Panik

Det finns enligt min åsikt tre olika typer av panik.
Det finns den som slår dig så plötsligt så när du väl insett att du drabbats av den så är allt redan över. Som ett nålstick i fingret, eller kärlkrampssprutan i mellanstadiet. Som, om du väljer att passera en obevakad järnvägsövergång. Du vet så väl i hjärnan och kroppen att det är förbjudet. Kroppen börjar skälva och du börjar svettas. Men du springer ändå över. När du väl insett det faktum att du nu hade kunnat vara en splittrad fläck på spåret har paniken redan tynat och du går vidare som om inget hade inträffat alls.

Den andra typen av panik är mer psykiskt påfrestande än första typen. Jag har valt att kalla den för ”den ultimata oros-paniken”. Det är den som kan träffa eller slå dig när du insett att du har eller är på väg att mista något eller någon. Det kan vara allt ifrån din döende mormor, ditt husdjur som varit på rymmen i flera veckor eller rent av bara din mobiltelefon. Oron lägger sig som ett spännband runt din hjärna. Varje gång som du ber dig själv att sluta tänka på orosmomentet spänner bandet åt hårdare och hårdare ju mer du försöker att glömma. Det är då du börjar klandra dig själv. När du väl kommit så långt kommer paniken krypandes i kroppen, oron. Du börjar ställa dig frågor om vad du gjort fel, hur dum du måste ha varit. Hur du hade kunnat sköta saker annorlunda för att det inte skulle bli det som det blivit idag. Den här paniken slutar oftast i storgråt och skrik och är alltså rätt ultimat.

Slutligen, och min personliga favorit är den som jag kallar ”supermegapaniken” (på grund av dess superunika påverkan). I andra fall kan vi kalla den ”jag-vet-att-jag-gjort-fel-paniken”, du får själv välja. När den paniken slår dig skiftar den form. Likt en kameleont skiftar den dig och hela ditt system. Du vet det inte innan, men plötsligt kan du stå knäpptyst med hackande tänder. Du kan komma på dig själv ståendes med ett gapskratt. Du kan gråta, rysa, mumla, viska, hoppa. Ja, den paniken gör precis vad den vill med dig och din kropp. Det värsta av allt är att du inte vet hur du ska göra dig av med den. Lycka till med mina versioner av panik.

Vill ni förresten veta vilken typ jag känner just nu? Just precis. ”Supermegapaniken”. Alldeles utmärkt en kväll som denna. Jag vet knappt vad jag heter vilket faktiskt är utmärkt för…

Ronja! Vad i helvete har du gjort?! Är du helt jävla funtad i skallen! Victor var min allra bästa vän!

I mitt huvud börjar jag tänka ”djupa andetag Ronja, djupa andetag”. Det är trots allt bara Samuel, din bror som störtat in genom din sovrumsdörr. Inte heller är det första gången något sådant här händer. Jag borde känna igen mig. Min bror och jag har alltid grälat, ända sedan vi var små och jagade varandra med plastsvärd genom hallen på nedervåningen. Dock är jag nu rätt osäker på om han någonsin har varit såhär vansinnig och kokande arg. Han upptäcker dessutom snabbt att jag inget svarar. Då fortsätter det:

Jag har fan alltid ställt upp för dig, i alla dumheter du ställt till med! Och tro mig, du har gjort en förbannat massa dum skit genom åren! Men att gå i säng med Victor! Och dessutom våga påstå att han var med på det?! Han är ju för i helvete gift med Sanna! Hon väntar ju deras barn. Nu har du verkligen sjunkit lägre än sanden själv!
Jag känner att jag måste försvara mig. I ett kort försök säger jag något som låter som ren lögn i munnen på mig:
Han var visst med på det, Samuel. Han förklarade för mig i flera timmar, ja i flera veckor att han inte ville vara tillsammans med Sanna. Hon har inte älskat honom på flera månader!

Plötsligt insåg jag att paniken rann över mig. Den här gången tog den form av en utskälld och skamsen liten hund. Oavsett vad jag skulle säga fanns det ingen chans att det skulle hjälpa nu. Jag var en byracka, och mina ord var sand som rann ut i vinden som små viskningar. Jag började sakta och darrande samla ihop mina skakande lemmar mot min kropp i takt med att Samuels vredesutbrott blev högre, bredare och mer spottandes. Ja, han såg rent av ut som en stor kobra som beredde sig på attack.

Aldrig en chans Ronja! Du måste ha övertalat honom på något sätt! Det vet jag att du är så duktig på. Sanna är helt förstörd, hon bara gråter och gråter! Tur för henne att hon är så pass långt gången, annars hade hon varit här nu och bankat in din skalle tills att du legat som en mosad fläck på golvet! Victor har fan lämnat stan. Ingen vet vart han tagit vägen, och det är ta mig fan ditt fel Ronja. ALLT är DITT fel!

Jag försökte att framkalla en tår. Ett ljud. En viskning. Men allt som kom ut från mig var en tom kall och flackande blick. Jag visste att jag hade gjort fel. Jag hade klantat mig ”big time” den här gången. Ingen kunde rädda mig. Inte min bror, som jag älskade så högt. Ingen av mina vänner för de hade inte en aning om situationen. Inte heller våra frånvarande föräldrar som alltid var ute och reste. Nu var de iväg till Köpenhamn på möte. Jag var helt ensam. Fast. Dock fanns det en spelevink som gömde sig i sammanhanget. Ute i hallen gömde sig en lurvig filur. Det var vår vakthund Mango. Hon gnydde och visade på sitt egna lilla vis hennes misstyckte till Samuels beteende. Hon var van vid en snäll Samuel. Inte denna arga skrikande galning. Kanske, kanske kunde hon rädda mig. Men plötsligt kom kommentaren. Precis den jag väntat på men inte velat höra:

Du får fan förklara dig nu. Jag kommer inte lämna detta hus förrän jag har fått en förklaring på ditt idiotiska beteende. Du vet redan innan att jag knappt kommer våga erkänna dig som min syster efter det här va?

