P-skivan

Post 50 of 172
P-skivan

av

Penelope Laine

Jag jobbar som parkeringsvakt. Det kallas även lapplisa och en massa andra otrevliga saker. Jag ser till att det går att ta sig fram på gatorna och bidrar till den allmänna trafiksäkerheten. Det tycker jag är viktigt och jag är stolt över mitt jobb. Det är ett nödvändigt arbete. Dessutom får jag motion och jag träffar en massa olika människor. Det är bra.

Just nu patrullerar jag mest i Rigby. Det är en trevlig stadsdel. Folk är lagom laglydiga. Ingen spottar på mig. Det är ingen misär att tala om där och man slipper att förhandla med knarkare.
Innan jag tog det här jobbet var jag helt ointresserad av bilar. För mig var bilen bara en maskin som tog mig och mina prylar från en punkt till en annan. Idag är det helt annorlunda. Jag kan alla bilmärken, var bilarna byggs, tillverkningsvolymer, vad dom kostar i inköp och drift, mest kända skavanker osv.

Parkeringsskivan är en ypperlig uppfinning som kom till Sverige på nittiotalet. Det var ett smidigt sätt att erbjuda gratis parkering som inte kunde missbrukas. P-skivan är en enkel och mycket billig skiva i papp (eller plast) som används för att ange klockslaget när man parkerar sin bil. På så vis kan parkeringsvakten se hur länge bilen har stått där. När gratisperioden har löpt ut, så kan man skriva ut en bot. Det finns många ställen i Rigby där parkering med p- skiva är det som gäller.

Första gången som jag såg en p-skiva som inte var gjord av papp var cirka tio år sedan. Sen dess har dom blivit vanligare. Nu ser jag en eller två varje dag. Det är en liten dosa med en liten dator i som sitter på framrutan. Varje gång bilen stannar så visas klockslaget på en liten skärm. På så vis behöver föraren inte ställa in tiden för hand. Jag tror även att om man parkerar bilen, kommer tillbaka efter en timme och stoppar in lite kassar i bilen, och går iväg igen så ställer klockan på skärmen om sig. Jag förstår att det är tilltalande för folk att slippa snurra på skivan varje gång man parkerar. Om man glömmer att ställa in skivan någon gång i månaden och får böter, så kan man snart motivera kostnaden för den elektroniska p-skivan. Trots att den är ganska dyr. Det är synd att folk får böter bara för att dom är lite stressade och glömmer att snurra på skivan, det är ju inte därför vi parkeringsvakter finns till.

Jag gick ett kvällspass i Rigby för några veckor sedan. Det finns en mataffär med en stor parkering där man får parkera gratis med p-skiva när affären är öppen. När affären är stängd så är det gratis parkering utan p-skiva. Detta är säkert till stor glädje för dom som bor i höghusen strax intill. Jag patrullerade där någon timme före affären stängde en vanlig tisdagskväll. Plötsligt såg jag en värstingbil i halvmiljonklassen. Man hajar alltid till när man ser en sådan bil, det är oundvikligt. Och det känns bättre att böta en sådan bil än en rostig gammal kärra – då vet man att ägaren inte är en ensamstående trebarnsmamma som knappt kan betala hyran. Min chef, Sonja, pratar ofta om att vårt jobb inte handlar om att dra in maximalt med stålar. Vi ska se till att trafiken flyter på gator och parkeringsplatser. Vi ska förlåta hellre än fälla om det uppstår tvister eller osäkerheter.

Jag kikade noga på p-skivan, en elektronisk sådan, för att se hur länge bilen hade stått där – inte alls länge visade det sig. Inga böter här, alltså. Mina ögon löpte över den påkostade bilen. Jag fnös tyst för mig själv. Varför skulle någon äga en bil som man knappt kan köra en trasig dammsugare till tippen med? Fast äger man en sådan bil så är det kanske någon annan som tar hand om den trasiga dammsugaren. Eller så vet man inte ens om att dammsugaren är trasig, för att det är någon annan som dammsuger. Det finns ju fina bilar som är mycket mer praktiska, som inte kostar en halv miljon. Det är väl bättre? Sådana här lyxbilar ser man vanligtvis inte i Rigby. Vad var det för en person som ägde en sådan bil i dom här krokarna? Eller var han bara på besök? Hade dom kanske extrapris på gåsleverpastej i affären som ägde parkeringen? Skulle det kunna förklara varför snobbarna helt plötsligt dök upp i Rigby? En enstaka snobb i alla fall? Knappast.

Plikten kallade och jag gick vidare för att inspektera dom andra bilarna på parkeringen. Jag hade kommit cirka 50 meter bort från lyxbilen när jag hörde en bildörr öppnas och stängas, följt av ett motorvrål som jag uppfattade som provokativt. Mycket riktigt så var det lyxbilens ägare som hade återvänt till sin bil. Bilen körde direkt mot utfarten så jag såg aldrig föraren (eller några plastkassar fyllda med gåsleverpastej och hummer). Jag hade velat se om det var en börsmäklare eller en VD. Inte för att jag vet säkert hur sådana ser ut. Fast man anar ju. Jag började åter fundera på vad en sådan som han hade i Rigby att göra. Sen insåg jag att jag förmodligen aldrig skulle se bilen igen, så min möda var bortkastad.

