En skröna från en husarrest.
Äntligen på banan igen och nu i ett synnerligen ansvarsfullt regeringsuppdrag. Mästerkocken kände sig upprymd och förväntansfull. Anledningen var naturligtvis den stora händelsen när regeringen vid dagens konselj utsåg mästerkocken till regeringens särskilda kontrollant av att allmänheten upprätthåller god handhygien och håller armlängds avstånd vid socialt umgänge i samband med covid 19-attacken. Mästerkockens titel blev ”regeringens personliga distans- och hygienhållare”. Med förordnandet följde också polismans befogenheter. Ett mycket ansvarsfullt uppdrag och som statsministern så väl formulerade det ”om någon skall klara det så är det Mästerkocken i Lerum, Guds gåva till mänskligheten”.
Ett uppdrag som det naturligtvis inte gick att tacka nej till. När partiet kallar ställa man upp. För mästerkocken innebar det en omedelbar avveckling av alla andra uppdrag, både nationella och internationella. Uppdraget för FN fick skjutas upp på obestämd tid, uppdraget för världsbanken fick avvecklas efter godkännande av presidenten och gode vännen Kristalina Georgieva och WHO åtagandet flyttades över på den enligt ryktet tankspridde mutkolven som var WHO:s vicepresident.
När mästerkocken efterlyste mer detaljerade instruktioner svarade statsministern bara ”du har mitt fulla förtroende. Du har fria händer. Instruktioner från mig skulle bara bli till ett hinder för dina ibland lite okonventionella insatser. Kör hårt”.
Var börjar man nu ett sådant här svårt uppdrag? För mästerkocken var det enkelt. På första bästa plats d.v.s. direkt i regeringen som han inte tyckte uppträdde särskilt exemplariskt. Snarare ansvarslöst. Man satt för tätt, ingen bar munskydd och i något fall verkade handhygienen också ha sina brister. Han tänkte då speciellt på jordbruksministern vars händer bar tydliga spår av helgens vedermödor i potatislandet.
Mästerkocken bestämde på stående fot att ministrarna i fortsättningen skulle arbeta hemifrån, som så många andra svenskar. Att man också skulle iakttaga social distansering, även i hemmen gentemot maka/make och alltid bära munskydd ända tills flockimmunitet uppnåtts. Skilda sovrum i hemmen för att minimera smittorisken var en självklarhet under rådande omständigheter. Tänk på att ni måste uppträda som goda föredömen, även om ni inte är det och att ni har samhällsviktiga arbeten” fortsatte mästerkocken.
Ett allmänt missnöje spred sig bland ministrarna med försvarsminister Hultqvist som den tongivande gnällspiken. Hultqvist skrädde inte orden och jämförde mästerkockens agerande med situationen i vissa diktaturer. Mästerkocken kände sig nu tvingad att ingripa och förklarade mycket pedagogiskt för Hultqvist att det var en sak att klaga på ryssarna och deras annektering av Krimhalvön men något helt annat att ifrågasätta mästerkockens agerande. ”Bara så du vet det” sa mästerkocken ”så finns det två sorters munskydd. De vanliga för helt vanliga människor och så de som också är försedda med ett häftplåster som har en mycket lugnande effekt på obstinata grinpellar. Jag hoppas att jag slipper använda det senare på dig”. Även Hultqvist verkade nu lugna ner sig. Kungen som alltid deltar vid konseljer behöll också fattningen och gav mästerkocken fullt stöd och hjälpte t.o.m. till med att dela ut munskydd och handsprit till ministrarna. Kungen gav också mästerkocken en vänlig klapp på axeln innan dom skiljdes.
Nästa sak var att ta itu med armlängden. Det mått som i dagligt tal används för att markera säkerhetszonen för att undvika smitta. För att ingen tveksamhet skulle råda om vad som var en armlängds avstånd så tillverkade mästerkocken en armprototyp som var ledad, alltså hopfällbar, och exakt en meter lång. Den skulle omgående distribueras till alla hushåll och en gång för alla göra slut på diskussionen om hur lång en arm var och vems arm som gällde vid möten. Prototypen skulle alltid medföras vid vistelser utanför hemmet. Mästerkocken kunde redan se framför sig hur människor gick omkring och viftade med sina armprototyper för att markera sina smittfria revir. En stor landvinning i kampen mot det hotfulla coronaviruset.
