Den 11: e september – Sara

Post 50 of 170

Detta är del 2 av Charles Walthers Den 11:e september – jag var där.

Jag vaknade med ett ryck. En helikopter flög lågt över hotellet.

TV ´n lös i det mörka rummet. Det var den 12:e september och klockan var 03.14.

Bilderna på TV ´n visade återigen hur planet flög in i World Trade Centers södra torn.

Min hustru sov hårt bredvid mig. När jag satte mig upp vände hon sig om. Jag kände en smärta i nacken. Det var troligtvis en effekt av ”turen” med sightseeingbåten runt Manhattan, som krockade med en annan båt i samband med attacken. Jag var törstig och tog lite vatten. Då mindes jag plötsligt den sista tanken jag hade haft innan jag somnade. Sara!

Hur hade det gått för henne?

Hon arbetade på Wall Street och det var några år sedan vi haft kontakt och jag kände skamset hur min bekantskap med Sara sakta spelades upp i mitt minne.

Det var i mitten av 80-talet. Jag var på ännu en kongress i New York. Det var sen eftermiddag och dagens föreläsningar var slut. Jag hade gått tillbaka till Hotellet och för att slippa mina reskamrater hade jag min vana trogen ordnat hotel själv och skaffat ett betydligt dyrare hotell än vad landstinget stod för. På så sätt kunde jag styra mina förehavanden utan insyn eller inblandning. Dessutom brukade de 5-stjärniga hotellen inhysa en del intressanta individer.

Jag satte mig vid ett litet bord i den ek-inklädda hotelbaren. New York Times låg prydligt på ett tidningsbord intill. Kyparen kom fram och frågade vad jag önskade. Jag beställde som vanligt en espresso och ett glas färskpressad apelsin juice. Kombinationen av koffeinet i en riktigt välgjord espresso tillsammans med de snabba sockerarterna i juicen ger en behaglig känsla av glädje och energi.

Det var inte många gäster i baren för stunden. Jag hade som vanligt studerat samtliga och hade en bra uppfattning om vad de var för personer.

En affärsman som regelbundet konsumerade för mycket alkohol. Troligtvis en nyligen misslyckad affär som behövde ”sköljas” bort, då det stod en mängd glas på bordet.

Två unga män inte riktigt passade in klädmässigt och som antagligen kom från förmögna familjer och var vana att vistas i denna miljö utan att bry sig om etikett.

Vid det enda större bordet satt tre välklädda kvinnor som skrattade hjärtligt samtidigt som de smuttade på söt likör. Välbärgade turister.

Ointressanta personer konstaterade jag samtidigt som jag tog av mig min mörkgråa skräddarsydda kavaj och lättade på slipsknuten. Dagstidningen The New York Times fick bli behållningen innan jag skulle förbereda mig för kvällens aktiviteter.  Espresson doftade ljuvligt samtidigt som jag bad kyparen sätta upp notan på min rumsräkning. När jag smuttat lätt på den svartbruna ljuvligheten och lyft tidningen noterade jag henne i ögonvrån.

Hon var slående. Jag tittade ofrivilligt till av en ren impuls.

En ung kvinna med ljust hår i page. Vackra rena ansiktsdrag och redan på detta avstånd de blåaste ögon jag någonsin sett. Hon hade en halvlång svart kjol och kort kavaj. Hon var lite över medellängd för kvinnor och hennes kropp var elegant med måttfulla proportioner. Hennes rörelsemönster signalerade en vältränad och balanserad kropp.

Hon gick mot baren och rörde sig elegant och gracilt.

Hon stod med ryggen mot mig när hon lutade sig fram mot bardisken och beställde. Låtsasläsande såg jag hur hon vände sig och gick sakta mot mitt bord.

Med en espresso och en nypressad juice i hand stod hon framför mig.

”Får jag slå mig ner?” frågade hon.

