The Trump Game – Trump Go

Post 24 of 165

Den här historien utspelade sig en värld inte långt från oss och i en framtid som nästan kunnat vara vår egen. Två saker hände nästan samtidigt. Det var presidentval i det Stora Landet med en kampanj som inte liknade något som man tidigare sett. Och det stora underhållningsbolaget hade ett släppt en app som helt förändrat spelvärlden. Kort kan man säga att kandidaten som kampanjade så kunnat vara Donald Trump och spelet som slog världen med häpnad kunnat vara Pokémon Go. Om saker varit lite annorlunda. Om det som hände hade hänt.

I den här historien hette Donalds kampanjledare Joseph Goe. Han gillade namnet, som faktiskt inte var taget. Oftast uttalade han sitt efternamn som Go istället för med det mer tyskklingande ö-ljudet. Förnamnet hade alla kortat ner till Joe redan när han var barn. Joe Go var ett säljande och catchy namn och Joseph misstänkte att han hade det att tacka för en del av sin karriär. Också hans nuvarande chef gillade det. Speciellt gillade han att ropa det. –Joe Go! var lika roligt varje gång och fick alltid alla runt Donald att skratta eftersom det skreks med sådan entusiasm.

Kampanjen drevs för att bli nästa president efter den som redan suttit åtta år. Joseph hade egentligen inget mot den gamla presidenten Som för övrigt var så där 20 år yngre än hans egen kandidat. Presidentskapet hade tuffat på ganska bra. Några reformer här, några småkrig där och en ekonomi som på det hela taget gick bra. Men eftersom det var hans jobb att tycka illa om presidenten gjorde Joseph det.
Men en sak kunde han inte låta bli att beundra presidenten för. Eller det var snarare en sak som kopplade till presidentens kampanj för sådär åtta år sedan. Presidenten och hans stab hade helt ändrat sättet att kommunicera med människor när de omfamnat och tagit hjälp av sociala medier.

Joseph ville göra något liknade. Något som helt förändrade det politiska spelet för all framtid. Och nu hade en möjlighet dykt upp. Spelet Pokémon Go var på allas läppar, och Joseph viste precis hur han skulle utnyttja det. Han hade tagit alla kontakter, kollat alla tekniska begränsningar, gjort en budget. Ja, han hade planerat allt in i minsta detalj och låtit göra en demo. Nu satt han bara och väntade.

”-Joe Go!”, hördes det från chefens audienssal, följt av några spridda skrattsalvor. Joseph tog sin mapp och sin laptop, reste sig och gick över till rummet där presidentkandidaten satt med sina närmaste män runt omkring sig. ”-Vad har du för oss Joe.” frågade Donald på det sätt han nästan alltid gjorde, lätt spefullt men med en skärpa och ett allvar någonstans i blicken.
Joseph hade alltid något för sin chef. Ibland goda nyheter, ibland dåliga och ibland, som idag, ett förslag som rörde kampanjen. ”-Idag har jag något speciellt” svarade Joseph och han såg att Donald Trumps blick skärptes ytterligare lite. Kampanjen hade gått bra men de visste alla att något extra måste till för att de skulle ha en reell chans att verkligen vinna.

Joseph började förklara. ”-Vi ska göra en variant på Pokémon Go, en cross over mellan spelet och sociala medier. Vi ska ge chefen möjlighet att kommunicera med alla och finnas överallt. Vi ska göra ett Trump Go.”
Här gjorde Joseph en paus, log och tittade sig runt i rummet som om han förväntade sig feed-back. I själva verket visste han att de inte skulle ha förstått något av storheten i hans idé ännu. Donald Trump hade i själva verket bytt blicken bakom det sarkastiska leendet till en mer kalkylerande och Joseph misstänkte starkt att han på allvar övervägde om kampanjgeneralen tappat det och att det var dags att sparka den gode Joe Go.

Joseph kände sig emellertid helt säker på sitt upplägg och fortsatte. ”-Vi ska dra största nytta av chefens förmåga att uttala sig, brist på politisk korrekthet skicklighet i att tilltala olika grupper. Med de senare menade han Donald Trumps totala inkonsekvens när det gällde fakta och ståndpunkter. Ibland var Kina bra, ibland huvudfienden, ibland var invandring bra, ibland det största hotet, och så vidare. Joseph såg att de flesta åhörare fortfarande inte hade en aning om vad han menade och att de började titta på varandra för att söka stöd i vilken uppfattning de borde ha kring det deras kampanjgeneral nu stod och vräkte ur sig. Chefens blick hade dock åter ändrat nyans och Joseph såg att han återigen hade hans intresse.