Jag suckade tungt. Jag visste redan det sedan innan. Redan när jag skickade iväg sms:et från Victors telefon till Sanna. Samuel smällde igen dörren mitt framför nosen på Mango. Hon fortsatte sitt ylande utanför och kämpande med tassar och klor för att komma in. Aldrig tidigare hade Samuel valt att stänga ute hunden från vår familj tills nu. Jag drog ett djupt andetag och tänkte ”nu är det dags, dags för mitt liv att gå riktigt åt helvete” sedan började jag:
Victor och jag har haft kontakt i över fem månader nu via telefon bland annat. Han har flera gånger sagt att han och Sanna varit ett stort misstag. Att han varit medveten om detta sedan bröllopet. Han har även sagt att hon själv borde ha varit medveten om det då hon verkade att helt slutat älska honom efter att hon fick veta att hon var gravid. Jag bad honom att prata med dig, Samuel. Flera gånger svor han dyrt och heligt på att han skulle berätta allt för dig. Men det står tydligt nu att han varken berättade för dig eller Sanna. Han var för vek för det på grund av barnet.

Samuel fnös. Han hade slagit sig ner på golvet. Jag tyckte ibland att Samuel såg skrämmande ut. Han tränade väldigt flitigt på gym så med sina två välpumpade armar i kors framför kroppen såg han väldigt otäck ut. I alla fall nu när han var så arg och frustrerad över mig. För att vara 27 år gammal var han dessutom min mini-pappa när pappa var bortrest vilket var nästan jämt. Jag fortsatte att berätta efter att hans bortvända blick hade vänt sig mot mitt håll igen.

Jag vet inte heller vart han tagit vägen Samuel. Han stack igår. Men om du vill så får du läsa alla våra sms. Jag har sparat allt som finns för jag ville visa allt för dig när tiden kändes rätt. Tyvärr så har jag insett att det nu är alldeles för sent.
Ge hit telefonen så får du guida mig genom ditt miserabla påhitt!

Paniken i mig fick en ny vändning. Plötsligt hade mina skakande lemmar börjat vibrera och mina ben förblev som förlamade. Samuel hade nu rest sig. Tagit sig till sängen och roffade åt sig telefonen. Jag sneglade över hans axel och såg att han försökte låsa upp den.
2130, sa jag försynt.