Men där hade jag fel. Bilen dök upp många gånger på samma parkering i veckorna som följde. Den var alltid lagligt parkerad. Alltid på kvällar. Jag såg den inte på dagen. Jag jobbar aldrig natt så jag vet inte om bilen var parkerad där då eller inte. Men mina tankar snurrade runt mer och mer. Bodde han i Rigby eller var han på besök? Kanske hans äldsta barn precis hade flyttat hemifrån till sin första lägenhet. Så åkte han hit varje dag efter jobbet för att hjälpa till med målning och tapetsering. Det var en rimlig teori, men efter några veckor så släppte jag den. Så lång tid tar det inte att tapetsera om en 2:a med kök. Jag förstod till slut att börsmäklaren som ägde bilen hade ett vänsterprassel i en av lägenheterna precis intill parkeringen. En tjugo år yngre blondin med stora bröst och långa, välskötta naglar. Förmodligen inte hans sekreterare, för då skulle dom ta in på ett hotell i city och pippa där. Dom skulle inte åka till hennes lägenhet i förorterna. Förmodligen fanns det piskor och handklovar med i bilden också. Men var det hon som dominerade honom eller han som plågade henne? Lovade han henne guld och gröna skogar, trots att han tänkte dumpa henne så fort som hon började prata om att han skulle skilja sig från sin fru? Lovade han henne shoppinghelger i New York? Via London med Concorde? Förresten, flög fortfarande Concorde? Jag måste fråga min kompis Marianne, hon jobbar på resebyrå.

En dag såg jag bilen på samma parkering, lagligt parkerad som alltid. Strax intill stod en bil som var felparkerad. P-skivan i den bilen, av den gamla pappvarianten, visade på att parkeringstiden hade gått ut. Jag väntade några minuter. Sen tog jag fram apparaten som skriver ut boten och tog lite bilder med kameran. Jag matade in alla detaljer och skulle precis skriva ut boten på papper, men hejdade mig när jag såg genom bilfönstret att det låg oöppnade blöjförpackningar i baksätet. Det var förmodligen blöjor som precis hade inhandlats i mataffären. Och nu var mamman (eller pappan förstås) inne på apoteket, eller nåt, för att köpa rumpsalva. Eller nåt. Jag såg att det var blöjor både till ett nyfött barn och till ett lite äldre barn. Det kunde vara en ploj förstås, men vem åker omkring med blöjor i baksätet om man inte har små barn att ta hand om? Jag stoppade undan apparaten och bestämde mig för att ge småbarnsmamman ytterligare en halvtimmes frist. Sådan är jag. Jag fortsatte på min rond.

När jag kom tillbaka till parkeringen hade småbarnsmamman hämtat sin bil och åkt hem för att göra välling. Men lyxbilen stod kvar. Jag såg börsmäklaren framför mig. Jag såg framför mig hur han förförde sin älskare i hennes sovrum. Jag såg hur han hällde champagne i den yppiga blondinens underliv för att sedan sörpla i sig champagnen medan hon låg där på sängen och fnissade. I korsett. Med spets. Jag tittade på den elektroniska p-skivan. Jag hajade till och tittade på min egen klocka. Bilen hade bara stått där i 20 minuter. Hur var det möjligt? Den hade ju stått där i minst en halvtimme, förmodligen mycket mer. Hade börsmäklaren nyss rusat ut ur älskarens lägenhet, i hennes morgonrock, för att öppna och stänga bildörren, och på så sätt ställt om den datorstyrda klockan, för att sedan rusa upp i lägenheten igen och sörpla champagne ur hennes snippa? Knappast! Det här var konstigt. Jättekonstigt.

