Alla hjärtans dag

Post 33 of 165

Jag halvligger i soffan läsande en tegelsten till bok, jag befarar jag aldrig ser bakre pärmen på. För att förhoppningsvis få mer färg på texten, proppar jag i mig geléhallon.
En sådan Alla hjärtans dag skulle jag inte önska min värsta ovän. Beklagar, men min egen Alla hjärtans dag jag genomlider.

Kärlek borde som så mycket annat, gå att försäkra. Jag garanterar det försäkringsbolaget skulle dra till sig kunder som humlor till något sött.
Kunderna skulle även vara beredda att betala hög premie. Risken skulle kanske vara som gällande försäkringar överlag, lätt att falla mellan stolarna.

Alla hjärtans dag för ett år sedan var fylld av romantik. Jag hade just träffat dig, eller du just träffat mig. Himlen var alla dagar lika blå, jag kände ingen hunger och behövde ingen sömn.

Mitt liv var ett enda lyckorus, jag svävade. Fanns inte en motgång.
I backspegeln efter jag tvingats nyktra till, baksmällan, ser jag en totalt super orealistisk tjej, helt förälskelseförblindad. Jag skulle betala för att få den tiden igen.

Jag mötte dig i det mest oväntade sammanhang. Jag skulle på en kort flygtur och lyckades försena senaste incheckningstid. Förargligt men återstod inte annat än invänta följande plan. Jag lyckades lätt få boka om till den avgången.

Satte mig i närmaste cafe med en stor räkmacka och en mini flaska vitt.
Dyrt men gott. Hitta plats verkade svårt. Till min lättnad där jag står och balanserar med bricka och handbagage, ser jag ett bord bord där bara en sitter.

Jag tycker om det min blick möter när jag närmar mig bordet. Ler och frågar om jag får slå mig ner. Till min överraskning drar du ut en stol i det du säger varsågod.

Det känns bra att sitta vid bordet nära dig. Jag har knappt fått i mig min första räka, är jag glad över att jag missade planet. Jag säger att jag kom för sent till Arlanda, för att få komma med på planet jag var på väg till. Du frågar vart jag ska och till min förvåning är vi på väg till samma destination.

Vi har en trevlig stund, plötsligt är det tid att gå till gaten. Vi sitter där och fortsätter vårt pratande tills vi går ombord. Platsen intill min visar sig vara ledig och du frågar flygvärdinnan om du får sätta sig där.

Många flygturer har jag samlat på mig, men jag lovar detta var min angenämaste. Jag beklagade i mitt stilla sinne att flygresan var så kort.

När det var dax att gå ner för landning, vilket det var alldeles för snabbt, frågade du var i stan jag skulle hålla till. Det visade sig du inte skulle vara långt därifrån. Mitt hjärta gjorde många wolt när du uppskattande sade det var trevligt att träffa mig och att du gärna gör det igen.

Hur jag kom mig ur planet vet jag inte. Har ingen förnimmelse av att fötterna nuddade marken, jag svävade. Du hade frågat om du fick mitt telefonnummer. Jag har aldrig sagt det snabbare. Du bad att få ringa en av de närmaste kvällarna.

Goda vänner hämtade mig vid flygplatsen, vi hade knappt satt oss i bilen, sade en av dem road att jag var så uppspelt. Det var som att trycka på en knapp. Historien om den underbare prinsen beskrevs i målande ordalag.

Vi var framme. Det sista som sades innan bilen stannades, var chauffören som sade, att han inte vet vad som tagit åt mig. Med tillägget, du som brukar vara så jordnära.

Några dagar gick, gick långsamt.
Jag var under några dygn inte mer än några meter från telefon. Det var nästan som att den stressade mig. Utöver att den var min ständiga följeslagare, kollade jag nästan stup i kvarten om jag eventuellt hade något missar samtal eller fått sms. Det var både plågsamt och spännande.

Några kvällar tvangs jag ge mig till tåls. En aning sent ringer så en kväll telefon. Inget ovanligt i och för sig, men denna gång hade inte mitt hjärta galopperat förgäves mellan första ringsignal och till jag svarade. Det var du.

Kvällen därpå hämtar du mig på utsatt tid. Jag hade inte mycket kläder med mig på mitt tillfälliga besök, tur var väl det, annars hade hela garderoben åkt ut i min proviver.

Jag frågade vart vi var på väg, du ler hemlighetsfullt. Efter en stund sitter vi mittemot varandra på en mysig restaurang, vid ett litet fönsterbord med tänt ljus på bordet.

Min glädje ökar i intensitet när det visar sig även du är vegetarian. Vi njuter en utsökt middag och delar en flaska rött. Samtalsämnen tar aldrig slut och vår servitör kommer flera gånger och frågar om det skall vara något mer, innan vi beger oss ut i den sena kvällen.