Meddelandehantering

3 Januari 2012 klockan 23.14
Hej R! Vart e Samme? Han får ju inte missa tårtan! / V
3 Januari 2012 klockan 23.15
Tja! Han är på väg. Han lämnade precis in Mango. Grattis på födelsedagen! / R
3 Januari 2012 klockan 23.21
Tack R! Du hade kunnat följa med Samme ju, tårtan räcker till dig med 😉 Det är ju inte varje dag man fyller 26! / V
3 Januari 2012 klockan 23.22
Haha, tack. Men jag är allergisk mot både dig och grädde. Ha så kul nu! God natt /R
4 januari 2012 klockan 02.32
Svara näär vi ringer! DU måsTe HÄMTA SamMe. H?n har spyttt.. .
Ett litet svagt leende smög fram hos Samuel. Det var tydligt att det var en kväll som han minns. Än så länge verkar han lugn. Sedan fortsatte han läsa:
4 Januari 2012 klockan 03.02
Vart fan är ni? Jag är utanför ditt hus nu Victor! / R
4 Januari 2012 klockan 11.43
Tja R! Vi är på sjukan. Samme fick åka och magpumpas inatt. Lite för mycket av det goda, hehe. Jag hade glömt min mobil i ambulansen och fick precis tillbaka den. Sorry, om vi väckte dig i onödan! /V
4 Januari 2012 klockan 11.47
Ni är ta mig fan helt sjuka i huvudet! Visste ni hur mycket det snöade inatt?! Det var svinkallt! Jag letade efter er i över TVÅ timmar!!! Tillslut frös jag så mycket så jag åkte hem. Fy fan för er två!!
4 Januari 2012 klockan 11.52
Sorry R! Samme åker hem snart, då får du skälla ut honom.. / V
4 Januari 2012 klockan 11.50
Skälla ut honom? Jag ska stjäla hans nycklar och tvinga honom att sova ute i snön hela natten!!
4 Januari 2012 klockan 11.51
Meh! Han bor ju inte ens hos er?
4 Januari 2012 klockan 11.52
Nä, men jag har nyckel till hans lägenhet! Hej svejs!
6 Januari 2012 klockan 08.20
Hej V! Skulle du och Sanna vilja vara hundvakt imorgon kväll? Vi ska iväg och käka middag med faster och hon hatar Mango. Vore supersnällt! / R
6 Januari 2012 kl 08.53
Tjena R! Är precis på väg hem från jobbet. Ska fråga frugan när jag kommer hem. Fast, med mig är det helt ok! Mango är en för skön hund! / V
6 Januari 2012 klockan 09.49
Helt ok! Sanna hälsar dock att Mango inte får ta med några pipleksaker (Hon hatar pip-ljud!). När lämnar ni av henne? / V
6 Januari 2012 klockan 10.01
Superbra! ☺ Vi (Samuel) lämnar henne imorgon klockan 16.30. Är det lugnt för er? /R
6 Januari 2012 klockan 22.12
R, sorry för att jag verkade så kort mot dig när du lämnade Mango. Jag blev lite förbluffad av hur mycket du vuxit till dig… Mango har det bra här. Hon ligger i Sannas fåtölj med sin pipleksak (!!!) och njuter. Hoppas ni har så kul med er faster! / V
6 Januari 2012 klockan 10.02
Helt lugnt! Det kallas inte för att växa upp Victor, det kallas för smink och en sväng till klädbutiken. Hälsa Samme att ta med mitt passerkort till gymmet också! / V
Vadå att du vuxit till dig? Du är väl för fan 20 nu?
Samuel tittade frustrerat på mig.
Jo, men ja. Fortsätt läs, du kommer förstå tillslut. Förresten, jag var 19 då.
Han lyfte åter igen upp luren med en suck.
13 Januari 2012 klockan 19.30
Tja R! Vart e Samme? /V
13 Januari 2012 klockan 19.31
Jag vet inte! Jag är inte hemma! /R
13 Januari 2012 Klockan 19.33
Jaså? Vart är du någonstans? ☺ / V
13 Januari 2012 klockan 21.18
Oj! Förlåt. Såg inte att du skrivit förrän nu. Har precis lämnat simhallen. Det var ett litet derby mellan oss och grannkommunen. Jag vann faktiskt andra plats i fjärilsim! ☺ / R
13 Januari 2012 klockan 21.19
Gött! Sitter du på bussen hem nu då? /V
13 Januari 2012 klockan 21.19
Jo?
13 Januari 2012 klockan 21.20
Hoppa av vid Södra! Jag sitter på jobbet och har supertråkigt! Jag kan bjuda på en bit pizza! /V
13 Januari 2012 klockan 21.33
Framme! Koden?
13 Januari 2012 klockan 21.33
2130!
14 Januari 2012 klockan 01.37
Tack för pizzan! Nu känner jag knappt av något från träningen, haha. God natt! /R
14 Januari klockan 01.39
Tack själv. Och du, säg inget till Samme. Men allt snack om att du ser illa ut utan smink. Det var en ren lögn! ☺ God natt!
14 Januari 2012 klockan 01.51
Äum.. Tack!
Samuels hopbitna läppar tittar stumt mot mig. Min panik sitter som en smäck i kroppen. Jag är helt okapabel att röra mig.
Vad gjorde ni den kvällen?! Hade ni sex?
Samuel stirrar mot mig. Jag får fram ett litet stumt ”nej”.
Vad hände då? Jag menar, det är en bra lång stund mellan 21 – 01!
Vi satt i hans vakthytt. Jag åt gammal pizza. Tittade på en gammal Green Day konsert på hans jobbdator. Sen gick jag till bussen och åkte hem. Du var faktiskt hemma den kvällen. Du och hon Agnes tittade på en film när jag kom in…

Samuel svarade inte. Han återgick till telefonen. Knapplåset hade gått i och för en kort stund fick jag själv hålla i min telefon och knappa in 2130. Sen återgick han till smsen. Jag började nu ana problem. Nu har snart helvetet brakat löst och nedräkningen till dess har startat.

20 Januari 2012 klockan 22.10
Vill du fylleköra mig och mina vänner till och från Aqua-festen ikväll? Du får självklart betalt! /R
20 Januari 2012 klockan 22.11
Tyvärr inte. Samme och jag ska ju hänga ikväll. Öl och tv-spel. Ångrar vi oss så hör vi av oss! / V
20 Januari 2012 klockan 23.18
Är Samuel kvar hos dig? /R

20 Januari 2012 klockan 23.19
Nope. Han mådde inte bra så vi drack aldrig. Han har nog redan kommit hem till sig! Vadå då? /V
20 Januari 2012 klockan 23.21
Vi har fortfarande inte hittat någon som man köra oss hem. Vi tog taxi hit. Men nu har jag inga cash kvar..
20 Januari 2012 klockan 23.21
Be Samme hämta dig då?
20 Januari 2012 klockan 23.22
Han svarar inte och jag vill inte be mamma eller pappa nu när de precis kommit hem från resan. Snälla Victor! Jag vill inte försöka planka hem!
20 Januari 2012 klockan 23.25
Äh, när vill du bli hämtad? Du ska inte behöva väcka dina föräldrar.
20 Januari 2012 klockan 23.26

02.10 vid ICA-parkeringen?
20 Januari 2012 klockan 23.26
OK! Ses sen!
21 Januari 2012 klockan 02.33
SORRY!! /R
21 Januari 2012 klockan 02.34
Det är ok! Synd bara att din mindre nyktra polare måste sitta fram med mig. Ska jag lämna av dig sist?
21 Januari 2012 klockan 02.34
Hemskt gärna! Jag vill gärna få be om ursäkt i fred! De sa faktiskt att de skulle ta bussen hem! Men deras pengar stack nog iväg på sprit…
21 Januari 2012 klockan 02.34
Det är ok, det sa jag ju! Kan du få tyst på din polare? Jag är trött på att höra hennes tjat om framtida giftermål!!
21 Januari 2012 klockan 02.35
Tack…
21 Januari 2012 klockan 03.41
Victor, menade du verkligen det du sa till mig i bilen? Jag blev helt paff. / R
21 Januari 2012 klockan 03.43
Ja. Jag menade vartenda ord Ronja. Jag är trött på Sanna. Sen vi gifte oss har allt fallerat. Sen hon fick veta att hon var gravid så vill hon aldrig göra något. Inte gå ut och äta, inte resa, vara i sovrummet eller ja. Ens prata! Men, jag kan inte lämna henne. Hon bär på mitt barn. Vad skulle jag vara för farsa som lämnade henne och min framtida son/dotter?

