Dikter av Charlotte

Post 112 of 165

Två själar möts till ett

Jag vandrar längs stranden håller dig mjukt i handen. Du pussar min panna hos dig vill jag stanna . Jag har letat efter dig. Har du kommit till mig? Är jag din tjej .Med dig känner jag mig sensuell och väldigt speciell.

Dina ord kan vara så hårda och brutala men till mig har du talat. Du har väckt mig ur en oändlig dvala. Jag trodde jag älskat förut, men ack så fel jag haft. Du är som farmors goda hallon saft, så söt färgglad och en smak som jag aldrig vill ska försvinna. Med dig vill jag allt hinna. En sådan vacker acceptans att kunna sitta och kännas som om man är i trans. Du ser och jag vill ha mer. Du går din egen väg med styrka och mod dina fötter ligger så tryggt mot vår jord.
Ingen annan är som du och finns inget finare just nu. I ditt ansikte speglar en gammal själ och jag är så kär. Jag vill hålla din hand genom livet och jag lovar dig älskling jag tar ingenting för givet.

Den sista pusselbiten

Jag gick på en stig , en stig full av hinder , hinder som jag var tvungen att ta mig igenom . Jag sökte och sökte men tycktes aldrig nå fram. På stigen växte blommor, men i mina ögon var dom färglösa. På stigen möttes jag av fåglar. Men varför ville dom inte sjunga för mig . Stigen kändes som en evighet , en stig som aldrig tog slut . En dag skulle stigen förändrads.

Sovande vid ett träd väcktes jag av en uggla. Med sina stora ögon tittade han på mig . Dom vackraste blå bruna ögon jag någonsin sett.

Han väckte mig och såg mig för den jag är. Efter den magiska natten förändrades min resa och jag såg. Såg för första gången sant.
Jag gick med lätta steg över stigen. Fåglarna samlades runt mig , dom kvittrade och i mina ögon, den vackraste skönsång jag hört.
Till slut kom jag fram till en vacker dal. Från dalen hördes ljuva barn stämmor och skratt.
Det osade gudomlig matlukt och rök ur skorstenarna från stugorna .
Hade jag äntligen kommit hem.

I mitten av backen mötte jag dig , den vackraste man jag sett. Med dina mandel formade ögon tittade du på mig.

Ett igen kännande spred sig i min kropp. Ugglan, han visade mig dig i hans ögon såg jag dig .
Den dagen jag blev sann förändrades mitt liv och den sista pusselbiten i mitt hjärta .

Luften i mina lungor

Jag känner luften i mina lungor jag har svårt att sitta still, jag har sprungit genom livet och tiden räcker inte till. All den stress min kropp har upplevt har satt sig i min kropp nu är det dags att äntligen vakna opp.
Ta steget ut i livet, ta del av det som är givet .
Jord himmel moder natur ge mig kraft att klara av det livet som har väntat att låta det bli av.

Väntat på den dagen låta den få ta mig . Skölja av mig med sina vindar, låta solens varma strålar tindra .

Öppnar ögonen och allt ser annorlunda ut som om jag första gången tittat ut .

Går med fötterna längs havet med fötterna i tången , det kittlar i min kropp och en frid sprider sig i min knopp .

Jag har äntligen hittat hem som ett barn som ligger mjukt instoppad i sin säng.

Författare: Charlotte Dohle

Dikter av Charlotte
0 votes, 0.00 avg. rating (0% score)

Meny