Hon var rädd. Hon var chockad. Allt hon kunde höra var barn som skrek. Tygpåsen runt hennes huvud gjorde det svårt att andas. Tårarna började rinna ner för hennes kinder. Det var trångt. Hon försökte dra ut sin hand som hade fastnat under ett annat barn. Bilen guppade och gjorde att träflaket som hon satt på slog på hennes lår.
Shirin hade ingen aning om vart hon var påväg.
!De senaste månaderna hade skräck spridit sig över staden Shengal. Historier om hur ’’otrogna flickor’’ hade blivit tagna för att föras till helvetet hade spridit sig. Mammor grät. Grannar flydde. Pappor var desperata för att ta deras familj till en säker plats. De senaste månaderna hade dom skräckslagna ryktena skapat kaos. Men att historierna var verklighet var något som den tolvåriga Shirin förträngde. För bara några timmar sedan hade hon lekt tillsammans med andra flickor på Shengals gator när hon plötsligt fick en tygpåse över hennes huvud och blev inkastad på ett flak.
!Efter flera timmar stannade bilen plötsligt till. Hon hörde några män prata på ett okänt språk. Någon tog kraftigt tag i hennes arm och lyfte ner henne från flaket. Desperat försökte Shirin ta av sig tygpåsen för att fånga lite luft men fick den snabbt nerdragen igen. En man skrek på henne och förde bort henne i rask takt. Hon försökte bryta sig loss, med armbar och ben försökte hon slå mannen som höll henne. Men det var hopplöst. Hennes hjärta bultade.Tårarna rann och hon skrek och grät för sitt liv.
!Mannen släppte hennes arm och kastade in henne i ett rum. Hon kunde höra hur en dörr låstes och männens röster hördes allt längre ifrån. Hon försökte lugna ner sig genom att ta djupa andetag. Om hon grät kunde hon inte höra när männen var borta. När rösterna inte längre hördes tog hon långsamt av tygpåsen. Det var mörkt.
Ner kastad på golvet försökte Shirin se vart hon befann sig. Allt hon såg var massa barn – alla flickor. De satt ner och grät i tystnad. Hon kunde inte se så bra men förstod att de hade blivit tagna, precis som henne.
Rummet var stort och kallt och liknade en gammal källare. Krypandes satte sig Shirin mot en vägg och torkade tårarna runt kinderna. Hon frös och var rädd. Darrandes försökte hon kisa med ögonen för att se bättre. Kanske kände hon igen någon. Kanske var någon utav flickorna som hon lekte med innan hon blev tagen också där. Men det var för mörkt för att avgöra.
Plötsligt tog någon bredvid henne tag i hennes hand. Shirin ryckte till och blev rädd. Bredvid henne satt en liten flicka. Hon kunde inte se så mycket men den lilla flickan såg ut att vara mycket yngre än henne själv, kanske åtta max nio år. Med tårarna i halsen klämde Shirin också tag i flickans hand. Även om hon inte alls kände henne så visste hon att de delade samma rädsla.
Men Shirin kände sig inte trygg. Inte trygg alls. Hennes tårar föll och hon kunde inte låta bli att klämma tag allt hårdare i flickans hand. Vart var hon? Varför blev hon tagen? Hennes tankar fylldes med frågor. Men det som hon inte visste var att hon själv redan hade svar på sina egna frågor. Även hon inte förstod det just i den stunden, så visste hon långt inne vad som väntade henne.
Hon började långsamt minnas. Alla historier som hade spridit skräck över hennes stad de senaste månaderna var inte historier, det var verklighet. Det var en verklighet som hade varit nära henne hela tiden.
!
Shirin var uppvuxen i Mellanösterns Kurdistan, landet utan gränser. En enad nation, som inte låg mellan fyra länder, var varje kurds stora dröm. Shirin hade lärt sig sitt folks historia, om hur kurder genom tiden alltid varit förtryckta, förnekade och kränkta. ’’Det är ny tid nu mitt barn, Kurdistan har en stor civilisation och är ett rikt land. Jag hoppas att du, Shirin, ingår i den generationen som får uppleva vår självständighet’’ hade hennes pappa sagt.
Alla de hemska historierna om gasattacker, försök till utrotning och krig var något som kurder aldrig mer skulle behöva gå igenom. Det var i alla fall det som Shirin hade lärt sig, att omvärlden skulle reagera bättre om något sånt var påväg att inträffa idag. Samtidigt som Shirin och hennes familj hade hopp om Kurdistans framtid så växte en fiende fram bakom bergen, en ny fiende som skulle bli ett hot för hela världen, en fiende som skulle förändra allt.
Bara några veckor innan Shirin blev tagen, påtvingad med en tygppåse och inkastad på ett flak, så visade alla TV-kanaler något som kom som en chock för hela mellanöstern och resten av världen. En våldsam terrororganisation, ISIS, hade tagit över delar av grannländerna Irak och Syrien och ville bilda en Islamisk stat. De stod för islam, enligt dom själva, och krigade i islamsk namn. Den irakiska armen hade flytt och ISIS tog snabbt över. Shengal var gränsen mellan den Islamiska staten och Kurdistan och oron om att de närmade sig staden hade växt. Bara några dagar innan Shirin blev tagen hade hon och hennes vän pratat om alla rykten som hade spridit sig. Hennes vän hävdade att hon hade hört deras föräldrar tala om hur ISIS högg halsen av oskyldiga män, våldtog kvinnor och sålde flickor till rika män. Men för Shirin var allt detta struntprat.
