Ett känsligt inre

Maria Pajala 2014

Krasch! Jag var 16 år och låg helt skräckslagen i min säng och trodde att jag skulle bli mördad. Jag var i ett chocktillstånd. Jag hörde glas krossas och mamma sprang till vårdcentralen för att ringa polisen. Jag bad till gud att jag inte skulle dö. Detta var början på ett liv som jag inte visste vart det skulle leda till. Jag älskade ju min pappa. Varför gjorde han så här? Vi hade alltid jobbigt hemma, jag och mina syskon. Våra föräldrar var omogna, misshandlade oss fysiskt och psykiskt och drack alkohol. Jag kallar det en otrygg uppväxt.

Jag föddes 1979 och växte upp i byn Pajala. Vi hade en underbar farmor som bodde på nedervåningen i vårt hus. Vi fick alltid komma till henne och äta kakor och fick alltid stora varma kramar när vi kom dit. När jag var två år tog farmor med mig till kyrkan vissa söndagar. Det tyckte jag om. Jag blev äldre och hon lärde mig att be i kyrkan. När farmor var liten drunknade hennes bror i älven i Pajala. Farmor försökte rädda honom men det gick inte. Hon berättade att hon flöt på sin klänning. Det var så härligt att be. Jag kände att jag fick en starkare kontakt med gud. Jag kanske inte blev så där superfrälst på en gång men en härlig känsla var det. Ibland sov jag och mina syskon över hos farmor. Då fick jag lära mig att be aftonbönen och en natt bön. Min farmor var en stark kvinna och hon var kristen hela livet. Min mamma och pappa var bra ända tills farfar dog. Då var det som att pappa ville ha makten över oss och huset. Jag kommer ihåg att när vi busat visste vi vad som väntade oss. Pappa jagade då oss runt tv rummet och när han fick fast oss fick vi rejält med smisk. Mamma brukade låsa in oss i skrubbar och pappa brukade använda mattpiskan på oss. En kväll när jag och mina syskon skrattade mycket på mitt rum kom pappa och piskade mig med matt piskan. Jag började dock att vänja mig att han var sådan

. En gång sa min mamma till mig: Du och pappa går inte ihop så jag tycker att du får flytta till farmor. Jag blev väldigt ledsen. Pappa drack också väldigt mycket. Jag och Sara brukade ta vin och sprit från honom. I högstadiet fick vi göra ett test om hur vi mådde. Jag och Sara var bästa vänner. Vi åkte mycket slalom ihop. En gång åkte jag Sara, mamma och pappa till Finland och åkte slalom. Under resan var mamma och pappa vänliga. Vi åkte också mycket skidor pappa och jag. Pappa ville alltid ta täten. Han var en riktig vinnarskalle. I högstadiet var  jag deprimerad men mamma sa till mig att det var struntprat av mig. Så jag fick ingen hjälp. Det var som jobbigast när pappa förlorade sitt jobb. Han drack och sa elaka saker åt oss, att vi måste jobba och han mobbade även oss. När jag blev misshandlad hade Sara sagt åt mamma att hon tycker det var jobbigt hemma. Pappa var på jobbfest och mamma ringde honom. Han kom snabbt hem. Sara var då hos sin kille och pappa kom in i mitt rum. Han sa till mig att jag var en parasit och att vi planerat detta. Sedan sparkade han mig hårt i armen så jag fick ett stort blåmärke. Polisen kom och mamma och vi fick flytta till en familjelägenhet. Jag var väldigt chockad efteråt och det blev rättegång. Det var väldigt känsligt att berätta om händelsen. Pappa fick böter. Jag tänkte mycket på pappa och hoppades trots allt att han hade det bra. Jag älskade ju honom. Fast egentligen skulle jag inte tycka synd om honom utan tänka på mitt välmående.

Visst hade vi även lyckliga stunder i livet. Jag brukade gå till skogen med farmor och plocka bär. På somrarna brukade vår och Saras familj grilla. Jag, Sara och mina syskon badade mycket i Torne älv. Vi bodde i ett stort hus uppe på en kulle i Pajala. Vi hade nära till skog och vatten och brukade paddla kanot. Vi red också väldigt mycket. En gång när jag red började hästen att skena och jag trillade av. Vår ridlärare var väldigt sträng och skrek mycket. Jag red i cirka 7 år och blev ganska duktig. Pappa ägde mycket skog, vi plockade bär och kottar.  När jag blev tonåring tog jag min första fylla. Jag var då 13 år. Jag kommer ihåg att jag drack tre 2,8% öl och sedan kräktes jag. Jag kände att jag svävade på moln när jag var full. Jag brukade säga till mina kompisar: Tänk om en vore full hela livet…Jag fortsatte dricka, då mest på högtider så jag kunde hantera det ganska bra. Jag och min kompis brukade i tonåren köpa Blend på kiosken. Vi mun rökte ända tills den dag då min syster sade, ni måste ju ta halsbloss! Så jag drog in röken i halsen men tyckte mest det var obehagligt och det slutade med att jag fick krama toaletten en hel kväll. Onödigt att röka tänkte jag.

Efter det att jag blivit misshandlad flyttade jag och min syster Sara till en lägenhet. Mamma och mina andra syskon till en lägenhet bredvid. Vi är åtta syskon, födda ganska tätt, vilket kan öka risken för barnmisshandel har jag läst. Vår familj fick gå på samtal hos kuratorer. Jag och Sara fick gå på individuell terapi. Mamma och pappa skildes dock inte utan flyttade till Norrköping med de flesta av mina syskon. Min syster Sara och hennes kille flyttade till Göteborg. Jag ville inte flytta med mina föräldrar för jag orkade inte med dem när de bråkade i samma veva som jag ville gå klart gymnasiet med mina kompisar i Pajala. Så jag fick bo på nedervåningen av vårt hus. Övervåningen hyrde pappa ut till hyresgäster. Jag var mycket ledsen när min familj skulle flytta. Jag grät och sprang efter bilen. Vilken sorg jag kände. Samtidigt kände jag mig fri! Nu kunde jag göra vad jag ville! Kuratorn tyckte att jag skulle fortsätta med terapin men jag var stolt och tackade nej, vilket inte var så bra av mig. Jag älskar att sjunga. När jag var 15 år upptäckte jag Madonna och dansade och sjöng till hennes låtar. Min mamma sade då till mig att det aldrig kommer att bli någonting av dig. Stark som jag är brydde jag mig inte om vad hon sade. Jag tyckte bara att det var falskt och bedrägeri. Jag hade under största delen av min uppväxt sysslat med musik. Jag kan lite piano, gitarr och trummor.   Fast mitt största intresse var att sjunga. Min första låt skrev jag när jag var 12 år. Vi hade rock och popband i högstadiet. Jag ville så gärna sjunga men fick inte för de andra. Karin skulle alltid sjunga och jag fick ibland nöja mig med bongotrummorna.

När jag bodde ensam på nedervåningen sjöng jag alltid när hyresgästerna var i väg. Jag sjöng mycket Alanis Morrisette, Celine Dion, Mariah Carey och Whitney Houston. Min första cd skiva köpte jag i Göteborg 1996. Det blev skivan Jagged a little pill med Alanis Morrisette. På somrarna brukade två av mina lillasystrar komma och hälsa på innan vi alla åkte till Norrköping. Vi sjöng och motionerade och hade väldigt kul. Jag kollade mig i spegeln en dag och bestämde mig för att bli fotomodell. Då började min process med bantning och motion. Jag åt en halv portion Havregrynsgröt till frukost. Till lunchen i skolan åt jag inget fett och när jag kom hem blev det soppa eller exempelvis en halv portion ris med tomatsås. Jag började att träna mer och mer. Jag joggade, sprang och åkte skidor, även med min hund Mix på isen på älven. Jag kände mig härlig och bara flög fram i spåren. Jag kände att jag hade kontrollen fast jag i själva verket hade förlorat den. Vi hade två älghundar när jag växte upp. Det var pappa och son. Pappan hette Max och pojken Mix. Max avlivade vi efter en tid men jag tog hand om Mix när min familj flyttat.

Jag började banta hösten 1997. Hade jag ätit godis eller något annat socker eller fett blev det en extra springrunda. Jag gick till skolan varje dag, fyra km sammanlagt, hade idrott fyra dagar i veckan i skolan och motionerade hemma tre dagar i veckan med den lilla föda jag åt. Frågade någon om jag ville ha skjuts nekade jag och sa att jag skulle promenera. Jag läste bantnings böcker och kollade på Robinsson. Från Robinsson fick jag inspiration till att äta så lite som möjligt. Från början vägde jag 62 kg. När julen -97 kom var jag nere på ca 50 kg. Jag glömde bort min vikt och ville bli ännu smalare. Jag ville se snygg ut till min student. Efter årsskiftet -98 vägde jag ca 48 kg. Det var då min kemilärare började att reagera. Under min tid ensam i Pajala hade jag några få vänner. Men dem dissade mig. De tyckte att jag var så tyst och tråkig så de ville inte umgås med mig när jag som mest behövde dem. Jag hade dock en vän som jag alltid haft som stod vid min sida. Vi träffades ibland men för det mesta var jag ensam.