”Var så god” sa jag med en medveten och tydlig skandinavisk brytning. Jag vek ihop tidningen och la tillbaka den på tidningsbordet bredvid. Hon satte sig sakta utan att säga något. Hennes havsblå ögon var djupa och vackra. Fängslande faktiskt. Hennes raka ljusa hår ramade in hennes vackra, skarpa, men ändå varma ansikte.

Vi sa inget utan bara tittade på varandra. Sakta såg jag hennes välformade läppar bilda ett diskret leende.

Jag såg att hon var nyfiken på mig och lite förundrad över min tystnad. Hennes pupillreaktion samt lätt vidgade näsborrar avslöjade hennes nyfikenhet.

Nu började jag bli smått imponerad över hennes fortsatta tystnad. Få människor har förmågan att vara tysta och njuta av uppenbarelsen av en annan människa. Vi läste varandra.

Hon sänkte blicken och smuttade på sin espresso. När hon likt ett bitterljuvt piskslag åter höjde blicken och hennes ögon mötte mina tog jag ofrivilligt ett andetag.

”Jag heter Sara” sa hon. Hennes röst var mjuk men ändå full av liv och energi.

”Trevligt att råkas. Jag heter Stellan”, sa jag nu på oklanderlig amerikanska.

Jag kunde se att hon reagerade men dolde sin förvåning relativt väl. Hon hade hört min brytning tidigare och bildat sig en uppfattning om mig som nu fick omprövas något.

Jag njuter onekligen av att överraska min omgivning. Hon kunde inte låta bli att fråga.

”Var kommer du ifrån?”

”Norge”, svarade jag och ljög medvetet.

”Jag har sett dig på konferensen och när jag såg dig här tänkte jag bara säga hej” fortsatte hon. Hennes lögn var lika uppenbar som min.

Jag lät min nyfikenhet lysa igenom och det började utvecklas en svag men ytterst förnimbar kontakt emellan oss. Vi tittade varandra i ögonen samtidigt som vi läppjade på den härligt intensiva espresson. Lite ljusbrun crema fastnade klädsamt på hennes läppar.

”Vad sysslar du med för område inom cancerforskningen?” frågade jag samtidigt som jag med blicken studerade hennes raka blonda hår som föll ner mot ena kinden innan hon obesvärat förde tillbaka det bakom örat. En underbar och omedveten gest.

”Jag arbetar som forskningskoordinator på New York Hospital åt en grupp som arbetar med barntumörer” svarade hon vänligt.

Jag log lite och var imponerad av hennes förmåga. Hon hade uppenbarligen koll på vem jag var och vad jag sysslade med. Dessutom var hon klok nog att säga sig ha ett arbete inom fältet utan att ha fackkunskap, vilket skulle kunna avslöja henne snabbt, om hon inte talade sanning. Jag såg på hennes blick att hon nu studerade mig och blottade en antydd osäkerhet.

Särskilt noterade jag att hon tittade på mina händer som var oklanderligt skötta. Samtalet sjönk nu ner på banaliteter samtidigt som jag satt och tittade på henne.

Jag kunde inte låta bli att känna mig attraherad av henne.

Hon var en skicklig människokännare och behärskade förmågan att imitera sin motpart men samtidigt väcka känslor, utmana och inte minst attrahera.

Min slutsats var att hon var en ung kvinna som sålde sig till välbärgade män och kvinnor som intresserade henne. Säkerligen en lukrativ sysselsättning. Särskilt i hennes fall.

Riktigt säker var jag dock inte och skämdes lite över min misstänksamma och mörka människosyn.

Efter en stunds småpratande frågade Sara om vi skulle ta en promenad upp mot central park och gå på det mindre formella kvällsmöte som hölls inom konferensens ramar på ett av de största hotellen precis vid parkens ena hörn.

Vi skrattade och diskuterade triviala ämnen såsom väder och sevärdheter. Den var en vacker hösteftermiddag och temperaturen var behaglig. Eftermiddagssolen i kombination myllret av människor gjorde vår promenad både underhållande och behaglig.

