnes föräldrar behålla hunden. Det var inget lätt beslut för henne. Det var med tungt hjärta hon lämnade ifrån sig sin hund. En liten tröst var att hennes hund nu inte behövde vara ensam hela dagarna vilket kändes skönt för henne. Hon kände sig ändå frustrerad över att hon inte riktigt fick tid till att fatta beslutet själv eller välja vem hon skulle omplacera sin hund hos.  Jaha nu stod hon då utan hund men om de trodde att hon skulle börja umgås mer med dem så misstog de sig stort. De var idioter om de trodde det. Hon började umgås mer med Malin istället. De gick ofta på nattklubb tillsammans. De pratade mycket med varandra och hon tyckte att det var trevligt men viktiga saker höll hon för sig själv. 

Några år senare får hon veta att Yvonne varit i kontakt med personen som hon hade köpt hunden av. Hon hade väl sparat annonsen misstänkte hon. Det är hennes bror som berättade det då han skulle köpa en ny hund av samma uppfödare. Yvonne hade påstått att hon skulle ha köpt hunden enbart för att bedriva oseriös avel med den. Ja det var helt sjukt gjort tyckte hon. Yvonne hade också påstått att hon förgiftat sin hund som tråkigt nog inte blev äldre än fyra år pga en salmonellainfektion. Veterinären hade obducerat hennes hund och det var så de fick reda på orsaken till varför hennes hund dött. Inget av Yvonnes påståenden stämde med andra ord vilket också hennes bror kunde intyga. Uppfödaren trodde därför inte det minsta på Yvonnes sjuka lögner. 

Saker och händelser som man går igenom glöms till slut bort när tillräckligt med tid har förflutit. Så gjorde det för henne också så hon och Yvonne hittade så småningom tillbaka till varandra och började umgås igen. Yvonne bodde nu i en annan lägenhet i en stadsdel som heter hageby. Det var en liten etta med balkong. De ljusgrå köksluckorna målade Yvonne senare om till mörkbrunt. Resultatet blev väl inte så lyckat för det blev en massa ränder efter penseldragen men hon sa inget om det. Det var ändå lite kul att Yvonne vågade måla om köksluckorna i en hyresrätt. Det brukade ju inte vara tillåtet att göra så. 

Oftast var de hemma hos Yvonne. Det som var annorlunda nu var att de inte delade lägenhet och inte någon hyra heller. Blev det jobbigt kunde hon alltid åka hem till sig. Det behövdes inte för de hade riktigt kul ihop, hon Yvonne och Ann som också hängde med dem. De hade också kommit i kontakt med några killar från Södertälje. De jobbade som resemontörer och hade fått jobb i Norrköping som var hennes hemstad. De var tre eller fyra men hon minns bara två av dem någorlunda bra. De hette Seth och Owe om hon inte missminde sig helt. Killarna verkade trevliga tyckte hon. De umgicks väl några veckor eller något sådant. Hon umgicks lite med Seth och Yvonne med Owe. Det var väl inte helt bra för henne. Hon hade blivit lite för full ett par gånger. Hade bland annat vid ett tillfälle blivit full och lagt sig på balkongen en sen kväll. Hon hade mått lite dåligt och ville andas lite frisk luft med förhoppning om att må bättre. Det ville sig inte bättre än att hon blev stående halvnaken på balkongen och spydde över räcket. Det var tur att det hade varit mörkt då och de hörde aldrig några klagomål om det från grannarna. Det var inget som hon var direkt stolt över. Nä hon skämdes en hel del rent av. Fram tills den här tidpunkten hade de haft kul ihop men efter sin fyllefadäs fick hon ibland pikar av Yvonne för det som hänt. Hon fick pikar lång tid efteråt och tyckte inte det var ett dugg roligt och blev märkbart besvärad av det. Yvonne hade ett konstigt sinne för humor tyckte hon. Efter de första pikarna tröttnade hon och lovade sig själv att inte bli full i Yvonnes sällskap någon mer gång. Hon höll sitt löfte. 

Däremot verkade det som att det var bra mellan Yvonne och Owe. Snart märkte hon att Yvonne också försökte bli extra bra kompis med Seth. Som gången när de hade åkt ut till en badplats med killarna för att de ville bada. Hon tog inte med sig några badkläder för hon tänkte inte bada för hon hade sin mens då. Hon hade inte velat säga något om det för hon tyckte att det var lite pinsamt. Men Seth ville att även hon skulle bada och ville därför retas med henne och lyfte upp och gick ut i sjön och släppte sedan ner henne i vattnet trots hennes protester. Vattnet hade räckt upp till midjan på henne och hennes turkosblå byxor blev förstås genomblöta. Som tur var så var inte vattnet allt för kallt och lite roligt hade det ändå varit. Seth lät henne sedan låna sina byxor tills hennes egna byxor torkat. Det bekymrade henne en del att hon hade mens men hoppades att det inte skulle märkas något. Hon hade redan haft mensen ett antal dagar och hade mensskydd på sig så det kanske inte skulle bli så farligt ändå. Seth hade efter badäventyret åkt hem till Södertälje i ett par dagar. Snart var han tillbaka i Norrköping men pratade inget mer med henne. Istället var det Yvonne som kom fram och pratade med henne i en mästrande ton. Kom med klander för att hon hade tagit på sig Seths byxor. Det borde hon inte ha gjort för det hade blivit fläckar i byxorna som hans flickvän hade undrat över. Det hade skapat en dålig stämning dem emellan. Kanske hade Yvonne rätt men det är ju mänskligt att fela. Visst borde hon ha tänkt på det men hon var inte ofelbar och det som hände var ju heller inte direkt avsiktligt. Hon kände sig rent av lite förnedrad. Tyckte att Yvonne gjorde sig mer märkvärdig än hon var. Hennes översittarfasoner hade börjat titta fram på riktigt. Felet hade heller inte legat enbart på henne. Enligt sin övertygelse låg felet lika mycket på Seth för han hade ju inte behövt slänga henne i sjön mot sin vilja. Hon tyckte dessutom att Seth borde ha tagit dialogen direkt med henne istället för att beklaga sig hos Yvonne. Hon tyckte att det var ganska ynkligt gjort. Hon tappade lite av intresset för honom efter det. Det var inte så bra för hennes redan lite dåliga självförtroende. Hon hade visserligen lyckats banta ner sig och blivit smal och såg nu bättre ut än tidigare men hennes självförtroende hade inte hunnit förbättras i samma takt. Så hon såg stillatigande på när Yvonne ihärdigt byggde upp ett förtroende mellan sig och Seth. Det verkade som att hon ville ha både Owe och Seth för sig själv. Hon blev tidvis som en skugga bara men tack och lov så hade veckorna gått och killarna skulle åka hem igen. De hade båda redan flickvänner där hemma så det kändes väl inte som en så stor förlust ändå.

Hon och Yvonne träffades några gånger till efter att killarna åkt därifrån. Vid något tillfälle hade de träffats hemma hos henne. Yvonne kikade igenom lite kläder som hennes bror hade lämnat kvar. Bland annat än snygg sweatshirt/tröja som Yvonne ville låna. Det fick Yvonne men när hon ville ha tillbaka tröjan vägrade Yvonne lämna ifrån sig den. Sa att hon inte ville låna kläder utan få dem till skänks. Din tjuvaktiga subba tänkte hon och blev riktigt irriterad över Yvonnes beteende men orkade inte bråka om det utan släppte det. Hon var också lite konflikträdd vid den här tiden och vågade inte utmana Yvonne för mycket. Men hon bestämde sig för att det fick bli sista gången som hon lånade ut något till Yvonne men det blev inte sista gången som Yvonne stal kläder av henne. 

Efter det så började de glida ifrån varandra igen. Tiden som de hade haft trevligt och kul tillsammans var över. Hon var tvungen att komma bort från Yvonne igen för hon kände helt allvarligt att det var skadligt för hennes självkänsla att umgås för mycket med Yvonne.  Sakta men säkert började deras vägar att skiljas igen.

Hon träffade inte Anders heller speciellt ofta. Ett av få tillfällen där deras vägar korsars är när hon umgås med en annan kompis. En kompis som hon började umgås med i takt med att hon umgicks allt mindre med Yvonne. Det var en blond tjej med långt hår och alldagligt utseende. En tjej som visade sig vara prostituerad. Men det var inget som hon inledningsvis var medveten om. Först mot slutet av deras vänskap förstod hon det. Innan det hann de dock umgås en del. En gång var kompisen på väg att ta med henne till en fest hos en mc-klubb. Till sin förvåning dyker Anders upp i sin bil utanför lokalen där festen pågick. Hon blev ännu mer förvånad när han försökte hindra henne gå in. Vad höll han på med undrade hon. Det var väl inget som angick honom vad hon gjorde. På något oförklarligt sätt lyckades han övertyga henne om att det var en dålig idé att börja umgås med folket i mc-klubben. Kanske lyssnade hon på honom för att han verkade bry sig på ett genuint sätt. Kanske var det också han som fick henne att få upp ögonen för vad för slags människa kompisen var. Hon slogs av tanken att den här kompisen kanske försökte lura in henne i något som hon inte ville kännas vid. Hon lät honom därför köra hem henne. Hennes vänskap med kompisen hade redan varit på upphällning en tid och skulle ta slut inom en snar framtid. Det var inget som hon skulle komma att sakna. Anders försvann också ur hennes liv. Lika plötsligt som han hade dykt upp. Det skulle hinna gå lång tid innan hon återsåg honom igen. 