När jag hade blivit misshandlad mådde jag dåligt och studierna gick dåligt. Första året på Naturvetenskapsprogrammet trodde jag att bara jag fick godkänt i alla ämnen så skulle det gå bra. Och jag blev också godkänd i alla ämnen. Andra året fick vi information om snittbetyg som krävdes för att komma in på utbildningar. Jag hade ingen aning om vad jag ville bli men försökte nu plugga på mer och jag fick högre betyg. Sista året på gymnasiet då jag fick ätstörningar pluggade jag som en dåre. Jag fick bättre snitt. När min farmor lärde mig aftonbönen bad jag den varje kväll innan jag skulle somna. Jag var väl aldrig kristen under min uppväxt och i gymnasiet trodde jag på Evolutionen. Fast jag hade en idé om att gud hade skapat den första beståndsdelen och att allt det andra sedan hade utvecklats. Jag trodde att människan hade utvecklats från apan. När jag gick min konfirmation fick jag en bibel. Dock var jag inte så intresserad av den. Jag fick ändå ett kapitel ur bibeln av mina konfirmations ledare, psalm 23, Herren är min herde. Jag trodde inte på bibeln i min ungdom och jag hade för den delen aldrig heller läst den.

Nå vars…Det var efter årsskiftet -98 som folk började reagera på hur smal jag blivit. Jag fick en del samtal med skolsköterskan. Jag tyckte mest att hon var banal och löjlig. Hon sade att jag skulle äta fett. En gång då jag var hos min farmor, hon bodde på servicehem, ringde min mamma och sade att jag skulle äta grädde. Jag blev så irriterad för det enda jag sökte efter, det var riktig kärlek. Min farmor besökte jag ofta. Hon ville laga mat åt mig. Då var jag noga med att maten skulle vara fettfri. Jag fortsatte att rasa i vikt och då fick jag hjälp av min syster Anna i Luleå. Jag fick ledigt från skolan för att kunna åka till henne. För första gången kände jag värme och stöd. Jag åt små portioner och tog raska promenader även hos henne. Maten både älskade jag mest och hatade mest. En gång skulle Anna komma till mig i Pajala. Hon hade bokat en tid på vårdcentralen åt mig. Det var maj -98 och jag ställde mig på vågen på vårdcentralen. Den visade 40 kg. Där kom min vändpunkt. Mina vänner kom tillbaka och vi hade fest med tacos och bastubad. Jag skulle regelbundet komma och väga mig en gång i veckan. Jag började tänka på att vara fin inför min pappa när han skulle komma på min student. Jag ville inte att han skulle vara ledsen att se mig sjuk. Jag älskade och älskar min pappa än idag trots allt som hänt. Jag var alltid hans lilla flicka.

Juni och studenten kom. Jag hade varit i Luleå och köpt klänningar. Av all den hjälp jag fått hade jag lyckats gå upp till 52 kg och där ville jag stanna. Jag fortsatte att springa tre dagar i veckan, minst en mil åt gången. Jag hade bestämt mig att flytta till Norrköping och pappa sålde huset. Jag gav bort Mix till grannen. Dock hade de många barn som klängde på honom men jag skulle bli så ledsen att avliva honom. Det var sorgligt att lämna honom. I Norrköping fick jag bo hos min mamma. Pappa och mamma hade skilt sig, och jag mådde psykiskt dåligt. Jag fick så småningom en lägenhet på ett rum och kök. Dock kände jag mig väldigt ensam och min mamma var den enda vän jag hade. Hon verkade tycka att jag var påfrestande när jag alltid klängde på henne. Jag började på ett projekt med media och fick med några andra skriva en ungdomstidning. Jag började även på fridans, vilket jag inte var någon höjdare på. Ibland sprang jag en mil som uppvärmning till fridansen. Min modellkarriär rann ut i sanden. Jag hade bett mamma fotografera mig och skickade in bilderna till Webb modeller dock utan resultat. Jag mådde väldigt dåligt och kände mig ensam. Till slut krasade allt och jag fick en psykos. Pappa kom hem till mig med två kvinnor som jag först trodde var Jehovas vittnen. Det kändes som att jag hade en demon i mig. Sedan sa de att jag skulle packa min väska. Då trodde jag att jag hade Hiv och Aids och skulle dö, så jag svimmade. De förde mig till psyket och det första jag minns en läkare som försökte lugna mig. Jag var helt psykotisk. Jag fick lugnande tabletter och somnade. När jag vaknat var jag lite lugnare men mådde inte bra. Jag frågade när jag skulle få komma hem och fick till svar, du ska stanna hos oss nu. Dagarna gick och jag ville hela tiden hem. Det hände att jag försökte smita därifrån men det gick ju naturligtvis inte. Jag fick börja med en medicin som jag skulle ta varje morgon. Dagarna gick och jag började känna mig bättre. På avdelningen fanns ett piano som jag brukade spela på. Jag målade mycket när jag hade ätstörningar men nu tog musiken över. Jag komponerade ett par låtar på piano inne på psyket som jag blev nöjd med. Jag var inlagd ca tre månader. Sedan fick jag flytta till ett gruppboende för personer med psykiska problem. Jag fick ett litet rum och träffade en kille. Det tog dock slut för jag hade inga känslor för honom. På hösten -99 började jag på matte/no lärarutbildningen i Linköping. Jag och mamma åkte dit innan för att jag skulle få bekanta mig med staden. Det hela slutade med att vi hamnade på puben. När vi kommit hem gick vi på disco. Hennes karl var då inte så glad. Jag bodde på boendet några månader och fick även gå ut på puben bara jag inte blev full. Så jag brukade gå ut och ta två cider. Efter att ha bott på boendet ett tag fick jag flytta in i en träningslägenhet som boendet ägde. Min gudstro var på den tiden svag fast jag bar alltid kors på mig. Jag började även att sjunga i kyrkokör.

Efter en tid trivdes jag inte med min medicin, jag kände mig stel, så jag slutade av med den. Min sjuksköterska sa till mig att jag kommer att bli sjuk igen. Tiden gick och jag kunde inte sova om nätterna. Jag var ofta ute på krogen och tog med mig one night stands hem. Jag träffade väldigt många killar. Jag blev sämre och sämre. Efter en tid förlorade jag verklighetsuppfattningen och började inbilla mig att jag hade kontakt med Leonardo di Caprio. Så jag bestämde mig att resa till Los Angeles. Jag tog bussen till Arlanda men jag hade inget pass med mig. Jag beställde en enkel resa för 3700 kr. Innan det var det ett flygplan som skulle åka. Vart vet jag inte, men jag sprang förbi passkontrollen och till flygplanet sade att det skulle vända för att min älskling fanns med på planet. Tillslut kom en vakt och förde iväg mig från gaterna. Jag gick då upp och skulle fixa ett snabbpass. Då kom polisen och tog mig och jag trodde att jag hade mördat Olof Palme. Jag trodde att polisen skulle mörda mig. Jag fick tillbaks flygbiljetts pengarna. Polisen tog min legitimation för att se vart jag stod skriven. Polisen skjutsade mig först till ett fängelse där jag fick sova en natt. Jag kommer ihåg att det inte var speciellt trevligt. Jag fick äta äckliga koldolmar där och hade svårt att sova på natten. Jag hade inte sovit ordentligt på ett halvt år så det var inte så konstigt att jag mådde som jag mådde.

Nästa dag körde polisen mig till psyket i Norrköping. Andra gången inlagd. Jag hamnade på en låst avdelning som hette Piva. Jag ville hela tiden iväg därifrån. En gång sade jag till personalen att jag ville titta till mina saker. Då tog dem fast mig, tryckte ned mig i en säng och stack en spruta i arslet på mig. Jag skrek av förskräckelse. Efter ett tag blev jag dock lugnare och drömde om rosa hästar. Jag vaknade dagen därpå och fick för mig att jag skulle duscha med kläderna på. Jag hade en åtsittande jeans klänning på mig och blev alldeles blöt. Personalen blev inte så nöjda så de tvingade på mig kläder från sjukhuset vilket jag inte tyckte om. Maten där var ändå mycket god och jag gick upp i vikt, vilket ja ju behövde. Jag tror som mest att jag gick upp till 70 kg och fick även mensen tillbaka, vilken hade varit borta när jag hade ätstörningar. Jag fick nya tabletter som jag mådde bättre av.

Jag fick diagnosen Schizoaffektivt syndrom. Med det menas att jag kan vara manisk eller depressiv, få psykoser, ha hallucinationer, vanföreställningar och förvirring. En dag sa jag åt personalen att jag ville göra ett riktigt Aids test. Då kom en dag en sköterska in med en ställning och en spruta. Hon stack sprutan i mig. Det gick väldigt segt men jag vart nöjd. Jag var även lite självmordsbenägen och drack från sjukas glas så jag skulle bli sjuk och dö. Jag kastade även bort allt mitt guld för jag tyckte att det var synd att ha ägodelar. En dag vaknade jag klockan 8:00, åt ingenting och stod på samma ställe i fyra timmar. Sedan åt jag bara grönsaker. Nästa dag stod jag från 12:00 till 16:00 och åt därefter även bara grönsaker. Detta ville jag göra för att jag trodde att min hjärna skulle komma i jämvikt. På dessa två dagar gick jag ned fyra kg, så jag vägde 66kg, vilket jag blev nöjd med. Jag fick efter ett tag flytta rum. En dag gick jag ut naken i korridoren. Jag ville härma Alanis Morrisette i videon Thank you. Skötarna stängde då in mig på mitt rum. En gång hade jag och några andra på psyket knutit ihop filtar och skulle klättra ut. Dock utan framgång.

Efter en tid fick jag prata med en läkare och fick komma till en öppen avdelning. Jag berättade att jag behövde lugn och ro.  När jag kom upp på den öppna avdelningen smet jag. Jag kollade då att kusten var klar, så ingen personal såg mig och sedan smet jag därifrån. Jag plankade med tåg till Göteborg till min syster Sara. Jag fick bo en natt i hennes lilla lägenhet. Hon jobbade på dagarna och en dag sade jag till henne en dag, det finns en överraskning i din lägenhet. Då trodde jag att Leonardo di Caprio hade förtrollats dit. Så var dock inte fallet. Nästa dag skjutsade Saras kille mig till Norrköping och psyket. Jag fick ligga på Piva ett tag för att sedan igen komma till den öppna avdelningen. Det gick lite bättre denna gång men jag hamnade ytterligare en gång på Piva efter att ha legat med täcket över huvudet en timme. Den här gången blev inte min vistelse heller så lång på Piva och det slutade med att jag fick vara på den öppna avdelningen tills jag en härlig sommardag fick komma hem. Jag låg inne på psyket i nästan fyra månader!