Jag kände att hon var tilltalad av mig och jag gjorde allt för att motsvara hennes bild av mig.

När vi kom fram till hotellet avslutade jag promenaden med en rolig historia. Jag misslyckades och avslöjade slutet för tidigt. Oväntat lockade detta fram ett äkta och underbart skratt hos Sara.

Få saker är mer charmerande än ett äkta skratt.

Hon tog tag i min arm och lutade sig in mot mig. Det var första gången hon rörde vid mig.

En behaglig stöt gick igenom hela min kropp och hennes beröring var berusande.

Jag blev lite förvånad över hur hon påverkade mig.

Jag kände en liknande behaglig förnimmelse när våra ögon åter möttes och jag såg hur hennes ansikte försökte dämpa skrattet och glädjen hon nyss upplevt.

Ljudet runt omkring mig tystnade sakta och omvärlden bleknade bort. Jag njöt.

Sakta återkom ljudet och vi bara log mot varandra.

”Får jag bjuda dig på middag? Kvällen är för fin för att ägna åt torr forskning och självupptagna läkare” sa jag och log.

”Tack, gärna!”, svarade Sara direkt.

Hon tänkte att hon nu hade fångat mig och det hade hon till viss del gjort men inte på det sätt hon trodde.

”Det finns en trevlig italiensk restaurang i midtown som är gemytlig och trevlig” svarade jag med glad röst.

”Det finns risk att vi inte får ett bord men det finns flera restauranger i närheten”.

”Det låter jättetrevligt” sa hon så snabbt att hon nästan avbröt mig samtidigt som hon log lite.

Jag bad hotellets dörrvakt om en taxi och snart satt vi och konverserade samtidigt som vi gled förbi Times Square som precis började komma till sin rätt i den snabbt fallande skymningen. Hon var avslappnad och jag kunde inte låta bli att beundra hennes i det närmaste perfekta utseende.

Med lite tur och en ”donation” på 200 dollar i handen på hovmästaren fick vi ett mysigt bord en bit in i den medvetet trånga och gemytliga italienska restaurangen.

Vi släppte båda in den andra i våra liv på ett sätt som är ovanligt när man precis träffats.

Jag berättade om min fru, familj och arbete.

Hon berättade om sitt yrke, hennes ambitioner och hennes singelliv.

Vi byggde upp ett förtroende för varandra och på ett nästan lekfullt sätt förde vi två samtal samtidigt. Ett ljudligt språkligt. Ett tyst underförstått. Vi möttes perfekt på båda plan. Förrätten var fantastisk med kallskuren kalvfilé´ med vinsås, ruccolasallad och rivna valnötter.

Hon lyssnade intresserat när jag berättade att jag var en hängiven maratonlöpare men aldrig sprungit i New York Marathon.

Jag såg i hennes blick hur hon såg min kropp framför sig.

Jag kunde i gengäld inte låta bli att förundras. Hennes leende och söta skrattgropar var verkligen fängslande. Jag ville inte sluta titta på henne.

Huvudrätten vi båda valt efter inrådan från den lite äldre och följsamma italienska kyparen var Toskansk lasagne med tomat- och mozzarella sallad.

Det var dämpad belysning i restaurangen och nu när solen gått ner blev ljuset lagom svagt och behagligt. Stämningen var avslappnad och intim. Detta var en av New Yorks finaste italienska restauranger, vilket Sara utan tvekan var medveten om.

Vi lekte med varandra med både tanke och ord. Vi skrattade och njöt av maten och atmosfären. Vi hade varsitt glas vin som vi båda låtsades dricka av men då vi aldrig behövde påfyllning blev det uppenbart att vi var enbart berusade av varandra och stämningen.

Crème bruleé med lite färska hallon fick runda av en av de bästa måltiderna jag någonsin ätit.

