Författare: Caroline Nellerup 5E, Sundsbroskolan
Det var en gång en flicka som hette Ayoma. Hon var så snäll, så snäll
att man kunde be henne att göra nästan allt möjligt. Ayoma hade en
syster som var så elak, så elak att hon vägrade hjälpa till med det
minsta som fanns. Deras föräldrar var självaste hovet, Kung
Omtänksam och Drottning Självisk. De var rädda att Ayoma var
alldeles för snäll.
– Jag! Jag menar ”JAG!” vet. Vi använder hårt mot mjukt! Dååå får vi
något i henne! sa Drottningen. Kungen var osäker på idén, men var
för rädd att såra hennes känslor.
– Ja! Vilken underbar idé! Ni min vackra Drottning är så omtänksam!
sa Kungen med ett tveksamt leende, medan hon gjorde en grimas.
Hon gillade verkligen inte att bli kallad omtänksam alls! Efter ett tag
började de göra Ayoma så ful och hemsk som möjligt och samtidigt
göra systern Marina så vacker och glansig så att man kunde spegla sig
i henne. När de var klara var Ayoma fortfarande lika snäll, kanske till
och med snällare! Då började de behandla henne som en slav och
utnyttjade hennes gåva.
Åren gick och Ayoma började närma sig hennes femtonårsdag,
medan Marina redan var arton. Hon skulle bli den nya drottningen
när våren kom och planerade då att hugga av sig fötterna så att hon
aldrig mera behöva gå. Varför? Jo, det var ju så att Kungen var väldigt
sjuk och sängliggande och Drottningen var för gammal för att
fortsätta. Hennes sista önskan var att slänga ut sin andra fula dotter
ut ur slottet, långt in i skogens mitt bland trollen. Hon visste inte
varför utan gjorde bara saker mot andras vilja för att ha kul. Se deras
ledsna miner forsa ut i tårar!
Den viljan kom och Ayomas kunglighet försvann. Ayoma sökte efter
svar men fann inga. Den dagen var sorglig, förutom för Marina och
hennes mor, för det var samma dag som Kungen dog.
Hon fortsatte att gå längre och längre in i skogen tills hon hittade en
liten stuga inbyggd i en kulle. Ayoma knackade på dörren tills en
kraftig man i slitna kläder öppnade.
– Vad gör en ung dam här ute i skogen? frågade mannen. Han var så
stor att han såg ut som ett troll, med skråmor, smutsfläckar och gula
tänder.
– Goddag. Jag heter Ayoma, Kungens fula slavdotter. Jag blev
utslängd ur kungariket utan svar, sa Ayoma svagt.
– Kom in. Själv heter jag Uron. Min familj är allas familj, så du är så
välkommen som det bara går, sa han. Ayoma var tveksam men inne i
skogen börjande det bli mörkt så hon förberedde sig på det värsta
och gick in trots att hon höll fast vid att hon trodde att Uron var ett
troll.
– Det här är min familj, sa han. Min fru Amma, min dotter Flocka och
min son Flöckel, haren Tina, fågeln Kol, grävlingen… Längre bort stod
en ung man lutad mot väggen. Uron såg att Ayoma fann blicken i
pojkens ögon.
– Honom fann vi i en buske avsvimmad när han var ungefär två år.
Han kunde varken gå eller prata ordentligt. Det enda han sa var
”Glopp”. Så vi uppfostrade honom och desto mer han sa det desto
mer lät det som ”Robb” så det fick han heta, sa Uron.
– Men åh! sa Amma med en ovanligt ljus röst. Det börjar ju bli mörkt!
Kom så kan jag visa dig vart du ska sova. Du får dela rum med Flocka.
Rummet var litet med två sängar av mossa och löv. På ena sängen
satt Flocka och virkade en sjal av ull.
– Hej, sa Ayoma, och satte sig på den andra sängen.
