Strålkastarna tänds och lyser över rugbyplanen. Läktarna är fylld av människor som hejar på sina nära och kära. I kiosken står två tjejer som går i skolan med pojkarna som spelar. Säljer glass, godis och dricka. Då ser en utav dom att muggarna är snart slut. Går ut för att hämta fler som finns i bilen. Hon hör jublet ifrån läktarna, hejaramsor och plakat som visar vem dom hejar på.
Skriket ifrån henne drunknar i ljudet av läktarna. Ingen hör henne skrika. Där ligger hon nu med blodet som rinner och färgar stigen röd. Gestalten springer iväg in i skogen. Ingen ens märker att hon är borta. Den andra tjejen står kvar i kiosken och väntar. Men i hennes tanke så går det att hennes kompis står nu vid något träd och kysser sin pojkvän. Bara solljuset ifrån fullmånen som lyser upp för dom.
Hon tappar tillslut tålamodet och går ut. Går mot bilen för att hämta muggarna. Ställer en skylt att hon är snart tillbaka. Snubblar över något. Det är Heather, hennes bästa kompis ligger där. Blodig och livlös. Får inte ur sig ett ljud. Utan springer tillbaka till kiosken. Skriker.
- Heather ligger där borta och är död. Hon är död.
Ingen uppmärksammar vad hon nyss säger. Alla kollar på henne som hon är helt galen. Tårarna rinner ner för kinderna.
- Men hör ni mig inte. Heather ligger död i skogen. Gå och kolla.
En förälder går dit och kollar. Men ser ingenting. Blake går dit där en förälder står. Nu är Heather helt plötsligt borta. Helt försvunnen.
- Hon var här. Det är säkert. Hon var här. Alldeles livlös.
- Du tror inte att hon spelar dig ett spratt. Jag tror nog att hon dyker upp vilken sekund som helst.
Blake torkar tårarna och förstår ingenting. Matchen fortsätter i samma anda. Blake undrar nu var hon är någonstans. Kollar på läktarna och får se hennes pojkvän sitta där. Men ingen Heather i sikte. Sitter där alldeles ensam.
- Har du sett Heather nyligen? Hon skulle hämta lite muggar ifrån sin bil men hon har inte kommit tillbaka än. Hon har varit borta i nästan 15 minuter.
- Nä jag har inte sett henne något.
- Jag trodde hon kanske var med dig.
- Nä inte med mig. Hon dyker säkert upp snart.
Blake går tillbaka till kiosken där det står en förälder till någon av spelarna. Dom byts av och Blake torkar tårarna igen ifrån kinderna och fortsätter i kassan.
Blake börjar bli orolig. Bilden av Heather går inte att få bort. Varför såg hon det. Varför är hon borta. Helt spårlöst borta. Spelar min hjärna mig ett spratt.
Men Heather kommer inte tillbaka. Matchen avslutas. Kassan räknas och slår igen. Alla går hem till sig. Spelarna som vann åker till pizzerian i den lilla hamnstaden Kent i Canterbury.
Blake går till bilen. Men kommer då på att Heather har ju nycklarna. Men var är Heather någonstans. Hör något som prasslar i skogen lite längre bort. Stelnar till av rädsla. Ser något svart skymtar. Men det är så mörkt så det är svårt att urskilja vad det är för något. Blake börjar att springa därifrån. Springer dom 3 kilometrarna som det är hem. Kollar på telefonen om Heather har skickat något eller ringt. Men ingenting.
Blake går upp till sig. Tar en dusch. Kommer ut ifrån duschen och torkar bort ångorna ifrån spegeln. Där står Heather bakom henne. Blake vänder sig kvickt om. Men det står ingen där.
Går och lägger sig. Inväntar morgonen.
Morgonen kommer. Blake kollar på mobilen som är helt tom. Inga meddelanden ifrån sin bästa kompis. Var kan hon vara någonstans. Solen lyser med sin närvaro. Tar på sig lite träningskläder. Går ner för trappan. Tar ett glas juice ifrån kylen. Tar på sig ett par löparskor och går snabbt mot rugbyplanen. Kan inte tänka på något annat än Heather.
Kommer dit till rugbyplanen. Ser nästan lite övergivet ut efter igår. Det var så mycket hålligång och hejande. Nu är det alldeles tyst. Inte ett spår av att det var en match igår ens.