Jag var nu 20 år och umgicks mycket med Sara, min syster Som hade flyttat till Norrköping. Vi började på våren år -01 att läsa på komvux ihop. Jag fick då ett kall att jag skulle jobba med barn. Kallet kanske kom från gud? Så jag läste upp fyra ämnen och det blev succé. Tre VG och ett MVG. Jag mådde även bra av mina mediciner och visste att jag blev sjuk om jag slutade med dem igen. Jag sökte under vårterminen in på förskollärarutbildningen och kom in på Luleås tekniska universitet. Så jag flyttade dit hösten -01 och började läsa där. Det gick bra. Jag bodde i en studentkorridor och lärde känna en tjej och en kille där ganska väl. Vi ordnade så att vi turades om att laga mat varje söndag. Jag var väldigt slösaktig då och studiemedlet räckte inte till länge och fick ofta låna pengar av andra. I och med att studierna började blev det även mer fester. Jag festade varje helg och rökte då. Vi hade även fester med min kusin och min syster i Luleå. I deras bekantskap träffade jag en kille. Vi höll ihop ett tag men han gjorde ganska snart slut. Jag blev så deprimerad att jag började tröst röka. Rökningen blev min nya last samtidigt som festerna tog över mer och mer. Jag var 21 år. Jag fick efter ett tag en etta, studentlägenhet, i Luleå. Jag läste ett år i Luleå och fick godkänt på alla kurser. När sommaren-02 kom åkte jag till Norrköping för att hälsa på min familj. Jag var mycket ute i svängen och träffade nya människor. Jag träffade även en kille med motorcykel. Han var 14 år äldre mig. Vi höll ihop ett tag men han tyckte inte om att jag rökte. Förhållandet tog slut för att han tyckte att jag var för ung. Jag blev jätteledsen och skrev sms åt honom flera månader. Tillslut skrev han: Fatta! Jag vill inte ha med dig att göra. Då krossades mitt hjärta men jag kunde nu även börja tänka i nya banor. Jag skrev även fler låtar. Till hösten åkte jag tillbaka till Luleå men längtade efter min familj. Så efter en veckas tid i Luleå flyttade jag tillbaka till Norrköping. Jag fick bo i min systers lilla etta. Hösten -02 var jag ute och festade mycket. Jag kommer ihåg en kväll när jag drack tre tequila, kom hem och kräktes ned hallen. En kväll åkte jag svart taxi hem och glömde handväskan i bilen. Det var bara att spärra korten hos en granne mitt i natten. Jag hade alkoholproblem redan då fast jag inte visste om det. Våren -03 började jag på Campus, Norrköpings förskollärarutbildning, vilken jag sökt till under hösten. Jag var glad! Efter ett tag sa min syster Sara upp lägenheten, så jag fick flytta in hos mamma. Jag, mina syskon och deras kompisar hade mycket fester. Vi var ute sena nätter, även fast jag läste.

Våren -03 träffade jag en ny kille. Det blev dock inget långvarigt förhållande för mina känslor för honom var inte så starka. I samma veva skulle mamma flytta så jag fixade en studentlägenhet på 14 kvadratmeter, möblerad. Under samma tid fick jag pengar från Folksam. Jag fick 115 000 kr. Pappa sa till mig, nu har du fått din betalning efter allt. Han frågade även om han fick låna 3000 kr till sin kvinna. De skulle åka till Kanarieöarna och han sa att hon hade en skuld att betala. När han sedan kommit hem sa jag har du pengarna? Han svarade, vilka pengar?

När jag var 23 år gjorde jag en abort. Jag hade en engångsföreteelse med en av mina före detta killar. Han nekade dock till att han var pappan. Jag var ensam, inte kär och mådde dåligt, rökte och drack. Så jag övervägde att göra abort. Det var hemskt. Tårarna rann på sjukhuset. Det hade inte gått så långt så jag fick göra en medicinsk abort. När jag kom och skulle ta pillret frågade systern om jag var fullständigt säker på mitt beslut. Jag svalde och sa: Ja. Så jag tog abortpillret. Jag klarade mig dock utan terapi sen. Efter aborten fick jag tre cystor vid äggstockarna. Jag fick åka till Motala och operera bort dem. På sommaren jobbade jag på demensboende men drack ofta ändå. Arbetet gick ändå rätt hyfsat.

Under den tiden träffade jag en ny kille, Ola. Han var glad att jag fått pengar från Folksam och sade att han älskade mig ännu mer nu. Jag fick starka känslor för honom men vi drack så mycket alkohol och hade många fester. Ola misshandlade mig psykiskt. Han sa att jag var psykiskt störd. Det kunde hända att vi drack en hel vecka i sträck. Jag mådde dåligt och skolan gick sämre. Jag kunde dricka mycket i perioder så jag fick gå om vissa kurser. En kväll när vi kommit hem från krogen sa min kille till mig: Du har gjort så dumma saker. Han tog stryptag på mig och tryckte mig mot väggen. Sedan kastade han ut mig. Jag ringde polisen och anmälde det hela men tog tillbaka den för att jag inte ville förlora honom. Min mamma träffade en man och gifte sig så jag fick ta över hans gamla lägenhet. Den låg ganska centralt och bra, 31 kvadratmeter. Jag kommer ihåg att jag först bara hade en tältsäng. Nu hade jag ett näste för fester! Vi rökte gräs, hasch och drack en massa alkohol. Jag störde grannarna mycket med mina fester och fick klagomål.

En sommar åkte jag, några systrar och två kusiner till Palma Nova, Magaluff. Det blev en konstant festvecka. Jag drack nästan dygnet runt i en vecka. Samma kväll som vi kom till Palma Nova badade vi i det varma havet. Sedan gick vi till ett karaokeställe nära vårt hotell. Jag sjöng My heart will go on med Celine Dion.   Sedan bestämde vi oss att åka till Magaluff med taxi. Taxiresorna var billiga. I Magaluff var det neonlampor överallt, discon, pubar och mat. Vi hittade en mysig bar med disco som blev vårt stamställe. Vi gick även till en svensk bar som hette Glade Viking. Där kunde man sitta i en rullstol med ett par gigantiska solglasögon på sig. Det gjorde jag en natt då jag var packad. Min kusin fotograferade mig. När vi satt där i baren drack jag vatten och började skratta. Det sprutade vatten från min mun och en av bartendrarna skrev med turs på mina händer: Jag är ett jävla kräk! Jag tyckte att det var roligt och blev stolt. Jag träffade tre killar på resan. Två var engelsmän. Vi gick till en killes hotell. Vi hade sex och sedan berättade jag att jag varit psykiskt sjuk. Han sa då genast att jag skulle gå därifrån. Den andre engelsmannen bodde på samma hotell som oss. Vi skojade, skrattade och hade sex i tre dagar. Sedan frågade jag honom vad han tyckte om mig. Han sa att han tyckte att jag var väldigt rolig men att han ville vara ifred ett tag. Efter det pratade vi inte ens med varandra. Jag gjorde många galna saker. En natt hoppade jag spritt språngande naken i polen. Inge lade märket till detta. På vår favoritpub beställde jag starka drinkar. En kväll var jag och min kusin ut. Hon mådde först illa men jag sa till henne, du bangar väl inte en fest? Så vi drog till Magaluff. Vi gick till vår favorit pub. Jag sa i baren att jag att jag ville ha en 100% stark drink. Den var väldigt stark. Så när vi skulle gå därifrån kunde jag inte stå på benen. Min kusin fick hjälpa mig att gå. Tillslut kom vi till en utomhus korridor vid ett hotell. Då såg jag en luftmadrass och lade mig på den och somnade. Min kusin försökte väcka mig, men det var förgäves. Så hon tog morgonbussen till Palma Nova. Nästa morgon vaknade jag av att det var hett som tusan. Jag hade på mig festkläderna och gick längst stranden till Palma Nova. På vägen träffade jag Jehovas vittnen. När jag äntligen hade kommit till hotellet bytte jag om till bikini, knäppte en öl och ropade: HEJ! OCH SKÅL!!! Det var vår resa det. När vi kommit till Stockholm fick vi ett tråkigt besked. Vår farmor hade gått bort. Jag bara stirrade ut i intet. Hon var trots allt gammal, 94 år blev hon, min älskade farmor. När jag kom hem till Norrköping och lade mig på sängen hade jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Efter resan frågade Ola mig vad jag hade gjort egentligen? Jag berättade darrigt vad som hade hänt, att jag varit med andra killar. Han sa dock att det var lugnt för hans del. Det blev begravning samma sommar i Pajala. Det blev en fin begravning med älgstek och potatisgratäng, smakade som farmors lagade mat. Vi hälsade även på min gamla hund Mix. Han hade blivit så fet. När jag mötte Mix lade jag hans nos mot mitt ben och han gnydde. Jag blev väldigt rörd. Vi gick en lång promenad med honom. Sommaren efter skulle vi även åka till Pajala. Innan vi åkte dit drömde jag att Mix kom från himlen och sa till mig: Maria jag älskar dig! När vi sedan kom till Pajala och skulle hälsa på Mix var hagen borta. Jag tror att jag fick en sista hälsning av honom!