21 Januari 2012 klockan 03.48
Har du snackat med min bror? Du vet att han skulle lyssna lika väl som mig? Jag är ingen psykolog, men känner du att du inte kan lämna henne på grund av bebisen i hennes mage så måste du må skit. Hur kan man leva i ett förhållande utan kärlek? /R

21 Januari 2012 klockan 03.50
Jag försökte prata med Samme precis efter nyår. Men han blev ju så packad så vi kom ingen vart då. Sedan skulle vi ha snackat om det ikväll. Men då blev han ju sjuk. Och förresten. Jag lever inte. Tycker du att det ser ut som att jag lever alls? Jag bara är en fånge i ett fängelse där jag har tillgång till nycklarna men inte kan ta mig ut. /V
Wowowo! Stopp! Backa bandet! Så det var därför han var så angelägen om att jag skulle stanna hos honom den där kvällen? Han betedde sig skitlustigt. Såg ut som han gick och smålipade hela tiden jag var där. Jag som bara trodde att han lackade för att jag blev sjuk. Det sa han aldrig till mig! Jag borde ha stannat hos honom. Har det alltså pågått så jävla länge?

Samuel verkade förvirrad och förbannad på samma gång. Jag visste inte riktigt själv om han fortfarande kokade av ilska eller om det hade börjat svalna till en förståelse för min situation. Det var inte bara jag som var inblandad i det här dramat. Det var en hel familj. Men innan jag ens hann svara honom dök han åter igen ner bland sms:en.

21 Januari 2012 klockan 03.59
Victor! Snacka med Samuel så snart du kan! Du kan inte leva på det här sättet! Jag mår dåligt av att höra hur du har det! /R
21 Januari 2012 klockan 04.00
Kan vi inte träffas någon dag Ronja? Det känns som om jag kan lita på dig…
21 Januari 2012 klockan 04.02
Du är min brors bästa vän. Jag vet inte. Känns som du borde snacka med honom. Men visst, låt gå för en gång. På ett villkor dock…
21 Januari 2012 klockan 04.03
… att jag snackar med Samuel om allt?
21 Januari 2012 klockan 04.05
Exakt!
21 Januari 2012 klockan 04.05
Ska bli! Förresten, du är skyldig mig pengar för resan!
21 Januari 2012 klockan 04.06
Äh! Jag bjuder på pizza nästa gång jag har pengar på kontot! God natt, ofrivilligt gifta man! /R
21 Januari 2012 klockan 04.07
God natt, söta vän / V

Samuel tog paus. Det märktes på honom att han inget hade fått veta från Victor, trots att han lovat mig att tala om allt för honom. Stackars min bror. Jag fick tillbaka min telefon och han försvann ut genom dörren. Insmygande kommer då Mango. Hon ser minst lika förlägen ut som mig. Enda skillnaden är att hon inte förstår varför det ska vara på det viset just nu. Jag rufsar henne bakom öronen och hon lägger sig som en pannkaka på golvet. Vad har jag gjort? Jag skulle ha sagt nej redan vid de sista sms:en som vi just läste. Och det kommer bara bli värre ju längre vi går i historiken.

Plötsligt är Samuel tillbaka. Med sig har han två burkar öl. Han ger den ena till mig, slår sig ner i sängen och drar i sig en stor klunk.

Jag måste dricka något så att jag inte tappar förståndet, säger han muttrandes.
Jag tar en klunk av min egen, men inte för mitt förstånd utan risken för att börja gråta.
Sedan tar han åter igen upp telefonen.
Koden? Frågar han snabbt.
2130, svarar jag tyst tillbaka.
27 Januari 2012 klockan 17.30
Skulle vi ses? /R
27 Januari 2012 klockan 19.57
?
27 Januari 2012 klockan 22.11
Fine. Du vill inte svara. Jag börjar på mitt nya jobb imorgon så kommer förmodligen inte ha tid att ses alls framöver. Ha de!
3 Februari 2012 klockan 21.18
Ronja! Förlåt mig! Har inte Samme sagt till dig att min mobil har varit spärrad? Jag vill gärna ses, helst ikväll. Sanna har stuckit iväg till sina föräldrar i Göteborg så vi kan vara ensamma. Vi har precis haft en jävla gräl. Kan du komma?
3 Februari 2012 klockan 21.30
Varför skulle Samuel ha sagt något till dig om mig? Du måste vara snurrig. Han är för övrigt inte hemma. Han är hos hon Amanda. Och förresten, snygg lögn om det där med telefon. Antar att många faller för den taktiken. Riktigt snyggt.
3 Februari 2012 klockan 21.31
Fan Ronja, var inte löjlig. Jag känner dig bättre än så. Kan du svara när jag ringer dig? V
3 Februari 2012 klockan 21.51
Lyssnade på ditt röstmeddelande nu. Jag kommer över om en kvar, jag tar med mig Mango. Och du skulle bara våga förklara dig om en massa skit. Jag kommer på mina egna villkor
Samuel tittar med viss nyfikenhet mot mig.
Har du kvar det meddelandet?
Jag nickar mot honom och snappar åt mig laptoppen.