Mästerkocken begav sig nu ut på stan för att studera verkligheten och för att se vilka åtgärder som brådskade. När han passerade domkyrkan fick han onda aningar. Genom en öppen port kunde han höra Mendelsons bröllopsmarsch. Han anade direkt det värsta och beslöt sig för att kliva in i handlingen och om så behövdes vidta de åtgärder som hälsomyndigheten och regeringen ålagt honom. Distans, munskydd och handsprit var nyckelorden.
Väl inne i kyrkan besannades hans värsta farhågor. I bänkarna satt man visserligen ganska glest men tyvärr parvis och vid altaret stod brud och brudgum tätt inpå varandra och inte heller särskilt långt från präst och vittnen heller. Mästerkocken var glad att han hade polismans befogenheter. Man vet aldrig vad som händer.
Han kom in lagom för att höra prästen säga ”tager du Lena Gunilla Johansson till din…”
”Bryt” ryter mästerkocken ”det är jag som är regeringens distans- och hygienhållare. Vet ni inte vad som gäller i coronatider. Armlängds avstånd, handsprit skall finnas tillgängligt och alla skall bära munskydd” förklarade han med hög röst samtidigt som han ryckte isär brud och brudgum så att det blev ett lämpligt säkerhetsavstånd. ”Varför har ni inga munskydd och varför håller ni inte armlängds avstånd? Tror ni att Tegnell och många andra tjatar om det här för skoj skull”.
Prästen och brudparet stirrade oförstående på mästerkocken.
”Vi håller på med en vigselceremoni, sa prästen, om du ursäktar.
”Ja och jag håller på med en livräddningsaktion, om du ursäktar” förklarade mästerkocken och visade förordnandet från regeringen. ”Armlängds avstånd gäller alla utan undantag oavsett om man är ett brudpar eller kungapar”.
Ett irriterat sorl hördes från de samlade gästerna och som sprungen ur ingenting dyker den småväxte kantorn upp framför mästerkocken. Så nära inpå att mästerkocken fick skjuta undan honom och markera med armprototypen vad som gällde även för en högst irriterad kantor.
Kantorn var röd i ansiktet av ilska och stammade när han gick till attack.
”D-, d-, d-, du skall, skall inte tro att du, du, du, du kan ko-, ko-, ko-, ko-, komma hit och spel-, spel-, spela Al-, Al-, Al-, Allan” förklarade han. ”Du är i G-, G-, Guds hus nu”.
”Det kanske inte är så dumt att vara i Guds hus men i det här fallet så kanske han behöver lite hjälp i form av avstånd, handhygien och munskydd. Det är som när man parkerar bilen i en backe. Man kanske litar på Gud men man drar ändå åt handbromsen”, fortsatte mästerkocken på sedvanligt pedagogiskt vis samtidigt som han blottade sitt svarta bälte för att ge eftertryck åt orden och en aning förstärka pedagogiken. Även de andra åskådarna fick därvid tillfälle att studera vem dom hade att göra med.
Kantorn insåg direkt allvaret i hotet och lufsade skamset tillbaka till orgeln där han markerade sin vrede genom ett obehärskat sparkande på orgelpedalerna. Mästerkocken delade under tiden ut munskydd och armprototyper till alla i kyrkan. De som satt parvis separerades.
”Så skall det se ut” sa mästerkocken när alla inklusive brudpar fått på sig munskydd. Nu återstår bara att prästen hämtar en flaska handsprit och att ni alla tvättar händerna under 20 sekunder. Sedan kan ceremonin fortsätta. Det är så här vi viger folk i coronatider”.
Mästerkocken kände sig nöjd när han lite senare lämnade kyrkan. Alla var nytvättade, alla satt med föreskrivna avstånd och alla bar munskydd. Kantorn hade slutat sparka på orgelpedalerna och prästen sökte på nytt gästernas uppmärksamhet Jag tror att dom lärt sig en läxa, mumlade mästerkocken för sig själv när han vandrade vidare.
Mästerkocken förstod dock att kampen bara börjat och bekräftelsen kom nästan direkt när han passerade en stor tvåvåningsbyggnad från vilken han hörde hög musik, gapiga röster och skrål. På byggnaden fanns skylten Hells Angels klubbhus. Vid entrén en anslagstavla som berättade att just idag pågick klubbens årsmötet med inbjudna gäster från systerorganisationerna i grannländerna.
Mästerkocken gick direkt in i byggnaden. Han förstod att det inte var någon tid att förlora.
Det han såg överträffade hans värsta farhågor. En enorm röra av tätt sittande människor, alla utan munskydd. Som en parodi på ett smittskydd. Nu fanns ingen tid att förlora.
”Bryt” skrek han för att kunna göra sig hörd. ”Nu är det slut på festen. Armlängds avstånd, munskydd och desinficerade händer gäller även om man tillhör någon knutteknatteorganisation eller vad ni nu kallar er för. En skinnväst mot corona är lika verkningslös som att starta slagsmål mot en som har svart bälte” sa mästerkocken och lättade lite på förlåten för att visa det svarta bältet och vem han var.
”Håll käften” röt en rödskäggig ölmagad HA-medlem. ”Det där jävla bältet kan ju vem som helst skaffa. Fick du det på fars dag eller”.
”Det är något man får genom att vara en mästare på karate. Det är inte som en skinnväst som den som så önskar kan skaffa sig i vilken second handbutik som helst. Fast i ditt fall är det väl mer troligt att du fiskat upp den ur ”nöjesfältets fiskdamm i samband med något barnens dags firande”.
”Nä nu jävlar” skrek den rödskäggige och rusade upp mot mästerkocken viftande hetsigt med båda armarna. En sekund senare låg rödskägget, utan att förstå hur det gick till, halvt medvetslös på golvet där han självmant intog fosterställning när mästerkocken låtsades som om han skulle få lite påbackning.
”Följande gäller”, sa mästerkocken, utan att låtsas om avbrottet. ”Alla skall upprätthålla armlängds avstånd, alla skall bära munskydd och alla skall tvätta sina händer i handsprit. Eftersom jag också hört att några har hosta och ser lite febriga ut så kräver jag också att ni tar tempen. Som tur är så har jag ett antal febertermometrar med mig. Dom är av den lite omoderna typen och ni vet säkert var ni skall stoppa upp dom. Hade jag inte varit här på ett tjänsteuppdrag så hade jag sagt att det är på samma ställe som jag hade velat stoppa upp er också. Sätt igång nu. Jag vill se resultatet efter 3 minuter. Om ni gör det här och är feberfria så kan festen fortsätta om inte så skickas ni hem eller så kommer polisen att se till att ni hamnar på en plats i polishuset där ni inte har några problem alls med att hålla armlängds avstånd. Om ni funderar på någon gemensam attack eller obstruktion skall ni veta att allt filmas just nu och sänds live till både regeringskansliet och polisen”.
Till sin stora glädje kunde nu mästerkocken se hur medlemmarna en efter en tvättade händerna i handspriten, ökade avstånden tog på sig munskydden som mästerkocken delade ut och utan att protestera drog ner byxorna och mätte kroppstemperaturen. Han kunde inte låta bli att ta en bild med mobilen när 48 medlemmar i Hells Angels gänget stod framåtböjda med byxorna neddragna och en termometer stickande ut akteröver. Bilden hamnade så småningom, genom mästerkockens diskreta försorg, på kvällspressens löpsedlar och spred en stor hjältegloria över mästerkockens samhällstjänster och ett lika stort löjets skimmer över mc-organisationens ”änglar”. Bilden var enligt mästerkocken det närmaste man kunde komma selfies av Hells Angelsmedlemmarna. Mycket nöjd kunde mästerkocken lämna lokalen och stolt över att bluffen om filmningen med live view gick hem. Han nämnde också innan han avvek från klubblokalen att reglerna och skydden skulle bibehållas till dess att flockimmunitet uppnåtts.
För mästerkocken hade en lång vandring bara börjat.
Författare: ”Mästerkocken i Lerum, Guds gåva till mänskligheten”