                                                                                                                      Kap 2 

De umgås inte regelbundet för tillfället men ses då och då. Hon hade varit och hälsat på sina föräldrar i Hageby när hon träffade på Yvonne och Ann alldeles i närheten innan hon ens hunnit ut från själva bostadsområdet. Hon undrade lite över hur slumpmässigt det var. Nästan som om de visste om att hon var där just då. De stannade upp bredvid den häckomgärdade lekplatsen intill gräsmattan och hälsade glatt på varandra. De har ett trevligt samtal och efter en stund så berättade de att de tänkte gå ut senare på kvällen. Deras problem var bara att de inte hade pengar till det. De tänkte att hon kunde låna dem pengarna. Hon blev rätt irriterad men också lite besviken på dem. Jävla snyltare tänkte hon. Här kom de och ville låna pengar av henne men hade inte för avsikt att låta henne följa med. Hon frågade visserligen inte om det men tyckte att de kunde frågat henne själva om hon ville följa med. Men det hade de tydligen ingen tanke på. Nä hon tänkte verkligen inte låna ut några pengar till dem. Det var inte så svårt för henne att neka dem för hon hade inte så mycket pengar. Hon förklarade att hon behövde sina sista pengar själv. Hon måste ju kunna betala sin hyra och köpa mat åt sig. De borde skaffa sig jobb så slapp de tigga pengar av andra. Dessutom litade hon inte en sekund på att hon någonsin skulle få tillbaka pengarna. De fick åka därifrån med ogjort ärende mindre glada än de varit innan. 

Hon hade redan dåliga erfarenheter av att låna ut pengar till Yvonne. Hon hade köpt sovrumsmöbler från Ikea på avbetalning med sitt kreditkort. Möblerna skulle Yvonne ha. Hon hade inte haft egna pengar eller något kreditkort och kunde inte handla på avbetalning. Eftersom Yvonne inte hade något jobb så kunde hon inte skaffa ett eget kreditkort. Därför hade hon gått med på att köpa möblerna i sitt namn. Hon ville ju vara en bra kompis och hjälpa sin vän. Yvonne hade övertygande lovat att hon skulle betala tillbaks en summa varje månad. Hon betalade tillbaka en struntsumma en enda gång sedan struntade Yvonne i att betala. Förtydligade att hon inte tänkte betala tillbaka något mer. Hon blev beklämd och hade redan då bestämt sig för att inte låna ut pengar någon mer gång till Yvonne. Hon hade tydligt visat att hon inte var att lita på. Ja allt mer av Yvonnes sanna väsen visade sig. Visserligen fick hon viss kompensation efter en tid. Yvonne hade flyttat till en mindre lägenhet med bara en kokvrå så hon hade inte plats för sitt köksbord och fyra stolar. Yvonne frågade då om inte köksbordet kunde stå hemma hos henne tills hon flyttade till en lägenhet med riktigt kök. Yvonne menade på att det vore jättesnällt om hon gick med på det. Hon gick med på det för hon ville trots allt fortfarande vara lite hjälpsam. Hon gjorde sig av med sitt gamla bord som brodern lämnat kvar och som var slitet och fult. Yvonnes bord var ett ganska fint furubord i hyfsad kvalitet med fyra tillhörande stolar. En av stolarna var lite högre än de andra stolarna och passade henne perfekt. Bordet blev stående hos henne en längre tid och under den tiden bestämde hon sig för att behålla bordet tills Yvonne betalat tillbaka skulden till henne. Innan dess tänkte hon inte lämna tillbaks bordet. Yvonne betalade aldrig och fick heller inte tillbaka sitt bord. Egentligen så var det ingen bra deal för henne. Hon hade haft mycket bättre nytta och glädje av pengar istället för ett jävla köksbord. Hon kunde ha hittat ett prisvärt och billigare bord på second hand. Bordet och stolarna behöll hon i  över 25 år. 

Tiden går och för det mesta valde hon att tillbringa sin tid med andra kompisar och fördrev tiden på olika sätt. Bland annat så hade hon börjat träna. Hon löptränade,  simmade, gick på Friskis & svettis och tränade på gym. Hon tränade varje dag ca 1-2 dagar i veckan av varje motionsform. Hon ville gärna vara smal och se bra ut. Hon hade ju försökt innan att hålla sig smal genom att banta men det hade fungerat lite si och så. Det var alldeles för lätt att återfalla till för mycket och onyttigt ätande så hon hade gått upp i vikt igen. Hon bestämde sig för att ändra på sin livsstil och började träna istället och hon behövde inte längre jämt tänka så mycket på vad hon åt. Det fick avsedd verkan. Hon både blev och såg mer hälsosam ut och smal. Hennes självkänsla fick sig en ordentlig boost. Utseendet hade blivit viktigt för henne men hon ansträngde sig för att inte verka allt för utseendefixerad. Det bidrog till att hon inte kände sig så underlägsen längre men hon var fortfarande försiktig vad gällde vänskapen med Yvonne. 

Ändå lyckas Yvonne vid ett senare tillfälle övertala henne att vara med och hjälpa Yvonnes pappa som drev ett auktionshus för antikviteter. Det var en helg som de skulle ha hand om kafeterian som fanns där. Det var egentligen inget hon ville. Hon hade redan ett heltidsjobb och ville vara ledig på helgerna. Yvonne hade frågat henne på ett trevligt sätt med en vänlig ton så hon tänkte att hon kunde vara schysst och ställa upp åtminstone en gång men inte mer. De fick ju inte ens betalt för att jobba där. Att bli utnyttjad på det sättet av Yvonnes pappa tilltalade henne inte speciellt mycket. Det var heller inte roligt att stå i timmar och vänta på att det ska komma kafégäster. Det var inte roligt när de kom heller för hon var definitivt inte serviceinriktad. Hon upplevde det bara lite jobbigt att serva andra människor. Hon ville bara att dagen skulle ta slut. Ja sån var hon. Lite självupptagen och inte så hjälpsam av sig men det var inget hon tänkte be om ursäkt för. Det fanns andra som passade så mycket bättre för såna jobb  Men å andra sidan så bad hon själv nästan aldrig andra om hjälp. Hon föredrog att göra det själv som behövde göras. Hon försökte inte lasta över sånt på andra. Inte ens det som var tråkigt. Var det för tråkigt eller för svårt att göra något själv och som inte var direkt nödvändigt för henne så avstod hon helt hellre än att tigga om hjälp av andra. 

Så klart dröjde det inte lång tid innan Yvonne frågade igen. Eller snarare att Yvonne beordrade henne den här gången med en befallande ton att hjälpa till ytterligare en helg men den här gången sa hon nej. Hon hade fått bättre självförtroende och vågade stå på sig. Det kan du glömma tänkte hon. Hon skulle verkligen inte förstöra en helg till. Speciellt inte med den tonen. Yvonne försökte övertala henne. Nu med lite vänligare ton. Sa att det skulle vara så jobbigt för henne att stå där själv. Förresten hon behövde inte jobba så mycket utan bara hålla henne sällskap. Det lät inte kul det heller så hon avböjde bestämt att jobba åt Yvonnes pappa. Kanske var hon lite självisk i sitt tankesätt men det brydde hon sig inte om. Även Yvonnes pappa försökte övertala henne. Sa att det var nyttigt med lite jobb för dem. Att alla behövde något att göra. Hon blev nästan lite full av skratt när han sa så. Men va fan hon hade ju redan ett jobb och behövde vara ledig på helgerna. Hon sa det till honom och han insåg kanske att även hon hade rätt till ledighet och frågade inte mer.

Yvonnes biologiska mamma fanns inte längre i Yvonnes liv. Hennes pappa hade en ny kvinna som hette Kajsa. Kajsa hade en bror som någon gång under den här tiden dog. Yvonne skulle därför inleda en sorgeperiod. Hon tyckte att det var rimligt och rätt av Yvonne att visa Kajsa och hennes bror den respekten. Det som förundrade henne däremot var att Yvonne tyckte att även hon skulle delta i sorgeprocessen. Att de inte skulle roa sig under några månader. Alltså inte gå på krogen eller nattklubb eller så. Hon tyckte att det inte alls berörde henne på något sätt. Hon var inte på något sätt släkt med brodern och kände Kajsa bara ytligt och hennes bror knappt alls. Hon hade ingen anledning eller skyldighet att sörja någon som nästan var helt främmande för henne. Hon tänkte fortsätta leva som vanligt och det innefattade även nattklubbsbesök. Hon brukade gå ut 2-3 gånger i månaden och det tänkte hon fortsätta med. Hon beklagade så klart dödsfallet och sa att det var tråkigt men med all respekt så förklarade hon för Yvonne att hon hade full förståelse för att hon skulle sörja men att hon själv inte tänkte göra det. Att det inte gjorde så mycket att de två inte kunde gå ut och roa sig för hon kunde gå ut med andra. Yvonne fick ta det som hon ville. Hon skulle inte bry sig så mycket ändå. Yvonne hade inga invändningar mot det för hon insåg kanske att det faktiskt var lite för mycket begärt av henne.  

Under den närmaste tiden efteråt umgås hon därför ofta med andra men träffade på Yvonne igen efter en tid. Nu hade Yvonne flyttat till en lägenhet i Navestad och hade också träffat en ny kille. Hon tror att han hette Conny eller nåt sånt. Mellan Yvonnes träffar med Conny umgicks de lite grann. Hon tyckte att det fungerade bättre än tidigare. Yvonne var trevlig och verkade inte försöka vara duktigare och bättre vetande hela tiden. Ja det var riktigt trevligt att umgås med Yvonne den här tiden. Kanske hade det att göra med att det inte var några fler killar än Conny inblandade. Det kunde man inte veta men hon funderade inte vidare över det. Hon var heller inte med så ofta när Yvonne umgicks med Conny.