Efter många år som skötsam parkeringsvakt beslöt jag mig för att göra en helomvändning. Detta hade förvandlats till en något personligt. En vendetta. Nja. Men skumt var det. Jag skulle ställa mig i ett mörkt hörn av parkeringsplatsen och invänta att börsmäklaren kom ut. Om han inte kom ut på några timmar så skulle det bli en fröjd att skriva ut böterna. Jag gick och ställde mig i ett mörkt hörn med utsikt över lyxbilen och väntade. Jag blev snart kall av att stå stilla. Jobbigt. Sen slog det mig att jag faktiskt kunde gå några varv runt parkeringen. Det var inte särskilt troligt att börsmäklaren skulle spana ut genom köksfönstret i slampans våning för att se var parkeringsvakterna höll hus. Jag började spatsera. Sen slog det mig att sådana där skärmar ibland går sönder så att dom fyrkantiga siffrorna blir konstiga. Ibland blir en ”8”:a till en ”0”:a. En ”6”:a kan bli en ”5”:a. En ”7”:a kan bli en ”1”:a. Är det något sådant som spökar? Jag spanade efter börsmäklaren, trots att jag inte visste hur han såg ut. Det verkade lugnt. Jag gick tillbaka till bilen och kollade på p-skivan. Nu visade den att bilen hade stått där i 15 minuter! Men ingen hade varit i närheten av bilen, förutom jag. Hur kunde den visa att bilen hade stått där en kortare tid än när jag var där sist??? Jag läste av tiden på skärmen igen och provade att, i mitt huvud, byta ut lite nollor mot åttor, ettor mot sjuor, men det blev bara rappakalja. Glöm den teorin. Hursomhelst, skärmen visade en annan tid än när jag kollade sist, trots att ingen hade varit där. Så länge ingen rör bilen så ska ju skärmen visa en och samma tid – tiden ska inte ändras. Kokande av ilska återvände jag till min ursprungliga plan och gick några varv runt parkeringen. Jag var helt fokuserad på lyxbilen. Ingen kunde komma nära bilen utan att jag såg det. Efter någon halvtimmes väntan gick jag fram till bilen igen. Nu visade den att bilen hade stått där i 25 minuter. Klockangivelsen hade ökat med 10 minuter, när det faktiskt hade gått 30 minuter. Fast bilen hade ju stått där i många timmar egentligen. Det var jag rätt säker på. Den senaste timmen hade jag haft örnkoll på bilen. Jag förstod nu att den elektroniska p-skivan var programmerad att alltid visa att bilen hade stått på samma ställe i, sisådär, 10 – 20 minuter, aldrig mer än en halvtimme. Även om bilen hade stått där i flera timmar så visade p-skivan att bilen var nyanländ. Fungerade alla elektroniska p-skivor på detta vis? Det var ju bedrägeri på hög nivå!

Som parkeringsvakt med uniform och namnbricka så saknar man en viss anonymitet. Men mörkret hade fallit nu och jag kände mig rätt så trygg när jag plockade upp en ganska vass sten i en rabatt och började föra stenen hårt och bestämt längs med bilens sida. Efter jag gått ett varv, hela tiden spanande efter obehagliga vittnen, passade jag på att skrapa en hel del på motorhuven och taket också. Jag vet inte om man kan lämna fingeravtryck på stenar men jag hade haft vantar på mig så jag var inte orolig för att lämna spår. Jag lämnade stenen lite trofé- aktigt på motorhuven. Sen gick jag hem. Den där börsmäklaren skulle göra klokt i att återvända till sin fru och hålla sig på mattan i fortsättningen. Det skulle jag se till. Jag var på krigsstigen.

Nästa dag gick jag till kontoret för att prata med min chef, Sonja. Jag tänkte fråga om hon kände till att det finns elektroniska p-skivor som är programmerade att visa att bilen som den sitter i alltid är nyparkerad. Hon var inte där. En kollega berättade att Sonjas mamma i Rigby hade brottats med en elak cancer i några månader, men valt att dö hemma. Sonja hade varit hos sin mamma nästan varje kväll i flera veckor. Mamman hade dött under natten och när en förkrossad Sonja gick ner till sin bil på morgonen hade någon slyngel repat hennes fina bil rejält. Det var skador som skulle kosta flera månadslöner att reparera. Sa kollegan.
Jag visste inte att Sonjas mamma var döende och bodde i Rigby. Däremot så visste jag att Sonjas man ägde en bilverkstad och köpte och sålde begagnade kärror på löpande band. Det kan förklara hur Sonja hade lagt vantarna på en sådan fin bil. Det kom jag på sen.

Jag blev faktiskt kontaktad av polisen strax därefter. Men det var inte för att jag var misstänkt för skadegörelse, utan för att polisen visste att jag tjänstgjorde i Rigby den kvällen som Sonjas bil repades och dom trodde att jag kanske hade sett något. Jag var iskall. Jag sa inte att det var jag som hade förstört Sonjas bil. Men, jag tipsade om en surpuppa till kvinna som bor i Rigby som var rejält missnöjd med en dyr bilreparation som Sonjas man hade utfört. Jag sa inte att det var hon som var boven, jag sa bara att hon var den hämndlystna typen.
Jag har pluggat på lite om den ursprungliga p-skivan i papp. Han som konstruerade den var mån om att den skulle vara så enkel i sin design att det inte skulle gå att mixtra med den, utan att parkeringsvakterna märkte något. Han var långt före sin tid.

Jag kan inte riktigt förklara hur jag kunde få en kvinna som hälsar på sin sjuka mamma till att bli en manlig, vänsterprasslande börsmäklare. Pinsamt. Men den elektroniska p-skivan var riggad. Det är jag helt säker på.

November 2015

P-skivan
3 votes, 3.67 avg. rating (72% score)

, ,

Meny