Hennes ben rörde sig lite diskret mot mitt och det var skön känsla att bli berörd av henne.

Måltiden gick mot sitt slut med en samma dryck som vi börjat vår bekantskap med. Espresso.

”Jag känner att vi behöver lite frisk luft”, sa jag och insåg hur oerhört banalt det lät.

Sara log vänligt.

”Du är väldigt vacker” sa jag oväntat. Jag kände hur rädslan tog tag i mig.

Hon tittade mig djupt i ögonen och sa efter en irriterande lång pause.

”Du med.”

Jag har fått komplimanger av kvinnor i mitt liv men det är bara Sara som kallat mig vacker och fått mig att känna mig som sådan också.

Hon var verkligen skicklig.

Dock anade hon inte vem hon nu höll på att ”fånga”.

När jag betalat den gråhåriga och värdigt åldrade italienska kyparen och lämnat en överdriven dricks så gick vi ut.

Jag kunde skönja kyparens glädje när hans uppenbarelse speglades i restaurangens fönster när vi gick ut. Dricksen var uppenbarligen uppskattad men också välförtjänt.

Det var en kylig kväll och luften var klar.

Hösten var på väg vilket gjorde dagarna behagliga men kvällar och nätter kyliga.

“Jag skulle vilja bjuda dig på en liten överraskning” sa jag vänligt.

”Det är en liten promenad och sedan en ”upplevelse” sa jag med ett gåtfullt leende.

Jag visste att hon aldrig skulle kunna motstå frestelsen.

”Gärna” svarade Sara med ett leende.

Jag kunde ändå ana en viss tvekan i rösten men hon kunde inte låta bli att följa med.

Efter en lagom lång promenad sa jag.

”Jag lovar dig att det inte är något konstigt. Bara en sak jag alltid velat dela med någon” och pekade uppåt.

Nu skrattade hon till för att precis när jag sa det tittade hon upp och såg att vi var precis vid Empire State Building. Hon tog tag min arm och krokade våra armar precis som ett par i en film från 50-talet.

Känslan av att det nu var vi två gick inte att ta miste på.

Hon var varm och hennes beröring var behaglig. Nu kunde jag ana hennes doft. Frisk, ljuv och lagom stark.

Vi gick nu lite raskare och upprymda av det lilla äventyret vi nu var på väg till.

”Jag måste erkänna att jag aldrig varit uppe i den trots att jag är New York-bo sedan många år.”

”Det är första gången för mig också” sa jag snabbt.

Hon talade sanning och jag ljög.

Det var inte så mycket folk i kön så här dags på kvällen och när vi väl var framme köpte jag ett VIP paket så vi slapp alla köer och fick en personlig guidning ända till toppen. En ung afroamerikansk kvinna i karakteristisk röd uniform som hetta Melissa förde oss säkert mot toppen genom olika hissar. Hon var mycket sympatisk och följsam. Hennes språk var bildat och detta var säkerligen ett extraknäck för denna collegetjej. Fakta, som hur många gånger per år blixten slog ner i toppen blandades med anekdoter om vilka filmskådespelare som besökt byggnaden. När vi nådde det näst översta planet och gick ut var det svalt men inte obehagligt kallt. Melissa sa efter hon avslutat sitt inövade tal att vi kunde ta en stund för oss själva och promenera. När vi var redo så skulle hon ta oss upp till den översta våningen. Jag tackade artigt och när jag vände mig om såg jag Sara stå där i siluett med ena benet lätt böjt och hon tittade ut över den upplysta siluetten av Manhattan men en djup blick.

Hon såg förnöjsam ut och som om hon hade lyckats. Synen av henne var vacker.

Just i den stunden var hon en på miljarden.

Både inre och yttre skönhet samt en utstrålning som rivaliserade en stjärnas.

Jag gick och ställde mig bredvid henne.