’’Hur kan de göra allt detta om de krigar i islams namn, de är religösa, alla som är religösa vet att det är fel att göra sånt’’ hade Shirin sagt till hennes kompis.
’’De gör detta mot dom ’’otrogna’’, vi tillhör dom ’’otrogna’’ Shirin ’’ hade hennes kompis då svarat.
’’Vad menar du?’’
’’Vi är ju yezedier, vi är inte muslimer, enligt de är vi ’’otrogna’’ och har fel religon’’ Shirin hade aldrig fattat vad hennes kompis menade. Detta gjorde att ordet ’’otrogen’’ hade fastnat i hennes tankar i veckor.
I åratal hade yezedier, muslimer, judar och kristna levt i fred med varandra i Kurdistan. Hur kunde hon helt plötsligt anses som ’’otrogen’’ av muslimer? Vad har hennes religion gjort dom? Var det för att hennes tro hade solen som sin Gud och muslimer hade Allah? Shirin ansåg sig själv som en duktig och smart tjej för sin ålder, hon var uppfostrad till att lyda, ha stolthet och självrespekt. Hennes stora dröm var att bli läkare så att hon en dag kunde hjälpa andra som inte hade det lika bra som henne. Hon hade lärt sig att så länge man var en god människa, hade medkänsla för andra och ett hjärta fyllt av kärlek, så spelade religion ingen roll. Men ryktena som spred sig fick henne att tvivla. Tillhörde hon verkligen de ’’otrogna’’? Var hennes religon verkligen fel? Vad kommer att hända om hon anses vara ’’otrogen’’?
!Sittandes på det kalla golvet i det mörka rummet började Shirin långsamt förstå vart hon befann sig. I helvettet. Hon förstod fortfarande inte vad som var rätt eller fel, vem som var ’’otrogen’’ och inte. Men det spelade ingen roll. Hon visste att hon blev tagen av en anledning och att något hemskt väntade henne. Det var endast då, i den millisekunden, som hon verkligen förstod att hennes liv aldrig skulle bli densamma igen. Kanske var detta slutet för henne, kanske skulle hon aldrig mer se sin familj igen. Shirins tankar gav henne panik. Rädslan som skapades inuti henne gjorde så att hon gråtandes började be till Gud.
’’Snälla Gud… hjälp mig’’ sa hon och tittade upp i taket. Hon tog tag allt hårdare i flickan som satt bredvid henne.
’’Snälla Gud.. jag har aldrig gjort någon något ont, varför jag?’’ sa hon ännu högre.
Flickorna i rummet vände sig mot Shirin. Deras blickar var inte blickar som man får när man drar till sig uppmärksamhet, utan det var mer än så. Det var som att Shirins rädsla spred sig till hela rummet. Blickarna som hon drog till sig var blickar där flickorna verkligen förstod vad Shirin menade. Det var som att hon klargjorde på något sätt att de var hopplösa- och alla kände av det. Stämningen eskalerade.
Flickorna började gråta och skrika. Flera ställde sig upp och började banka på väggarna och skrek efter hjälp.
Shirin kröp ihop. Ljudet från flickornas skrik hördes inte längre i hennes öron. Med huvudet mellan benen och slutna ögon så kunde hon endast höra sitt bultande hjärta och hennes kraftiga andetag. Om hon ansträngde sig så kunde hon höra sin mammas skratt. Hon kunde också höra sin pappas röst. Alla Shirins minnen, tankar och känslor flög runt i hennes huvud. Hon ville hem. Allt hon kunde tänka på var hennes hem. Hon var utmattad, trött och hungrig. Hon ville bara att mardrömmen skulle ta slut.
!Plötsligt öppnades dörren till rummet. Ett starkt ljus lös in genom dörren. Det var ljuset från solen. Tänk så var allt över? Tänk så hade hon blivit räddad? Shirin kände hopp. Gud hade hört hennes böner. Hon ställde sig upp och försökte skydda sina ögon med handen från att inte bli bländad. Hon kunde också för första gången se flickornas ansikten. De var fler än vad hon trodde. Innan hon hann få en bra bild av hur dom såg ut så tog någon återigen tag i hennes arm. Hon blev dragen mot dörren och sedan ut ur rummet. Solen lös starkt i hennes ansikte. Hon blundade och vände huvudet mot solen. Hon kände frihet. Hon kände lycka. Mardrömmen var över. Ett litet leende formades på hennes läppar när hon äntligen trodde att allt hade tagit slut.
’’10 dollar är startbud på denna yezedi- oskulden’’ skrek plötsligt en man.
Laura Shwan (Detta händer kurdiska flickor dagligen)