Inspelning 20120203.21.33

”Happ. Du ville inte svara. Sanningen är så här. Sanna sköter alla våra räkningar. Hon upptäckte att jag hade skickat sms till ett okänt nummer. Ditt alltså.. Äum. Men självklart vet hon inte om det. Hur som helst så sket hon i att betala den räkningen för att sura på mig. Vilket jag inte hade en aning om. Det resulterade i att min telefon blev spärrad så jag varken kunde ta emot eller ringa samtal eller skicka sms till någon alls! Jag lyckades lösa problemet igår på egen hand då jag fick ringa från jobbet till min operatör och få allt löst. Jag vill att du kommer hit. Fan. Jag, Ja. Jag saknar dig. Och jag behöver verkligen snacka. Samme är helt meningslös att få ta på när man behöver honom. Han och alla sina kvinnor… Snälla kom hit, dörren står öppen. Hej. ”

Var det allt? Eller finns det fler inspelningar?

Samuel verkade lite upprörd över meddelandet. Alla har alltid vetat om att han är en tjej-tjusare. Men ingen har orkat bry sig. Speciellt inte han själv. Men nu när allt kom omkring fick han nog lite ångest över allt.
Ja, det finns faktiskt en hel del till. Men det får du faktiskt inte lyssnat på förrän du har förstått sammanhanget.
Samuel kastade nästan blicken ner i telefonen igen. Knappade in koden och fortsatte läsa. Mango låg nu och övervakade mig och Samuel över mina fötter på golvet.

4 Februari 2012 klockan 02:21
Hoppas mitt besök fick dig att må bättre och att promenaden med Mango gjorde något. R
4 Februari 2012 klockan 02.23
Tack själv. Trots allt smart du försökte intala mig så var det bästa av allt precis innan du gick. Anade inte att din famn skulle vara så mycket bekvämare än Sannas. Ursäkta om jag är allt för på. God natt. V
4 Februari 2012 klockan 02:24
Din famn var mysig, fan. Sov gott.
6 Februari 2012 klockan 14.31
Hörru! Kom hem från jobbet nu. Sitter hos Samme och dina föräldrar. Kom och rädda mig från allt prat om mitt och Sannas bröllop. Fattade fan inte att man kunde bli så bombaderad av sånt prat bara för att man fick en ring om sitt finger! /V
6 Februari 2012 klockan 19.21
Hej! Jag slutade just. Anar att du är på jobbet nu. Ska jag komma dit? Är framme 19.33! R
6 Februari 2012 kl 19.29
Du är välkommen, du kan koden nu va?
6 Februari 2012 klockan 19.34
Vad är koden? 😛
6 Februari 2012 klockan 19.34
2130! /V
Samuel sneglade mot mig. Tydligen har han äntligen fattat mönstret mellan Victors jobb och min telefon. Det smög fram ett litet leende i hans mungipa. Han frågade:

– Ronja, var ärlig nu. Blev du någonsin riktigt kär i Victor?

Men jag beslutade mig för att inte svara utan meddelade honom att fortsätta läsandet av sms:en. Innerst inne hade paniken lagt sig. Kunde min bror plötsligt ha lagt band på sin ilska?

9 Februari 2012 klockan 15.12
Varför vinkar du inte för? ☺
9 Februari 2012 klockan 15.12
Ser dig inte? Vart är du?
9 Februari 2012 klockan 15.13
– Bakom dig! Kom, jag bjuder dig på lite fika!
– Ska du ha en öl till? Avbryter Samuel.
– Gärna, svarar jag.

Åter igen smyger han ut ur rummet. När jag hör hur han stegar ner för trappan till köket hör jag bekanta vibrationer från telefonen.

Victor Sal Ringer
Svara?

Minns ni den andra paniken? Ni vet, den som man kunde drabbas av när man var på väg att mista något eller någon? Den ramlade precis över mig, just i denna sekund. Hela dagen hade jag försökt få tag på honom. Ringt, ringt och åter igen ringt utan svar. Han hade försvunnit från mig. Jag ville inte mista honom men jag visste nu så väl att det skulle sluta så här ikväll. Jag trycker på Ja och lutar örat mot telefonen.

– Ronja? Det är jag, Victor.

– Jag kan inte prata med dig nu, Victor. Samuel är här och vet snart allt. Jag har berättat för honom nu. Jag kunde inte vara tyst nu när helvetet brutit löst.

I tystnad kämpar jag för att hålla tillbaka tårarna. Att höra hans röst var det bästa som någonsin kunde hända. Att höra hans röst fick mitt minne att framkalla vackra bilder av hans kroppsbyggnad. Han bruna ögon och vackra hår. Hans leende och hans charm slog mig som en blixt från ovan. Men jag kämpade vidare. Ögonen blev våta av tårar, fick inte blinka nu.

– Ronja, jag ..
Plötsligt hör jag steg i trappan och lägger på. Samuel sticker in huvudet och säger:
– Du, ölen är slut. Vill du ha något annat?
Jag tänker snabbt. Snart kommer Victor ringa igen. Något som tar lång tid…
– Kan jag få en kopp med varm oboy och en kaka?
Samuel tittar häpet på mig och suckar. Sedan hör jag åter igen hans steg nedför trappan. Då ringer telefonen igen. – Det är Victor. Jag svarar snabbt.
– Victor. Du får inte ringa igen. Lämna bara ett röst meddelande och gör det fort!
Ingen röst svarar mig och jag lägger snabbt på. Precis innan Samuel är tillbaka på rummet så trillar det in ett röstmeddelande och jag bockar i det som läst. Samuel ger mig min kopp och kaka och stjäl åter igen åt sig min telefon. Det känns som om han är rätt nöjd med att ha den till sitt försvar mot mig. Hur som helst hoppas jag att han inte lyckats se tårarna i mina ögon. Jag måste spela med en stund till. Snart får han veta allt. Jag tar en sista klunk av ölen. Den smakar bittrare än någonsin.