Yvonne och hon fortsätter att umgås lite sporadiskt. Under samma tid har hon fortsatt att umgås med de andra kompisarna. Hon var inte så mycket med Yvonne för hon kände sig lite som femte hjulet. I alla fall om Conny var med. 

Livet lekte väl för henne emellanåt kan man säga. Det var en del nattklubbsbesök och sena kvällar och nätter. Hon kände sig fri och utan påverkan från andra. För det mesta. Hon kände sig nästan så fri som hon alltid velat vara. Hon hade på senare tid börjat plugga på Komvux och då oftast endast halvdagar eller trekvartsdagar så hon slapp oftast tidiga mornar. En kille som går i hennes klass i ett av ämnena känns till en början lite bekant. Så småningom känner hon igen honom. Det är Anders som Yvonne var kompis med. Hon hade inte sett honom på lång tid och hade därför inte känt igen honom direkt. Han såg inte lika pojkaktig ut längre även om han fortfarande såg väldigt ung ut. Han däremot kände igen henne på en gång. Efter ett tag gjorde han närmanden mot henne. Hon hade börjat bli lite intresserad men hon var tveksam för hon hade inte glömt att han hade hjälpt Yvonne att lura av henne sin hund. Hon var också osäker på ifall hans intresse var av det seriösa slaget. Och så såg han yngre ut än vad hon föredrog hos killar. Hon var också medveten om att han kanske hade blivit påverkad av Yvonnes uppfattning av henne. Hur det än var med den saken så valde hon att bortse från det som hänt tidigare för man kunde ju inte leva kvar i det förflutna hela tiden. Hon tillät sig vara tillsammans med honom ett par gånger. Sedan slutade han på Komvux och det rann ut i sanden. Hon var inte så ledsen för det. Emellanåt kändes det som att han inte riktigt gillade henne så det hade inte känts helt ärligt känslomässigt från hans sida och kanske inte från hennes sida heller. Hon undrade lite över varför de överhuvudtaget varit tillsammans från första början. Men deras vägar skulle korsas igen. Hon var inte helt ointresserad de gångerna heller så de har intimt umgänge vid nått tillfälle men återigen rinner det ut i sanden. De är väl båda osäkra på sina känslor. Därför var det lite oväntat och överraskande för henne när han föreslog att hon skulle bosätta sig i ett hus på landet. Han själv skulle inte bo där men han skulle hälsa på ibland. Hon visualiserade en bild av en liten stuga långt inne i skogen utan några förbindelser till stan. Ingenstans att roa sig eller träffa folk. Ingenstans att handla. Total isolering utan kontakt med omvärlden. Hon rös av bara tanken och förklarade att det var otänkbart för henne och tackade nej. Hon var ju faktiskt en modern människa som ville leva i civilisationen. Hon var ingen urtidsmänniska som föredrog bushen om han nu trodde det. Och så försvann han igen ur hennes liv. Hon visste inte riktigt vad hon skulle tycka om det. Om hon behövde tycka något alls.

Det hände att hon gick ut och dansade mitt i veckorna med trevliga kompisar. En del av dem har hon lärt känna på Komvux. Det var tur för henne att hon lärde känna nya vänner för det fick henne att inse att alla inte var som Yvonne. Det fanns faktiskt bra kompisar också. Hon hade också tid att träna så mycket hon ville. Antagligen var hon i sitt livs bästa form åren under och efter Komvuxstudierna. 

Någon gång under den efterkommande tiden berättade Yvonne att hon väntade barn och att det var Conny som var fadern. Det var inget som föranledde till någon större reaktion från hennes sida. Hon var ganska ointresserad rent av. En av få gånger som de umgicks under Yvonnes graviditet var på semestern på en halvö som heter Olsön i S:t Annas skärgård och som var ett campingställe. Hennes föräldrar hade campat där i årtionden och hon hade delvis växt upp där under somrarna. En helg följde Yvonne med och var i femte eller sjätte månaden då. Hon såg fram emot att umgås bara med Yvonne eftersom inga av hennes andra kompisar skulle vara där. Hon tyckte att Yvonne var trevligare att umgås med utan de andra kompisarna. Så fort de kom fram till ön så försvann Yvonne. Hon hade sökte sig till de andra kompisarna för de hade också tagit sig dit. Det hade Yvonne hållit tyst om. 

Det blev inte så trevligt som hon hade trott att det skulle bli. Nä det skulle tvärtom bli ganska otrevligt för henne. Anders var också där och i efterhand hade hon förstått att det var honom som Yvonne mest hade varit med. Egentligen kom Yvonne och Anders att passa bra ihop. De båda var ju manipulativa översittare med extremt kontrollbehov. Lika barn leker bäst som det heter. Hon själv var inte med Yvonne alls under de här dagarna. Hennes föräldrar tyckte att det var oförskämt av Yvonne att följa med dem och sedan bara strunta i henne. Hon kände väl samma sak. Det kändes nästan pinsamt och genant att Yvonne så uppenbart struntade i henne. Någon dag senare träffar hon iallafall på Yvonne och de pratar lite med varandra. Yvonne berättar att hon hade oralsex med Anders under natten som gick. Hon undrar varför Yvonne berättade det för henne. Kanske var det för att Yvonne visste att även hon varit med Anders och ville visa att han föredrog henne trots att hon var gravid med stor mage och allt. Det var något som hon inte hade behövt veta. Visst hade hon varit lite attraherad av honom men hon hade aldrig haft några starka känslor för honom. Så hon brydde sig inte så mycket för det var ju bara enstaka gånger hon varit ihop med Anders. Hon tänkte därför avvisa honom om han stötte på henne. Hon var inte längre intresserad och än mindre efter att han varit med Yvonne. 

Hon funderade och tyckte att det var lite märkligt att  Yvonne väntade barn med en man och hade sex med en annan när hon fortfarande var gravid. Ja vad skulle man säga. Senare träffade hon på Anders som började prata med henne. Frågade hur det var med henne och vad hon skulle göra. Hon kunde höra intresset i hans röst. Det vore nåt va. Ha sex med två tjejer på 24 timmar men det kan du ju bara glömma  tänkte hon. Hon kände nog lite avsmak och bestämde sig för att avvisa honom på en gång. Efteråt inser hon att hon var onödigt otrevlig mot honom och även mot Yvonne. Hon säger att han kan hålla sig till ludret som han haft sex med under natten och att hon inte var intresserad av honom. Med ludret menade hon förstås Yvonne och det förstod han. Han blir förargad och örfilar henne så hårt att hon faller till marken. Hon blev chockad och bestört innan smärtan gjorde sig påmind. Visst hade hon varit oförskämd mot dem men hon tyckte att han gick över gränsen när han slog ner henne. Det väckte ett förakt hos henne och hon kom att avsky honom efter det. 

Nästa dag sökte han kontakt med henne igen. Han hade fullständigt överrumplat henne när han slog ner henne dagen innan men nu var hon beredd på vad han än tänkte göra. Hon uppmanade honom att hålla avstånd och inte komma närmare. Han stannade upp och tvekade. Han ville väl inte starta ett bråk. Det ville inte hon heller men var redo att försvara sig. Han försökte prata med henne och närmade sig henne långsamt. Hon vägrade att prata med honom och tog upp en kort och tjock avbruten gren som låg på marken. Hon var arg och uppmanade honom att stanna för hon skulle inte tveka att använda grenen. Trodde han verkligen att hon skulle vilja prata med honom efter det som hänt. Hur jävla dum i huvudet får man va tänkte hon. En tredje för henne obekant person dök upp och avbröt det som höll på att hända. Det ledde till att de skildes åt och gick åt varsitt håll. Hon kände nästan tacksamhet mot den främmande mannen som avbröt dem så hon kunde gå därifrån och slippa Anders. 

Dagen gick och det hade närmat sig kväll. Dagen hade varit varm så hon hade på sig en ganska kort kjol. Hon hamnade så småningom i ett annat tält. Ett lite mindre tält. Kanske ett fyrmanstält. Hon hade följt med ett par personer som hon kände ytligt. Inledningsvis kom det fler personer medans andra lämnade tältet. Plötsligt så var de bara tre i tältet. Det var hon, Anders och Yvonne. Hon kände sig obekväm. Det är inte med dem hon vill vara. Hon funderade på om hon skulle gå på en gång. Det sägs inte mycket. Ville de prata om något så fick de börja tänkte hon. Det förblev tyst. Hon var lite orolig för vad Anders skulle kunna ta sig till. Det skulle inte förvåna henne det minsta om han skulle börja göra närmanden eller för den delen förgripa sig på henne. Men det som sedan hände kom som en total överraskning för henne. Anders tog i och för sig tag om hennes armar men det var inte han som fortsatte med övergreppet. Det var Yvonne. Det var något som hon verkligen inte hade förväntat sig. Yvonne kom krypande mot henne. När hon kom tillräckligt nära tog hon, lätt smekande, på hennes bara ben. Då fick hon nog. ”Nu får det väl för fan vara nog” fräste hon. ”Ge fan i mig ditt äckel”. Nä det här ville hon verkligen inte vara med om. Det var rent motbjudande. Bort med dig ditt lesbiska luder tänkte hon. Yvonne satte sig lite mer upprätt och då passade hon på att placera sin fot mot Yvonnes axel och knuffade henne så att hon välte bakåt och landade mjukt på rygg. Anders, den fjanten, överreagerade och blev förskräckt och skyndade fram till Yvonne för att se hur det gick med henne. Löjligt tyckte hon. Va fan hon hade ju inte knuffat ut Yvonne från en balkong på tredje våningen direkt. Hon passade på att resa sig upp och skyndade sig ut ur tältet. Hon lämnade ön efter någon dag. Det var en lättnad för henne för vistelsen där förvandlades mer eller mindre till ett helvete för henne. Något som hon under lång tid förträngt. Något som varit traumatiserande.

