Jonathan
Jonathan står på scenen, spelar gitarr och sjunger en låt som han har skrivit själv. ”Amanda kommer inte hem” heter låten. På scenen står även Oskar Linnros som spelar på sin synth och sjunger andrastämman. Det är en fin sommarkväll och publiken är fylld av unga berusade tonåringar.
Han får en knuff och kommer tillbaka till verkligheten. Det var hans bästa vän, Michelle som hade knuffat honom. Han ser sig omkring och konstaterar att han är i klassrummet och att alla stirrar på honom, inklusive fröken. ”Jonte, ska jag behöva upprepa min fråga?” sa fröken. ”Va?” det är allt Jonathan får fram. Alla i klassen börjar skratta, även fröken kan inte låta bli att le. ”Ey, klockan halv fyra. Vi ska sluta nu!” säger Jacob som går i Jonathans klass. ”Ja, det är sant. Trevlig helg på er!” säger fröken. Trots att det är en liten klass på 11 personer så låter det väldigt mycket när alla drar in stolarna och går ut ur klassrummet. Jonathan hör nästan inte att hans lärarinna ropar på honom. ”Jonte, skulle jag kunna få byta några ord med dig.” Jonathan vänder sig om och sätter sig på bordskanten ”Ja, visst.”
Jonathans fröken stänger dörren och sätter sig sedan bredvid Jonathan. ”Du verkade lite frånvarande idag, du vet väll att du kan prata med mig om det är nått?” Jonathan blev förvånad, trots att han ofta dagdrömmar om att detta ska hända. Att någon äntligen ska bry sig och fråga hur han egentligen mår. Därför blir han väldigt förvånad över sitt svar. ”Det är inget, jag är bara lite trött, det är ju fredag.” Han ville så gärna berätta men det var svårare än han hade räknat med. ”Okej, men kom ihåg att du kan berätta vad du vill för mig, jag har också varit ung.” Jonathan ler mot fröken reser sig upp och går mott dörren. ”Trevlig helg!” säger Jonathan och går ut ur klassrummet.
Utanför klassrummet sitter Michelle och väntar på Jonte. ”Haffarn!” säger Michelle och blinkar mot Jonathan. Jonathan skrattar sarkastiskt. ”Hon frågade mig bara om jag och någon förälder kunde komma på mentorsträff nästa torsdag.” Jonathan ljuger för Michelle utan att han tänker på det. Han vet inte varför han gör det men det kändes bättre än att berätta att fröken trodde att han hade problem. ”Skitsamma, bussen går om två minuter, vi får skynda oss.” säger Michelle och börjar gå ned för trappen. ”Lugn.” säger Jonathan och joggar ikapp henne. När dom kommer ut ur byggnaden så tänker Jonathan på hur fint Michelles hår är när vinden ligger på. Han har gillat henne i två år nu utan att våga säga något. Anledningen till det är för att han är rädd att det skulle kunna förstöra deras vänskap. Det är i alla fall vad han försöker intala sig. Men han vet innerst inne att det är för att han är rädd för att hon kulle säga nej till honom. Jonathan är inte den sortens kille som stöter på tjejer överhuvudtaget. Han har bara alltid varit rädd för att folk ska dissa honom. Dom ser att bussen står vid busshållplatsen så dom skyndar sig för att hinna med den. Dom hann med, men bussen är full så dom får stå upp.
Michelle
Michelle trycker på stoppknappen när bussen närmar sig hennes och Jonathans hållplats. Bussen stannar och Michelle och Jonathan år av bussen. Michelle märker att Jonathan tittar på henne. Hon försöker låtsas som ingenting men hon kan inte låta bli att lé. Jonathan är faktiskt ganska söt tänker Michelle. Men hon skulle aldrig kunna bli ihop med honom. För fem år sedan så flyttade Michelles pappa och Jonathans mamma ihop. Om Michelle och Jonathan först skulle bli ihop och sen göra slut så skulle det ju vara jätte pinsamt eftersom att dom alltid skulle behöva träffas. Sen så skulle det nästan vara som incest, och det är bara sjukt.
Jonathan kastar ett äpple mot Michelle fast hon är så borta i sina tankar, hon märker bara att hon får något kastat i huvet. ”Aj, vafan gör du?” säger Michelle. ”Jag trodde du ville ha ett äpple” säger Jonathan och flinar överlägset mot Michelle. Michelle knycker ett äpple från trädet dom gick förbi och kastar det mot Jonathan. Men Jonathan är beredd, han tar emot äpplet med sin högerhand. När Jonathan tar emot äpplet så åker hans tröjärm upp och Michelle ser tre stora ärr på Jonathans högerarm som hon aldrig har sett förut. Jonathan märker inte att hans tröjärm åker upp utan skrattar och tar en tugga av äpplet. Michelle märker att leendet försvinner från hennes läppar, hon undrar var ärren kommer ifrån. Hon ställer sig bredvid Jonathan. ”Jonte, var kommer dom där ärren ifrån?”