Jag och Ola var fortfarande tillsammans fast Ola flirtade med andra tjejer. Han flirtade speciellt med en som kom att bli en av mina bästa vänner. Ola flyttade efter ett tag och jag hjälpte till med flytten och vi fortsatte att umgås. Vårt gäng drack i mängder. En gång när Ola varit elak mot mig blev jag så ledsen att jag tog tabletter. Jag ville inte leva längre. Min kompis och hennes kille var i min lägenhet med mig när jag tog tabletterna. Jag var väldigt påverkad av alkohol samtidigt. Min kompis Åsas kille ringde SOS och det kom en ambulans och hämtade mig. Jag minns att jag såg suddigt hela natten på akuten och sedan fick jag ligga i en säng med dropp på ett rum. Jag var väldigt svag och orkade knappt gå till toaletten. När jag tillfrisknat frågade sköterskorna mig om jag ville ligga på psyket några dagar men det ville jag inte så jag fick åka hem efter två dygn. Hösten -03 var det Magaluff fest i Stockholm för de som varit där under sommaren. Så jag, min syster Sara och de två kusinerna åkte dit. Jag minns att jag hade väldigt ont i magen efter all alkohol och alla piller jag tagit. Jag frågade en kille i baren som jobbat på Glade viking i Magaluff vad jag skulle göra åt min magsmärta. Han sade: Drick mer alkohol. Det var ett råd som jag anammade.

Jag och Ola hängde ihop. På den tiden började jag att hora. Jag och mamma var på en fest och en man blev intresserad av mig. Då sade jag att jag ville ha hundra kronor för sex. Det kändes häftigt och spännande. Vi gjorde det på toaletten och jag fick 100 kr. För pengarna gick jag och köpte ett kontantkort. En kväll var jag och en kompis på en fest. Då sade en kille till mig: Du får 500 kr om du har sex med mig. Jag tvekade inte en sekund. Efteråt var jag med Ola men tänkte att jag måste gå till gynekologen. Det visade sig att jag fått Klamydia och att Ola blivit smittad av mig. Jag skämdes. Ola kunde vara elak mot mig och säga till mig att jag var mentalt störd. En dag när vi bråkade blev jag så arg att jag kastade en av hans vas på golvet. Det blev en massa splitter. Jag var berusad då. Vi hade mycket fester hos Ola. Ibland blev jag utstött och mina så kallade vänner var elaka mot mig.

Ola gillade Carina. Hon var mycket trevlig och jag älskade henne. Vi blev goda vänner. Hon kunde jag lita på att hon inte var med Ola. Vi blev ett ganska stort gäng och hade fester hos de olika vännerna. Jag och Ola rökte mycket. Vi bråkade mer och mer och det började leda till slutet på vårt förhållande. En dag sa han till mig: Nu ska du betala 3000kr för alla cigaretter du rökt av mig! Jag trodde inte det var sant för jag hade hjälpt honom ganska mycket. Rädd som jag var och så hade jag starka känslor för honom. Så jag betalade till honom. Detta blev sedan ett avslutat kapitel men vi kom att bli vänner igen. Jag fick under tiden med Ola inspiration till nya låtar. Några spelades in i studio.

Jag fortsatte min utbildning och skrev i min uppsats om barnmisshandel. 2006 var utbildningen färdig men jag blev inte godkänd på min uppsats. Jag började att söka jobb och fick ett tre månaders vikariat på en förskola utanför Norrköping. Jag räknades som barnskötare då jag inte var klar med utbildningen. Under denna tid åt jag antabus två dagar i veckan, vilket jag hämtade på sjukhuset. Jag tyckte att mitt jobb gick ganska bra förutom att jag en morgon missade att ett barn skulle komma, så jag satte mig i massage stolen. Jag var även trött då jag åt medicin. Plötsligt kom en förälder och ett barn när jag som bäst njöt i massagestolen. Jag reste mig hastigt upp och bad om ursäkt. Föräldern berättade för chefen vad som hade hänt. Jag var lite mer accepterande mot barnen. Jag lät dem dansa och sjunga på borden men det tyckte inte de andra lärarna om. Barnen tyckte dock om mig. Efter detta jobb sökte jag flera förskole jobb men fick dåliga referenser från vikariatet. Chefen där sade att jag hade sagt konstiga saker till föräldrarna mm. Så då kunde jag inte ha henne som referens mer. Efter jobbet fick jag börja i sysselsättnings fasen. Jag var på ett ställe som hette Studieverkstan. Vi fick där skriva Cv och ansökan till jobb. Jag drack då alkohol i perioder. Vintern -06 var jag på stan och då träffade jag en man som evangeliserade på stan. Han kom fram till mig och pratade. Jag berättade om mina alkoholproblem för honom. Han sade till mig att Jesus älskar mig. Efter det drack jag inte på fem månader. Under våren var jag på en del intervjuer på förskolor men fick inget jobb. Jag åt antabus. I maj -07 var jag på en förskole intervju och fick jobbet. Jag var då en helg ute på fest med en kompis, fast jag drack inte. Då ringde min vän Åsa och frågade om vi ville komma på fest hos en killkompis till henne. Så vi gick glatt dit. Alla där drack förutom jag. Killen som bodde där hette Anders. Jag tyckte att ha verkade rolig. Det var sent och de flesta hade somnat. Då hamnade jag och Anders i köket och satt och pratade nästan hela natten. Han sa att han drack varje dag men jag tänkte inte dess mer på det. Han var väldigt pratsam och duktig på att konversera. Efter att vi pratat satte jag mig i en fåtölj och bara kände fjärilar i magen. Jag blev kär.

Jag började jobba på förskolan och det gick bra i början. Jag hade fått tag på Anders nummer från en vän och ringde upp honom. Han blev glad och bjöd in mig på en kaffe hemma hos honom. Vi pratade och gick sedan en promenad, först till Carl Johan parken och kollade på kaktusplantaget. Sedan frågade han mig om jag ville hälsa på hans föräldrar. Jag blev jätteglad och tackade ja med en gång. Anders pappa var väldigt trevlig och hans mamma rar. Hans pappa pratade väldigt mycket om bland annat de resor de gjort. När jag och Anders sedan gick därifrån sa hans pappa till Anders: Du har träffat en mycket speciell kvinna. Gå i frid. Det var början på mitt och Anders förhållande som skulle komma att bli ett rent helvete. En dag satt jag och min kompis Lina på ett café. Systembolaget skulle stänga om tre minuter och jag hade inte tagit min antabus på ett tag. Jag hade inte druckit på fem månader. Vi frågade varandra, ska vi? Sedan sprang vi till Systembolaget. Jag minns att jag köpte tre starköl. Vi drack och blev smått berusade. Det var en ganska otäck känsla.

Vi hade mycket fester och en natt hade jag för första gången sex med Anders. Han sa då till mig att jag nu var hans tjej. Jag blev överlycklig. Vad jag inte visste var att Anders rökte hasch. Vi var en gång i hans föräldrars lägenhet när de inte var hemma. Då tog han fram en hasch bit. Jag tyckte att det var spännande och vi tände på. Jag hade testat hasch två gånger innan. Vi tände på och skrattade och det kändes som att jag fann mig själv på något vis. Anders skulle ta en dusch och jag envisades att få följa med. Han sade nej men jag klädde ändå av mig och hoppade in i duschen. Efteråt hade vi det mycket erotiskt. Jag fortsatte träffa Anders och vi rökte hasch och drack alkohol. Till slut glömde jag bort mitt jobb och hade bara Anders i huvudet. Det blev som ett beroende, kärleken till Anders. En dag när jag skulle jobba skulle jag och Anders höras när jag slutat. Jag satte mig då i strömsparken och väntade på att Anders skulle ringa som han lovat men han ringde inte. Jag ringde några gånger men fick inget svar. Jag hade ett tag under våren haft självmordstankar. Jag hade varit till systemet och köpt två mandarincider och var nu väldigt deprimerad och satt i parken. Då mötte jag min lillasyster och hennes kompisar. Jag fick smaka öl av dem men hade nu bara en sak i huvudet, jag skulle ta självmord.

Jag gick hem och tog ölen med mig. Sedan plockade jag fram tabletter, psykofarmaka och sömnmedel. Jag messade Anders, skrev att jag skulle ta självmord och sa att det var hans fel. Jag svalde tabletterna med ölen och började känna mig dåsig. Sedan drack jag upp sömnmedicinen och lade mig på sängen i väntan på att dö. Jag minns att jag vaknade på natten, darrig och välte bordet så en vas gick i krasch. Sedan slocknade jag igen. Jag vaknade på morgonen, illamående. Det kändes som att jag bara sovit i fem minuter och allt hade varit svart. Telefonen ringde och ringde. Det var från förskolan och de hade talat in ett meddelande, att så här kan vi inte ha det. Jag tog med darrig hand upp telefonen och ringde förskolan. Jag sade till dem att jag tagit tabletter och de ringde ambulans och kom direkt till mig. Jag mådde väldigt illa och ambulansen kom. Jag fick lägga mig på en brits och de bar ner mig för trapporna. Jag kommer ihåg att jag vaknade i en sjukhuskorridor i en säng illamående. Jag fick ligga där några timmar tills de förde upp mig till psyket. Jag började där att snabbt må bättre. Jag skrev dikter och messade till Anders. Lina och hennes son kom och hälsade på mig. Jag tröttnade ganska snart att vara på psyket så jag sade till personalen att jag skulle gå till kiosken. Då tog jag en taxi till stan, gick och köpte en ros och skulle fria till Anders. Det blev dock inget av det så jag gick till Ola. Sköterskorna ringde och frågade vart jag var, jag ljög och sade att jag var på en annan adress. När de märkte att jag inte var där sa de att polisen skulle hämta mig. Jag gick hem på kvällen. Då ringde de igen och sa att polisen skulle hämta mig. Då sa jag att låta dem göra det då så jag slipper betala taxi. De sa att jag skulle komma på möte hos läkaren klockan ett dagen efter så vi skulle prata. Och det blev så. På läkarträffen talade jag intelligent och beslutsamt. Läkaren beslutade sig för att skriva ut mig. Direkt när jag kommit hem ringde jag Anders. Han var lite besviken på mig efter vad jag sagt när jag tog tabletterna men vi träffades. Han var fin men sa att vi skulle lägga undan de intima bitarna. Vi gick mot hans föräldrar och han plockade en ros från en buske och sa att här får du en ros för du är vacker som en. Jag tog det lugnt med alkoholen ett tag. Midsommaren närmade sig. Anders hade en vän som kände en som ägde en ö i Arkösund. Anders hade först frågat en annan tjej om hon ville följa med men det sket sig så han bjöd mig i stället. Vi åkte iväg med hans kompis på midsommarafton. När vi kom fram till Arkösund tog vi en båt över till ön. Jag hade tagit antabus så jag drack inte. Jag satt ute medan Anders och hans kompis gjorde i ordning. Det var härligt att vara på ett så fint ställe. Senare kom det fler gäster. Jag var lite tillbakadragen. Vi hjälptes åt att göra i ordning till middagen. Det blev ett härligt gäng. Jag och Anders sov i en båt vid bryggan. Vi badade även bastu och svalkade oss i havet. Nästa dag var några av oss till en midsommarstång och dansade. På tillbaka vägen plockade jag blommor åt Anders. Jag gav dem till honom och han sade bara, klart att vi ska ha blommor. Då var jag lite besviken. Till lunch grillade vi lax. När vi åt serverades nubbe. Jag tänkte, ska jag testa dricka lite? Det hade ju gått några dagar sen jag tog antabus. Så jag började att smutta. Först lite och sedan mer och mer. Sedan blev det öl mm.

