Långt borta från den värld vi är vana vid finns en annan värld som längtar efter oss. En värld som vi knappt känner till och som vi ofta väljer att vända ryggen mot för att vi vet att den inte tillhör oss. I den andra världen finns det öknar som täcker stora landområden och floder med starka strömmar som rinner genom den mörka jorden. Det finns en böljande värme som hela tiden vill omfamna vad den än rör vid som en svart slöja och högt uppe i himlen lyser en stark sol som inte låter sig täckas av några moln.
Långt borta i en för oss främmande värld med en historia som inte är vår och en nutid som inte är oss känd, dominerar konflikterna som vi väljer att blunda för och en hunger som vi aldrig har känt tack vare vår egen mättnad. Det finns en törst som får halsen att värka men som vi aldrig har mött för att den inte tillhör oss. Det är en sådan törst som tvingar en mor till att försöka få sin yngsta son på andra tankar när han ber henne om vatten. Hon försöker kyssa hans torra läppar men pojken vänder bort sitt ansikte från henne och drar förtvivlat i hennes smutsiga kofta. Hon tittar hjälplöst på honom och i sitt hjärta förbannar hon varje soldat som utan barmhärtighet nekar hennes son rätten till vatten.
I det nattsvarta mörkret hörs vapen som avfyras och människoskrik som barnen har lärt sig att somna till. En far känner oro över att barnen inte längre ska vakna när solen stiger upp.
Det är två världar långt ifrån varandra men känslorna suddar bort avståndet och för dem närmare varandra. Berätta för mig, hur är kärleken där hos dig? Gör det ont när du förlorar den du älskar? Eller har du någonsin fått ett sådant hopp och en tro för ditt liv tack vare kärleken?
Ett ungt par ser varandra i ögonen. Han håller hennes hand över sitt hjärta och han ler mot henne när han märker att hon känner hans starka hjärtslag. Hon ber honom att lova henne att allt detta ska få ett slut och att det ska komma en tid när de ska leva tillsammans. Hon ska tjäna honom som hans hustru och han ska tjäna henne som hennes make. Han kysser henne och känner hur kärleken berusar dem båda i deras naiva lycka som de har funnit hos varandra.
Omedvetna om döden som långsamt närmar sig för att skilja dem åt.
En ung kvinna låter sin smala, nätta hand hållas av en äldre man. Hon nickar oskyldigt med huvudet när han frågar henne om hon litar på honom. Hon förstår att det här är hennes chans till ett annat liv och hon väljer att tro på hans lovande ord när hon ger sig av med honom. Hon väljer att gå några steg bakom honom men än har hon inte förstått att det är hennes plats och att han alltid ska vara den som är först.
En ung man håller sin älskade i handen när de springer nedför tysta gator. Hennes flåsande bredvid honom gör att han ler och plötsligt stannar han upp för att se på henne. Hon bär ett smalt guldhalsband runt sin hals som blänker stolt mot honom och han tar smycket i sin hand. Han talar om för henne att även om han sålde allt han ägde och ändå inte skulle kunna köpa henne ett likadant halsband så lovar han att hans kärlek till henne ska täcka upp för alla de vackra guldsmycken hon går miste om.
Hon tar hans hand i sin och kramar den hårt.
Kärleken är densamma. Deras tårar smakar lika salt som dina egna. Även om vi inte lever inom samma gränser så är det fortfarande samma sol vi blickar upp mot oavsett var någonstans vi befinner oss. Det är samma regn vi smakar på när vi fångar dropparna med vår tunga och det är samma vindar som smeker oss i nacken trots att våra världar är så långt ifrån varandra. Det är samma kärlek vi känner när vi älskar, och det är samma smärta och sorg vi drabbas av när livet slår alldeles för hårt mot oss.
Tre kvinnor valde en gång att lämna sin värld. Den första kvinnan valde att lämna sin värld för att hon sörjde. Den andra kvinnan valde att lämna för att hon hade tro. Den tredje kvinnan valde att lämna för att hon älskade.
De skulle alla tre gå över den heta sanden en sista gång innan två världar genom dem skulle förenas. De skulle ta sina första kliv på den nya marken och de skulle andas in den nya luften. De skulle blicka upp mot solen och känna först kärleken och sedan smärtan och de skulle under resten av sina liv ständigt påminnas om att solen, kärleken och smärtan alltid var densamma var de än gick.
Författaren vill gärna ha feedback i kommentarerna!