Vi vandrar långsamt genom stan, som för årstiden är mild. Jag ska väl eskortera min dam till porten, säger du. Du säger du vill gärna göra det till fots, för att få mer tid med mig. Jag njuter dina ord.

Aldrig har jag så längtat hem. Vi har lovat varandra att vi ska ses i Uppsala, där vi bägge bor.

Alla hjärtans dag landar jag på Arlanda. Kvällen innan hade jag smsat dig att jag skulle komma kvällen därpå. Önskade du snart skulle höra av dig.

Lite trött söker jag mig mot utgången, slumrade till i planet. Meeen hej! hör jag plötsligt en djup röst, där står du med en ros. Jag har svårt att avgöra om det är dröm eller verklighet.

Du frågar om jag har stor hemlängtan eller om jag vill komma hem till dig på en bit mat. Jag svarade tveklöst att frågan är lätt att besvara. Du såg på min blick mitt svar.

Du hade förberett samma rätt jag åt på restaurangen en vecka tidigare. Du tyckte så mycket om maten, så jag kör med ett säkert kort, förklarade du.

Du visar dig vara en bra kock, jag äter tills jag nästan skäms. En sen frukost hade gjort att den fått bli både frukost och lunch.

Jag trivs i ditt hem, lägenheten är spartanskt möblerad, men ljus och luftig. Från ditt vardagsrumsfönster är det utsikt över stan.

I vanlig ordning tar våra samtalsämnen aldrig slut. Det gav mig så mycket att prata med dig. Mina ögon attraherades av vad de såg . Min känsla var och är fortfarande, att du hade samma känsla gentemot mig.

Fortsättningen på vintern och den kommande våren var vi ett par. Kändes som att vi inte kunde vara nog mycket med varandra. Mina vänner bedyrade att jag lyste.

Du skulle under sommaren på en längre resa, sedan länge bokad.
Jag tyckte det var tråkigt, även om jag av hela hjärtat unnade dig den.
Tiden tills du åkte tog vi mycket väl till vara.
Den stora del av sommaren du var bortrest, gick för min del mest ut på att räkna dagar. Första tiden efter du rest och lämnat ett stort tomrum, var mejlen mellan kontinenterna intensiva.

Det hade gått flera veckor sedan du åkte, det gladde mig att du betat av en del av tiden långt ifrån mig. eller att jag betat av en del av tiden utan dig. Det var också min enda glädje.

När nästan en månad gått hade mejl ifrån dig blivit en bristvara. Du skyllde på att det inte alltid var tillgång på internetcafé, i det du bedyrade din längtan efter mig.

Tid som åtskilda går också, även om den går långsamt. Snart var det höst och en ljuv kväll stod du utanför min dörr. Jag har aldrig så länge och så hårt kramat någon.

Vi tog omedelbart vid där resan skilt oss åt. Hösten var färg och kryddstark. Din resa fick jag till stor del så återgiven, att det var nästan som om jag upplevt den på plats. Vissa delar utelämnade du.

Min liv upplevde jag som förtrollat.
Tiden gick åter efter ditt återvändande från andra sidan jordklotet snabbt och jag ville alltid ha mer tid med dig än som var möjligt.

Julen närmade sig. Jag frågade glatt hur du brukar fira jul. Jag vet du hörde frågan. Noterade aningen besviken uteblivet svar.

Det var advent, vi träffades intensivt som vi vant oss vid. Alla gånger hade jag träffat dig med glädje. Vi har vänner som påstod att vi var som skapta för varandra. Jag tyckte också att du var skapt för mig.

Några kvällar innan julafton då det ringer i min telefon är det du. Jag trodde du var på väg till mig och bara ville meddela det. Om jag hade anat!

Du säger lugnt, att du bara vill ringa och säga hej och önska god jul.

Du åker dagen därpå och skall fira jul och nyår och även stanna kvar en tid därefter, där du var i somras.

Jag trodde mitt hjärta skall brista. Vet inte hur jag lyckades genomleva den kvällen. Vet inte, men tror inte jag svarade dig något när du ringde.

Alla kvällar och nätter har ett slut, även de tunga. Följande morgon ringde jag och sjukskrev mig. Jag har aldrig mått så dåligt. Du tog mig upp till toppen och ner till botten.
Jag hade gärna stannat kvar på toppen.

Det blev en mardrömslik jul och nyårshelg. Mina vänner som inte heller kunde förstå det som hänt, var ett helt ovärderligt stöd.

Idag har ett år gått sedan jag första gången träffade dig i den stad som är min. Om den fortfarande är din vet jag inte. Det sista jag hörde ifrån dig var när du ringde och önskade god jul.

Författare: Viva Söder

Alla hjärtans dag
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)

,

Meny