Maria & Matti – en kärleksberättelse med utgångspunkt Ålandsfärjan 1995

Prologen:

Två starka hockeylag fläckar med sin splittring

Den ljuvliga färja där vi spelar.

En gammal fejd ur is sprungen slår upp i ny förbittring.

Som färjans endräkt åter sönderdelar.

Maria

Maria står framför spegeln på damtoaletten och pratar med vad hon tror sig vara sin väninna Berit:

–       Åh, min kära Berit! Varför kan vi ej, det gamla brodersfolket, samsas? Varför kan vi ej njuta av denna vackra färja som ett lyckligt folk under en sol? Det var ju bara ett spel! En lek på blank is! Varför måste lejonen och tigrarna fortsätta kampen på öppet hav? Det enda jag vill är ju att leva i fred ihop med min Matti!

Matti

–       Maria, min kära Maria. Det är inte Berit. Det är jag Matti som står utanför dörren och lyssnar som en nyfiken nucka från Österbotten. Förlåt mig, förlåt mitt finska hjärta. Jag ville ju bara vara dig nära!

Maria

–       Jag förlåter dig kära, Matti. Kom i min famn! Säg mig, har man börjat dansa och skratta än? Har man försonats med sina svarta sinnen och slutat strida?

Matti

–       Nej… Jag lyckades med nöd och näppe ta mig undan vansinnets dansbana. Det blinda våldet har eskalerat likt en snöboll växer på sin väg mot dalens botten. Vi kommer alla bli krossade under vansinnets tyngd! Finnarna har dragit kniv, och svenskarna använder påkar. Ur led är friden! Fort! Vi måste gömma oss.

 Maria

–       Åh, Matti. Vilka onda gudar bestämde att inte kvartsfinaler kan sluta oavgjort? Förstår du inte att vi inte kan gömma oss undan galenskapen? Likt solens strålar slickar den varje vrå och hörn på denna båt! Den dansar rusigt omkring på däck… den gömmer sig i hissen, i varje bar och varje hytt. Vi kan inte fly.

Matti

–      Ack, min vackra Maria. Förstår du inte? Om mina landsmän såg mig samtala med en svenska skulle de bli tokiga. Och om dina landsmän såg hur mitt hjärta längtar efter din blågula själ skulle vår kärlekshistoria bli ett minne blott!

Mattis far Saku vinglar förbi och upptäcker Matti och Maria:

Saku

– Min, son, min kära Matti! Varför slingrar sig dina finska armar kring fienden som en orm runt trädet? Svara mig, eller så slår jag dig gul och blå likt den förrädare du är!

Matti

– Maria, spring iväg till vår hemliga mötesplats! Spring likt vinden flyger över dessa mörka vågor!

Maria springer iväg till deras hemliga hytt där hon i all sin förtvivlan tar till flaskan. Matti kommer in några timmar senare, och hittar den fullständigt apraka Maria  på golvet:

Matti

– Maria, min älskade! Vad är det här? En flaska Koskenkorva? Så hårt du håller den. Drack du upp allt och lämnade inte en enda vänlig droppe kvar åt mig? Jag kysser dina läppar. Kanske finns där så mycket sprit så livets sista kyss hjälper mig in i fyllan och villan.

Matti hör kaptenen komma i korridoren. Han rycker snabbt åt sig en flaska Finlandia och höjer den ovanför sig och stirrar på den:

Matti:

– Att supa eller inte supa, det är frågan; det må vara ädlare att lida och fördraga ett bittert ödes styng och pilar än att ta till flaskan på ett hav av kval och göra slut på dem med ens. Skål, tamigfan, du gycklare i himlen där!

Matti tömmer hela flaskan och faller ihop över Maria i samma ögonblick som kapten stormar in genom dörren.

     Kapten

– Ett dystert lugn sänker sig över denna gudsförgätna båt.  Åh, alkoholen, orsaken till, och lösningen på livets alla problem, som en vis man sade. De älskade tu drack denna ljuva vätska tills livet flydde sin väg. När ni för alltid tänker på detta vackra par så går nykterhetens friska hy i fylleångerns kranka blekhet över. Aldrig har en fyllehistoria rört oss så som den om Maria och Matti.

[text_box class=”grey” title=”Redaktörens kommentar”] Om denna berättelse är skriven av en svensk eller finsk hen förtäljer inte historien. Däremot är det ganska uppenbart att den är en modern parafras på Shakespeares Romeo och Julia. Att denna berättelse utspelar sig 1995 är nog ingen slump förresten… Då anordnades hockey-VM i Finland och i en klassisk match låg Sverige under med 5-0 men lyckades vända tack vare en viss Peter Forsberg. [/text_box]