”-Låt mig visa.” fortsatte Joseph och kopplade upp sig mot den stora skärmen mitt i rummet. Han tryckte fram den första bilden. En karta över det stora landet, kom upp på skärmen. Kartbilden var helt täckt av små symboler och Joseph zoomade snabbt in mot den södra delen av ostkusten. När skalan kommit in på en nivå som uppenbarligen var en stadsdel hade de små symbolerna glidit isär och ett hundratal av dem syntes över gator och parker på kartan. ”Vi ska lansera en app liknade den den som driver Poékemon Go. Istället för att leta små monster ska vi låta människor leta upp varianter av den som ska bli det Stora Landets nästa president. Vi ska ha 60 varianter av chefen där ute. 20 ska innehålla våra huvudbudskap, 20 ska vara rejält provocerande och 20 ska vara väldigt ovanliga och svåra att hitta. Vi hämtar positioner på samma sätt som Nintendo gör och placerar på så vis ut 1000 miljoner kopior av chefen över hela landet. I medel blir det en per hektar.”

Joseph visste att han fortfarande inte hade dem med sig. För de flesta lät nog siffran 1000 miljoner bra och alla viste att Pokémon Go var en stor succé. Men få om ens någon hade nog själva testat spelet och han visste att nästa steg skulle vara avgörande. ”Låt mig göra en liten demonstration” Sa Joseph och höll fram en mobiltelefon mot chefen. ”-Kom nu ihåg att det här bara är en demo som jag lät smälla ihop i går kväll.” På skärmen syntes ett kamerafönster som visade rummet och högst upp något som mest liknade en liten radarbild. I radarbildens nedre kant syntes en liten blinkande punkt. ”-Ok chefen, du har en strax bakom dig, vänd dig om.” Trump vred på huvudet och tittade sig över axeln. ”-Nej på skärmen, såhär.” Joseph höll försiktigt i den arm som presidentkandidaten höll telefonen i. Lyfte den lite och vred honom sedan försiktigt åt vänster. Plötsligt kom ett fnittrande, frustande ljud. Joseph hade aldrig hört något liknade från Trump förut. På skärmen, till synes stående bland Donalds närmaste män stod en kopia av honom själv. Lite pixlad kanske men trots det en fullt igenkännbar kopia i den ljusblå kavaj som var hans hemliga favorit. När kameran fångat upp avbilden log den och sa med ett leende och en omisskännlig Trump-röst: ”- Det är kallt och snöar i New York, vi behöver mer global uppvärmning!” 
Joseph hade funderat mycket när han valde citatet till demon. Samtidigt som det kanske inte var Donald Trumps smartaste uttalande visste han att kandidaten älskade det för dess genomslag och för hur provocerande det hade varit.

Det räckte med en kort bild på presidentkandidatens ansikte för att förstå att han hade förstått och Joseph kunde redan se hur Trumps hjärna redan arbetade med att utveckla det fördelar konceptet skulle ge honom. Också de som stod runt om log nu. Vissa av dem för att det förstått storheten i idén, andra för att inte verka dummare än någon av sina kollegor.
”-Knäpp en bild.” sa Joseph. Och han såg hur Donald Trump tog den första skärmbilden av sin leende avatar. Han misstänkte att det skulle bli många fler.

Och Josephs idé blev en succé. Nu var han för alltid etablerad som en av de riktigt stora kampanjgeneralerna. Trots att det fortfarande återstod en vecka till valet hyllades han redan som en segrare. Som en kungamakare. Jobberbjudanden och erbjudanden att föreläsa stod som spön i backen och han hade berättat om idén bakom Trump Go i det mest sedda pratshowprogrammet och föreläst för studenter och press på två av de mest förnäma universiteten. Och fortfarande förstod folk inte hela vidden av konceptet.

