En son som är vuxen sitter på en stol bredvid en säng på sjukhuset. I rummet är allt tyst. Maskinerna har slutat pipa. Ingen personal kommer längre för att kontrollera status på patienten. Inga torra mekaniska andetag hörs. Sonen som är vuxen tittar på sina händer. Gråter stilla. För det är väl det man ska göra när ens pappa nyss har försvunnit ur ens liv. Sonen som är vuxen känner egentligen ingen större sorg över läget som råder. Han kände alltid en distans till sin pappa och höll honom på tillräckligt avstånd för att inte låta sig bli sårad när pappan kritiserade val som sonen gjorde. Han ser nu på sin pappa som ligger i sängen. Det ser ut som att han sover.
Sonen som är vuxen tittar på sina händer igen och tänker om han kunnat göra något annorlunda. Om han skulle varit mer noggrann och lyssnat mer på sin pappa, hade han varit närmare honom då? Om han inte hade snattat och åkt fast för polisen. Om han inte hade skrikit åt sin mamma och pappa att han hatar dem. Hade pappan då tyckt att han dög och var en bra son? Sonen som är vuxen har en liten mörkröd ask allra längst inne i sitt bröst där längtan efter en kravlös tillit och stolthet från sin pappa finns. För att den önskan ska få komma ut krävs det att sonen tar fram asken, öppnar den och visar den för sin pappa. Det är för sent nu. Asken kommer alltid att finnas kvar i den vuxna sonens bröst. Han valde för länge sedan att han aldrig skulle visa den för pappan för han skulle aldrig förstå i alla fall. Det hade sonen som är vuxen bestämt redan när han var ett barn. Sonen som är vuxen reser sig från stolen och ser på sin pappa. Han säger tyst inom sig att han älskar sin pappa för den han var, för det är väl så man gör tänker sonen.
När han kommer ut i korridoren slås han av att allt ser ut att pågå som att inget särskilt hade hänt. Allas liv går vidare, inklusive hans eget. En ung kvinna i sjukhusets arbetskläder kommer fram till honom med en plastpåse i handen och säger att det är pappans saker som sonen får ta hem. Sonen som är vuxen tar emot påsen, tackar och lyckas uppbåda ett litet leende innan han börjar att gå mot utgången. När han kommer hem lägger han den skrynkliga plastpåsen på köksbordet framför sig och tittar vad som finns däri. Pappans plånbok. Nött i hörnen och formad av dess innehåll. Bankkort. Körkort. Tankkort. Visitkort från en jurist. Två kvitton. I påsen finns också ett kuvert. Sonen som är vuxen tar ut kuvertet och tittar på det. Det står inget på det och det är igenklistrat. Det känns som att det inte är tomt. Sonen som är vuxen tittar sig runt omkring som om han inte vore vuxen och att det plötsligt skulle finnas någon mer i hans kök som det skulle känna sig tryggt att dela upplevelsen med. Någon som skulle ge honom en blick som sa att det inte alls var något konstigt med ett omarkerat brev i tillhörigheterna som pappan haft på sig strax innan han dog. Han sprättar upp kuvertet med lillfingret och tar upp ett handskrivet brev som vikts flera gånger för att få plats i kuvertet. Sonen som är vuxen ser sig om igen innan han börjar läsa.
Till min son
Jag är så stolt över dig! Du är så mycket klokare än mig. Och för det är jag evigt tacksam. Det var inte självklart att du skulle bli den unika person du nu har växt upp till.
Det är inte förrän på äldre dar jag insett hur jag behandlat dig. Jag har aldrig menat illa, jag har alltid älskat dig och velat ditt allra bästa men jag har själv inte haft förmågan att se vad du egentligen behövde från mig. Att jag på det allra mest öppna sätt visat att du var perfekt för mig även om du inte tyckte som jag eller alltid gjorde saker på mitt sätt. För du är perfekt alldeles som du är, jag vill att du ska veta det.
Jag har insett att du håller ett avstånd till mig för att jag tillrättavisar dig och jag förstår att det är på grund av mig som du gör så. Det har varit mitt fel att du inte känt att du alltid duger, att prestation är sättet att duga. Jag vet nu att det inte är sant. Gammal har jag blivit men en viss insikt har också kommit till mig.
Jag är så stolt för alla gånger du inte lyssnat på mig och gått din egen väg. När du själv listat ut vad du vill och vad du tror är bäst för dig och följt det. Jag önskar att jag kunnat berätta för dig att jag var stolt över dig där och då alla gånger du gjorde så istället för att jag som då var helt säker på att mitt sätt var det bästa även för dig. Jag önskar att jag istället för att fråga om du verkligen tänkt igenom beslutet med att skaffa hund sagt grattis och vad modigt gjort. För det tyckte jag att det var, jag skulle aldrig våga skaffa hund. Jag önskar att jag skulle sagt -Vad bra att du kom på det! Istället för att påpeka vad du är glömsk när det var något du missat. Jag ångrar att jag inte tog dig i famnen när du gjort något du inte fick och säga att jag älskar dig ändå.
Jag vet att du är en bättre pappa än vad jag någonsin var och skänker mig lugn. Även om jag inte var den pappa som du förtjänar som vet jag att du är det åt dina barn. För du är mycket klokare än vad jag någonsin kommer att bli.
/Pappa
Sonen som är vuxen lade ifrån sig brevet på köksbordet framför sig. Han stirrade på brevet och tårarna rann nu nerför hans kinder. Han slöt ögonen och tog fram den lilla mörkröda asken. Han öppnade sakta locket och gav innehållet till sin far. Jag hoppas att jag en dag blir lika klok som du pappa, tänkte han för sig själv och tog upp sin telefon. När hans dotter glatt svarade sa sonen som är vuxen att han bara ville berätta att han är stolt över sin dotter och att han älskar henne vem hon är kommer att bli.
Författare: Patrik Isaksson