Sedan efter att ha sovit i tre dagar hos trollfamiljen upptäckte Ayoma
att det alltid stod en skål på köksbordet, fylld med hjortkött.
På den fjärde dagen, som var en hungrig dag… orkade Ayoma till sist
inte ens längre bara se på den saftiga skålen, så hon frågade Flocka
om hon inte fick mätta magen och ta lite?
– Visst, men det är rått så du får steka det i spisen, alltså i
vardagsrummet, sa Flocka och nicka på huvudet. Ayoma gick ut ur
det lilla rummet fram till spisen. Den var stor för att vara i en så liten
stuga, så hon tände en eld, och utan att märka det tog elden tag i
hennes trasiga klänning och den började brinna. Ayoma fick panik
och stötte till vedkorgen så att den for in i elden och vidare in i
träväggen.
– Det brinner! Det brinner! Hämta vatten! skrek Ayoma och fick mer
och mer panik. Elden spred sig snabbt. Hon sprang in i närmsta rum
där Uron och Amma och alla andra djur som låg och sov. Elden
klättrade in genom dörren och Ayoma väckte snabbt alla djur och
försökte sedan väcka trollen, men det är inte så lätt att väcka
sovande troll. Hon bankade och slamrade med alla redskap som
fanns i rummen men lyckades inte. När hon stannade upp för att
andas såg hon att deras säng brann. Ayoma behövde vatten snabbt
och skulle precis springa ut genom dörren, när den föll ihop. Ayoma
skrek av rädsla och vände sig om och såg trollparet brinna i köttet.
Hon hoppade till med gråten i halsen och såg då en spricka i väggen i
den delen av rummet som inte brann. Hon sprang dit med full fart
och med en stor knuff rev hon och slet i sprickan tills den blev
tillräckligt stor för att krypa igenom och ledde sedan alla djur ut och
de som var skadade bar hon i förklädet. Hon sprang sedan till
framsidan av stugan. Den delen brann inte än! Hon sprang in genom
dörren, men det var redan försent. Det fanns bara ett rum kvar,
Robbs rum. Resten var antingen hälften eller helt nerbrunna. Ayomas
hjärta dunkade hårt. Skulle hon våga springa in där? Eller var det
redan försent?
Hon hann inte välja förrän Robb kom utspringande ur Flöckels rum,
som bara var förstört till hälften.
– De är borta! Allihop! Borta… skrek han snyftandes.
Senare hjälptes de åt att släcka branden och göra en vacker ceremoni
för den snälla familjen. Dagen därpå, efter att ha övernattat under en
stor gran, gick de till slottet för att ha någonstans att bo. När de väl
kom fram var det ingen hemma, endast tjänstefolket var där och
gjorde sitt. När en av dem såg Ayoma skrek han av förtjusning! Det
var Loq, som förr i världen varit Ayomas bästa vän.
– Ayoma! Du är hemma! Välkommen. Följ med här så börjar vi
kröningen! hojtade han skattades.
Ayoma förstod ingenting. ”Varför var han så trevlig mot mig nu?
Välkommen hem! Jag blev ju utslängd, och vadå för slags kröning?
Marina ska ju vara den nya drottningen vid det här laget.” tänkte hon
och frågade vad han menade. Det glada ansiktet försvann på Loq.
– Jo, det var ju så att Drottningen var gammal och Kungen var väldigt
sjuk och dog ju. Marina högg av sig fötterna. Jag vet inte varför, så
henne kan vi inte ha som drottning. Du är den enda som är kvar i
kungafamiljen, som faktiskt kan vara landets drottning, sa han.
– DU SKA BLI DROTTNING!! utropade Robb och log med det största
leendet hon hade sett.
Sedan efter några år, var inte Ayoma ensam som ”ers höghet” längre.
Utan Robb blev kung och fick två döttrar tillsammans med henne och
de levde alla sina andra 1000 dagar i lycka och glädje!
Slut! eller?…