Appen hade nu laddats ner 120 miljoner gånger. I princip varje hushåll hade testat den, åtminstone kände alla i landet någon som hade spellet. Barnen och de unga hade tagit ledningen och drog med sig sina vänner, sina föräldrar och sina äldre släktingar. De första 60 avatarerna hade snabbt blivit fler och en hel community av spelare som samlade och jagade de mest unika trumpfigurerna hade växt fram. Kampanjledningen hade noterat att de mest utmanade och provocerande avatarerna var de mest eftertraktade. De genialiska var att det fungerade utmärkt att dessa också var de som var mest ovanliga och svårast att hitta. Så fort någon siktat en ovanlig Trump blev det en mindre folkvandring dit. Till exempel hade man placerat en Trump i spedobadbyxor på berget Mt. Michel i den östra berskedjan. Citatet var det intetsägande ”Vi måste slåss mot global warming tillsammans”. Trots det så hade folk formligen vallfärdat upp på toppen för att fånga en bild av presidentkandidaten.

Media hade självklart hängt på. Ett av de stora tv-bolagen hade till exempel finansierat en expedition upp på Mt. Denali där de på över 6000 meters höjd möttes av en trumpfigur i parkas som gav dem tummen upp och sa ”-Välkommen till Mt. McKinley”. Ju mer extrema figurerna var ju mer press hade de fått. Trump i en bastu i Minnesota sägandes ”We are not Finish, Låt oss göra landet stort igen.” hade slagit alla rekord hittills.

Man hade också insett att man kunde styra uttalandena utifrån dem som spelade spelet. Genom att inloggningen kopplats samman med FaceBook fick man inte bara spridning man kunde också göra en analys av åsikter och preferenser. De som uppskattade Trumps rättframhet fick ofta se de riktigt saftiga citaten medan till exempel en mittenväljare oftare fick mer resonerande och avvägda kommentarer när de träffade på en av trumpfigurerna. En av de yngre kampanjmedarbetarna hade också kommit upp med den briljanta iden att koppla trumpar som stod på berömda platser till Wikipedia. Även om greppet på intet sätt var nytt så fick det presidentkandidaten att verka intelligent och att sprida allmänbildning. Något av det roligare man gjorde, var att placera Donald Trump på platser där han definitivt inte borde finnas. Till exempel gick det att hitta honom under bordet i det konkurrerande partiets innersta möteslokal och i det ovala rum där den sittande presidenten fortfarande hade sin plats. Eftersom de felplacerade avatarerna blev så exklusiva så fungerade de utmärkt trots att det var väldigt få som själva kunde fånga dem. Både från det vita huset och från partihögkvarteret hade skärmbilder sluppit ut. Något som rimligtvis borde betyda att inte ens de värsta politiska motståndarna kunde motstå spelet.
På några platser hade man fått dra sig tillbaka. Det hade inte varit helt lyckat att placera Trump i olika religiösa byggnader. Samfunden hade protesterat, men viktigare var att det spred en lite förvirrad bild av kandidatens egentliga religiösa tillhörighet. Placeringar i kvinnors omklädningsrum hade också väckt för mycket negativ debatt. Dels för att han redan var sårbar på det området men också för att bilder med honom stirrande på nakna bröst väckte lite anstöt och hotade leda till stämningar. Det verkade som folk hade lite problem med att skilja den virtuella världen från den verkliga ibland.

Trump Go hade från början varit en angelägenhet helt inom det egna landet. Visst hade det kopierats mer eller mindre lyckosamt i andra länder. Den sittande presidenten i Ryssland hade varit mest framgångsrik trots att ingen valkampanj drevs där för tillfället. Andra hade fallit pladask. Intresset för spelet med Frankrikes president hade varit i princip noll. Bara elva hundra nedladdningar hade gjorts och spelarna hade snart tröttnat på att samla på olika poser av presidenten med den franska flaggan i handen.

I Vitryssland hade spelt gjorts obligatoriskt och en Lukasjenko hade placerats i varje hem där han gav råd om hur livet skulle levas och om hur unga människor kunde bidra till samhället.
Emellertid hade man så småningom insett att spelet hade stor potential också utomlands. Det hade börjat med att man placerat några figurer ute på platser som många landsmän besökte. Genom att avatarerna var unika, klädda i landets traditionella kläder och önskade spelaren en trevlig semester och sedan välkomna hem blev de snabbt väldigt populära. Under en tid fanns det till exempel fler semesterbilder med Donald än med David från Florence och bilden på en lutande Trump framför tornet i Pizza hade blivit så populär att nedladdningen av spelet steg och blev den mest populära appen också i Italien.