Vi sa inget. Vi tittade ut över det ett upplysta Manhattan som avtecknade sig skarpt mot den svarta kvällshimlen. Det fläktade svagt.

Sara, utsikten, Manhattan, New York. En härlig känsla av hur underbart livet kan vara infann sig.

En stark känsla av lust började fylla mig.

I samma sekund vände sig Sara om och kysste mig djupt och innerligt. Uppenbarligen hade hon samma känsla som jag. Kyssen var ljuvlig och jag ville aldrig att den skulle ta slut. När våra blickar åter möttes sa hon.

”Nu ska jag bjuda dig på en upplevelse”.

Hon sa det elegant och nästan lite blygt, vilket gjorde det förödande effektivt.

”Är ni redo att fortsätta till toppen?” bröt Melissa in med ett leende på läpparna men med usel timing.

”Visst är vi det!”, sa jag med ett skratt. Det var uppenbart för oss alla vilken stämning som låg i luften.

Uppe på toppen var utsikten magnifik. Dock stod vi inne i en relativt liten glasbur och det gjorde att upplevelsen mattades något. Emellertid spelade det inte så stor roll.

Isen var bruten och vi rörde vid varandra som om vi var ett nyförälskat par.

Jag ville vara nära henne hela tiden. Vi åkte tillbaka ner till bottenvåningen.

Under tiden skrattade vi åt varandras nu mer allt avslappnade samtalsämnen.

Väl ute så började vi sakta gå upp längs 5 avenyn. Vi sa inget uttalat men vi visste båda att vi var på väg mot mitt hotell. Det var några kvarter men det gjorde inget. Tiden stod still.

Efter snabbt stop på ett fik och med varsin kaffe latte i handen kom vi fram till hotellet.

Jag sa lugnt. ”Vi fortsätter konversationen hos mig, hoppas jag”.

Jag insåg blixtsnabbt hur fånigt det lät. Jag höll precis på att brista ut i skratt när Sara räddade mig.

”Självklart gör vi det” sa hon naturligt och fyrade av sitt blyga leende som skulle kunna smälta is.

Jag bodde på högsta våningen med en härlig utsikt över Central park. Fönstren gick ända från golvet till taket. Det hade nu blivit mörkt och hela parken ramades in av gulröda linjer som bestod av kvällstrafiken som aldrig tycktes mattas.

Vi stod båda nu tysta och tittade på utsikten. Precis som vi gjort för en dryg timme sedan på toppen av Empire State building.

Jag tittade på henne men hon fortsatte att njuta av utsikten och vände inte huvudet. Hon höll fortfarande sin take-away latte i handen. Hon lättade lite på ena foten och tog av sig sina skor med hjälp av enbart fötterna. Hon rörde sig smidigt. Sen vände hon sig mot mig.

Hon satte ner latten på golvet. Sen rörde hon sig snabbt och bestämt mot mig. Hon stod tätt intill mig och la sina armar om mig.

“Du är verkligen något särskilt”, sa hon trovärdigt.

”Du med” sa jag tyst och aningen förläget.

Hennes läppar vara nära mina och jag kände hennes ljuva utandningsluft som svalkade mig. Hennes beröring och skönhet var berusande.

”Nu finns bara vi två. Ingen morgondag. Bara nuet ” sa jag lugnt.

Jag kunde se att det var precis vad hon ville höra. Hon kysste mig intensivt och jag tappade nästan latten. Hon pressade sig hårt mot mig och jag kunde känna hennes ljuvliga behag röra vid min spända kropp. Hon tryckte sig allt hårdare mot mig och jag spände mig tjänstvilligt.

Vi tittade på varandra och njöt. Vi var perfekta ihop. Vi var som två stämmor som gick ihop och skapade en vacker symfoni.

Äkta och ohämmad lust är en av de upplevelser i livet som få får uppleva och är svår att beskriva. Detta var dock det vi båda kände nu.

Det var tyst och alla ljud förutom hennes andning och röst försvann.