Natten innan hade Anders ramlat när han skulle hämta lakan i huset bredvid båten. Jag satt i bastun och väntade och väntade. Jag tänkte, kommer han aldrig. Så jag ringde honom och då bröts samtalet. Sedan kom han haltande och sa att ramlat i trappen och stukat foten. Han var inte glad och var tjurig när vi skulle sova.

En dag skulle alla åka med båten till Arkösund på fest. Anders stannade kvar på grund av foten. Jag stannade med honom. Jag var berusad då och skulle gå till båten och hämta en sak. Vips så ramlade jag i vattnet. Jag simmade upp mot land. Anders tänkte, varför skulle hon bada med den enda klänningen hon hade med sig. Det blev kväll och alla kom tillbaka till ön. Vi hade på hög musik och dansade, badade bastu, badade och sjöng. Jag var full och livet kändes härligt. Dagen efter åkte de flesta hem men vi stannade ytterligare en natt. Anders hade inte varit så romantisk mot mig så jag kände att han skämdes över mig. Resan tog sitt slut och vi åkte hem. Väl hemma var vi på haschet och alkoholen igen. Vi brukade ibland sitta vid ett vattenfall och röka på. En morgon började jag må illa. Jag trodde då att jag var gravid. Jag orkade knappt göra någonting så jag ringde Anders och frågade om han kunde köpa mjölk och smör åt mig. Anders var arg på mig och sa att han träffat en annan tjej. Jag blev mycket ledsen. Efter allt haschrökande drömde jag en natt att jag var hos min kompis syster. Vi gick ut på en klippa och då kom en man från himlen och sa till mig att jag inte behöver röka hasch för att Anders gör det. Sedan drömde jag att min hjärna höll på att falla i små bitar. En gång när jag var på kvarters puben kom en man som jag kände lite fram till mig och sade till mig att jag får 500 kr för en avsugning. Jag tyckte att det var spännande så jag följde med honom hem. Sedan ringde han en annan man. Jag var även med honom. Jag tog fem hundringen och stack. Dagen efter på kvarters puben var jag där med Anders. Då var mannen som jag horat med där. Han sade högt att jag var ganska billig. Anders sa då, jag trodde att man skulle hålla sig till en. Han förlät mig sedan. En natt då jag var ute i svängen och åkte taxi kom jag på en mycket poppig låt. Jag skrev ned den hos Ola. Den fick heta My sweetest teddybear och handlade om Anders. Jag kom även på fler låtar under den här perioden. Ibland kom det andar till min lägenhet. Jag spådde mig mycket i tarotkort och gick på seanser. Jag spådde även andra ibland och trodde på astrologi. Två gånger fick en utav mina vänner komma och driva ut andarna. Jag var tacksam för hjälpen. Denna sommar 2007 träffade jag av en händelse en ny tjejkompis som hette Stina. Vi var väldigt likasinnade och festade mycket ihop. Vi tog taxi till Systembolaget och köpte en platta öl och for till Ola. Jag och Stina umgicks hela sommaren och vi rökte även gräs. En kväll skulle vi gå och lyssna på The ark. Vi satte på oss solglasögon, rökte gräs, skrattade och drack öl. Sedan gick vi. Det kostade att gå in på The ark så vi frågade olika personer om de sålde sina biljetter till ett billigt pris. Plötsligt så vi att ett staket var öppet så vi smet in. Vi tyckte vi var häftiga med solglasögonen på. När vi sedan kom hem till mig såg jag till min förvåning att ett ljus på väggen var tänt. Jag som kom ihåg att jag släckte alla ljus när vi gick. Jag och Stina umgicks hela sommaren. Sedan flyttade hon till Norge och vi förlorade kontakten. Vi träffades dock spontant somrarna efter.

 Anders umgicks också med några tjejer så han var inte heller så värst trogen. Under hösten åkte jag och min syster Sara till Tunisien. Vi handlade på systemet dagen innan ramadan där. Det var fint där och vi hade trevligt. Vi hade en karaoke bar bredvid hotellet så en kväll gick vi dit. Jag sjöng men Sara blev trött till slut och gick till hotellet. Jag stannade kvar, drack öl och sjöng. Sara tänkte kontakta mig och fråga hur det var. Då gick hon ut på balkongen och hörde I will always love you över hela gatan. Då visste hon att jag var kvar. När jag kom till hotellet låg Sara och sov. Jag försökte sova men kunde inte. Då gick jag ut på balkongen med en vinflaska, sörjde och tänkte att jag aldrig skulle få ett jobb.

När vi kommit hem fick jag prata med en läkare. Han frågade hur ofta jag dricker. Jag sa ca tre dagar i veckan. Och hur mycket varje gång? Jag sa ca 5 starköl. 15 starköl i veckan!! Du ska börja med antabus sa läkaren. Och jag fick komma till sjukhuset två dagar i veckan och hämta antabus. Denna tid hade jag bestämt mig att sluta hora. Jag mådde mycket dåligt av det. Så jag gjorde det inte mer. En dag när jag var hos Anders sa han att han skulle behöva lite städhjälp och frågade om jag ville flytta in hos honom. Jag sa ja. Han sa att vi kunde hyra ut min lägenhet i andra hand. Det var januari 2008 jag flyttade in hos honom. Samma dag som jag flyttade in kom två personer som hade blivit vräkta och frågade Anders om de fick bo hos honom. De bodde hos Anders en tid men tog väldigt mycket droger. En kväll när jag varit ut på krogen och kom till Anders lade jag min handväska på ett bord i sovrummet. Dagen efter var sakerna utspridda på golvet och nycklarna var borta. Då fick jag, Anders och hans pappa byta lås till mig. Hans pappa hade nytt lås. Efter någon dag hittade Anders nycklarna i sin ficka. Vem som hade tagit dem var ett mysterium. Anders drack väldigt mycket. En gång hade jag gjort ett misstag. Då söp han sig as packad och jag fick nog så jag packade min väska och drog. Jag var väldigt känslig och ledsen efteråt. Så det blev inte att vi bodde ihop men vi fortsatte att träffas. En tid bodde Anders i en egen lägenhet där vi vistades mycket, drack, rökte och rökte hasch. Han umgicks även med andra kvinnor. Sedan flyttade Anders hem till sina föräldrar. Jag brukade fira jul med Anders och hans familj. En jul drack jag alkohol konstant i 25 dagar. Från 10 december 2008 till 5 januari 2009. Det började med att jag hade varit på kryssning och sedan fortsatte jag att dricka. Vi firade jul hos Anders och hans föräldrar. Jag kände att jag var tvungen att dricka för att våga umgås. Jag vaknade upp en morgon i Anders säng och mådde jättedåligt. Vi fortsatte att dricka hela året. På sommaren hoppade vi fån en brygga ned i strömmen. Han tappade sina glasögon i vattnet.

Våren 2010 närmade sig och jag fick börja på en arbetsmarknadsåtgärd. Jag fick en bra handläggare där som tyckte att jag skulle skriva färdigt min uppsats. Så jag fick börja en uppsatskurs på Campus våren 2010. Jag skrev om barnmisshandel eftersom jag hade erfarenhet om det. Ibland var det rörande att läsa om barnmisshandel. Minnena kom tillbaka men jag fick även bearbeta mina känslor och få mer lärdom. Jag drack inte så mycket under denna period då jag åt antabus. Ibland var jag med Anders. Det var nu fint för det mesta. Jag blev klar med min uppsats på vintern 2010 och blev mycket nöjd. Nu var jag färdig utexaminerad! Jag började söka jobb men fick inga till en början. Min psykolog trodde att det berodde på att jag var så skör. Våren 2011 var jag på ett andligt möte. De frågade mig om jag ville komma på en gudstjänst på Agape. Jag gick på gudstjänsten och träffade en kvinna som hette Karin. Hon kom fram och pratade med mig och frågade om jag ville bli frälst. Jag svarade ja! Och vi bad frälsnings bönen. Det kändes som ett haschrus. Senare kände jag att Jesus hade kommit in i mitt hjärta. Det kändes underbart. Några i församlingen frågade om jag ville bli medlem men jag avvaktade. Det kändes lite främmande för mig. Jag hade sex med Anders under den tid jag var med honom. När jag blivit frälst kändes det lite synd med sex. Anders ville att jag skulle berätta snuskiga historier åt honom. Då blev han upphetsad. Jag gjorde det men det kändes inte bra sedan. Anders hatar Di Leva. Så en gång började jag sjunga en sång med honom då vred Anders min arm och kastade ut mig från lägenheten. En gång tog han strypgrepp på mig. Jag umgicks mycket med mitt kompis gäng och vi grillade mycket hos Johan. Johan pratade mycket snusk och svor.