Blake går till platsen där hon såg Heather. Kollar extra noga nu när det är ljusare ute. Inget spår av att hon skulle ha legat här. Kollar runt i stigen. Kollar igenom varje del av ett område i skogen. Då får hon syn på något. En blodfläck på några blad. Tar upp bladen ifrån marken. Kollar noga. Blodet ser ut som torkad färg. Stoppar ner bladen i fickan.
Ser nu att bilen är borta ifrån parkeringen. Men vem kunde ha tagit den. Vem skulle ha tagit den. Inte Heather för hon är ju inte levande. Eller.
Blake kollar på klockan och inser att hon är sen till skolan. Bara några veckor så är skolan över och ut i det riktiga livet.
Blake tar en genväg till skolan genom skogen. Nu finns det inget som är läskigt. Nu är det ljust och går att se vad som finns. Men det prasslar till bakom Blake som kollar. Men ingenting syns till. Kanske är det vinden. En gren knäcks hon hoppar till av rädsla. Undrar varför i helvete skulle jag ta genvägen genom skogen. Med tanke på vad som skedde igår. Kollar sakta bakom sig. Där står en hjort. Hon pustar ut. Hjorten gnager på några blad och grenar. Blake tar några springsteg. Hör då ett skrik. Ett skrik som låter som ett barnskrik. Då kommer det en gestalt i skogen springandes. Hoppar på hjorten som skriker av rädsla men tystnas av bettet i halsen. Gestalten med dom röda ögonen kollar in Blake. Blake springer allt vad hon kan. Hoppar över sten och vatten. Gestalten följer inte efter. Mer intresserad av hjorten.
- Varg är i Kent? Nä det kan inte vara sant.
Blake kommer svettig i pannan till skolan. Kommer in i klassrummet. Där sitter Heather. Precis som hon ska göra. Blake blir alldeles kall och förvånad. I hennes huvud finns fortfarande Heathers blodiga kropp liggandes på stigen. Men vem kunde jag ha sett tänkte hon. Vems blod är det jag bär på.
Blake sätter sig ner vid sin vanliga plats vid Heather. Blake kan inte hålla tyst. Utan viskar så att inte läraren ska höra.
- Var tog du vägen igår? Du skulle ju hämta lite grejer ifrån bilen och sedan försvann du.
- Jag blev lite upptagen okej. Vi får prata mer om det efter skolan.
Blake lyssnar på Heather och vänder sig mot läraren som pratar om historia. Efter lektionen så väntar Blake på Heather som kommer ut efter några sekunder ifrån lektionen.
- Vad hände igår?
- Vi får prata om det sen. Jag kan inte prata om detta nu när vi är i skolan.
Blake orkar inte vänta tills efter skolan. Tar Heather i armen och dom går ut på skolområdet. Går till en plats där ingen finns.
- Nu är det du som berättar för mig vad som hände igår?
- Okej! Jag träffade en kille igår som jag följde med.
- Jag tyckte jag såg dig ligga på en stig helt nerblodad och död. Nu står du här mitt framför mig. Känns verkligen som jag ser ett spöke.
- Jag är här. Det måste varit något annat du såg igår. Jag är här. Livs levande. Jag följde bara med en kille.
- Men varför kom du inte tillbaka för? Du var ju borta hela tiden och aldrig hämtade din bil?
- Vi gick och pratade, hånglade. Sen var det som tiden försvann. Helt plötsligt var alla borta. Han körde mig hem.
- Kunde du inte ha hört av dig till mig. Jag är ju faktiskt din bästa vän Heather.
- Jag var så trött så jag somnade direkt. Bli inte arg på mig. Jag kan inte ta det riktigt nu. Känner mig väldigt omtumlad och överväldigad just nu.
Blake kollar på sin bästa vän Heather. Som har varit vänner sen dom började på dagis. Fann varandra direkt. Sen aldrig släppt taget om varandra.
Blake känner inte riktigt igen Heather. Men köper det som hon säger och dom går tillbaka till skolan för att gå på de resterande lektionerna.
Skolan var klar. Där stod en man vid en svart bil. Heather pussar Blake på kinden och säger att om hörs lite senare. Heather springer och hoppar upp i hans famn och dom kysser varandra passionerat. Sen hoppar dom in i hans bil och åker iväg.
Heather nuvarande kille eller dåvarande kille ser hur Heather åker iväg med en annan. Säger ingenting. Kollar på Blake med nedstämd min. Blake kan inte annat än att känna empati.
