Främling

Jag vill inte vara nära dig. Vem du än är. Främling. Jag vill inte var nära för det är inte rättvist för mig att bära bördan om att tro vi var kära. Kära påriktigt. Äkta kärlek. Lurad av dina ögon.  Jag var lurad av färgkombinationer och konturerna på dina mjuka former, som band ihop en figur av massa, framför mina lättlurade ögon. Så vacker men ändå gav dina ord mig ständigt små hjärtattacker. Färgstarka men blinda var mina ögon. Blinda för din falska empati. Allt du gjorde var att fånga mig i dina fällor.Jag var ditt offer. Och jag råkade bli den, en på miljonen. Kanske en på triljonen. Din kärlek till mig var lika liten som en prick på ett papper ritad i bläck. Det enda du gav mig på kvällen var ångest och skräck. Ångest och skräck. Ständigt Skräck och ångest. Bara för att. Jag var din bara för att. Bara för att, utan skäl. Du fick mig att inse hur betydelselös jag var. Betydelselös alla de dar. För dig.  Jag vill inte vara nära. Jag vill inte vara nära dig.  Visst är livet så ickevackert. Så ofint. Och kärlek. Får alla mina blodkärl att dra ihop sig. Jag antar att du inte känner igen dig. Gör du. Och Hur kunde jag ens bli din. Din och du min. Jag vill inte vara nära dig. Inte vara nära.