Senare under våren fick jag börja på jobb och utvecklingsgarantin, fas 3. Jag och en kompis gick då på samma ställe. Vi hade ganska roligt. Jag var ganska påverkad av alkoholen denna tid och jag och Anders kunde sitta en hel helg och dricka. När vi druckit en helg sov jag dåligt i en hel vecka efteråt. Det var många helger vi festade ihop och jag missade även vissa dagar av min praktik. Jag upplevde även demoner i min lägenhet efter allt drickande och ockult. Jag kunde dricka fast jag tagit antabus. Då blev jag röd i hela kroppen och hjärtat slog snabbare. Det hände som tur var inget allvarligt när jag druckit med antabus. En dag fick jag ett mejl om en förskole tjänst och ringde dit. Jag blev kallad på intervju, gick dit och chefen frågade om jag kunde börja arbeta redan dagen efter. Jag tackade glatt ja. Till en början gick det bra på jobbet. Jag tjatade dock för mycket om lönen och chefen blev lite irriterad. Efter åtta dagar fick jag min första lön. Det kändes härligt. Jag köpte en ny telefon och en resväska vilken jag fyllde med två flaskor vin. Sedan tog jag en taxi hem. Vi skulle ha fest hos en väninna på kvällen. Jag hade köpt Chardoné vin. När vi var hos kompisen sa jag åt alla att jag fått min första lön. Då sa en kvinna till mig att jag skulle gå och köpa cigaretter till dem! Dum som jag var beställde jag en taxi, åkte till kiosken och köpte sju paket Level. Jag kom tillbaka och slängde cigarettpaketen på bordet alla fick varsin och jag med. Sedan var de nöjda. Jag hade inte så mycket kunskap om bibeln under denna tid. Jag drack och rökte så mycket att jag inte förstod mig på den. Jag och Anders bråkade mycket. En gång när jag blev arg på honom sparkade jag honom i magen. Jag har även gett lavetter åt honom. Dessa händelser har skett när jag varit berusad. En kväll när vårt gäng var på fest hos Anders sa jag till hans mamma att jag väntade barn. Hon sa det till Anders och han kastade ut mig från lägenheten.

En söndag sommaren 2011 var jag och en kompis ut och tog några öl. Det slutade med att jag, mamma och en vän hamnade på en förening där de sålde billig öl. Vi drack och sedan önskade jag låtar. Då sa de, om du suger av oss. Jag var full och dum som jag var så gjorde jag det. Sedan gick jag hem och sov. På morgonen när jag vaknade var det som en ond kraft kom över min kropp. Jag trodde då att jag fått Hiv. Jag gick till förskolan och sa att jag skulle ha en ledig dag för jag skulle äta lunch med min kille. Chefen sa inget speciellt men uppskattade inte detta. Jag åkte hem och blev sämre och sämre. Dagen efter ringde jag förskolechefen och sa att jag var dödligt sjuk och inte kunde jobba. Hon sade att jag får en månads uppehåll. Jag anmälde händelsen på föreningen till polisen och dem kom hem till mig, intervjuade mig och filmade mig. Jag trodde att jag var dödssjuk.

Inga pengar fick jag heller när jag var ledig en månad så jag sprang hos socialen dagligen och grät men fick ingen hjälp därifrån heller. Jag blev efter med tre månads hyror. Hyresvärden var dock barmhärtig och jag sa att jag kunde betala in alla hyror i augusti månad.  Jobbet gick dåligt och chefen sa att jag fick jobba till ett visst datum. Hon var dock så arg på mig så att jag inte orkade med att vara där längre så jag sökte ett telefonförsäljnings jobb. Jag gick även på alkoholterapi under denna period men tyckte inte att det hjälpte så bra. Jag började som telefonförsäljare men tröttnade samma dag. Jag fick extrajobb på en förskola i juli i två veckor. Det gick inget vidare men var min räddning ekonomiskt sett. Jag umgicks mycket med Anders. En kväll var vi på pub Wasa. Dagen efter sa han till mig att jag hade aids och kommer att dö, be om förlåtelse till Jesus. Jag hade redan gjort det. För det står skrivet att om man ber Jesus om förlåtelse så ska man bli fri och frisk. Jag hade lånat en bok av Karin om helande och när jag var hos henne smorde hon olja på min panna när jag var hos henne och sade, nu är du frisk. Det kändes lite bättre. Jag mådde så fruktansvärt dåligt denna tid så jag fick ont i kroppen och var tvungen att köpa Voltaren. Jag åkte även in till psyk jouren för jag fick inte i mig mat. De skickade hem mig och sa att jag skulle dricka vatten med socker i. Det var nära på att jag inte fick behålla mitt Aktivitetsstöd när jag slutat arbeta själv men jag hade ett läkarintyg så jag fick mitt aktivitetsstöd plus sjukpenning. På arbetsförmedlingen sa de att det var okay att ha både aktivitetsstöd och sjukpenning samtidigt så jag betalade av alla mina räkningar från sommaren. Det kändes härligt att bli av med dem. Men sedan sa Försäkringskassan att jag fått för mycket pengar och jag fick börja betala 300 kr i månaden till dem. Hösten kom och det skulle vara en encounter på församlingen agape. En encounter är ett läger under en helg där en ber intensivt, sjunger lovsång, har föreläsningar och läser bibeln. Karin tyckte att jag skulle vara med. Jag hade ända sedan sommaren velat bli döpt och bli av med skiten. När man döps korsfästs man med Jesus i graven och alla gamla synder blir förlåtna. Du blir en ny skapelse i Kristus. Jag övervägde att delta på encountern som hölls på Agape under en helg. Jag kom till encountern. Det var härligt! Vi sjöng en massa lovsång och bad. När vi kom hem på kvällen skulle vi inte titta på tv utan bara försöka fokusera på guds ord och hans närhet. Helgen gick och efteråt kände jag mig helad. Miljön kändes som ett himmelrike. Jag fick ideér på botemedel till några sjukdomar som jag meilade till Luleå tekniska universitet. Jag ville även forska i sjukdomar så jag ringde ett ställe och frågade om jag fick börja där, det var jobb och utvecklingsgarantin. De skulle höra av sig.

Plötsligt blev jag sämre i psyket. Jag hade ingen energi och jag fick knappt i mig någon mat. Jag trodde att jag skulle få nobel priset. Mamma följde med mig till psyket, jag var fortfarande rädd att jag fått Hiv. En läkare sa till mig att jag inte kunde ha Hiv och att han sett många Aidspatienter. Jag oroade mig ändå. Jag fick ligga över en natt på psyket och fick lugnande och lugnande medicin utskrivet på recept. Dagen efter mådde jag bättre och kom hem. Det tog dock inte lång tid innan jag började må sämre igen. Jag hade inte haft mens på länge så jag trodde att jag var gravid. Jag gick till Anders en kväll. Han hade en pärla och sa att jag skulle kolla in i den och säga vad jag såg. Jag såg en babypojke. Då tog han fram en gammal bibel och sa: svär du att säga fader okänd. Jag svarade ja. Han satte en pinne i bibeln och sade, nu är du katolik. Deras familj var katolsk. Sedan tog han en bit av bibeln och sa att jag skulle äta en bit av den och jag gjorde det. Han sade sedan nu ska du sova länge. Jag försökte somna hos honom men kunde inte, så jag gick hem. Jag hade två cigaretter som jag rökte och jag trodde att jag skulle dö. Så jag låg i min säng och väntade på döden.

Klockan blev sex på morgonen och jag hade inte dött än. Jag ringde min syster Sara och frågade om hon kunde skjutsa mig till psyket. Hon kom efter ett tag och jag fick prata med en läkare. Han skrev in mig på en öppen avdelning. Jag mins att jag trodde att jag var gravid och hade tidigare skrivit jag är bra bok. Jag började att skriva önskningar på servetter, ex att jag skulle vara gravid och att jag skulle föda på natten. Jag hamnade i en psykos. Sedan fick jag flytta till ett annat rum. Jag trodde att jag skulle få barn och jag drack mycket vatten så magen skulle växa. På mitt rum skrek jag och bet mig hårt i fingret så jag skrek så personalen skulle tro att jag skulle föda. Efter en tid på psyket fick jag åka hem. Jag kommer ihåg att jag satt hemma ensam och var rädd. Mina kompisar ringde från Stockholm och ville att jag skulle komma dit men jag var rädd att de skulle knivhugga mig när de var fulla. En dag gick jag till Anders. Vi umgicks men han var inte på bra humör. Han ville släppa ut mig från hans hem. Jag gick , kände i väskan men hittade inte mina nycklar. Jag trodde att Anders hade tagit dem så jag ringde på dörren och skrek. Han öppnade och sa att han inte hade mina nycklar. Jag skrek ett tag.