Blake försöker att ringa till Heather som inte svarar. Hon ringer och ringer men inget svar. Skickar sms på sms men inget svar. Blake suckar och undrar vad hon håller på med. Vad håller Heather på med egentligen. Hur kan hon göra så mot sin pojkvän. Dumpa honom på det viset genom att kyssa och hoppa in i en annan killes främmande bil. Detta känns inte som Heather.
Bilden av Heather som låg nerblodad på stigen är som fastklistrad på hornhinnan. Kunde jag ha sett något som inte var där. Kunde min hjärna ha spelat mig ett spratt tänker Blake. Men bilden är så verklig. Men hur kan hon varit borta efter ett litet tag och sedan dyka upp på lektionen på förmiddan?? Något är väldigt skumt här tänker Blake. Tänker även på vargen som hon mötte på vägen till skolan. Varg i Kent. Så stor också. Det är verkligen något som inte stämmer.
Blake kollar på klockan på mobilen. Känner att det är dags för att möta kudden och drömmarna som följer med.
Larmet på mobilen går. Blake känner som att hon inte ens har sovit någonting. Känner sig helt slut även om hon vet att hon somnade direkt efter att huvudet mötte kudden. Det är något som inte stämmer. Men hon motvilligt kliver upp. Tar på sig ett par mjukisbyxor och en tshirt. Det är ju trots sommar ute. Men hon känner att skolan får vänta till nästa vecka. Går till köket och tar sig ett glas med juice. Mamman till Blake kollar på henne.
- Blir du inte sen till skolan gumman?
- Nä då. Ingen fara det är ju snart sommarlov.
Blake tar på sig sina löparskor och går ut. Går mot skogen och rugbyplanen igen. Vill se om det finns något som hon inte sett eller glömt där borta.
Blake närmar sig rugbyplanen. Solens sken lyser upp planen och morgondaggen lyser som guld på det gröna gräset. Blake har sprungit som kilometrarna som är till rugbyplanen så hon är redan varm i kläderna. Solen värmer. Närmar sig stigen där hon såg Heather ligga. Kollar på stigen som är som precis som vanligt. Förutom blodet. Blodet på löven som hon hittade. Som ligger kvar i jackan. Blake har helt glömt bort löven i jackan med blod eftersom hon såg Heather sitta på sin vanliga plats i lektion salen.
Blake går omkring för att se om det finns något mer. Känner i magen att det är något som inte stämmer. Det stämmer inte överens. Heathers plötsliga beteende. Stämmer inte tänker hon. Närmar sig skogen och går in. Alldeles tyst. Inget hörs. Kollar på klockan på mobilen och inser att det var nästan vid denna tidpunkt lite efter som den gråa gestalten kom och glodde på henne med dom röda ögonen. Blake känner hur oron växer och en rädsla plötsligt börjar kännas vid. Men hon tänker bort rädslan. Måste fortsätta in i skogen. Börjar att tänka på det hon sett på tv. När dom går helt bortom rädsla. Helt orädd gå in för att se vad som finns. Visst är det på film. Men ändå. Blake går som orädd genom skogen. Kollar ner och får se fotspår. Vilket djur kan detta vara. Tar fram och tar ett kort med mobilen för att kunna spara och kolla på det lite senare. Följer fotspåren. Men helt plötsligt som försvinner dom. Kollar sig runt men inga fler fotspår. Hur kan dom bara försvinna tänker Blake. Hur kan dom försvinna? Hon fortsätter framåt. Känner att kan inte vända nu. Kollar upp mot träden för att se om det kan vara något där. Men ingenting. Det börjar prassla bakom henne. Känner att värmen ifrån solen och springturen hade gjort sitt och kyla kom och sköljde över henne. Tittar bakom sig. Men ingenting. Fortsätter framåt. Prasslet och gren som knäcks hörs nära. Stannar upp. Vill inte kolla bakom sig. Men känner att det är ett måste. Hon kollar bakom sig. Där står den gråa gestalten och kollar på henne. Med dom samma röda ögonen. Saliv som droppar ner mot marken. Flåsar och flåsar. Blake backar en aning. Vargen som kollar på henne stannar upp. Dom kollar in varandra. Flåset avtar ifrån vargen. Blake börjar lugna sig en aning. För hon känner att vargen inte vill henne något. Men så ser hon något. Vargen drar ena tassen bakåt och sen andra tassen bakåt. Backar några centimeter. Flåset är tillbaka och nu springer vargen emot Blake. Blake springer. Nu ser ett litet hus som ser övergivet ut. Springer dit. Vargen hinner ikapp innan hon hinner öppna dörren. Hoppar mot dörren och Blake går undan och tappar fotfästet och vargen går nu sakta mot Blake som hasar sig bakåt. Känner att nu är min tid kommen. Av rädslan så svimmar Blake helt plötsligt. Ligger nu helt avsvimmad på verandan till det övergivna huset.
