Kategorier
Noveller

Önskan gick i uppfyllelse

Med gitarren i handen. Framför publik för första gången. Ett leende på läpparna har han när han går ut mot scenen. Två stycken klappar händerna. Du är bäst Lucas skriker hans kompisar som sitter ute i publiken. En lokal inne i centrum, tar han upp ett plektrum. Börjar att spela. En raspig och klar röst hörs och publiken ler och stampar takten lite med fötterna och känner musiken i kroppen. Sjunger ut i refrängen, publiken klappar händerna. En flaska går sönder mot ett bord, Lucas ställer sig upp från stolen, spelar och går ut mot publiken. Den röda axelbandet håller kvar gitarren på plats. Går fram mot killarna som ska starta ett bråk. Ställer sig emellan dom. Nickar mot ena killen och den andra att sätta sig ner. Fortsätter att spela och går emot publiken. Flaskan går emot Lucas och träffar honom i huvudet. Musiken tystnar, blir otäckt tyst i hela lokalen. Lucas sitter på ett knä. Ställer sig upp, slänger av sig gitarren. Tar tag i killen, tittar honom i ögonen.

Lucas ögon ändrar färg. De blir gula. Skrämmer killen som han har ett bra tag om skjortan. Känner att han håller på att förändras. Kastar ner killen på en stol. Springer ut ur lokalen. Regnet slår ner mot marken. Springer allt han har mot skogen som ligger 2km bort. På ett fält kastar han av sig allt på överkroppen. Byxorna är kvar men trasiga. Inne i skogen börjar han att vråla. Det ekar i hela skogen. Fåglarna flyger i skräck. Rådjuren springer allt de har mot fältet. Lucas som nu har förändrats helt till odjuret han inte kunnat anat. Han är nu en varulv. Springer upp på ett berg och tittar ut mot den lilla staden han bor.

Solen kommer upp, lyser in i skogen. Lucas som nu är tillbaka till sitt riktiga jag, sover på ett berg. Vaknar upp av solens sken. Får upp ögonen och skvätter till över var han är. Förstår inte riktigt hur han har hamnat här. Tittar på sig själv som bara har ett par trasiga byxor på sig. Han undrar var hans kläder har tagit vägen, men undrar mer hur han har hamnat här. Inne skogen. Det enda han kommer ihåg är att han spelade på en lokal eller pub. Men sen är minnet blott. Med frusen kropp går han mot den lilla staden. Han pratar med för sig själv för att kunna minnas och förstå vad det är som har hänt.
Ser sitt hus, ett vitt hus med blåa knutar. Känner på dörren som är låst. Klättrar upp för stuprännan upp till övervåningen. Går försiktigt på taket. Öppnar fönstret och kliver in i sitt rum. Lägger sig ner på sängen. Ögonen vid öppna. Förstår ingenting av vad som hände igår. Somnar efter en stund.

Ett par gula ögon visar sig, förändras till en varulv, springer över fält och skog. Mot en lada som ligger bakom skogen. Djuren ute och betar. Springer emot hagarna. Dödar en ko och sedan ett får. Drar djuren in i skogen. Blodet rinner ner på gräset. Ägaren kommer ut med ett gevär. Skjuter av ett skott mot Lucas som tittar mot honom med hungrig blick. Springer närmare och skjuter ett till skott. Lucas vaknar till, slår upp ögonen vida med skräck. Tittar och ser att han är i sitt rum. Allting var bara en dröm. Kollar på klockan. Den står på 7:30. Kliver upp, ser att han fortfarande har kvar de trasiga byxorna. Pustar ut, tänkte att allt kanske var en dröm. Tar av sig byxorna. Hoppar in i duschen. Jorden och blodet åker ner i avloppet. Lucas med stängda ögonen ser inte detta. Öppnar ögonen. Tvättar av sig, stänger av duschen. Kliver ut, tar en handduk och torkar sig. Sveper den kring midjan. Tittar förvirrat sig själv i spegeln. Försöker att minnas vad som hände efter han lämnade lokalen. Men ingenting kommer upp.