11 Februari 2012 klockan 09.33
Hej! Är du ledig idag? /V
11 Februari 2012 klockan 09.34
Hej! ☺ Jag är ledig hela helgen, hur så? /R
11 Februari 2012 klockan 09.36
Jag måste komma bort. Jag och Sanna har börjat gräla igen. Vill du följa med mig till sommarstugan? Vore snällt. /V
11 Februari 2012 klockan 09.40
Kan jag väl. Vet Samuel om detta?
11 Februari 2012 klockan 09.41
Nä, kan vi inte hålla det här för oss själva? Bara för den här gången. Han kommer få veta alltsammans tids nog.
11 Februari 2012 klockan 09.47
Ok. Låt gå för den här gången. Jag kan ta bussen till Söder så hämtar du mig där runt 10.33?
11 Februari 2012 klockan 09.48
Deal! Glöm inte extra varma kläder. Det kommer nämligen ta en stund innan det blir varmt i stugan! Ses om en stund!
11 Februari 2012 klockan 11.40
Och vart är du?! Det är faktiskt kallt här ute.
11 Februari 2012 klockan 11.41
Kommer! Sanna ställde mig mängder av obekväma frågor. Hon tror att jag ska till stugan ensam och tänka över min fadersroll. Förlåt. Är strax framme! / V
28 Februari 2012 klockan 07.31
Grattis på 20-årsdagen Ronja!

Kram Victor

– Vad hände i stugan?
Samuel upptäckte rätt snabbt att det var helt tomt mellan den 12-28 februari. Jag tappade åter igen förståndet. Paniken kom tillbaka och jag började skaka.
– Vill du verkligen veta?
Frågade jag osäkert.
– Ja, berätta nu hur du lyckades lurade ner Victor i sängen med dig!

Ironin flödade genom rummet. Jag bet ihop för att inte skrika rakt ut. Sedan började jag:

– Jo. För det första så var allt du precis sa fel. Jag ”lyckades” aldrig, som du beskriver det, att få honom i säng med mig. Vi var fullt upptagna med att skyffla bort all snö kring huset så vi kunde ta oss in. Det tog halva dagen. Sedan när vi väl kom in i stugan var det svinkallt. Så insvept i mängder av filtar sprang Victor omkring och letade värmefläktar. När väl kvällen kom satt vi i varsin fåtölj med två koppar te och då började han berätta. Fredagen, dagen innan hade de båda varit på ultraljud. Sanna hade ansett att han betedde sig illa. Han hade inte hållit i hennes hand. Inte komplimerat att klumpen med armar och ben skulle vara deras barn. Det såg ju bara ut som ingenting, som han beskrev det. Han hade inte visat sig som en riktigt kärleksfull far mot henne. Men då frågade han hur han skulle han kunna vara en kärleksfull far mot någon som är så kall tillbaka? Efter en stund brast han faktiskt i gråt Samuel. Han kände sig minst lika miserabel som du förmodligen anser att hela historien är.

Samuel satt tyst. Han nickade instämmande. Jag själv kan knappast inse hur svårt det måste vara för honom att inse sanningen. Att den dessutom skulle komma från mig och inte från hans bästa vän. Ibland undrar jag om Victor egentligen ansåg Samuel som sin bästa vän. Han försvann ju alltid iväg till andra kvinnor och struntade i Victor. Sen insåg jag att jag satt och drömde. Samuel tittade surt på mig och med blicken bad mig att fortsätta.
Jag tog då hans händer och tog dem intill mig. Jag trodde att jag tyckte så synd om honom. Tyvärr slog det slint i huvudet på mig. Istället för att trösta honom så lutade jag mig fram mot honom och kysste bort två tårar från hans kind och en på hans mun. Precis som mamma alltid gjorde när vi var små fast att hon istället pussade på våra pannor.

Samuels blick blev två mörka moln. Nu hade han mig där han ville ha mig. Som en liten utskälld hund. Precis som om jag inte var värd ett öre. Men jag kämpade vidare.

– När jag gjort det blev allt så fumligt och rörigt. Självklart så ryggade Victor tillbaka och jag hade inte en aning om vad jag höll på med. Han slet tillbaka sina händer och tittade på mig. Jag förstod ju inte att jag hade agerat som mamma. Det var en ren instinkt. Efter det sa vi inte mycket till varandra. Allt jag kunde tänka på var Sanna och ringen på hans finger. Jag hade kysst en gift man. Jag hade gjort det totalt förbjudna. Jag ville bara gå och gömma mig. Men vi var ute i skogen. Jag hade ingenstans att ta vägen. Så jag satt still i min fåtölj. Där satt jag hela natten tills det blev morgon. Då kom Victor och väckte mig. Rättare sagt så petade han på mig, som om jag var ett otäckt djur. Vi åkte hem och som tur var så var det under den perioden som jag hade så mycket med simning och jobb så att jag inte riktigt hann tänka på varken Sanna eller händelsen. Du var ju utomlands då och allt jag hade var Mango, mamma och pappa. Allt jag har från den tiden är ett röstmeddelande från Victor. Vill du höra?

– Mm, visst.

Inspelning 20120214.18.02

”Förlåt mig Ronja. Men det här fungerar inte. Jag trodde inte att du hade känslor för mig. Jag är ledsen för att jag drog in dig i mitt hemska liv. Jag ska låta dig vara i fred. Jag måste inse att jag faktiskt är en gift man. Du får ha det så bra Ronja. Eftersom jag och Samuel är så pass bra vänner, tror jag… Hur som helst, det är det väl rätt meningslöst att be dig glömma mig. Men du kan väl i alla fall försöka glömma det jag skrivit till dig. Allt är så snurrigt för mig. Ha det bra, jag kommer sakna dig.”

– Är det all kontakt ni hade där emellan?

Samuels min var fortfarande hård. Han hade nu bestämt sig för att allt var mitt fel. Han visste inte hela sanningen. Om han bara visste. Jag måste berätta för honom.

– Ja, så kan vi kalla det. Jag försökte ringa honom flera gånger. Men eftersom han inte har någon röstbrevlåda till sin telefon hade jag ingen möjlighet att säga något. Jag vet att jag klantat mig. Det där var det riktiga startskottet för dig att få hata mig. Det var även startskottet för något förbjudet. Om jag bara hade kunnat backa bandet där. Då hade jag gjort allt så annorlunda.

– Äh, hatar dig gör jag inte. Inte än.

Samuel log inte. Han sa bara exakt vad han tyckte. Sedan tittar han ner mot telefonen igen. Tog upp den och såg att nästa meddelande var mottaget först 3 veckor efter 28 februari.

6 Mars 2012 klockan 18.20
Stanna Ronja!
6 Mars 2012 klockan 18.21
?
6 Mars 2012 klockan 18.23
Jag vinkar till dig. Du är väl ute med Mango va?
6 Mars 2012 klockan 18.24
Ja, jag ser dig med. Vad vill du? Jag vill inte gå fram till dig. Vill inte bli inblandad i ditt hemska liv…
6 Mars 2012 klockan 18.25
Säg inte så. Du behöver inte komma hit. Jag måste ändå åka vidare. Men du måste förlåta mig. Jag har insett att du inte kan ha menat något illa. Jag minns så väl att det var så din mamma gjorde när du och Samme var ledsna. Jag borde ha insett det. Kan du förlåta mig?
6 Mars 2012 klockan 18.34
Egentligen inte. Du har fått mig att må så dåligt. Jag visste inte vad jag gjorde. Jag trodde aldrig att du skulle bli så arg, eller behandla mig som luft när du är min brors bästa vän. Jag visste inte ens själv att jag var kapabel att kyssa en gift man. Jag tänkte mig inte för Victor. Du behöver inte ursäkta dig mer, jag har försökt lägga det här bakom mig nu. Det är jag som ska be om ursäkt. Jag borde inte ha kysst dig. Förlåt, tusen gånger om. Allt är snurrigt. Först klandrar jag dig, sen klandrar jag mig själv. Kan du få klarhet i det här?
6 Mars 2012 klockan 18.40
Den enda klarhet jag kan få ut är att jag saknar dig, så in i helvete. Jag har tänkt på dig hela tiden. Jag måste få träffa dig Ronja. Ta med dig Mango och möt mig utanför jobbet. Jag har nyckel dit med mig.
6 Mars 2012 klockan 18.43
Jag kan inte. Jag är så rädd för att jag kommer göra samma misstag igen och kyssa dig. Jag kan inte göra så mot varken dig, Sanna eller Samuel. Jag vill inte bli det svarta fåret. Jag kan bara inte.
7 Mars 2012 klockan 02.27
Är du vaken Ronja?
7 Mars 2012 klockan 02.28
Ja, vad tror du? Tror du själv att jag skulle kunna somna när du hört av dig igen efter en månad? Jag har gått igenom dina förbannade sms 200 gånger, minst! Du har ingen rätt att komma in i mitt liv så här Victor.
7 Mars 2012 klockan 02.29
Kom ut. Jag kunde inte heller somna. När jag såg dig försvann allt för mig. Sanna har som vanligt stuckit iväg, precis som jag berättade för dig. Hon har varit borta en vecka i omgångar nu och allt jag tänkt på är dig och hur jag behandlade dig. Du är för snäll för att bli behandlad som ett djur av mig. Mitt dumma mig. Kom, jag är ute och går. Svänger in på er gata om 3 min.
7 Mars 2012 klockan 02.30
Okej, men rygga inte tillbaka när jag kramar dg. För det kommer jag göra. Din famn är bättre än alla kuddar i min säng.
7 Mars 2012 klockan 07.58
Vad har vi gjort Ronja? Vad har jag gjort? Vad har vi gjort med varandra? Vad har jag dragit ner dig i? Dantes inferno.
7 Mars 2012 klockan 07.59
Jag vet inte Victor. Jag skiter i allt nu. Vi höll om varandra under en väldigt lång promenad. Sedan kysste jag dig innan jag gick in igen. Jag som lovat mig att inte göra något. May God have mercy on my soul.
7 Mars 2012 klockan 08.12
Nu är jag hemma igen. Du, det var inte bara du som kysste någon. Det var även någon som bevarade kyssen. God natt, god morgon. Eller något där mittemellan V

– Nu hatar jag dig Ronja.

Samuel lade ifrån sig telefonen. Reste sig upp och gick ur rummet. Skulle jag springa efter honom? Skulle jag sitta ner och gråta? Skulle jag ta hunden och gå ut och gå? Vad gör man i en situation som denna? Nu var jag inte på väg att mista en människa. Den andra var nu på väg ut från huset. Hjärnan slutade fungera och plötsligt fann jag mig själv placerad på ett moln. Precis ovanför mig själv. Jag kunde se mig själv stirra in i väggen. Vad höll jag på med? Jag kunde inte mista två av de viktigaste personerna i mitt liv! Plötsligt föll jag genom molnet. Tog sats ut ur rummet med Mango springandes tätt efter. Jag mötte Samuel i hallen. Han höll på att knyta sina skor.