Efter några månader föder Yvonne sitt barn. Hon hade följt med Malin för att hälsa på Yvonne på BB. Hon gjorde det bara för att Malin inte ville åka ensam dit. Om hon inte hade frågat hade hon nog inte åkt dit. Definitivt inte själv. Ja hon visste ju inte ens att Yvonne hade fött sitt barn. Det var Malin som berättade det. Hon gratulerade säkert men var tämligen ointresserad av Yvonne och bebisen och pratade inte så mycket mer med Yvonne. Hon minns inte så mycket vad som sades förutom att Yvonne verkade imponerad av sina bröst. Sa att de blivit stora som hos en bystdrottning. Det var ju kul för henne men de skulle nog inte förbli så stora så länge. Tråkigt för henne. 

Efter att Yvonne fött sitt barn umgicks de inte alls mycket men hon får höra att Yvonne flyttat till sin pappas lägenhet i Hageby. Yvonne hade behövt en större lägenhet. Denna lägenhet låg i ett område med stora grönområden så det låg bra till. Där fanns också en bra lekplats. Lägenheten hade stort kök som låg vägg i vägg med badrummet, stort vardagsrum,  rymlig hall och en eller två sovrum. Pappan själv hade visst flyttat till ett hus någonstans. 

På något vis möts hennes och Yvonnes vägar igen. Hon undrar om det är slumpen som för dem tillsammans hela tiden. Eller är det kanske Guds vilja som gör det. Hur det än ligger till med den saken så tänker hon inte börja umgås med Yvonne igen. Sporadiskt kan det gå an men det kommer inte att ske regelmässigt. Det kan hon säga på en gång och tänker också se till att det inte sker. Nu är hon i alla fall och hälsade på Yvonne i nya lägenheten. I något svagt ögonblick hade hon tydligen lovat att sitta barnvakt och Yvonne ville nu att hon skulle infria sitt löfte. Yvonne skulle ut med sina andra kompisar. Hon kunde inte minnas exakt när hon gav det löftet men tyckte väl att hon kunde sitta barnvakt åtminstone en gång. Det kunde ju inte vara så jobbigt och så pass schysst kunde hon ju ändå vara tänkte hon. Barnet sov hela tiden så det var inte alls jobbigt för henne. Hon fick sova över hos Yvonne. Hon fick knappt ett tack för att hon suttit barnvakt. Yvonne tyckte tvärtom att det var hennes plikt att göra det. Hon sa inte så mycket om det. Lät bli att svara överhuvudtaget men skrattade inombords åt Yvonne för hon tänkte verkligen inte sitta barnvakt åt henne någon mer gång. Yvonne kunde försöka lura i henne vad som helst om att hon lovat sitta barnvakt när hon ville men det skulle vara total lögn för det var något hon aldrig någonsin skulle lova till någon. 

Hon är inte alls säker men har fått för sig att också Anders dök upp när hon satt barnvakt. Hon hade svaga minnen av det. Hon och Anders stod inte alls på god fot med varandra men det fanns ändå lite attraktionskraft mellan dem. Det ledde till att de träffades några gånger och blev intima med varandra. Men det skedde alltmer sällan och det tog till sist helt slut mellan dem.  De var inte kompatibla med varandra.

Det går inte lång tid innan Yvonne försöker kräva in löftet som hon påstod att hon gett. Hon är hemma hos en annan väninna som hette Rosa och de satt och fikade vid köksbordet när telefonen ringde, Rosa svarade och det var Yvonne i andra änden. Hon kunde inte begripa hur hon fått reda på Rosas telefonnummer. Yvonne ville såklart prata med henne. Hon krävde att hon kom hem till henne för att sitta barnvakt. Hon sa att det tänkte hon inte göra. Hon och Rosa skulle själva gå ut förklarade hon. Yvonne blir förstås sur och sa att hon har lovat att sitta barnvakt åt henne när hon ville. Hon och Rosa häpnade över Yvonnes fräckhet. De tittade klentroget på varandra för de trodde knappt sina öron. Hon förnekade att hon någonsin skulle ha gett ett sånt löfte. På sin höjd kan hon ha lovat att sitta barnvakt någon enstaka gång och det hade hon redan gjort. Yvonne beklagade sig över att hon kanske inte kunde hitta en annan barnvakt så snabbt. Hon brydde sig inte. Det var ju Yvonnes barn som hon fick ta ansvar för själv. Det var inte hennes problem. Yvonne fick försöka hitta en annan barnvakt eller stanna hemma. Så var det bara. Nu ger hon ett löfte till sig själv. Hon lovar att om hon själv får barn så ska hon ta hand om sitt barn själv och inte lämpa över ansvaret på andra och kräva att de ska sitta barnvakt i tid och otid. Hon tänker se till att hon någon gång i framtiden infriar sitt eget löfte. Andras ungar hade hon ingen lust att passa. Hon var ingen barnkär person. Tyckte bara att barn var  högljudda,  skrikiga och allmänt störiga. Hade man satt barn till världen så fick man väl se till att ta hand om dem också. Hon skulle definitivt ta hand om sina barn om hon fick några.  

Då och då träffar hon Yvonne under årens gång. Vid ett tillfälle hade hon blivit hembjuden till Yvonne i hennes nuvarande lägenhet. Yvonne hade börjat prata om sin son och undrat om hon inte ville träffa sonen. Hon tänkte att om det nu gjorde Yvonne glad så kunde hon väl träffa hennes son. Sonen är väl tre eller fyra år gammal vid det här laget. Hon märker att han är lite kontaktsökande och vill sitta nära henne. Det värmer hennes hjärta lite grann och låter honom sitta bredvid sig. Yvonne märker det och tycker att de borde ses oftare så de lär känna varandra mer. Man kunde se att han tyckte om henne menade Yvonne. Att hon betydde något speciellt för pojken så de borde börja umgås mer än vad de gjorde. Hon kände sig väl lite smickrad men var inte redo för ett sådant engagemang. Det sas inte rakt ut men hon gissade att Yvonne antagligen ville att hon skulle bli en slags extraförälder för sonen. Det var i alla fall så det kändes för henne. Hon tänkte tyst i sitt sinne att det kunde väl mor- eller farföräldrarna göra eller någon av Yvonnes syskon. Ett sånt ansvar var hon inte alls beredd att ta. Hon skulle vänta med att bli mamma med ansvar tills hon fick egna barn. Fram tills dess så tänkte hon leva livet så gott hon kunde. Hon antog att det var det som Yvonne också ville så hon undvek att säga för mycket. Det var bäst att varken säga bu eller bä. Sa kanske att de kunde nog ses någon gång då och då. De skildes åt för att knappt ses som nära vänner igen men det var bara hon som var fullt medveten om det. Hon skulle minsann inte bli mamma förrän hon själv valde det. Det var bara upp till henne och ingen annan. 

Det är lugnt nu och hon går de sista veckorna på Komvux. Där har hon lärt känna en ny bekantskap. En kille som hon inte träffat förut. Lite märkligt var det men hon kan ju inte ha lärt känna alla som gick där. Efter att de träffats några gånger så följer hon med honom till ett friluftsområde med promenadstigar. De promenerade en stund tills de kom till ett mer undanskymt ställe. De sätter sig ner på berghällen. Till en början pratade de med varandra men snart ändrades hans attityd. Från att ha varit riktigt trevlig så börjar han bli oförskämd och otrevlig. Innan hon hann reagera så försökte han förgripa sig på henne. Han säger att hon ska få sota för att hon gör Yvonnes liv besvärligt. Hon skulle minsann få veta hut och lära sig vilka som bestämde. Hon var helt oförberedd på övergreppet men helt instinktivt greppade hon efter en lagom stor sten som hon i ögonvrån såg ligga inom räckhåll för henne. Hon balanserade stenen i handen tills hon hade perfekt grepp om den sedan tar hon sats och riktade ett hårt slag mot hans tinning. Han faller omedelbart åt sidan och blir liggande helt stilla. Hon var upprörd för att hon hade tvingats ta till våld för att kunna freda sig. Hon reste sig snabbt upp och skyndade därifrån. Hon kände sig omskakad och bestört. Hon hade handlat helt instinktivt och var chockad efteråt och kunde inte tänka klart. På väg därifrån kastade hon iväg stenen så långt hon kunde. Dess värre så mötte hon ett par som kom från motsatt håll. Det gjorde henne orolig för hon ville inte att någon skulle få veta vad som hänt. Paret hittade den medvetslöse mannen. Polisen fick ganska snart misstankar mot henne. Dels visste Yvonne att de skulle träffas och andra i skolan hade sett henne och mannen ihop och parets signalement av personen de mötte stämde bra in på henne. Det var inte så konstigt för det var ju henne de mött. Hon hade bestämt sig för att neka till allt. Polisen kunde inte bevisa att det var hon för paret hade inte utan tvivel kunnat peka ut henne. Som tur var för henne hade inte tekniken med dna kommit tillräckligt långt på den här tiden som var 80-talet. Hon satt häktad en kort tid men började få panikattacker och uppvisade självskadebeteende så de släppte henne till slut. Fallet lades så småningom ner då de inte kunde bevisa hennes skuld eller hitta någon annan skyldig. Mannen som visade sig vara en av Yvonnes lakejer överlevde trots allt men fick irreparabla hjärnskador. Hon hade uppfattat att han hade gjort det på uppdrag av Yvonne som hade velat att han skulle våldta henne. Han var en riktig skitstövel tyckte hon och hade heller aldrig varit student på Komvux. Hon blev traumatiserad av händelsen och det satte igång en process i hennes hjärna. Hon började förtränga händelsen och efter ett par månader hade hon inget minne kvar av det som hänt. 