Tar ett par jeans ur lådan, en t-shirt och en grön huvtröja. Går ner till köket. Båda hans föräldrar hade redan åkt till jobbet. Tar ett par rostade smörgåsar med smör på och en kopp kaffe. Av en vana så känner han efter sin mobil i fickan. Men den ligger inte där. Tar med sig maten och kaffet upp till rummet och kollar där men ingen telefon. Sveper kaffet i två klunkar, går ner med ena smörgåsen. Tar på sig ett par kängor. Kliver ut. Går emot skogen där han vaknade, i tanke om att han ska komma ihåg någonting. Går ut på fältet. Ser något som ligger där. Ser tygtrasor som ligger där. Ser något som blänker. Mobilen ligger där. 10 missade samtal och 10 sms som också är missade. Det är hans kompisar som har ringt. Han ringer upp.
”Hej! Jag tappade min mobil igår, inte kunnat svara. Hittade den precis nu.”
”Vad hände med dig igår. Du bara sprang iväg.”
”Helt ärligt, så har jag ingen aning vad som hände igår. Jag minns att jag spelade, sen är det blankt.”
”Vi såg att du skulle stoppa ett bråk, blev slagen med en flaska. Tog tag i killen. Sen så hörde vi att dina ögon hade förändrats och sedan försvann du.”
Lucas började att minnas sin dröm han hade förut. Men kunde det hänga ihop på något sätt.
”Är du kvar, Lucas?”
”Ja, jag är kvar. Vi hörs senare.”
Lucas la på. Pratade med sig själv ute på fältet högt för att kunna komma ihåg. Tittade ner på de trasiga kläderna. Ser att det är hans. Vad fan hände igår. Sa han högt för sig själv. Slår sig själv i huvudet. Ser något mer ute på fältet. Ser ett dött djur. Inte så långt ifrån hans kläder. Sätter sig ner på fältet. Tårarna börjar att komma.

Ställer sig upp, torkar tårarna med ärmen på huvtröjan. Går emot lokalen han spelade på igår.
Ser den mörkgråa lokalen. Känner på dörren, olåst. Öppnar en står dörr som knakar, går in. Alldeles tyst. Känner att det är lite annorlunda från igår. Kollar runt. Ser scenen han var på igår. En tjej kommer fram bakom baren. Mörkbrunt hår, svarta jeans och ett vitt linne.
”Hej, ursäkta att jag kliver in här när inte det är öppet.”
”Ingen fara, men mår du bra?”
”Ja, jag vet att jag bara drog igår utan förvarning.”
”Tänkte mer på slaget du tog som fick dig ner på knä. Det var ett ganska stor flaska.”
”Nej, de var inget. Jag tog ju mig upp på en gång.”
”Varför drog du?”
”Ingen aning, har inget minne efter jag tog mig upp.”
Lucas sätter sig på en barstol. Tar drar händer igenom sitt ljusbruna hår. Ser sin reflektion i spegeln över baren. Känner inte igen sig. Han tittar, ser sig själv. Men tänker att vem är det där.
”Allt kommer att bli bra igen.”
”Men jag förstår inte riktigt hur jag kan glömma bort vad jag gjorde igår. Hur jag hamnade uppe på berget.”
”Vi kan ju alla göra galna saker ibland. Ibland så förtränger vi saker omedvetet för att slippa komma ihåg saker som kan vara traumatiska.”
”Just nu, vill jag bara komma ihåg, få svar.”
Hon tar upp en öl flaska, vrider av korken.
”Denna här bjuder jag på.”
Han tar en klunk. Tittar på flaskan. Får en tillbakablick.
Han ser hur han tar tag i killens skjorta. Ser hur sin hand blir större och naglarna växer. Hur han slänger ner killen. Ser hur han springer på fältet och skriker som en varg. Sen ser att han dödar ett djur med tänderna.
Skvätter till. Tappar flaskan i golvet.
”Hur är det?”
”Oj, förlåt.”
Han hjälper till att plocka upp glaset. Skär sig på en glasbit. Hon ser det. Tar handduken på axeln. Men såret är borta.”
Han springer iväg igen.
”Hallå, du behöver inte gå.”
Lucas springer iväg. Mot sina kompisar som bor längre ner på gatan vid han.
Knackar på. Dörren öppnas. Han kliver på, stänger dörren efter sig.
”Du kommer inte att tro mig, det har hänt något konstigt.”
”Du, vi går upp till mig. Mina föräldrar sitter där inne. Inte åkt än.”
”Hej, mr och mrs Somerset.”
Lucas och Victor och går upp till hans rum. Han stänger dörren. Lucas börjar vandra fram och tillbaka.
”Så vad är det som har hänt?”
”Detta är det konstigaste jag har varit med om. Ingen aning om hur detta kunde ha hänt. Men jag tror jag har blivit en varulv.”
”VA! Varulvar finns ju inte. Inte här ialla fall.”
”Nu finns det en i alla fall, kanske två.”
”Va då två?”
”Någon måste ju ha gjort mig till detta. Det är ju ingenting jag har gjort till mig själv.”
”Ok, vi säger att du är det du säger att du är. Men då måste vi ju se hur detta kunde ha gått till. Klä av dig i bara kalsongerna.”
”Va! Varför då?”
”Vi måste ju kolla efter ett bett.”
Lucas tog av sig kläderna förutom sina boxer shorts. Victor kollade, men kunde inte se något. Kollade två gånger överallt för att vara säker.
”Ingenting. Men har du druckit vatten ur ett fotspår från en varg eller en varulv.”
”Nej, fy fan va äckligt. Men för en som inte tror på varulvar, vet väldigt mycket om hur man blir en i alla fall.”
”Man har väl kollat på skräckfilmer om varulvar. Vi får googla.”