Vaknar upp av att vatten kommer mot hennes ansikte. Kollar sig runt. Ser med skummade ögon. Ser inte riktigt vad som försiggår. Men en röst känns igen. Huvudet hänger inte riktigt med och Blake blinkar med ögonen för att få tillbaka mer av synen. Får se Heather stå framför henne. Känner att något håller fast henne. Hon sitter på en stol med runt sig. Försöker komma loss men det är helt bortkastat.
- Ja du kan ju försöka att komma loss. Men det vet vi båda att du aldrig kommer att göra. Det är bortkastad tid.
- Varför gör du detta? Vi är ju vänner.
- Jag har nya vänner nu. Men du kan få bli min vän igen om du vill?
- Bli din vän igen. Va fan pratar du om. Jag är din vän försök att förstå detta.
- Jo det är sant. Men nu är jag inte din vän längre. Men som sagt så kan vi bli bästa vänner igen. Men då måste du göra något för mig först.
Blake kollar helt oförstående på Heather. Ser henne nu inte som en vän. Hon ser Heather nu som en helt främmande person. Helt plötsligt kommer en kille in i vardagsrummet.
- Jaha är det detta din pojkvän nu. Din kriminella vän.
- Kriminell nej. Faktiskt inte. Men han är min pojkvän nu. Han har tagit mig till helt nya nivåer och platser som jag aldrig kunnat drömt om.
Blake kollar helt oförstående igen. Förstår ingenting. Heather kollar på Blake och ser att hon inte har fattat det riktigt än. Även om det är väldigt uppenbart. Heathers pojkvän visslar till och in kommer det två vargar. Ställer sig bredvid honom. Helt plötsligt så står dom bredvid honom. Blake är helt överväldigad. Ser saker som hon trodde bara kunnat se på film. Dom två vargarna är nu förvandlade tillbaka till människor.
- Jag vill ha henne.
- Inte än. Det kommer inte heller bli du.
Blake kollar på Heather som kollar tillbaka på henne. Som inser nu vad som är påväg att hända.
- Okej, jag går med på det. Vad det nu är för något. Känner att jag redan är död. Så döda mig. Ät upp mig. Gör va fan ni vill. Bara jag kommer ifrån denna mardröm nu.
Blake känner som att allt är en dröm. Detta måste vara en dröm. Bara något hemskt händer så kommer jag att vakna upp hemma i min säng.
Heather skrattar åt henne.
- Skulle jag äta upp dig. Nej så går det inte till. Men lite mat ska vi att få till av dig.
Blake ser nu att hennes tid är nu kommen. Hennes vän. Hennes bästa vän ska döda henne. Varför. Vad är det för ont hon har gjort henne. Heather känner att nu är det dags. Förvandlas till en varg. Blake har tårar som åker ner för kinderna. Blundar för att inte se vad som kommer att hända. Heather biter till ordentligt. Stolen åker bakåt. Bett i halsen på Blake. Blake känner att döden är nu kommen.
Helt plötsligt så vaknar hon upp i sitt hem. I sin säng. Känner på halsen och kollar på handen. Ingenting. Kastar sig upp ifrån sängen och går mot spegeln. Ser ingenting som är konstigt.
Hon känner att allt var bara en mardröm. Allt var bara en dröm. Men så otroligt verklig dröm tänker hon. Kollar på mobilen och ser att Heather har skickat ett sms till henne där det står: Du sömntuta, ska du sova bort sista dagen i skolan. Det är ju dags för avslutning. Gör sig klar med en dusch och nya kläder för avslutningen. Ska precis ta på sig kläderna. Det bankar hårt på dörren. Blake tar sig för öronen. Skriker sluta banka för i helvete. Jag är snart klar. Det bankar ännu en gång. Blake drar upp dörren med ilsken blick. Får dörren i handen. Kollar på sin bror som står på andra sidan. Ser sin syster nu med ett ansikte som är nu nästan förvandlad till en varulv.
Författare: Robert Färnlund