Så kom händelserna när Yvonne började lägga sig i vad som hade hänt på hennes tidigare jobb. Även sånt som hänt för länge sedan. Hon hade till och med tagit reda på telefonnummer till personer som varit arbetskollegor till henne. Malin hade hjälpt Yvonne med det visade det sig. Sedan började Yvonne ringa runt till ett par av dem som kan ha haft något med henne att göra. Och be om ursäkt för hennes beteende. Som om hon varit småkriminell eller något sånt  Hon upplevde hela situationen som helt absurd och kände sig riktigt förödmjukad. Och som inte det räckte så kom Yvonne senare med beskyllningar om att hon skickat brev till en manlig kursdeltagare på Komvux och Yvonne ringde och både hon och Yvonne pratade med honom men det hade Yvonne inget för. Hon kände nämligen mannen lite grann och hon bad om ursäkt att de ringde och störde och förklarade att Yvonne hade ett sjukligt kontrollbehov och ringde runt till alla hon möjligtvis kände för att kontrollera vad hon haft för sig. Yvonne gav henne en giftig blick när hon inte fick sista ordet med mannen. Hon tyckte verkligen att Yvonnes beteende var sjukt. Det var droppen för henne. Hon förbannar dagen hon först träffade Yvonne. Hon kunde inte låta bli att undra över hur hennes liv hade sett ut om hon aldrig hade träffat Yvonne. 

Hon kunde inte riktigt förstå att Yvonne var samma person som hon lärt känna flera år tidigare. Eller så hade hon bara låtit sig luras av hur Yvonne hade framställt sig själv. Yvonne hade skickligt dolt vad för slags människa hon i själva verket var. Men hon själv hade börjat upptäcka det till slut. Man skulle kunna tro att man som människa  förändras i grunden när man får barn. Kanske var det så även för Yvonne. Det kunde hon inte veta för hon insåg att hon inte kände Yvonne tillräckligt väl för att kunna avgöra det. Det var iofs inget som bekymrade henne för hon ville egentligen inte veta något om Yvonne. Hon önskade bara att Yvonne skulle ha samma ickeexisterande inflytande över henne som hon önskade ha över Yvonne. 

Fortsättningsvis undviker hon både Yvonne och även Anders så gott det går. Ett undantag var när de frågade om hon ville följa med dem till badhuset och bada och sola. Det var mitt på sommaren och fint väder ute. Badhuset hade fina utomhusbassänger och stora grönområden där man kunde ligga och sola. Hon tvekade till en början men ändrade sig snabbt. Hon var vältränad och kände sig bekväm med att visa upp sig i en minimal bikini. Hon hade visserligen inte mycket till bröst. Tvärtom så hade hon små bröst. Men resten av kroppen var hon rätt nöjd med. Det skulle rent av bli roligt att visa upp sig i deras sällskap. Det skänkte henne självförtroende och hon skulle inte hamna i skuggan. Inte Yvonnes i alla fall. Hon hade sina favoritjeans på sig och ett tunt linne och högklackade blåmönstrade sandaletter. De kom fram och tog sig in i badhusområdet, letade upp bra platser och klädde av sig. Yvonne och Anders satte sig på solstolarna bredvid och ägnade sig sedan endast åt varandra. De verkade helt ha glömt bort hennes närvaro. Hon förstod att det var helt avsiktligt. De ville att hon skulle känna sig utanför och negligerad. Det gick dock inte helt planenligt med deras plan. Efter att ha varit där en stund så uppmärksammade hon en attraktiv kille bara några meter från dem som såg lite bekant ut. Det tog ett tag för henne att känna igen honom för han hade solglasögon på sig. Men snart stod det klart att det var hennes granne Jack. Hennes närmaste granne som hon hade haft en relation med. De hade haft sex med varandra. Hon hade tyckt att det var sjukt behändigt att bo vägg i vägg med sin älskare. Jack upplevde hon som en riktigt man. Anders framstod mest som en pojkspoling i jämförelse. Hon gick över till Jack och gjorde honom sällskap tills de båda tillsammans lämnade badhuset. Det var lite ironiskt. Hon kom dit i sällskap med Yvonne och Anders men lämnade med Jack. Men han körde inte hem henne utan tog med henne till en stor fin villa ute på landet. Där hade de sin sista gemensamma hedersstund.

Hösten var på intågande och hon började studera på högskolan i Linköping och efter att det gått ett tag så blev hon kontaktad av CSN som ville veta ifall hon verkligen studerade. Hon försäkrade att det gjorde hon. Hon undrade varför de frågade och då berättade de att de hade fått in en anmälan som handlade om henne. Anmälaren hade påstått att hon aldrig varit i skolan varken nu eller tidigare. Hon hade använt pengarna till annat som t ex konsumtion och resor. Hon minns inte riktigt hur hon fick veta det. Om CSN hade avslöjat vem som anmält henne eller om det var någon annan. Det visade sig i alla fall att anmälaren var Yvonne och ingen annan. Hon hade nästan svårt att ta in vad som hänt för det kändes så osannolikt men insåg att det var sant och att Yvonne nått en ny bottennivå i nedrighet. CSN valde att bortse från Yvonnes anmälan men det hade I och för sig inte spelat så stor roll om de hade dragit in hennes studielån för hon hoppade av studierna efter halva terminen. Det var för svårt och nästan all kurslitteratur var på engelska och det var inget som hon var bra på. Hon hade helt klart valt fel linje från första början på Komvux.

Hon löste aldrig ut det senaste studielånet utan fick ansöka om pengar från a-kassan. Hon minns inte riktigt hur det gick att söka ersättning på den tiden men hon fick i alla fall pengar från a-kassan. Under hennes a-kassaperiod blir hon kontaktad av personer som påstod sig vara representanter för a-kassan. De säger att de har ett jobb att erbjuda henne och att det är obligatoriskt att delta om hon vill fortsätta få a-kassa. Hon vet inte vad hon ska tro om det men låter dem köra ut henne till ett jordbruk i den östgötska landsbygden eller om det låg i Södermanland. Det var hon lite osäker på. Det kanske låg i gränstrakterna. Där skulle hon jobba samt bli inkvarterad under tiden hon arbetade. Hon vågar inte protestera utan gör som de säger. De kan ju vara från a-kassan på riktigt. Hon visste ju inte säkert hur det förhöll sig med det. Hon får arbeta med lite olika arbetsuppgifter. 

Under den här tiden hamnar hon i handgemäng med Yvonne som också befann sig där emellanåt. Hon vet inte riktigt varför Yvonne var där. Kanske var det som en slags arbetsledare för vid ett tillfälle försöker Yvonne ge henne order som hon ignorerar totalt. Tycker att Yvonne kan sköta sig själv och ge fan i henne. Att hon inte ska tro att hon kan ge några som helst order till henne. Det retar upp Yvonne så att hon till sist tar ett fast grepp om hennes arm. Hon säger åt Yvonne att släppa hennes arm men det vägrade hon. ”Du ska lyda mig och göra som jag säger” förklarade hon istället. ”Jag är inte rädd för dig om du trodde det” fortsatte Yvonne. Hon var lite förbluffad över Yvonnes tilltag. Det var inget som hon hade förväntat sig. Hon bestämde sig för att ge Yvonne en chans till att släppa och förmedlar det till henne. ”Släpp min arm. Jag tänker inte säga till fler gånger” sa hon med skärpa i rösten. Det gjorde inte Yvonne. Hon fortsatte att hålla fast henne i ett hårt grepp och hon började nu få ont i armen. Hennes tålamod tog nu slut och hon gav Yvonne ett hårt slag över underarmen. Det var tillräckligt hårt för att Yvonne skulle släppa henne direkt. Senare fick hon reda på att Yvonne hade fått en fraktur på underarmen. Hon mindes inte men kanske bad hon senare om ursäkt eller inte för hon hade ju bett Yvonne att släppa henne flera gånger. 

Yvonne gav igen en tid senare. De hade grälat med varandra på gårdsplan när hon helt sonika hade vänt ryggen åt Yvonne och börjat gå därifrån. Det hade retat upp Yvonne till den grad att hon greppat tag i hennes hår med sin friska arm och dragit henne bakåt så våldsamt att hon fallit baklänges. Hon resta på sig snabbt för att kunna försvara sig om det blivit nödvändigt men Yvonne hade redan gått därifrån med raska steg. Hon kände sig smått chockad men lugnade ner sig och gjorde inget mer. Tyckte bara att Yvonne var en helt galen bitch. Det verkade som om hon klarat sig oskadd men på morgonen därpå kunde hon inte ta sig upp ur sängen för hon hade sådan smärta i nacken. Den dagen blev det inget arbete för henne. Hon tillbringade väl 1-2 veckor sammanlagt i jordbruket men mindes inte exakt. När hon senare pratade med a-kassan så visade det sig att det inte var de som tilldelat henne jobbet i jordbruket. 

Nästa gång de träffades var när Anders hade tagit med henne till Yvonne. Det var sommar och hon hade haft på sig en vit knälång kjol i fint material med diskret knappt synligt mönster. Kjolen var något som Yvonne själv ville ha och beordrade sina lakejer att ta av henne kjolen. Hon hade inget att sätta emot. I utbyte fick hon en gräsligt ful röd kjol som var helt urblekt. Hon blev inte direkt förvånad över Yvonnes beteende. Hon hade blivit van vid att Yvonne betedde sig så men var såklart ändå upprörd. Den fula röda kjolen hade hon ingen tanke på att behålla. Så fort hon fått på sig andra kläder så skulle hon lämna tillbaka kjolen till Yvonne.  

Yvonne hade gått alltför långt i sina försök att bestämma över henne och sina försök att kontrollera henne. Nu visade hon sig att vara en simpel klädtjuv också. Yvonne kom att stjäla fler kläder av henne. Yvonne tålde helt enkelt inte att hennes kläder var snyggare men en av Yvonnes undersåtar, en sykunnig underdånig kvinna, fick sy om kläderna för Yvonne var smalare än vad hon var. Yvonne kom att stjäla bl a en svart kappa, en vit kavajaktig jacka och en röd klänning av henne. Yvonne hade även velat ha  hennes jeans men den personliga sömmerskan ville inte sy om jeansen för det skulle bli för mycket jobb att göra det. Så sina älskade jeans hade hon i alla fall fått behålla. Hon var innerligt trött på Yvonne och hade redan innan bestämt sig för att helt bryta med Yvonne. En gång för alla. Hon ville inte ha något med den människan att göra. Tänkte att hon ville umgås med mer normala människor. 

Yvonnes beteende tog sig allt galnare uttryck. Nu försökte Yvonne få henne att utföra handlingar som skulle vara rent kriminella och ondskefulla. Ville hon ha bort någon så fick hon väl fixa det själv var hennes självklara ställningstagande. 

Yvonne hade velat att hon skulle döda en annan människa. En ung kvinna ville Yvonne att hon skulle döda för att kvinnan misshagade Yvonne. Hon kunde känna ren ondska sippra ut igenom Yvonnes tillgjorda fasad. Helt klart ondskans hemvist. Men hon anade att det även kunde vara ett försök att få henne att göra något som hon skulle åka dit för. Men det nöjet tänkte hon inte skänka dem. Det hela kändes overkligt men var hon verkligen förvånad. Egentligen inte. Innerst inne hade hon alltid känt att Yvonne visst kunde vara kapabel till dylikt. Inte desto mindre kände hon rysningar efter ryggen. Av obehag. Själv skulle hon inte kunna döda eller be någon annan att döda bara för att någon misshagade henne. Hon var inte tillräckligt mordisk för något sådant. 

Men hon var tvungen att medge att Yvonne absolut hade ledaregenskaper. Det kunde hon inte förneka. Hon hade fått anhängare och följeslagare och en del av dem var underdåniga och verkade inte ifrågasätta Yvonnes ambitioner att leda dem. De var beredda att göra vad som än begärdes av Yvonne och hennes likar. De tycktes se upp till Yvonne och nästan dyrka henne. Det var helt obegripligt. Det var de som utgjorde kärngruppen i sekten. Hon själv kunde inte se det som andra såg. Hon ville bara vara en fri själ och var väl immun mot det. Själv var hon det motsatta. Ville inte bestämma och styra över andra. Bara över sig själv. Hon ville vara sin egen herre.  

                                                                                                                                   Kap 3

Efter en tid, ett år eller så, fick hon ett tillfälligt jobb hos Lantmännen på deras laboratorium som låg nära lastkajen i Norrköpings hamn. Där testade de kvalitén på vete. Hon jobbade där 6 – 7 veckor eller så. Under tiden hon jobbade där fick hon påhälsning av Yvonne. Via omvägar hade hon hört att Yvonne och Anders skulle flytta. Yvonne hade tidigare hyrt/ägt olika hus tillsammans med någon partner men nu skulle Anders och hon flytta ut till gården som hon själv tidigare varit på berättade Yvonne. Men hon uppfattade inte om Yvonne skulle flytta ihop med Anders eller någon av sina andra partners. Det fanns flera hus runtomkring så det var som ett eget litet samhälle. Hon vet inte vem som var finansiär eller om det fanns några ledare och vilka de kunde vara. Kanske var det rent av Yvonne och Anders eller så var det någon eller några över dem. Hon kom själv att fortsätta tillbringa lite tid där men det var inte frivilligt på något sätt. 

Yvonne ägde en katt som hon försökte omplacera. Hon visste inte varför Yvonne ville omplacera den. Hon ville kanske bara inte ta med den i flytten. Det ville Yvonne inte berätta helt öppet och av någon konstig anledning hade Yvonne fått för sig att hon kunde ta hand om katten. Hon tyckte iofs om katter men avböjde och sa att hon inte ville låsa fast sig vid ett husdjur för hon ville kunna resa iväg med kort varsel om det skulle behövas. Hon tyckte att om Yvonne hade skaffat katt så fick hon väl ta hand om den också. Hon hade ingen lust att lösa problemen åt Yvonne. Det fick hon lösa själv. Hur det sen gick med katten hade hon ingen aning om. 

Vid ett senare tillfälle då hon bor i sitt eget boende söker Yvonne upp henne nära hennes tillfälliga jobb. Hon går rakt på sak och vill att hon ska flytta till dem och bo där permanent. Det är något som hon absolut inte vill. Yvonne verkar nästan lite desperat och förklarar att hon ville bli ett par med Anders. Ja där ser man. Nu har Yvonne bytt kille igen. Hon undrade om Yvonne hunnit dumpa den senaste killen eller har honom kvar och kör dubbelt. Hon tänkte bara och frågade aldrig. Men tråkigt nog för Yvonne hade Anders ställt ultimatum till henne. Han hade lovat att han och Yvonne skulle bli ett par om hon kunde få henne att flytta till dem och bo där permanent. Hon tyckte att det var ett märkligt krav. Hon kunde inte förstå varför det skulle vara så viktigt att hon bodde och levde i deras sekt. Hon blev samtidigt lite road av att se hur ihärdigt Yvonne försökt övertala henne. Det kändes lite osannolikt. Nästan lite farsartat rent av. Hon förklarade att det inte skulle komma att ske. Hon antydde också att om Anders var tillräckligt intresserad av henne så skulle han inte ställa sådana konstiga krav. Hon frågade Yvonne om hon själv inte tyckte att det var konstigt att han ställde såna krav. Yvonne undvek att svara på det. Hon undrade också om det verkligen var Anders hon menade eller om det fanns någon ytterligare person som hon var ute efter. Michael kanske för det kanske var så att hon mindes lite fel och förväxlade olika personer med varandra.

Hon fick också träffa på Seth en gång till. Det var på en tillställning med mest män. En av männen som deltog var alltså Seth. Det var inte direkt något trevligt återseende och hon kände mest likgiltighet inför det. Han kritiserade henne för att vara otrevlig och att ha betett sig illa mot Yvonne. Att hon bara var värd förakt. Hon brydde sig föga och förstod att han bara hade hört Yvonnes version av det som hänt. Han kände bara till en sida av henne. Den sida hos henne som ville slippa Yvonne och inte ha något med henne att göra. Hon orkade inte inleda något försvarstal utan sa bara ”ja du får tycka vad du vill om mig, att jag är usel och så men var glad då att du aldrig mer behöver träffa mig igen” och sen hade hon vänt ryggen mot honom. Hon tyckte att det var lite lustigt att alla tyckte att hon orsakade besvär för Yvonne när det enda hon ville var att slippa henne. 

Livet går vidare för henne och Yvonne men på varsitt håll. Hon är klar med Komvux och trivdes bra med livet. Studierna hade varit lätta och hon hade haft det trevligt med sina kurskamrater. Hon hade också hunnit med att påbörja och avsluta en ny kurs. En datakurs på kvällstid. En kurs som hon hade gått tillsammans med Malin. En tid senare när livet är som bäst hör Yvonne av sig igen. Hon vill att de träffas. Yvonne dyker upp tillsammans med Malin. De går sedan hem till någon som bor alldeles i närheten och börjar prata med varandra. Hon undrade vad de egentligen ville och märkte snart att samtalet tog en otrevlig vändning. Samtalet kom att handla om datakursen som hon och Malin nyligen hade påbörjat. Den blev inställd på grund av något som hon var inblandad i. 

Dataläraren på kursen hade inte varit en riktig lärare. Han hade varit mycket datakunnig och hade därför fått förtroendet att hålla i kursen. Han var ungefär i samma ålder som hon själv och såg bra ut. Nästan på en gång hade de fattat tycke för varandra. Det ena ledde till det andra och de inledde ett förhållande med varandra. Ibland dröjde de sig kvar efter att lektionen var slut. Det var vid ett sådant tillfälle som de blev påkomna mitt i ett hångel. Det var Malin som avslöjade dem och gjorde en anmälan mot dem. Det var tydligen ett strikt förbud för kursledare att ha förhållanden med kursdeltagare så han blev avstängd och kursen inställd. Hon tyckte att det var lite svinigt gjort av Malin och så skulle det ju drabba henne själv också. Korkat av henne att inte tänka på det. 

Nu sitter alltså Yvonne och mästrar och kräver ansvar av henne. Yvonne tycker att hon ska lära sig allt som de skulle ha lärt sig på kursen och sen lära ut det till Malin. Själv tycker hon att det är något som Yvonne inte behöver lägga sig i eftersom det inte har ett dugg med henne att göra. Tycker nästan att det är rätt åt Malin. Hon kan gott ha det men säger att det var tråkigt att kursen blev inställd men att det delvis var Malins eget fel som hade anmält dem. Hon tyckte att Yvonnes krav var löjeväckande och skrattretande. Det var rent av lite komiskt. Det skulle aldrig komma att hända klargjorde hon så tydligt hon kunde. När Yvonne insåg att hon kammat noll så släppte hon det om än lite motvilligt.

Det var lugnt ett tag igen och hon hade inte så mycket med Yvonne att göra. Enstaka gånger tidigare hade hon hälsat på hos Yvonne i någon lägenhet eller hus där Yvonne och någon partner förr i tiden hade bott. Hon reflekterande lite över hur lätt det verkat ha varit för Yvonne att hitta hus som hon hyrde eller ägde. Själv hade hon bara haft råd att bo i sin lilla oansenliga etta. Hon undrade hur Yvonne hade haft råd med sitt boende. Vad hon kunde minnas så hade Yvonne aldrig haft några välbetalda jobb. Det enda jobb som hon hört Yvonne prata om en gång i tiden var ett som skötare på ett vårdboende för  utvecklingsstörda. Hon hade också hört Yvonne prata om en second hand butik som hon någon gång startat eller övertagit och drivit en tid. 

Men kanske hade Yvonne bara haft turen att hitta någon som hade haft råd att både försörja och låta henne bo i hus. 

Hon försökte komma underfund med om hon själv var avundsjuk på att Yvonne hela tiden hade lyckats bo bättre än hon själv. Det gjorde hon inte för hon insåg att genom att bo i sin lilla oansenliga etta så skänkte det henne ett visst mått av frihet. Det gjorde livet någorlunda uthärdligt. Hon värderade definitivt friheten högre än att bo i eget hus. Just då gjorde hon det i alla fall. 

Under en kort period lärde hon känna nya människor. Ibland på lite konstigt sätt. Rätt snart går orsaken till det upp för henne. Det var inte direkt några normala människor utan kompisar till Yvonne visade det sig. De hade skickats ut av Yvonne för att jävlas med henne. För att utsätta henne för övergrepp eller misshandel. Vid ett par tillfällen var även Yvonne med men tog oftast ingen aktiv roll i det hela utan nöjde sig med att iaktta. Men det var en stor missräkning av Yvonne och henne vänner. Hon var oftast en ganska lugn och sansad person utan större våldstendenser men blev hon hotad kunde hon försvara sig riktigt bra. Blev hon uppretad eller riktigt arg fick hon extra kraft och blev orädd. Vid ett av dessa tillfällen träffade hon Yvonne och 2-3 av hennes vänner på ett gårdsliknande ställe i utkanten av stan. De hade på en gång börjat kritisera och håna henne. Beskyllt henne för att tro sig vara förmer än hon var. Det dröjde inte länge förrän en kvinna av lite större modell utmärkte sig mer än de andra. Kvinnan brusar upp när hon sa emot och var oförskämd tillbaka. Vid det här laget hade hon själv blivit uppretad och arg så hon var beredd på vad som än kunde hända. Plötsligt rusade kvinnan mot henne och det var uppenbart vad hon tänkte göra. När hon var nästan framme hos henne stannade hon upp och skulle gå över till handgripligheter. Men hon förekom kvinnan och gav henne en kraftig knuff bakåt. Kvinnan raglade bakåt ett par meter och faller sedan ihop i en hög. Efter det var kvinnan ännu argare men försökte sig inte på fler attacker och inte någon av de andra heller. Inte just då.

Men det tog inte lång tid innan Yvonne försökte trycka ner henne igen. Hon hade mer eller mindre blivit lurad till en lägenhet där det påstods att det skulle vara en fest. Hon kände en person lite ytligt men övriga var obekanta för henne. Det handlade väl om 4 – 5 tjejer sammanlagt. Hon hade satt sig i soffan och de andra hade satt sig på hennes båda sidor. Ganska snart blir deras avsikter uppenbara. Tjejen på hennes vänstra sida sätter sig närmare, lutar sig fram och greppar tag om hennes handleder. Hon mindes inte exakt vad som sades men innebörden var att hon inte var på en fest om hon nu hade trott det. De tänkte göra andra saker med henne. Hon blev chockad av kvinnans agerande. Hon kände sig trött. Hon trodde inte att hon skulle orka göra något motstånd och är beredd att ge upp helt. Kvinnan har lutat sig ännu närmare och har sitt ansikte tätt intill hennes. Hon tyckte att kvinnan såg motbjudande,  självsäker och segerviss ut. Det skapade en lågintensiv vrede i henne. Hon skulle minsann inte ge henne det nöjet. Hon skulle få smaka på något helt annat. På ett ögonblick bestämde hon sig för att kämpa emot så mycket hon bara kunde. Kvinnan hade ett hårt grepp om hennes händer så hon kunde inte med lätthet använda dem. Det fick bära eller brista. På en millisekund bestämde hon sig för att använda det som gick. Kvinnan hade ansiktet inom perfekt räckhåll. Hon skallade henne så hårt hon bara kunde. Kvinnan böjde sig fram stönade och kved samtidigt som hon höll händerna runt ansiktet. Den danska skallen fick avsedd verkan. 

Kvinnan på hennes högra sida såg allt och blev ursinnig och påbörjade ett överfall men hon själv var lika ursinnig och beredd. Det gick inte att skalla kvinnan men nu hade hon händerna fria och kunde snabbt grabba tag om kvinnans nacke och hår. Med all kraft hon kunde uppbåda slog hon kvinnans huvud med ansiktet neråt mot soffbordet med en dov smäll. Det fick också avsedd verkan. Kvinnan stönar och kvider på samma sätt som den andra kvinnan och höll sig om huvudet. 

Hon reste på sig och knuffade bordet åt sidan med sitt ben och gick förbi kvinnan. I samma stund kommer Yvonne och Anders in genom dörren. Han utbrister ”vad har du gjort” när han såg de två kvinnorna och deras lidande. ”Jag försvarade mig bara” svarade hon kort samtidigt som hon passerade dem. De försökte inte stoppa henne. De var antagligen så förbluffade att de kom av sig. 

Hon gick ut genom dörren och avlägsnade sig snabbt därifrån. De hade velat straffa henne för att hon hela tiden tog avstånd från dem. Som om hon trodde att hon var förmer än dem men det handlade enbart om henne och friheten.

I fortsättningen så träffades hon och Yvonne alltmer sällan och om de gjorde det berodde det på att de hamnat på samma ställe av en slump. Som den här gången. De träffades hos en, visade det sig, gemensam vän. Hon hade inte vetat det innan. De pratade knappt något med varandra men hon lyssnade när Yvonne pratade. Hon hörde henne prata om en person som hon kände. Yvonne pratade om hennes svägerskas syster Karina. Yvonne eller någon hon var i sällskap med hade suttit barnvakt åt Karinas barn och påstått att Karina skulle ha misskött sitt barn. Att barnet hade varit ilsket röd på stjärten. Yvonne påstod att det berodde på vanskötsel. Hon upplevde det olustigt trots att det inte handlade om henne själv och tyckte att Yvonne spred elaka rykten. Hon sa inget där och då men berättade det för Karina när de träffades nästa gång. Hon uppmanade Karina att vara på sin vakt mot Yvonne. 

Visst hon borde nog ha konfronterat Yvonne direkt men ville inte starta bråk bland alla som var där och lät därför bli. Yvonne fick så klart reda på det och kritiserade henne och beskyllde henne för att vara en svikare som svek en kompis. Yvonne menade på att de var kompisar men hon själv menade att hon var mer kompis med Karina än med henne. Hon hoppades att Yvonne till sist skulle inse att hon inte längre betraktade dem själva som vänner. 

Det verkade som om det fanns ett slags kollektivt boende på jordbruksfastigheten. Det var något hon upptäckte under sina vistelser där. Eller det var fristående men i nära anslutning till jordbruket. Det var nästan som en sekt. Hon kom att vistas där emellanåt. 

En  lite otrevlig händelse var när det bestämdes att de skulle ta taxi till en restaurang. De var en person för mycket som inte skulle få plats i taxin. Yvonne uppmanade tjejen som inte fick plats att ta bussen istället. Hon tyckte att det var trist för tjejen att tvingas ta bussen själv så hon sa att hon kunde göra henne sällskap och hoppade ut ur taxin. Då säger Yvonne till tjejen att det blev en plats ledig i taxin så hon kunde hoppa in. Det gjorde tjejen. Nu blev det hon som hamnade utanför och skulle själv få ta bussen istället. Hon suckade djupt. Kände sig lurad och inte så lite heller. ”Ok då” sa hon. ”Jag orkar inte vänta på bussen så jag liftar istället” fortsatte hon. ”Men det kan du inte göra, det kan vara farligt” började Yvonne säga men hon var redan på väg från taxin som sedan åkte iväg. 

Hon ställde sig och liftade vid vägkanten. Hon funderade på ifall hon skulle lifta till restaurangen eller till sina föräldrar så att hon kunde få slippa eländet. 

Det tog inte lång tid innan en bil stannade och plockade upp henne. Bilisten började köra henne till restaurangen för han hade inte vägarna förbi hennes föräldrar. Hon var väl medveten om att hon tog en risk när hon liftade och det var därför Yvonne försökte hindra henne. Men hon brydde sig inte. Hennes liv hade tagit en bedrövlig vändning så det bekom henne inte mycket ifall hon skulle råka illa ut. Inte ens om hon så skulle bli mördad. Bilisten visade sig vara en rättsinnad person och hon kom fram oskadd till restaurangen.

Där möttes hon upp av de andra. Ytterligare några personer hade anslutit sig till sällskapet. Det var några män som var obekanta för henne. De gick in och satte sig runt ett långbord. Hon beställde en vanlig kötträtt. Efter en stunds väntan kommer servitören in med hennes rätt men innan hon fick den avbröt Yvonne honom och sa att hon som skulle ha den. Till henne sa Yvonne att hon skulle få hennes rätt istället. Yvonne hade beställt någon konstig inälvsmat som inte lät god alls. Hon tänkte inte äta den så hon protesterade. Det var ingen som lyssnade på henne. En av de obekanta männen uppmanade henne istället att gå med på bytet. Hon blev lite ställd av det och undrade om hon kanske överreagerade. Hon beslöt sig för att avvakta lite men när rätten som Yvonne beställt kom in insåg hon att hon inte skulle kunna äta det. Det såg för oaptitligt  och motbjudande ut. Hon tyckte att det var orättvist att de försökte tvinga henne att äta något hon inte ville. Hon upplevde hela situationen som helt sinnessjuk. Även nu undrade hon hur hennes liv hade sett ut om de aldrig hade träffats. Hon förklarade med eftertryck att hon inte tänkte äta maten. ”Jo det ska du eller så får du vara utan mat” sa mannen till henne. Hon beslöt sig för att vara utan. 