Victor slår på sin dator. Skriver google. Kollar efter hur man kan bli en varulv.
”Finns lite olika alternativ. Har du druckit från en flod eller bäck eller ett vattenfall?”
”Ja, förra veckan. Tog vatten hur en bäck som rann ner högt från ett berg.”
”Var gjorde du det?”
”Ungefär 9km härifrån. Var ute och vandrade i skog och berg med Jennifer.”
”Där har vi det. Det kunde ju lätt ha varit något där uppe innan som inte ni såg. Men, tror du att det kan bli något med Jennifer?”
”Fokusera. Nej det blir inget där. Vi är vänner inget annat. Inte intresserad i henne på det viset.”
”Så det var så jag blev en varulv. Helt otroligt. Men då finns det ju en till därute någonstans.”
”Hur känns det att vara varulv då? Några special krafter?”
”Kommer inte ihåg så mycket av det. Men det verkar som att jag blir väldigt stark, snabb och väldigt hungrig. Tar allt som finns.”
”Äter du människor?”
”Ingen aning. Men det står inget mer på google?”
Victor söker vidare på varulvar. Blir frusen. Kollar upp mot sin kompis, som han skulle ha sett ett spöke.
Lucas läser det han har hittat. Han sätter sig på sängen. Han tänker eftersom han inte hade någon alls kontroll sist. Blackouts också. Så måste han få kontroll på detta eller så måste han låsas in, så att han inte kommer ut igen.
”Vi får lösa detta. Det kanske bara händer när det är fullmåne.”
”Kanske ja. Eller så kan det hända när som helst.”
”Men vad hände igår. Efter du blev en varulv? Det måste ha varit något som har triggat igång det.”
”Jag vet att jag blev väldigt arg när han slog flaskan i huvudet på mig när jag skulle stoppa bråket.”
Victor lägger handen på hakan och går fram och tillbaka.
”Men då vet vi ju att när du blir arg, så är det då det händer. Vi får göra så att du inte blir arg.”
”Låter ju lätt, men det vi får se.”
”Man har ju alltid velat bli något som de här, eller vampyr. Men det är ju bara en önskan. Ingenting som man tror ska gå i uppfyllelse.”
”Men nu är det som det är. Vi får göra allt så att du inte förändras.”

Lucas går hem till sig, innan hans föräldrar kommer. Hundratals tankar går igenom hans huvud just nu. Han går in i hans hus. Sätter sig i soffan och slår på tv:en. Kollar på tv serie. Kollar i fem minuter. Ögonen åker igen.
Lucas förändras till odjuret han inte vill vara. Mot skogen han springer. Så här snabb har han aldrig varit förut. Ylar inne i skogen. Då kommer det fram en annan varulv och tittar på honom med ett par röda ögon. Sen försvinner i mörkret. Lucas följer efter. Men tappar bort honom. Då kommer varulven mot honom.
Han skvätter till och vaknar från en till dröm om hur han är en varulv. Hans föräldrar kommer in genom dörren. Han säger hej. Går upp till sitt rum. De märker att det är något som inte riktigt stämmer med sin son.
Det knackar på dörren till rummet. Hans pappa öppnar dörren.
”Hur är det, min son?”
”Inget, jag är bara trött. Det blev en lång kväll igår bara och inte så mycket sömn.”
”För att du vet att du kan komma till mig med vad som helst, eller hur.”
”Jo det vet jag. Men jag är bara trött.”
”Okej, älskar dig.” Slår honom på axeln.
Lucas ler. Även om han är 20 år så känns det ändå skönt att höra de orden ibland ändå. Lucas lägger sig på sängen. Kollar i taket. Kollar på klockan som står på 19. Somnar efter en timme. Vid midnatt, sätter han sig upp, går mot fönstret. Kollar ut. Förändras till varulven han inte vill bli. Men ingen kontroll nu heller. Hoppar ut genom fönstret. Mot skogen. Springer förbi lokalen han spelade. Hon i baren kollade ut och får se denna varelse springa mot skogen.
Blir paralyserad av rädsla. Men han ser henne inte. Han fortsätter till skogen. Upp till berget han var i början. Ylar så att det hörs i hela skogen. Efter några minuter. Kommer det fram en till varulv. En med röda ögon precis som i drömmen. Den försvinner i skogens mörker. Lucas springer efter. Men försvinner och är borta. Kollar överallt. Men ingen där. Från ingenstans kommer den fram. Men vill inget ont. Kollar på honom. Sen försvinner igen.

Lucas vaknar uppe på berget igen. Med solen skinande i ögonen. Fryser med bara boxershorts på. Går hemåt. Går förbi spellokalen. Hon ser honom vankar hemåt. Hon blir paralyserad igen. Men det kan inte vara sant. Det finns ju inget sådant, tänker hon. Då tänker hon på varelsen hon såg igår som hon hörde sen ifrån skogen.
Lucas går hemåt. Tar stupröret igenom och upp till sitt rum och lägger sig i sängen. Hoppas att det är inget som har hänt. Somnar direkt huvudet möter kudden.
Vaknar efter ett par timmar. Tar på sig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Går ner till köket. Tar ner en skål. Tar lite flingor, mjölk och en kopp kaffe. Han sätter sig vid tv. Slår på nyheterna för att se att det inte har hänt något.

Detta har hänt under natten och morgonen: två stycken djur har dödats, det är fullt med rivsår. Ägaren säger att det är en ko och ett får. Svårt att se eftersom det är så stora sår.

Lucas sätter nästan flingorna i halsen. Skriker: Nej nej, detta kan inte hända. Vad ska jag göra.
Lucas sveper koppen kaffe. Sätter på sig en jacka och skor och går ner till sin kompis.
Knackar på.
”Hej, Lucas kom in.”
De går upp till Victors rum.
”Victor, det har hänt något. Jag har dödat två stycken djur.”
”Men det är väl inte så farligt.”
”Det var ju djur som folk ägde.”
”Oj, det var något de. Men hur kunde det hända.”
”Ingen aning. Det måste ha hänt medans jag sov.”
Victor funderade en stund. Kom på det tillslut.
”Jag sover över hos dig, så kan jag hålla koll på dig.”
”Ja, så gör vi.”
Lucas går till lokalen för att se om hon är där. Han tänker att han måste börja förklara sig istället för att bara sticka iväg utan att säga något.
Dörren var öppen.
”Hallå, hallå.”
”Hej! Du går på en gång. Jag ringer polisen annars.”
”Jag vill gärna förklara mig för förut. Vad är det jag har gjort för att du ska ringa till polisen?”
”Jag såg dig komma ut från skogen imorse, halvnaken. Innan det så såg jag en varelse som jag bara har sett i filmer.”
”Om det är sant det som du tror. Tror du verkligen att polisen skulle kunna hålla mig inlåst.”
”Där har du en poäng. Men är det sant?”
”Nej, jag är ingen varulv. Jag får bara lite blackouts ibland.”
”Ok.”
Hon slappnar av, lägger ner baseball träet hon håller i. Lucas sätter sig ner på en barstol. Hon sätter sig bredvid honom.
”Vad heter du, om jag får fråga?”
”Jag heter Lucas Barbour”
”Trevligt att träffas. Jag heter Kate Franklin.”
De tar varandra i händerna. Håller kvar ett tag, tittar varandra i ögonen. Lucas släpper taget och börjar prata om något för att det inte ska hända det som inte får hända just nu.
”Är du härifrån, eller jobbar du bara här?”
”Nej, jag bara jobbar här, och sover. Jag är uppvuxen i North Shields, nära New Castle.”
”Vad fick dej hit till denna del av England?”
”Gillar kusten, gillar småstäder. Så är du härifrån?”
”Ja, född och uppvuxen här. Gillar också små städer och speciellt att det ligger nära vattnet och hamnen.”
Kate tar hans hand igen som ligger på bardisken. Smeker den lite. Sätter sina fingrar emellan hans. Kate och Lucas lutar sig fram. Kysser varandra. Lucas hjärta går upp nästan till 170. Han känner att han är på väg att förändras. Han viker sig ner, tar sig för magen. Kate går fram till Lucas som nu ligger på golvet.
”Hur är det med dig?”
”Du måste gå härifrån, innan någonting händer.”
”Jag går ingenstans. Vad är det frågan om.”
Lucas vänder sig om och tittar Kate i ögonen. Ser Lucas gula ögon. Händerna förändras och tänderna sticker ut, och ansiktet är på väg att förändras. Med skräck i kroppen så tar hon hans händer. Känner pälsen mot hennes handflata. Lucas flåsar högt. Hon försöker göra så att han blir lugn och ska gå tillbaka till sitt riktiga jag. Hon släpper inte taget, tittar i hans ögon och han tittar i hennes. Efter några minuter så flåsar han inte längre lika tungt. Hans puls blir lägre och stabilare. Händerna börjar att gå ner till de normala, ansiktet är börjar också gå tillbaka. Förvandlingen stoppades och Lucas är nu tillbaka till sitt rätta jag. Han tittar in i Kates ögon. Hon tittar i hans.
”Du skulle ha sprungit iväg. Jag kunde ju ha dödat dig.”
”Jag kände att det inte fanns en chans. Så som du tittade på mig förut, så kände jag i själen att du skulle aldrig såra mig. Även om du skulle förvandlas till en varulv, så finns det fortfarande lite utav dig kvar.”
”Du är en stark och modig kvinna. De flesta skulle ha sprungit iväg.”
”Jag är inte som alla andra.”
Kate håller fortfarande i Lucas händer. De ställer sig upp. Tar inte blicken ifrån varandra. Sätter sig ner på en varsin barstol. Ger varandra en puss bara, för att inte Lucas ska förvandlas igen. Ingen vill ta den risken.

För att man vet ju aldrig. Skulle han förvandlas helt och förlora kontrollen. Då kanske han förlorar både Kate och sig själv.

3.00 avg. rating (63% score) - 2 votes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *