Kategorier
Noveller

Wolfcity

Jag och Mamma har alltid trivts i stan, pappa har alltid velat bo i en mindre ort. Nu när mamma inte finns längre har pappa bestämt sig för att vi ska flytta över hela landet till Minnesota, till ett samhälle som heter Linetown. Jag har alltid gillat California, jag har alltid bott där. Klimatet i California var underbart, nu ska jag rätt in i skogen och bli indian, det känns iallafall så. Jag tycker pappa är lite självisk som ska flytta nu, jag är 17 år gammal och har ett sista år kvar i high school. Jag vill uppleva det sista året med mina vänner, gå ut high school med grabbarna lixom. Vi flyttar om en månad, direkt efter att skolan har tagit slut.

Det var bara skog påvägen hit. Jag såg inte en enda själ i min ålder, och staden ser dötrist ut. Huset är litet och slitet. Runt om finns bara skog och en väg där det aldrig kör några bilar. Pappa sa att han ska fixa huset men det lär väl aldrig hända. 1592 personer bor här! 1592! Jag fattar inte hur det ens kan bo så lite folk i en stad, eller det var ju ett samhälle. Men det borde kallas hushåll när befolkningen är så liten.

Påväg till affären såg jag en varg i skogen, lusten att be den äta upp mig var stor. Detta samhället tar kål på mig! När jag gick in på Golson Shop var där ingen där, bara en rökande expedit. Jag var van vid att hela affären var full av folk, men det är väl bara att vänja sig. Pappa lär inte direkt flytta nu, han stormtrivs. Väl i affären stod där en kille i min ålder som kollade konstig på mig, freak tänkte jag. Han hade svart stylat hår, var lång och vältränad. Det var något med honom som verkade konstigt. Han sa inte ett ord, varken till mig eller expediten. Jag stod bakom honom i kassan och kände att han hade parfym på sig, vem i helvete har parfym på sig i detta samhället? Alla är säkert släkt med varandra så är här någon att vara snygg för? När jag kom ut med korven jag köpt åt pappa och apelsinjuicen till mig själv såg jag hur han körde iväg som en idot i en liten Nissan Micra. Jag tror det bara var för att styla för mig, för längre fram på vägen kom jag ikapp honom. Jag la bakom honom nästan hela vägen hem, han svängde av på samma avfart som jag skulle. Bodde han i närheten tro? Väl inne på den lilla grusvägen körde han in i den ena skogen och jag i den andra, jag antar att han bor i närheten av mitt hus. När jag kom hem satt pappa forfarande och löste korsord på verandan. Jag kastade korven till honom och bestämde mig för att kolla upp skolan jag skulle börja på. Linetown high school. Varför är jag inte förvånad över det namnet? Här finns bara en skola, eller det finns 3 men alla hette samma sak. Det var Linetown Elementery School, Linetown Junior high school och Linetown High school. På hemsidan såg jag att skolan hade ett basketlag, kanske hade jag platsat där? Jag bestämde mig för att söka när skolan drog igång, men först skulle jag ju överleva sommarlovet.

Den här gången åkte jag med pappa för att handla, det var inte korv och apelsinjuice som behövdes handlas den här gången. När vi åkte längs vägen såg jag en helt vargflock springa, dem sprang snabbare än bilen. Jag frågade pappa ifall vargar verkligen var så snabba, han svara bara med att dem hade tagit anabola steroider. Pappa är en typiskt realist. Han tror aldrig på en när man säger någonting som inte är som vanligt. Direkt när vi kom in i affären såg jag honom igen. Skillnaden denna gången var att han hade en gubbe med sig. Och min pappa skulle ju tvunget presentera oss. Ian Johnson sträckte pappa fram handen och sa. Han puttade på mig för att jag också skulle hälsa. James sa jag och nickade. Ladd sa den mystiska killen och nickade, gubben som tydligen var hans far uppfattade jag inte ens namnet på. Pappa skulle ju tvungen snacka och det visade sig att dem bodde bara en bit från vårt hus. Jag hämtade allt vi skulle handla medan pappa stod och snackade. I bilen påväg hem så berättade pappa att han hade berättat om vargarna jag sett och då hade båda tackat för sig och gått, att dem hade uppträtt konstigt när han nämnde dem. Ändå hade han bestämt träff med gubben som tydligen hette Oakley, han skulle komma hem till oss och äta middag på kvällen. Pappa var glad att han hade fått en eventuell vän, och gjorde fint hela huset innan gubben skulle komma.

När gubben kom in i huset frågade pappa direkt efter Ladd, pappa hade nämligen antagit att han också skulle följa med. Gubben sa att att Ladd hade blivit sjuk och kunde tyvärr inte komma. Väl vid middagen så sa gubben – Jo James, Jag hörde att du sett vargar springa iväg från bilen inne i skogen. Det ser ofta ut så när vargarna springer långt inne i skogen och svänger, men en varg kan ju inte springa lika fort som en bil sa han och skrattade. Vid det laget lät det som en hyfsad förklaring, men med facit i hand så är den ju jävligt korkad. Jag tackade för maten och stack ut och körde en sväng.

Jag körde igenom byn, tog en sväng förbi skolan och sen ut på landsvägarna. Jag brukar göra det bara för att koppla av. Jag körde längs vägen när jag hörde en jävla smäll och plötsligt gick bilen konstigt. Jag stannade och såg att jag hade fått punktering, och mobilen la såklart hemma. Jag hade ingen aning om var jag var och det var helt mörkt i skogen. Jag gick mot bakluckan i hopp om att där skulle finnas reservhjul. Jag hittade reservhjulet men hittade inget fälgkors, så det fick jag letade efter. Jag letade igenom bilen om och om igen och jag blev allt mer rädd. Jag hörde hela tiden ylande vargar. Var fan kan det jävla fälgkorset vara? Då slog det mig! Pappa hade använt det när han bytte däck på Volvon hemma i Cali precis innan vi skulle köra. Jag ställde mig mot bilen och började fundera på hur jag skulle göra, jag hade absolut ingen aning om var jag var. Och från ingenstans kom Ladd, och ett par kompisar till honom. Det var jättekonstigt, dem kom lixom inne från skogen. Jag frågade dem
-Vad gör ni ute i skogen när det är mörkt? Här finns ju jättemycket vargar här?
– Äh, det är ingen fara. Vi har aldrig stött på vargar inte. Ska du ha hjälp med bilen? Vet du inte hur man byter ett däck eller?

Alla skrattade åt mig innan jag ens hade hunnit förklara att jag inte hade ett fälgkors. Jag springer hem och hämtar ett fälgkors, det är inte så långt sa Ladd. Han var tillbaka på 15 minuter, jag fattade ingenting. Det måste ju betytt att våra hus låg runt hörnet men nä, på vägen hem insåg jag att det var en bra bit. Hur fan kunde han springa den biten så fort? Det tog ju ändå 10 minuter att köra. Jag körde han hem och vi snackade en hel del faktiskt. Han sa att vargarna höll sig för sig själv och aldrig gick i närheten av människor. Men att skogen vid Trek Maloha skulle jag hålla mig borta ifrån, där omkring fanns det en flock. Trek Maloha var sjön på andra sidan byn, en bit bort. Jag märkte att Ladd inte var så dum, men det här med parfymen fattade jag inte. När jag lämnat av Ladd körde jag hem och satt mig vid datorn för att kolla upp lite saker om vargarna. På ett forum var där en användare som skrivit att även han hade sätt vargar springa förbi bilen mitt inne i skogen i närheten av Linetown. En varg springer ungefär i 60 km/h, vilket i och för sig är fort men bilen körde ju i 80-90 km/h. Dem vargarna jag såg sprang säkert i 120 km/h.

Skriven av Mathias. Fortsättning följer.

3.00 avg. rating (62% score) - 3 votes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *