Vi behöver alla en saga när vi vill ha sömn som det får oss att lämna mobiltelefonen åt sidan, koppla av i vår säng och falla i sömn. Det vackraste är att vi inte vet slutet på sagan eftersom vi somnade innan den slutade.
Vid Coronas tid försöker farmor eller mormor kommunicera med barn och barnbarn m en för att äldre är isolerade så å kommunicerar de med sina barn och barnbarn via Internet.
I en avlägsen by i tid och rum bodde en mormor. Hon var mormor till alla bybor. Mormor kände att hennes barn längtade efter henne men de kunde inte se henne på grund av karantänen. De försökte sova och kunde inte så hon berättade dem den här saga via internet:
För länge sedan fanns det en by som heter Al-Ghadeer Village. Idag kallas det Al-kenz by.
Al-Ghadeer byn fick sitt namn från natur och det namn betyder en by som innebär den många naturliga vattenkällor. Det sägs att det fanns en by som det beskrivs som skönhet. Sina folk var lyckliga. I byn fanns bara två familjer. En av dem familjerna var Issa Abu Ghazaleh familj och den andra var Bakr Al-Husseini familj. De två familjerna hade femtio barn och barnbarn.
Inte många människor visste om den här byn. Invånarna hade inte tid att njuta av skönhet men de kallade det för vår vackra by. De var inte medveten om livets skönhet, eftersom de inte hade funnits i tid och rum även om det var en vacker plats att bo. De flesta människor där hade inte fritid eftersom de arbetade och älskade att arbeta. Vid tidpunkten för veteskörden hör du de glada böndernas sånger. Skörden ansträngde dem men de vänjer sig om livet eftersom de bara tillhörde två familjer, och stor far i familjen var ledaren.
Befolkningen samarbetade med varandra i många frågor, bytte ut maträtter, gifte sig bland medlemmarna i byn till exempel. De hade vanliga vanor och till och med ett speciellt skämt som bara byborna själva förstår.
Naturens skönhet återspeglades i befolkningen. Lyckan var inte något påtagligt men det återspeglades i deras ansikten och deras barns ansikten. Ibland passerade ögonblick av lycka utan att person kunde inse deras värde eller njuta av det och detta som hänt i den lyckliga byn.
pandemin
Människorna i byn visste inte de externa nyheterna, de visste bara de lokala nyheterna från nationella television som inte sände nyheter om vad som händer utanför landet. Så byborna visste inte att det fanns en pandemi i världen. Även om de hörde nyheterna om pandemin kom de inte att bry sig om sig själva eftersom de tror att deras åldrar bestäms av Guds vilja.
En dag kom någon på sitt åsna med varor för kvinnornas dekorationer. Han hade guldpläterade armband, kammar, hårklämmor och mer saker. Främlingen talade om situationen i staden. Han berättade att han hade kommit för att samla in några pengar och återvända till sin familj som de behövde pengarna. Mannen berättade också att människor dog i staden.
Stadens äldre sade att Gud var arg på människor eftersom de hade förlorat sin mänsklighet, så han skickade dem till en katastrof, så att de kunde återvända till mänskligt tänkande igen.
Byborna blev förvånade över hans tal. De började be Gud att sjukdomen inte skulle nå dem. De bad mannen prata mer om hans stad. De älskade främlingen och köpte allt som han hade med sig. De bad honom att stanna bland dem men han sa att han är sjuk och kommer att återvända till sin familj. Nästa dag fann de honom död nära sitt åsna.
Efter den främlingas död
De sörjde över främlingen och ville leverera honom till hans familj men de visste inte adressen så de begravde de honom och placerade hans identitet i låda med glas på toppen av graven så att den inte påverkades av vädret. De skrev hans namn på och dagen av hans ankomst till byn och hans döds dag.
Efter främlingens död, hände en konstig sak. En eller två personer dog varje vecka i byn. Befolkningen blev bara tio personer efter två månader. Fem av dem var unga män, fyra barn och en gammal kvinna. Kvinnan brukade besöka gravarna varje dag, grät för byborna som hade dött, och återvände för att föda barnen och vårdade djuren.
Vid vägen genom byn skulle en man till sin stad. Han såg många djur men det fanns inga invånare. Han tog med sig en häst, en ko och gick men han beslutade att återvända igen.Varje dag skulle han komma och ta några av djuren.
Kvinnan blev gammal men hon vakade fortfarande över byn. Hon hade en hund som hon kunde förstå om hans röst. När hunden gläfste visste hon att någon attackerade byns egendom och visste också att någon stal djur men hon kunde inte kontrollera barnens beteende får att de måste fånga tjuven som stjäl djur. De kämpade alltid och slog varandra. Barnen blev våldsam även med kvinnan så stängde hon dörren, och öppnade den först när hon tog mat.
Varje dag bad kvinnan Gud att ändra barnens ställning. Deras by har blivit en ond by, enligt kvinnan.
Åren gick. Barnen blev vuxna, befolkningen ökade till femtio, men byn var fattig. De barnen hade blivit föräldrar men de hjälpte inte varandra.
Början på förändring
En dag passerade en gammal man med sjabbiga kläder. De trodde att han var en tiggare som kom för att be om pengar men han var i verkligheten folkläkare och han kunde läsa handflatan. När människorna visste att mannen läste handflatan, gick de till honom en efter en. De frågade honom en efter en om de kan hitta en skatt eftersom de ville ha bli rik. Faktum är att en man hade en expert på människans själ och läste den andra personens kroppsspråk. Mannen brukade också behandla människor med örter. Han ärvde sitt yrke från sin anfaderna och lärde sig inte det i skolor. När person frågade honom om han studerade medicin svarade han att han inte studerade medicin medan han inte utförde operationer Bara han behandlade människor med vad naturen hade producerat, och detta hade inga risker.
Han hade erfarenhet med den mänskliga själen på grund av hans många erfarenheter i livet,så hade han försökt att reformera människorna genom att ge dem instruktioner om att bli rika. Detta var hans hobby efter att han blev gammal. Han åkte till byarna och läser handflatan för människor och erbjöd sig att hjälpa till dem gratis behandling samt råd.
Varje gång kom någon till mannen och bad honom om rikedom men han skulle säga får varje person att han skulle få sin dröm men inte nu.
Mannen skrev ett recept för varje person i byn, vilket betyder att han skrev femtio recept, av vilka några var för kvinnor, andra för män och några för barn. Han vek varje recept flera gånger och gjorde de trianglar. Han lade varje recept i ett läder som han hade med sig. Det var en amulett. Han bad byborna samlas på torget för att dela ut amuletterna.
Byborna samlades på huvudtorget och väntade på mannens instruktioner. Han bad dem sitta på marken och lyssna på en melodi från sin flöjt innan han började prata. Han spelade musik och pratade om sitt liv. Det såg ut som att han sjöng;
När jag var som barn älskade jag vassfältet
Jag skulle bara dra ut små rör och blåste det ut.
När jag var ung älskade jag en tjej.
Tjejn bodde nära vassfält.
När tjejen passerade komponerade jag en melodi.
varje dag komponerade jag melodi
En dag passerade hon inte.
Hon dog
Jag väntade henne mellan vassen tills nu.
Vår stad hade en mystisk sjukdom
Min flickvän dog
Sedan den dagen hade jag sjungit för henne
men hon kom inte tillbaka
Jag bestämde mig för att rädda människor
Nu skulle jag vilja att du ska höra flöjten
Mannen satte sig ner och spelade sorgliga melodier
Jag skulle höra er mitt sorgliga hjärtas röst. Tårar flödade från hans ögon, liksom byborn. Sarogen berörde deras hjärtan.
När mannen slutade spela och glömde de varför de kom till torget. Alla torkade deras tårar med näsdukar.
Den gamle mannen stod och började spela dansmusik. Hans kropp vajade till musiken, så alla stod upp och dansa.
Efter att de hade tröttnat satt de igen på golvet för att höra vad mannen skulle säga. Mannen steg upp, och gav en amulett för varje person en efter en. Han sade att han tillönskade att inte öppna amuletter förrän ett år senare och lovade dem att han skulle igen.Han rekommenderade dem också att de skule hålla amuletter under sina kuddar eftersom det skulle rädda dem. Det fanns andra steg måste de följa för att de fick ett positivt resultat. De första stegen var att de måste träffas en gång på i månaden för att sjunga tillsammans. Den andre stigen var att vakna tidigt varje dag och går till fälten för att arbeta.Den tredje stigen var att lära barn läsa och skriva.
Byborna gick till sina hem men mannen gick med den gamla kvinnan , där han skulle stanna en natt och sedan lämna. Kvinnan förberedde för honom middag, medan han spelade flöjten, byborna hör det , så somnar de av lugn.
Mannen berättade att han kom att lämna i gryningen innan folk vaknar, men när han kommer tillbaka nästa år kommer han att göra byborna välja henne som president får att göra en konstitution för byn.
förändringen
Folken i byn agerade med mannens råd .De gick till åkrarna för att odla grönsaker, frukt och träd, som deras föräldrar gjorde tidigare.De älskade arbetet eftersom det saker som de planterade växte framför dem på marken. Varje person pratade om sina grödor med kärlek liksom om han pratade om sina barn. I slutet av varje månad firade de i torget. De kände livets glädje. Deras relationer började bli starkare. Mannen som han hade lära barnen fördela de honom en del av produktionen.
Den gamla kvinnan var glad över att livet förändrades. Ett år senare återvände gubben till byn. Han såg det gröna, djuren. Innan han uppnådde, började han spela sin flöjt. Han spelade melodier som om det kom från gryningen. Alla människor gick ut till låtarnas riktning. De visste att gubben var på väg till dem. De glömde amuletter som de hade lagt under sina kuddar eftersom de var nöjda med den gamla mannen tillbaka. På kvällen bad mannen dem att ta amuletterna under sina kuddar med de. Han bad läraren läsa varje amulett separat högt. Alla amuletter har en fras i sig: ” skattens plats är inuti dig. Om du söker efter det hittar du det”.
Det behöver bara fungera och tålamod. Alla sade till honom att han är ärlig. Nu hittade de skatten, och blev rik. Byn återvände tillbaka som de by var tidigare.
Alla firade med framgång. De dansade till morgonen medan den gamle mannen spelade musik.Sen tog mannen i den gamla kvinnans hand och dansade med henne medan människor hyllade och klappade av glädje och lycka.
Galor varade sju dagar och sju nätter.
Den andra dagen samlades folket i byn och gjorde en konstitution för sin by, sedan bytte de byns namn till:
till Al-Kanz by
Om du vill ha gå till byn glömmer inte att Al-Kens meningen är skatten eller rikedomen.
Författare: Nadia Khalouf