Inramningen var perfekt. New York med utsikt över central park. Den vackraste kvinna jag någonsin sett.

Vi var båda skickliga människokännare och kunde utan problem läsa den andres känslor och önskningar.

Tyvärr bröts magin av att jag var tvungen att sätta ner latten. ”Vänta en sekund” sa jag.

Jag gick bort mot musikanläggningen och satte på ett stycke av Bach. Vackert men samtidigt inspirerande.

Under tiden hade Sara ljudlöst smugit in på badrummet och jag hörde hur duschen snabbt startade. Jag gick fram till fönstret samtidigt som jag lät musiken fylla min själ med lust och välbehag.

Jag tog av mig kavajen, slipsen och skorna. Vid horisonten kunde jag se ett flygplan som höll på att landa. När jag stod och njöt kände jag Saras armar sakta omsluta mig bakifrån. Hennes händer gled ner över mina bröstmuskler och fortsatte sedan ner över magen mot midjan. Sakta öppnade hon mitt bälte. När hon gjort det drog hon upp min skjorta och jag hjälpte till och drog den över huvudet. Jag stod helt stilla och tittade ut i natten. Sara rörde mig inte. Jag hörde bara hennes andning. Nu kände jag hur hennes lätt förhårdnade bröstvårtor nuddade vid min rygg. Inget annat. Musiken var underbar och skar i mig med en bitterljuv smärta. Jag ville vända mig om men ändå inte. Ögonblicket var underbart.

Lusten genomsyrade mig totalt vilken nu manifesterade sig fysiskt.

Sara närmade sig mig och nu kände jag hennes fasta kropp mot min. Hon var naken.

Hon la sin haka på min axel på ett lite lekfullt sätt och sa ”Duschen är din. Jag väntar här”.

Jag vände mig om och gick utan att titta på henne.

Sinnebilden av henne var så perfekt att jag inte ville förstöra den med att faktiskt titta på henne. Hon kunde helt enkelt inte motsvara denna fulländade scen. Jag lät tanken på att få älska med henne fylla mig totalt. Duschens abrupta sprutande och knastrande störde mig något men annars var allt perfekt. Ren och avslappnad steg jag ur duschen.

Musiken hördes återigen tydligare.

Jag svepte en handduk runt höften och när jag gick ut i rummet hade hon släckt belysningen. Det var mörkt och det enda ljuset kom genom det stora fönstret från den upplysta New York natten. Sara stod vid fönstret som jag hade gjort.

Jag såg hennes nakna kropp i siluett mot det svaga nattljuset.

Musiken fyllde rummet även om volymen inte var hög. När jag var en meter bakom henne stannade jag till. Hon tycktes uppslukad av utsikten. Hennes perfekta kropp rörde sakta till musiken. När hon vred sig lite kunde jag se hennes nakna höfter blänka till i det svaga ljuset. Jag följde hennes rörelser med blicken och kunde se hennes vackra kropps konturer mot den svarta natthimlen.

Jag klev närmare och jag kunde förnimma hennes kroppsvärme.

Hon visste vilken effekt hennes kropp hade på en man och hon utnyttjade det till fullo. Känslan var fantastisk.

I fantasin kunde jag både se och känna hur vi älskade med varandra. Kombinationen av att vara väldigt nära Sara och samtidigt se hennes vackra kropp njuta var något jag absolut måste uppleva. Jag närmade mig sakta. Innan jag rörde henne blåste jag svagt över hennes axlar och viskade. ”Du är perfekt. Du är den vackraste kvinna jag någonsin sett. Du är en på miljarden.”

De sista orden gjorde att hon vände sig om. Hon tittade mig i ögonen. Det kändes som en evighet. En härlig evighet.

Hon lyfta armarna och la dem runt min hals. Hennes beröring gick som en elektrisk stöt igenom mig. Hon tryckte sig sakta emot mig och våra lustfyllda kroppar fick äntligen röra vid varandra. Hon kysste mig innerligt och ömt. Hon smakade fantastiskt.