Jonathan ser allvarligt in i Michelles ögon och drar ned tröjärmen. ”Jag vet inte, jag har haft dom sen måndags, märkte dom när jag vaknade.” säger Jonathan med darr på rösten. Michelle vet att Jonathan är värdelös på att ljuga och märker det direkt på honom. ”Du vet att du kan berätta vad som helst för mig va?” säger Michelle med en allvarlig röst. ”Ja men det är inget, jag måste hem och passa lillesyrran, vi hörs!” säger Jonathan och går generat därifrån. Michelle känner fortfarande spänningen i luften fast Jonathan har gått. Hur fick han ärren, han är alltid glad, positiv och han är inget emo, så han skär väll inte sig själv tänker Michelle.
Jonathan
Fan. Fan. Fan. Varför skulle hon kasta de där jävla äpplet till mig tänker Jonathan. Ingen skulle få veta. Han skulle ju sluta förra månaden men han kunde inte. Det är så svårt. Smärtan tar liksom bort tankarna från allt annat han kan fokusera på bara smärtan och titta på blodet medan det rinner längst hans arm. Det är verkligen vackert. Jag är fan sjuk i huvet tänker Jonathan. Tur att jag inte är hos min mamma den här veckan, nu slipper jag i alla fall träffa Michelle efter den här extremt pinsamma situationen. Jonathan låser upp dörren hänger upp väskan på en krok och lägger sig i sängen. Han är ensam hemma. Skönt tänker Jonathan.
Michelle
Michelle tittar på mobilen, hon har iakttagit den i flera minuter nu. Tillslut samlar hon mod och sms:ar Jonathan. ”Hörru du kommer väll till Gröna klippan klockan nio ikväll?” skriver hon. Jonathan svarar ”Ja de är klart, de är ju fredag ”. Michelle blir glad när hon ser hans sms och skriver ”Nice, ta med egen sprit ;)”.
Jonathan svarar ”Ja, jag hade ju inte trott att du skulle bjuda.”
Michelle tar en dusch och tar på sig fräscha kläder. Hon tittar sig i spegeln och suckar. Hon förstår inte varför hon ska ha så stor rumpa men små bröst. Kan inte rumpan dela med sig av fettet med brösten liksom? Eftersom att hennes storasyster inte är hemma så smyger hon in i hennes rum och snor en push-up. Hon provar den och konstaterar att det var en klar förbättring. Hon tycker inte att hon är snygg men hon är nöjd med tanke på hur hon brukar se ut. Hon går sedan in i sin systers rum igen för att sno en flaska vodka. Hon lägger sedan flaskan i sin handväska, säger hejdå till sin mamma och går ut ur lägenheten.
Jonathan
Fan. Jonathan hade glömt att han skulle träffa ett par kompisar på gröna klippan idag. Han tar en snabb dusch och sprutar lite parfym på sig. Jonathan står framför spegeln. Han hatar att han är så kort. Han är bara 172 cm. Han har ju kortare kompisar men han ser sig ändå som väldigt liten. Han är dock inte spinkig. Han är ganska grovt bygg. Inte tjock men muskler har han, han gymmar ju faktiskt två gånger i veckan. Även om Jonathan gillar att skära sig själv så hatar han ärren han får. Ärren är tragiska minnen som han vill bli av med, men då måste han ju sluta att skära sig själv. Jonathan klär på sig och häller upp ett stort glas Captain Morgan. Han vill bli riktigt full ikväll, annars kommer han inte palla träffa Michelle.
Efter att ha hällt i sig 6 stora glas Captain Morgan så stoppar han ned flaskan i en kasse och går ut ur lägenheten. Han känner hur alkoholen börjar få sin effekt på honom. Det är inte lätt att gå i trappen. Men han klarar det utan att ramla. När han kommer ut så står redan Michelle där och väntar på honom, Jacob och Sophie är också där. ”Du vinglar ju redan!” ropar Jacob och skrattar. Jonathan svarar inte utan ler bara. Han märker att dom andra också är lite påverkade. Dom börjar gå mot gröna klippan där dom ska träffa dom andra vännerna. Jonathan fastnar med blicken på Michelles bröst. Jag har aldrig tänkt på att hon har så stora bröst, är det på grund av alkoholen som jag märker detta tänker Jonathan. Michelle märker att Jonathan tittar på hennes bröst. Det gör henne glad på en konstigt sätt. När dom vinglar ostadigt mot klippan så faller Michelle på en gren som ligger på trottoaren. Både Michelle och Sophie börjar asgarva. Jonathan vet att Sophie och Jacob är ”på G”. Därför så säger han att dom kan gå i förväg och att han kan stanna och hjälpa Michelle. Sophie och Jacob går med på det utan att tveka.
Michelle är väldigt full nu, hon kan inte sluta skratta. Jonathan hjälper henne till en bänk och sätter sig bredvid henne. ”Gick det bra?” frågar Jonathan. ”Ja, det gick bra” svarar Michelle. Det blir tyst ett tag, ingen av dom vet vad dom ska säga. Till sist så tar Michelle till sig mod och frågar ”Jonte, dom där ärren på din arm, vad fick du dom egentligen från?” Jonathan vet att han inte kan ljuga mer. Han tittar henne djupt i ögonen och säger ”lova att inte berätta för någon, jag skäms som fan för det här, men jag skär mig själv.” Trots att Michelle nästan var säker på att det var svaret på hennes fråga så blir hon ändå väldigt förvånad. ”Varför?” Är allt hon får fram. ”Jag vet inte, det får en att tänka på annat liksom, eller jag vet inte, jag är dålig på att förklara.” ”Du borde inte göra det, du är en fin kille, vet du de?” Jonathan rodnar och säger ”Du är vacker, vet du det?” Michelle skrattar och tittar åt sedan. Jag har berättat för henne att jag skär mig själv, då kan jag lika gärna berätta för henne att jag älskar henne tänker Jonathan. Med hjälp av modet han får av alkoholen så säger han ”Michelle, Jag gillar dig.” Michelle tar en stund på sig innan hon svarar men sedan så säger hon ”Jonte, du är full.” ”Lite, men jag menar det verkligen. Du är verkligen vacker. Jag älskar dig. Jag älskar allt med dig. Jag älskar sättet du skrattar på, när du skrattar tills du börjar gråta. Jag älskar hur du slår mig på axeln när jag försvinner i mina tankar. Jag älskar sitt rufsiga hår och att det aldrig ligger som du vill. Och jag älskar hela dig. Lika gärna som att titta på ditt ansikte eller på dina bröst så kan jag titta på din arm eller dina söta korviga fingrar. Hela du är fin. Överallt.” Jonathan böjer sig fram för att kyssa Michelle. Michelle är fortfarande i chock. Hon duckar undan från hans kyss. Jonathan tittar på henne med den sorgsnaste blick hon sett. Han reser sig upp från bänken och springer hem. Fan, allt är skit tänker Jonathan. Den ända tjejen jag någonsin har älskat, älskar inte mig. Utan att han tänker på det så springer han in i sin lägenhet och in i köket. Ingen är hemma. Jonathan drar på musik på högsta volym och ställer sig framför spegeln med en kniv. Han klär av sig naken och tittar på sig själv i spegeln. Han börjar gråta. I natt dör jag tänker Jonathan och skär ett jack i vardera handled. Sen blir det svart.
Michelle
Michelle vaknar. Klockan är nio. Hon inser snabbt vad som hände igår, hur Jonathan sprang iväg. Hon slänger sig över mobilen och ringer honom. Inget svar. Vad har jag gjort. Michelle känner sig som världens sämsta människa. Hon går upp ur sängen och ut i köket. Där sitter hennes mamma och tittar väldigt allvarligt på henne. ”Michelle, sätt dig ned” säger hennes mamma. Michelle sätter sig ned utan att säga något. ”Det är Jonathan, han ligger inne på intensiven.” säger Michelles mamma. ”Vad har hänt?” säger Michelle med gråtet i halsen. ”Jonathans grannar vaknade utav att Jonathan spelade hög musik. Dom knackade på flera gånger men ingen kom och öppnade dörren så dom kände på handtaget och märkte att jonathan hade glömt att låsa. Dom gick in i lägenheten och såg att Jonathan låg där medvetslös, blödandes från vardera handled. Han försökte begå självmord.” Michelle börjar gråta. Hon springer ut ur lägenheten raka vägen mot sjukhuset. Vad har jag gjort ropar Michelle. Hon bryr sig inte om någon hör, för hon har precis fått sin bästa vän att begå självmord. Hon är så upprörd så att hon inte märker att hon bara har linne och trosor på sig. Hon bor bara 10 minuter från sjukhuset så hon är snabbt där. Hon springer in i väntrummet där hon ser Jonathans mamma sitta. ”Var är han?” ropar hon. Jonathans mamma tittar inte ens på Michelle utan sitter där och ser livlös ut. Hon höjer ett finger och pekar mot en dörr. Michelle springer in och ser att Jonathan ligger där. Vaken. Hon storgråter och springer fram till Jonathans säng. ”Förlåt!” skriker hon. ”Det är lugnt” Säger Jonathan. ”Vadå lugnt? Vad är det för fel med dig?” Jonathan tittar på henne med en trött blick. ”Jag är bara jättetrött, okej?” Michelle försöker hålla inne gråtet och frågar ”Var det på grund av mig?” Jonathan svarar ”Ja, men det var inte ditt fel.” Jonathan somnar och Michelle sätter sig på hans sängkant. Den här gången ska han inte få lämna henne tänker hon.