Efter ett tag kändes det som att gud ville led mig någonstans så jag gick till Kungs kiosken. Jag hade bara lite pengar men frågade och fick en kaffe gratis. Jag stod vid deras porrtidningar och trodde att gud hade lett mig dit för att få stopp på porrtidnings försäljningen. Jag trodde nu att min mage växte och att jag skulle föda så jag ringde SOS. En ambulans kom och hämtade mig. Han lämnade mig på sjukhuset. Jag stod där ensam. Då ringde jag en kille och sa att han var pappa till mitt barn. Han var intresserad av mig så han kom efter ett tag. Vi åkte in till stan, kysstes och gick till Max hamburgerrestaurang. Plötsligt sa jag, vi måste åka till sjukhuset för babyn kommer snart. Vi hamnade i ett rum på sjukhuset. Sedan förde de mig till psyk jouren och jag blev inlagd på nytt. På psyket blev jag rädd för att bli korsfäst för att jag hade kommit på så många botemedel som jag trodde funkade till sjukdomar så jag trodde att jag var en ny Jesus. Jag ville få bort dessa tankar så jag spådde i kort och sa åt alla att jag var Jehovas vittne. Efter ett tag på psyket fick jag kontakt med en kille som hette John. Jag kände honom sedan förut. Han kom och hälsade på mig och vi blev tillsammans. Efter ett tag skulle vi prata med läkaren. John var med och jag sa att jag skulle flytta till honom i Linköping. Jag blev utsläppt. Vi åkte till Linköping, rökte cigaretter och älskade. Jag sade att han skulle komma i mig så jag skulle bli gravid. Jag trodde att han hade planerat att korsfästa mig. Så på natten kunde jag inte sova. Till mitt försvar sade jag att andra skulle bli korsfästa. Till slut orkade jag inte mer så jag sa Vi måste åka till Norrköping. Jag trodde att människor skulle bli korsfästa på ett ställe utanför Linköping där det var pålar, fast i själva verket var det ett bygge.

John skjutsade hem mig. Väl hemma kunde jag inte sova. Jag skrek och sa att personer i min närhet skulle korsfästas. Jag var rädd och kastade ut alla biblar och hotfulla böcker på balkongen. Det var vinter så de frös till is. Jag trodde att gud hade svikit mig. På morgonen medan det var mörkt såg jag en bil utanför mitt hem. Jag frågade dem i bilen om de kunde skjutsa mig till psyket. Och de gjorde det. Vi rökte i bilen. När vi kommit fram kom personalen och mötte mig. De tog in mig på en öppen avdelning. Jag kom på att jag glömt min mobiltelefon hos John men han kom och lämnade den. Vid måltiderna var jag väldigt stökig och fick inte i mig mat. Jag trodde att jag hade Aids och skulle dö. Jag kissade även på mig mycket under nätterna och nattpersonalen var inte så glada över det. Jag fortsatte att skriva Jag är bra bok på väggar, kuddar och lite överallt. Det gav mig en viss trygghet. Jag hade mycket skulder på kronofogden för att jag en gång i tiden inte betalt räkningar därför att jag skulle spela in musik i studio och bli framgångsrik trodde jag. På psyket fick jag 8000 kr så vi betalade en del skulder. Jag var mycket rädd för att lägga mig tidigt för jag trodde att personalen ville korsfästa mig. Jag hade läst i bibeln att man skulle hålla sig vaken. En dag trodde jag att jag och min mamma skulle dö i Cancer. Jag började inbilla mig att vi skulle dö båda två i krematoriet i på sjukhusets botten plan.

Jag fick även besök av mamma ofta. Jag kommer ihåg att jag blev så glad när hon kom. Jag fyllde år i december och året var 2011. Vi firade även jul på psyket. Då kom pappa och mina syskon på besök. Jag blev jätteglad! Jag fick en dag prata med en läkare och fick åka hem. Jag mådde så dåligt att jag knappt kunde gå. Så jag staplade mig till bussen och frågade om jag fick åka med gratis. Det fick jag. Jag tog raska steg till Anders. Jag trodde då att det skulle bli korsfästelse på Kungsgatan vid midnatt. Anders var först på bra humör. Han såg att min mage var tjockare och sa, vad har du gjort. Jag trodde att jag blivit gravid med John. Jag hade alltid en fix idé om att jag ville bli gravid. Jag umgicks med Anders hela dagen sedan sa han någonting invecklat och underligt och jag sade som Jesus, du sa det själv. Sedan klädde jag av mig naken, lämnade handväska och allt hos Anders och sprang ut på Kungsgatan. Jag trodde att jag skulle bli korsfäst och sprang med armarna ut. Plötsligt stannade en bil, en ambulans och tog in mig i bilen och gav mig en filt. De körde mig till psyket. När jag kom fram fick jag berätta för alla vårdare runt omkring mig vad som hade hänt. Efteråt blev jag inlagd på intensiv avdelningen Piva. Samma kväll var Nobelpriset på tv. Jag trodde att jag kommit på botemedel till många sjukdomar men var glad att jag inte var där för då trodde jag att jag skulle bli korsfäst. Jag kommer ihåg att jag fick ligga på en oskön brits med bara en filt. Det fanns bara en säng i rummet. Jag upplevde Jesus under natten och trodde jag skulle bli korsfäst. När morgonen kom fick jag flytta upp till den öppna avdelningen. Det var nu fjärde gången jag var inlagd på två månader. När jag kommit upp på den öppna avdelningen fick jag dela rum med en kvinna som mådde jättedåligt men till slut fick jag flytta in hos två kristna tjejer. Det kändes lugnare. Under tiden hade Anders ringt min syster Sara och överlämnat mina kläder, nycklar och saker till henne som hon sedan kom med. Under min vistelse på psyket träffade jag en kille som hette Daniel. Vi rökte och tog promenader. Under min tid på psyket kom en kristen vän, Karin på besök hos mig två gånger. Vi bad tillsammans och jag kunde berätta åt henne vad jag var rädd för. Hon sa att Jesus ser oss som sina barn och att han dog på korset en gång för alla. Jag kände mig tryggare när vi bett. Jag fick permission ibland och när Daniel kommit ut från psyket hälsade han på mig under permissionen. Kvällen innan Daniel kom var jag hemma på permission och hade jag en hallucination om att en av mina ovänner hade en korsfästelseprocess. Jag trodde det hela pågick på Kungsgatan. Jag blev rädd och fick skuld att jag varit elak mot henne. Det mobila teamet kom dagen efter, en grupp från psyket som skulle se att allt var väl. Daniel var hos mig då. Jag berättade om korsfästelse för dem och om min rädsla. När jag på kvällen kom tillbaka till psyket sa de att jag får vänta med permissioner tills jag mådde bättre. Läkaren tyckte att jag var mycket skör. På psyket slutade jag att röka efter många om och men. Jag klarade det till slut! Jag fick dock en förkylning två veckor efteråt för att gifterna ville ur kroppen. Jag mins att jag varje kväll på psyket tog en 20–30 minuters promenad. Det var härligt att gå i snöyran. Jag åt väldigt mycket för jag trodde jag väntade barn och ville ha barn. Så var dock inte fallet, jag blev bara fetare. Dagarna gick och jag fick gå på ytterligare permissioner. Dessa blev mer lyckade. När jag var på sjukhuset såg jag många gå hem och undrade varför inte jag fick åka hem. Jag var rädd att bli ensam på psyket för att sedan bli korsfäst. Det var en vänlig tjej som sa till mig att jag inte kommer att bli ensam kvar. Det lugnade ned mig en aning. Läkaren sa till mig att jag skulle få fyra elchocker och sedan få komma hem. El chockerna gjordes på måndagar, onsdagar och fredagar. Så jag fick börja en måndag. Systern stoppade i en kanyl i handen på mig. Sedan fick man vänta ett tag. De rullade upp sängen till el chocks lokalerna. Jag var lite nervös. Jag sövdes ned med en lustgas mask. Sömnmedlet sprutade de in antog jag även i kanylen. Jag vaknade på mitt rum och undrade om de verkligen hade gjort en elchock. Jag frågade och de svarade ja. Det tog bara tio minuter så det kändes som att ingenting hade hänt. Jag gjorde sedan de tre övriga elchockerna och frågade om jag kunde få komma hem, men inte. Jag hade blivit lite bättre nu. Förut hade jag smugit med min kristenhet i rädsla för att bli korsfäst men nu började rädslan att avta, jag kom mer till verkligheten och gick till och med på sjukhusgudstjänsterna. En dag skulle jag ha läkarbesök. Jag kollade in datumet extra noga för jag visste att de brukade fråga om det. När det var min tur kom jag in. Läkaren sade du är fortfarande skör men vill du komma hem?! Jag blev överlycklig! Jag fick samla ihop mina kläder och ta alla saker från värdeskåpet. Jag var försiktig att visa att jag hade ett kors i värdeskåpet. Nu kände jag att jag mådde betydligt bättre. När jag var på väg ut sa en sköterska till mig, drick inte mer om du inte vill hamna här igen och få en psykos. Dessa ord tog jag till mitt hjärta.

När jag kom hem fick jag tipps om ett ställe som hette Asken dit de som hade psykiska problem kunde komma. Jag gick dit och träffade mycket vänliga människor. När jag kom hem märkte jag även att någon/några varit i min lägenhet. Det var Mac Donalds paket på sängen och så hade han som jag visste att det var, Anders tagit alla mina låtar från ett usb-minne. Jag började trots allt umgås med Anders och besökte honom regelbundet. Jag fick även en kontaktperson på öppenvården som jag pratade med varannan vecka.

 Det funkade bättre nu när jag var frisk. Jag började även att gå på gudstjänsterna. Först gick jag på Svenska kyrkans gudstjänster och firade påsken där. Jag började sedan gå på cellmöten varje vecka som vi brukade ha hos Karin. Hon bjöd på god mat, vi läste bibeln och bad tillsammans. Efter alla sexuella kontakter jag haft bestämde jag mig för att göra ett Hivtest. Jag ringde infektion och jag skulle vänta tre månader, TRE månader! Jag trodde jag skulle börja oroa mig igen men jag kände att gud var med mig. Efter påsken började jag gå till församlingen Agape mer och mer. Agape är en frikyrka i Norrköping. Karin var med mig där. Jag kände mig ganska skör fortfarande och oroade mig att jag hade sjukdomar. Jag uppsökte vårdcentralen ett antal gånger för jag hade små krämpor. Tiden gick och jag väntade på att få göra Hivtestet. Under denna tid ville jag gå med i en församling och döpas. Jag gick till Pingstkyrkan och talade med pastorn där. Han var jättetrevlig. Jag tänkte, om jag döper mig innan jag gör Hiv testet så kanske jag blir helad om jag är sjuk. Jag funderade på vilken församling jag skulle välja men kom ändå fram till att det var Agape jag gillade mest. På Agape har de så mycket aktiviteter. Så jag övervägde att välja Agape. Det var juni 2012 och jag skulle göra Hivtestet. Sköterskan tog provet och sa att jag skulle få vänta en vecka på provsvar. Jag var nervös men vi bad på cellmötena. Jag träffade Anders och han ville ha sex. Jag hade börjat följa Jesus då så jag sa till honom, när vi gift oss. Anders drack väldigt mycket. Han sa till mig att han ville testa mig innan vi gifte oss men jag tvekade. Till slut sa jag att jag skulle gå hem. Anders frågade om han fick ge mig en kyss och jag gick med på det. Detta kom att bli den sista kyssen för veckan efteråt ringde han och sa att han hade börjat ha sex med grannfrun och några andra. Då gjorde jag slut helt och hållet. Så kom dagen då Hivtestet var klart och en sjuksköterska ringde och sa att jag var frisk! Jag blev överlycklig och tackade gud! Tiden efteråt var jag dock orolig att få Hiv. Jag minns att jag åt mat hos en pensionär och han hade Psoriasis. När vi skulle äta kände han på maten om den var varm. Jag åt då och var orolig att han hade Aids och smittat mig. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och infektion flera gånger och frågade exempelvis om man kunde få Hiv om man lät disken stå framme och använde den. De svarade nej och sa till mig, Maria du är inte sjuk.

När jag valt Agape som församling hade vi medlemsmöte. Då sa dem att man ska bli döpt innan en kan bli medlem. Det sa de på Pingstkyrkan med. Jag såg fram mot dopet. Det skulle ske 22 juli 2012 i Sankt Annas skärgård. Jag minns den dagen, det var soligt och varmt. Vi hade först en utomhus gudstjänst och sedan var det dags för dop. Det var pirrigt. Det var jag och en kille som skulle döpas. Jag hade en vit kort klänning på mig och vi gick ner i vattnet. Pastorn sa, damerna först. Han sade, jag döper dig i faderns sonens och den helige andens namn. Sedan sänkte han mig under vattnet. Det var underbart. Alla runt om tittade och sjöng. Efteråt kände jag en sådan trygghet från gud och solen sken. Dopet var en av de bästa saker jag gjort i mitt liv. Jag visste att jag var förlåten, att mina synder var förlåtna i graven och att jag blivit korsfäst med Jesus. Jag började följa Jesus fullt ut. Jag bestämde mig att inte röka, dricka eller ha sex före äktenskapet. Nu hade vi på sommaren utomhus gudstjänster i Agapes trädgård. En gång kom en ny kille dit som hette Per. Jag tyckte han verkade trevlig så vi bytte nummer. Vi träffades en sommardag och han frågade vad som hänt när jag varit inlagd på psyket. Jag berättade med rädsla vad jag hade varit med om och trodde att han inte skulle acceptera det. Vi gick till Eriks hjälpen och fikade. Jag kände mig ganska skör denna tid. Vi var även ut på disco och dansade. Det tyckte Per om. Jag var mycket intresserad av honom. En dag bjöd han hem mig och jag fick se Passion of Christ för första gången. Den var väldigt blodig och hemsk men samtidigt fin. Jesus tog ju allt på korset vår synd och våra sjukdomar bar han. En dag ringde Per och sa att han ville ta en fika med mig på Eriks hjälpen, han sa att han hade någonting att berätta. Jag blev förväntansfull. Till min besvikelse sa han att han träffat en tjej på Discot. Där tog vår korta saga slut. Vi sågs inte mer.

Under hösten umgicks jag mycket med Agape killarna. Dock fick jag inga starka känslor för någon. Men det var trevligt att umgås. Hösten 2012 började närma sig och jag fick reda på att jag skulle få börja på ett ställe som hette Soluret, för personer med psykiska besvär. Jag åt nu ganska mycket medicin och fick ta injektioner varannan vecka. Jag hade även gått upp till 93 kg. På Soluret fick jag ett schema hur veckan skulle se ut. Vi fick ha musik, bakning, bild, motion och matlagning. Maten var mycket god och jag åt stora mängder. Jag hade hört att läkare rekommenderar 30 minuters motion varje dag så jag började promenera. Jag åt dock mycket så jag gick inte ner men jag gjorde det för hälsans skull. Jag var fortfarande lite orolig att jag hade sjukdomar så jag fick lugnande tabletter. Jag behövde bara två av dem men de fanns där som en trygghet. På Soluret sa personalen att det ingick i sjukdomsbilden att en kunde oroa sig för olika saker som sjukdomar. I november blev jag medlem i Agape. Vi fick gå upp på scen och säga några ord. Det var härligt. På vintern skulle jag söka sjukersättning men det gick inte igenom. Det blev år 2013. Jag gjorde inget speciellt på nyårsaftonen. I januari månad började vi fasta i församlingen. Jag åt inget sött och kött. Jag hade även denna tid tagit prover och läkaren såg förändringar i Hypofysen. Jag fick en tid till röntgen. Jag bad med pastorn om detta. Sedan sa gud till mig att jag skulle börja promenera. Så jag promenerade varje kväll i snöyran. Det var ganska skönt samtidigt som jag fastade. Röntgen visade inget fel på Hypofysen och jag blev lycklig!

Sedan ville Försäkringskassan att jag skulle börja på en riktig fas 3 plats. De ansåg att Soluret inte uppfyllde kriterierna att vara en riktig fas 3 plats. Så jag fick börja på ett ställe som heter Kooptema där det var konst och friskvård. Jag tyckte dock inte om konst men tränade på gym två dagar i veckan, gratis, vilket vi fick. Påsken kom och det var många gudstjänster på schemat. Jag trodde att mina fiender skulle komma och korsfästa mig men trodde inte det innerst inne. Jag beslutade mig för att vara med under hela påsken. Det var en utmaning för mig, men jag gillar ju utmaningar. Påskfirandet gick bra men jag var lite nervös. Sommaren 2013 kom och jag hade inte hört något från Anders på ett år. Jag tänkte på honom mycket och den tid vi haft. Jag umgicks mycket med min mamma och vi gick till Svenska kyrkan ibland. En dag satt två män där som kyrkvärdar. Jag och mamma tog en kaffe och gick sedan. Nästa dag cyklade en av de två kyrkvärdarna förbi mig. Då tänkte jag, vilken fin kille! Jag bestämde mig att gå till kyrkan på söndagen och lämna mitt namn och nummer till honom. Söndagen kom och jag och mamma gick till kyrkan. Då såg jag honom! Gudstjänsten gick och efteråt gick jag fram till honom, lämnade lappen och frågade om han ville ta en fika. Han tog min hand och sa, vad glad jag blir! Sedan gav han sitt namn och nummer till mig. Vi gick sedan till ett café och fikade och det blev underbart och än idag 2014 är vi tillsammans och har varit det i snart ett år.

Jag slutade på Kooptema 2013 för jag trivdes inte där och fick i stället börja arbetsträna på Samhall. Jag började även att evangelisera en del och be för sjuka. Efter en gudstjänst på agape Ringde Anders mamma och sa att han hade dött. Jag blev chockad. Veckan innan bad jag till gud att jag förlåter Anders allt han gjort mot mig och jag fick även förbön om att jag skulle glömma honom. På fredags gudstjänsten var det en man som sa att det fanns någon på gudstjänsten som led av väldigt svåra tankar. Jag kände mig träffad och fick förbön. Jag var ledsen att Anders dött men det var ändå som en sten föll från hjärtat. När arbetsträningen på Samhall var klar ville jag börja praktik på förskola. Arbetsförmedlaren sa att jag kunde börja efter nyår, men det blev inte så. Vi fastade åter igen i januari 2014. Då fick jag huvudvärk och bad med pastorn och började promenera igen varje dag, samma som förra året. Jag gick även till sjukgymnasten och fick övningar. Huvudvärken försvann till slut. Jag gjorde Daniel fastan. Jag fick äta, fil, yoghurt, frukt, soppa juice och grönsaker, men inget kött, ingen fisk och inga kolhydrater.  Jag fastade två till tre veckor. Jag vägde fortfarande 93 kg men kom på att jag skulle börja banta i och med fastan. Så efter fastan började jag med Atkins dieten, inga kolhydrater och så varvade jag med att fasta ibland. Jag promenerade även varje dag Jag fortsatte även att evangelisera och be för sjuka. Vi hade även en encounter i april med församlingen. Jag var rädd att jag skulle bli sjuk igen efteråt men allt gick bra och jag mådde mycket bra efteråt. Min mål vikt är 68 kg och nu är jag så gott som där. 25 kilos vikt ras sedan januari! Jag känner mig stolt och mår mycket bättre idag än för en tid sedan. Nu har jag inte rökt och druckit alkohol på 2,5 år och vill inte börja igen.

Jag tror att gud har varit med mig under hela mitt liv. Jag tror han visste vad som skulle hända med mig och att allt till slut skulle bli bra. Så jag tackar gud mest av allt att jag kommit dit jag är idag. Nu hoppas jag på en härlig framtid med min kille!