Vi omfamnade varandra och vår längtan var ömsesidig och tydlig.

Jag kontrollerade impulsen att pressa mig hårt mot henne. Det förvånade henne.

Hennes förvåning övergick snabbt till lust och jag kunde känna hur hon verkligen önskade min närhet. Det nästan värkte i mig och jag ville verkligen omfamna henne med all min kraft. Med en underbart diskret men bestämd rörelse med höften vinklade hon sig så att vi blev ett.  Det är den enda gången i livet det nästan svartnat för ögonen av åtrå.

Hon fällde bak huvudet och blundade. Hennes doft var berusande. Hennes njutning gick inte att ta miste på. Det var som i en dröm.

Bakom Sara såg jag Manhattan lysa vackert. Vi älskade passionerat och ohämmat.

Vi njöt fullständigt av varandra och tiden stod still.

Hennes omfamning hårdnade och vi föll ihop andfådda och svettiga på sängen. Hon begravde sitt ansikte ner mot mitt bröst. Jag kände hur hennes kropp sakta slappnade av.

Det blev fort kallt i det luftkonditionerade rummet. Vi kysstes och skrattade till.

Sara klev försiktig ner från sängen. Hon rörde sig kattlikt och tyst.

Jag reste mig och gick fram till rutan och njöt av utsikten.

Det fysiska i livet kan verkligen vara fantastiskt, konstaterade jag.

Sara kom tillbaka och vi sa inget mer. Vi somnade stilla intill varandra. Ord behövdes inte.

När vi vaknade hade ljuset fyllt det stilfulla rummet. Sara satte sig på sängkanten med ryggen mot mig. Hennes ryggtavla var vacker.

Jag kände hur lusten åter vaknade. Jag la handen på hennes rygg och strök handen sakta upp mot hennes axel. Hon vände sig om och tittade på mig.

”Det kostar extra” sa hon vänligt.

”Jag vet” sa jag lika vänligt.

Hon tittade förbluffat på mig när hon insåg att jag vetat hela tiden.

Hon skylde sig lite förläget.

”Trodde du att jag inte insåg att du var en prostituerad” sa jag uppriktigt.

”Nej”, svarade hon och gick med bestämda steg in i badrummet. Hon duschade länge och jag fyllde på mitt sinne med nyheterna från CNN.

Jag kunde dock inte låta bli att fantisera och se hennes fantastiska kropp framför mig när jag hörde henne duscha. Så vacker var hon.

Jag la 1000 dollar på bordet vid dörren. Hon kom då ut insvept i en tjock och mjuk badrock. Hennes vackra hår glänste i ljuset. Hennes frustration hade släppt.

Jag sjönk återigen ner i sängen och hon satte sig bredvid och log.

”Du är vass” sa hon. ”Ingen har förstått detta förrän jag har berättat det.”

Jag tittade på henne lite och funderade. Skulle jag ge henne lite insikt om mig och vem jag egentligen var? Fanns det någon vinning i det?  Nej, inte just nu blev min slutsats.

Dock fascinerades jag av henne och hennes oerhörda skönhet.

“Jag är en god människokännare, kan vi säga” sa jag och log.

Sara lutade sig in mot mig och var förföriskt nära mitt ansikte med sin mun. Vi drogs till varandra som magneter.

Jag var både fascinerande och skrämmande för henne. En gåta. En lustfylld sådan.

Hon kysste mig hårt och på ett sätt hon inte gjort innan.

”Den var gratis.” sa hon retfullt och log.

Denna gång älskade vi i dagsljus och kunde se varandras kroppar och intima ansiktsuttryck. Vi gjorde saker jag aldrig någonsin gjort om. Efter en fysiskt uttömmande älskog föll jag utmattad ner på sängen samtidigt som Sara snabbt vände sig och la sig bredvid mig. Jag kände hennes flämtande andning och snabba hjärtslag mot mitt bröst. Vi var båda helt genomblöta av svett. ”Få människor har förvånat mig men du är en” sa jag med eftertryck.