De närmaste kampanjbearbetarna hade hållit rådslag och kommit fram till att man skulle avdela en grupp som satsade globalt. En av anledningarna var att om det var något område Donald Trump sågs som svag inom var det just diplomatin och utrikespolitiken. Genom att, förutom de klassiska trumpfigurerna, också placera ut figurer som berättade om USA goda relationer till landet skapade man massor av goodwill. Denna rapporterades sedan tillbaka via landets media och Donald Trumps rating som kunnig och kompetent inom utrikespolitik sköt blixtsnabbt i höjden. Genom att spelet utanför USA hade släps som betalversion kunde trumpkanpanjen visa upp hur man istället för att ta pengar från storföretagen (vilket man ändå gjorde) finansierades genom att ta pengar från utlandet.

Trumpfigurerna utomlands utvecklades också till att berätta anekdoter om kopplingar mellan länderna. De visade på lokalkunskap och allmänt en presidentkandidat som var kunnig och intresserad. Snart samlade spelare över hela värden på Trump. Kandidaten var mer känd och mer fotograferad än någon sittande president, redan innan han ens vunnit valet.

Det sista utvecklingssteget var liksom analyserna av användardata helt hemligt. Bara några veckor innan valet hade Joseph kallat till ett möte med kandidaten. Med sig hade han också några allvarliga män som jobbade för, men inte representerade säkerhetstjänsten. Åtminstone inte i någon officiell form. Joseph inledde och det var lätt att se att han var exalterad. ”-Vi ska göra en ny version av programmet som inte ska kunna spåras till kampanjen. I den här ska man kunna spränga och skjuta dig.” Donald Trump log sitt bredaste leende, det Joseph viste att han använde för att dölja sina känslor när han var riktigt osäker. ”-Jo Go?” kom det tveksamt.
”-Så här är det” inledde Joseph. ”-De här killarna har kommit på en idé, en plan. Och jag måste säga att den är lysande.” Han satte sig ner vid bordet och Trump gjorde tveksamt det samma. ”Du vet att vi ser en del, låt oss säga, annorlunda användande av appen. Till exempel där din bild fotas så att det ser ut som du är i en sexuell situation eller där någon skjuter eller hugger ner dig?” Trump nickade och såg nu öppet irriterad ut och sa ”-Ja, och Jo Go, du vet att jag hatar det, eller hur?” ”-Jag vet det.” svarade Joseph. ”Men du vet också att vi lagrar bilderna, rösterna, positionen, och idioterna till användare?” Trump nickade, det viste han, och han ingen tanke på att inte hämnas så snart valet var över. ”-Så nu ska vi verkligen använda det här. Det ska bli vårt hemliga vapen mot terrorism. Ditt hemliga vapen.” Om vi släpper en version där man kan spränga dina avatarer i småbitar på telefonskärmen får vi också en perfekt karta över var våra fiender finns. Vi får positioner, bilder på förövare, byggnader där de bor, familjemedlemmar, telefonnummer, sociala mediekonton. Vi får allt.”
Joseph såg på sin chef att han kanske inte förstått konceptet ännu, men att han begripit att det var något bra. ”-Du kommer att gå till historien som den president som utraderade den globala terrorismen.”
Trump funderade. ”-Kan inte det här skada kampanjen då?” Joseph och männen från säkerhetstjänsten log. ”-Nej då, naturligtvis ska det inte gå att använda appen här hemma. Om någon försöker får vi dessutom en varning och kan sätta dit den killen.”
”Det här är idiotsäkert. Den som hatar dig, hatar vårt land och är följaktligen en risk.” Donald Trump log brett.

Och dagen för valet kom och Donald Trump blev president. Joseph fick alla erkännanden han någonsin kunnat drömma om. Han blev kommunikationsminister och presidentens högra hand. Han agerade som konsult för alla stora företag och det fanns inte ett viktigt event som på något sätt handlade om strategi och kommunikation dit han inte blev inbjuden. Och Joseph Goe hade makt. Han hade tillgång till den största databasen med oliktänkande som världen någon sin skådat. Bilder, ljudinspelningar, positioner, anväbdardata, ja allt.

Varianten på spelet där presidenten kunde sprängas, skjutas och skäras i stycken hade mycket riktigt blivit en kommunikativ succé när den offentliggjorts. Man hade samlat på sig information om terrorister i alla kända riskländer. Enskilda aktörer som slagits ut med drönare eller riktade insatser men också hela byar med terrorister där i princip alla tagit del av spelet och skändat det Stora Landets president. Här hade man tagit till mer pragmatiska, om än drastiska, metoder och helt sonika tagit ut hela byn eller stadsdelen. Bevisen fanns ju där svart på vitt. Det hade säkert gått att argumentera offentligt för de här åtgärderna även om man just i det dessa fall valt att behålla sekretessen.