Efter en kort eftertanke så bestämda hon sig för att lämna restaurangen men en annan man hindrade henne vid dörren. Kocken hade blivit varse om vad som hände och ber henne följa med ut till köket. Hon följde med kocken som erbjöd henne något annat att äta. Dessvärre så hade han bara lite rester att erbjuda. Hon tyckte att det var snällt av honom och låtsades acceptera. Hon går ut till de andra igen och sätter sig på sin plats. Det verkade som att hon hade fogat sig men hon väntade bara på rätt tillfälle att kunna ta sig därifrån. Efter ett tag kom tillfället. Mannen som hade hindrat henne hade satt sig vid bordet och hade uppmärksamheten riktad mot ett annat håll. Hon tog tillfället i akt och skyndade sig ut genom entrédörren. Väl där stötte hon på nästa hinder. Ännu en man försökte hindra henne. Hon blev först lite skärrad. Jävla skit tänkte hon. Hon samlade mod och med stor beslutsamhet bestämde hon sig för att försöka slå sig förbi honom. Hon gjorde ett plötsligt utfall mot mannen. Till sin förvåning lyckades hon snabbt och enkelt ta sig förbi mannen. Hon misstänkte att han inte hade ansträngt sig nämnvärt för att stoppa henne. Han hade mer eller mindre låtit henne att passera. Därnäst går hon bort till vägen där hon ställer sig och liftar igen. Hon hoppas att det inte är för sent för det har börjat skymma och det åkte inte förbi så många bilar men hon hade tur. Efter en stund saktade en bil ner när den passerade henne och stannar några meter bort. Hon skyndar sig fram så att ingen från restaurangen ska hinna ut efter henne. Hon sätter sig i passagerarsätet och så åkte de iväg. Mannen som hon liftar med är trevlig och bjöd henne på hämtmat efter att hon berättat en del av sin historia. Hon hade inte sina nycklar med sig och när hon förklarade sin belägenhet så lät han henne övernatta hos sig. Hon följde tacksamt med honom. På morgonen därpå stod en bil med två av Yvonnes lakejer på parkeringen och väntade på henne. De och mannen som gett henne lift kände tydligen varandra och hade delat information med varandra. De körde tillbaka henne till sekten så hon blev tvungen att tillbringa ytterligare tid där.

Det hölls sammankomster hos sekten ute på gården också. I en av byggnaderna fanns en stor lokal där det ibland hölls mingelträffar. Det var inget som hon uppskattade eftersom hon inte fick klä sig som hon själv ville. Hon föredrog ibland att hålla sig borta från dessa tillställningar eller så brydde hon sig inte om att klä upp sig alls. En gång hade hon på sig sina jeans och en midjekort och långärmad vit tröja med svarta prickar. Det var några av hennes absoluta favoritplagg. Hon kände sig lagom sexig när hon hade på sig det. Jeansen var av ett italienskt märke som hette FACCIO. Det var kläderna hon bar vid ett av tillfällena som hon interagerade med Michael,  en av ledarna. Även den tröjan ville Yvonne ha men han sa att ingen av dem skulle ha den. 

Hon är ganska säker på att hon såg Yvonne vid en tillställning i en av sina klänningar men klänningarna som Yvonne och hennes lakejer valde ut åt henne var så fula så att hon var snyggare i sina jeans. Att hon hade på sig jeansen eller något annat som de inte bestämt var något hon såklart fick negativa kommentarer om efteråt. Men det fanns trots allt några personer som stöttade henne. Det hände att några andra i sekten sydde om kläderna hon skulle bära. Bland annat sydde de om en blågrönrutig och vid klänning åt henne så den blev tajtare och med slits i sidan. Hon och de som sytt om klänningen blev senare uppläxade och varnade för att göra om det. Hon beklagade det till dem för hon betraktade dem som sina vänner. Ja faktiskt så fanns det personer i sekten som var trevliga mot henne och som mer eller mindre kom att bli hennes vänner. Det gjorde hennes tillvaro något lättare hos sekten ute på gården.

Under det senaste året eller åren tillbringade hon tid då och då i sekten eller vad man nu skulle kunna kalla det. Hon mindes inte exakt hur länge för hon hade fått dålig tidsuppfattning. Och hon skulle komma att tillbringa ännu mer tid där. Men att vistas där var inte något hon själv ville. Det var andra personer som mer eller mindre tvingade henne genom påtryckningar att flytta dit men hon stretar emot och pendlade mellan sekten och sitt eget boende. En av anledningarna till hennes motstånd är naturligtvis Yvonne som försökte styra och bestämma över henne och ville till och med bestämma vilka hon skulle umgås med och hur hon skulle klä sig. Och Anders som också betedde sig svinaktigt allt som oftast. Det var något som hon inte stod ut med och inte kunde tillåta och därför tog hon sig därifrån gång efter annan. Ibland är hon där längre perioder eftersom de då hade lyckats lägga beslag på hennes hemnycklar och pengar så att hon inte med lätthet kunde ta sig därifrån. En annan orsak som höll kvar henne var Michael. Han lyckades hålla henne kvar i sekten längre perioder än vad hon själv egentligen hade velat. 

I ärlighetens namn så är hon ändå tvungen att erkänna att hon inte var så snäll hon heller jämt. Berodde väl på att hon var otroligt frustrerad över påtryckningar och tvång som hon utsattes för. Så hon gjorde det som en reaktion på det och kanske också som en markering att det inte var ok. Vid ett tillfälle när matbordet skulle dukas av och hon tyckte att hon var tvungen att göra det en gång för mycket så satt hon kvar vid bordet och kastade tallrikar och glas fram till diskbänken så det gick i kras. Nä hon tänkte verkligen inte göra mer än någon annan. Definitivt inte om hon inte ens hade ätit. Det hände att hon hoppade över en del måltider på grund av olika konflikter men ändå förväntades hon plocka undan och diska efter de andra. Vilka jävla idioter tänkte hon. Något sånt skulle aldrig hända. 

Vid ett annat tillfälle försökte hon förgifta Yvonne med bakterier. Vid det här laget avskydde hon Yvonne så mycket så hon var nästan kapabel till vad som helst. Hon mosade gammal lax så det blev som pure och stoppade i det i en flaska med dressing och skakade om ordentligt. Hon visste att Yvonne ofta använde den dressingen. Hon hoppades på stor bakterietillväxt så att Yvonne skulle bli riktigt magsjuk. Yvonne blev det inte men däremot en annan person som blev så sjuk att hon blev inlagd på sjukhus. Hon insåg att hon gått för långt och erkände vad hon gjort så att personen kunde få rätt vård. Det var egentligen hemskt gjort och hon ångrade sig efteråt. Hon ville inte heller att någon mer skulle drabbas ifall de åt av den ohälsosamma dressingen. 

De försökte också att få henne att sitta barnvakt åt andra sektmedlemmars barn när de skulle göra andra saker. Ibland bara för att de skulle roa sig. Men de gav upp då det visade sig att hon skrämde barnen så att de började gråta för att hon ofta skrek åt dem när de inte uppförde sig. De borde lära sig ta hand om sina egna barn istället för att roa sig eller bara lata sig. Hon var dessutom inte det minsta barnkär så det var ett hopplöst fall för dem redan från första början. 

Ytterligare en händelse var att hon satt vid matbordet för att äta. Hon satt på kortsidan. Hon reste sig upp bara för att hämta salt eller någon krydda och då passade en annan sektmedlem, en kille eller en jävla mupp skulle man kunna säga, på att ta hennes plats så när hon återvände till sin plats så var den upptagen. Hon blir väldigt irriterad och förklarade för killen att platsen redan var upptagen och han borde inte ha satt sig där. Att han måste ha sett det. Han påstod att platsen var tom så han hade all rätt att sätta sig där. ”Du måste ju ha sett min tallrik och fattat att det redan satt någon där” försökte hon förklara. ”Ja du får gärna ta tallriken och sätta dig någon annanstans” blev killens arroganta svar. Det gjorde henne rosenrasande så hon ger honom en hård spark från sidan så han lättade från stolen och for iväg en meter och landade på golvet. Han blev smått chockad men det var inget hon brydde sig om. Hon flyttade på hans tallrik och satte sig på sin plats igen.

Hon flyttade aldrig till sekten för att bosätta sig där permanent. Hon bodde minst lika ofta i sin lilla lägenhet. Det hölls en sista sammankomst på gården som leddes av ledarna. Det hade fattats ett slutgiltigt beslut. De hade bestämt att hon inte skulle vara kvar på gården. Hon passade inte in där. Hon hade bara fört bekymmer med sig. Hon var ett sorgebarn som ingen ville ha där. Därför skulle de låta henne gå men först hade de velat bryta ner henne och kanske också lyckats med det. 1988 blev så frihetens år för henne. Då flyttade hon till en annan ort och bildade familj med en helt annan person som inget hade att göra med sekten, Yvonne och hennes lakejer. Allt lugnade ner sig och lugnet bestod och det kändes som att hon hamnat i en helt annan värld. Hon hade äntligen kommit bort från sitt gamla liv. Ett år senare födde hon sitt första barn. 

Författare: Laila N