”Du med” sa hon lugnt.

Hon tittade på mig med en lite undrande min.

”Jag tar tusen dollar för en natt” sa hon snabbt och kallt.

Det var prisvärt tänkte jag, men lät bli att säga det. Sara intresserade mig och var onekligen mer än en sexuell erövring.

Det fanns något hos henne som var mycket ovanligt. Inte bara hennes skönhet utan något mer. Jag bestämde mig. Henne skulle jag studera närmare och hjälpa.

”Sara, pengarna ligger på bordet vi dörren  eller ta det som finns i min plånbok. Ta allt.” sa jag vänligt.

Hon reste sig lite försiktigt och gick bort mot bordet där plånboken låg.

”Jag känner inte för mer kongress. Om du vill kan vi tillbringa dagen tillsammans. Du kan bestämma och jag bjuder.”  Hon tittade på mig med en tom blick.

”Du fascinerar mig”, sa jag.

”Jag vet inte, sa hon lite tvekande.

”Jag brukar inte göra så, men å andra sidan har jag aldrig fått frågan tidigare.”

Tre timmar senare stod jag utanför Museum of Natural History vid central parks västra sida. Det ösregnade. Vi hade bestämt att ses där.

Jag hade ett av hotellets paraplyer och skapade ett litet rum av skydd i hällregnet.

Medan jag stod där kände jag en känsla av träningsvärk i hela kroppen och en antydd värk i de privata delarna. Jag log lite generat för själv.

En taxi stannade till och ur steg Sara med en tidning över huvudet. Jag skyndade mig fram och täckte henne från regnet med det gedigna paraplyet.

”Du är här”, sa hon och log. Jag visste inte om du skulle ångra dig. Du kanske började tänka på din fru eller dina barn. Du anar inte vilka ångestattacker somliga får.”

Vi småsprang tillsammans in i museets vackra entréhall. Det var första gången hon nämnde att jag skulle vara gift eller ha en familj. Lite besvärande var det. Jag köpte snabbt inträde och vi lämnade in våra regnvåta ytterplagg. Plötsligt stod vi vid en uppstoppad bisonoxe i ett mörkt rum där sidorna var utklädda med glasmontrar med diverse uppstoppade djur från Nordamerika.

Jag vände mig mot Sara och bröt tystanden.

”Som du vet är jag är gift och har två barn. Vi har ett bra äktenskap och det är första gången jag är otrogen.”

Jag pausade och tittade henne rakt i ögonen i det dunkla ljuset.

”Jag är inte stolt över det här men du är en ovanlig och fantastisk människa. Jag vill lära känna dig om du låter mig.”

Det jag sa var uppriktigt och faktiskt sant. Detta irriterade mig.

Sara hade nästan lite tårar i ögonen. Hon kramade mig plötsligt. Det kändes skönt. Ett vackert och märkligt ögonblick i mitt liv. Det kändes som en del av mig dog och en ny föddes.

Ännu en helikopter flög förbi och det darrade till i fönstren.

Det väckte mig från mina tankar och min resa igenom ett starkt minne.

Min hustru vände sig i sin säng. Hon sov fortfarande. Det var fortfarande mörkt men man kunde ana gryningen. Jag tog en klunk vatten till och la mig sedan igen. När huvudet sjönk ner i kudden tänkte jag på flygplanen, tornen och människorna som hoppat.

Jag såg Sara framför mig. Tröttheten tog åter tag i mig men jag insåg att jag var tvungen att ta reda på om Sara var oskadd. Men hur skulle jag göra det? Vågade jag?

Den 11: e september – Sara
10 votes, 3.70 avg. rating (73% score)

Meny