Annat var det med skyddet av det egna landet. Det fungerade verkligen i den rådande medialogiken. Om någon användare som sprängt presidenten i spelet kom till en gränsstation eller flygplats greps han eller hon helt sonika och sattes i läger. Efter en tid blev det så många att man var tvungen att öppna tre nya omskolningsläger, alla i den arktiska nordvästra delstaten. Åtgärden hyllades av TV och tidningar och i sociala medier. Inte bara minskades risken för terrordåd, det skapades arbetstillfällen uppe i norr och omskolade virtuella terrorister kunde hyras ut till frukt- och grönsaksindustrin i söder. På så vis blev kostnaden för lägren minimal samtidig som antalet oönskade immigranter från söder kunde hållas på ett minimum.

En lite oväntad effekt av avarten av Trump Go, som för övrigt kommit att kallas Trump go to hell, var att det inte bara var i klassiska terrorist- och fiendeländer som det blivit populärt att ta livet av presidenten. Att medborgarna i kommunistländer och gamla öst tyckte det var roligt var kanske inte så förvånade. Men också i länder som var allierade och där man hade starka samarbeten spelades det vilt. I det normalt så fredliga Kanada och Skandinavien hade det visat sig finnas massor av terrorister. Och det var inte bara invandrare från Afrika och Mellanöstern utan alla typer av människor. Frankrike var det enskilt värsta landet i väst. I nordväst vid kusten fanns det till exempel en liten by som väl hade kvalificerat sig för utplåning om en legat i Afghanistan eller någon annan krigszon. Trump hade först tyckt att man skulle agera men på Josephs inrådan hade man istället lämnat över materialet till ländernas egna säkerhetstjänster och sett till att de enskilda spelarna viste om att de var registrerade, inte var välkomna till USA och inte kunde räkna med att få en högre utbildning eller anställning utan att den Amerikanska säkerhetstjänsten skulle meddela universitetet eller arbetsgivaren. Som en säkerhetsåtgärd.

Inrikespolitiskt hade informationen som kom från det vanliga spelet visat sig vara ändå bättre. Joseph hade låtit ta fram en multivariat analysmodell som byggde bland annat på bildigenkänning. Med den kunde han med 98% säkerhet sortera ut de som varit negativa till presidenten under kampanjen. På så vis kunde pragmatiska, säkerhetstänkande, positiva människor ges företräde till offentliga arbeten och de negativa sorteras ut. Polisen och försvaret hade redan blivit mycket bättre på det sättet. Modellen gav också en indikation om vilka av spelarna som skulle kunna köpas över till den rätta sidan med förmåner eller goda argument och vilka som var så hårdnackade i sitt motstånd att de måste bekämpas. Naturligtvis vidtog man inga offentliga åtgärder. Det kunde räcka med att tipsa en arbetsgivare eller hjälpa polisen lite på traven med information. Eftersom brottslingar inte hade rätt att rösta så påverkade det senare också opinionen på ett mycket direkt sätt. Ibland hade det också räckt med att säkerhetstjänsten suttit ner med en person som ogillat Trump i spelet, visat den information man hade om denne eller en anhörig och därefter helt enkelt att föreslagit att man skulle vara en god patriot. Det senare betydde att man skulle hålla på Donnald Trump i fortsättningen. Hade avfällingen pengar eller en position kunde det hela göras så enkelt och konkret som att stödja framtida kampanjer finansiellt.
Trumplägret hade nu all makt och skulle ha så under en lång tid framöver.

Någon gång i en nära framtid, i en värd inte långt från vår egen, kanske Joseph Goe sitter i sitt kontor i en sekelskiftesbyggnad med utsikt över alla monumenten i huvudstaden. En byggnad som han tagit över och gjort till sitt hem. Han har allt. Erkännande, obegränsat med resurser och absolut makt. Han är säkert en god make och en fantastisk far. Han kommer att bli den förste i en dynasti som ska komma att sträcka sig långt efter Donald Trumps presidentperioder. Om vi kunde kika in i den värden skulle vi kanske se hur Joseph tar upp sin mobiltelefon och vrider den runt i rummet till dess han får in sin alldeles egna och unika trumpavatar. Hur den ler, glatt ropar ”-Jo Go!” och ger honom tummen upp.

Författare: Lars Sandberg 160728

The Trump Game – Trump Go
1 vote, 1.00 avg. rating (45% score)

,

Meny