– Stanna Samuel. Låt mig förklara. Du måste förstå.

– Här finns inget att förstå Ronja. Du har svikt din bror. Du kunde ha berättat för mig när du hade chansen. Du har förstört allt. Du har förstört din kärlek från din bror och du har förstört ett helt äktenskap. Vet du det?
Snälla Samuel, stanna! Jag måste få berätta allt. Jag lovar. Om jag får berätta allt. Så lovar jag att du aldrig mer behöver tala med mig. Bara låt mig förklara så du kan få mig ur ditt liv.

– Så du låter. Lyssnar du på dig själv?

– Det är nog tyvärr allt som jag gjort. Stannar du hos mig?

Samuel sneglade mot mig. Han är nog lika förbluffad som mig över att jag inte börjat stormgråta. Han nickar kort mot mig. Behåller skorna på. Under den korta tiden av samtal har Mango redan hunnit skutta omkring i cirklar med sitt koppel hängandes från mungipan. Besvikelsen blev rätt slående för henne när Samuel och jag vände om och gick in till köket. Han satte sig på diskbänken och jag slog mig ner vid köksbordet.

– Kör på. Jag sitter kvar här tills att du är klar med din viktiga information.

Samuels tonläge var otäckare än innan. Hur skulle jag någonsin få ihop alltsammans i en klunga? Åter igen intalade jag mig att ta djupa andetag. Sen började jag, åter igen.

– Efter den kvällen träffades jag och Victor ofta. Han talade om för mig att han planerat en skilsmässa mellan sig och Sanna. Hon hade under de tre veckorna då vi inte haft kontakt inte ens talat med honom. Samma dag som Victor fick se mig ute med Mango hade han nyligen lämnat Sanna efter deras stora gräl, deras enda samtal på tre veckor. Hon hade brutit upp hans gamla fotoalbum och hittat bilder på hans ex från högstadiet. Hon sa att han hade varit tvungen att bränna upp dem. Han försökte desperat att göra henne glad. Köpte smycken till henne. Började tapetsera barnrummet, städa huset, tvätta bilarna. Leta reda på en barnvagn – det hade han gjort med dig sa han.

Samuel nickade.

– Han gjorde allt för henne. Men som han tidigare berättat så hade det slutat redan när hon precis fått reda på att hon var gravid. Hur skulle han lyckas göra henne lycklig när allt han försökte med gjorde allt värre? Tillslut frågade han henne om det någonsin fanns något han kunde göra för att få henne gladare. Hon hade svarat honom ”Ja, genom att försvinna från mitt liv. Du kan inte vara fadern till mitt barn. Inte som du beter dig”. Då gjorde han precis som hon ville. Han tog bilen och stack. Han åkte runt i flera timmar och under den här tiden hade tydligen jag varit i hans tankar. Sen när han planerade att åka hem och packa väskan råkade han se mig och Mango vid Södersparken. Sen bla bla bla och tillslut kysstes vi och han åkte hem. Efter det så var du i Göteborg. Det var ju då han fick bo i din lägenhet. Du visste ju att de hade grälat. Eller hur?

– Nej, det visste jag inte. Han sa att de behövde sanera badrummet på grund av en vattenläcka. Så Sanna bodde inte också i lägenheten?

– Nej, hon bodde kvar i deras lägenhet. Jag trodde verkligen att han försökte förklara för dig. Varför jag inget sa har jag ingen aning om, jag var tydligen alldeles uppslukad av honom. Han visade en helt ny sida av sig själv. En glad sida. Vi tillbringade varje dag i din soffa med godis och film efter film. Men det hände aldrig något, aldrig där.

– Bäst fan det!

– Under resten av mars månad och en bit in i april så fanns det bara Victor. Han hade blivit min bästa vän. Till och med Mango började tycka om honom väldigt mycket. Vi gick långa promenader ihop i skogen och försökte kämpa oss igenom hans liv med Sanna. Han talade bara om barnet, hur han någonsin skulle kunna vara en så hemsk människa som skiljde sig från sin fru innan han ens fått se sin son eller dotter i livet. Sanna hade kommit hem igen i början av april. Hon var då i 7:e månaden. Jag råkade stöta på henne inne på ICA emellanåt. Hon sa hej till mig, precis som vanligt. Hon betedde sig hela tiden som om allt var helt som vanligt. Trots att Victor bara var hemma hos henne på nätterna. Kanske tyckte hon att det var skönt, eller så vågade hon inte visa några känslor för omvärlden. Victor talade även mycket om dig. Han sa till mig emellanåt att han kände sig som den där tjejen som du bara hade sex med emellanåt så att han inte skulle känna sig ensam. För det var så sällan han fick träffa dig.
Samuel fnös åter igen mot mig. Han lade armarna i kors men började sakta peta av sig skorna så de landade med en smäll på golvet. Sen sa han:

– Victor och jag har en gemensam historia. Han och jag tävlade om Sanna. Hon var vår bästa vän. Hon var bådas högstadiedröm. Att få bli tillsammans med skolans sötaste tjej, det vore ju värsta grejen. Men det var på högstadiet. När vi börjat på gymnasiet gick vi ju åt olika håll. Han och Sanna hamnade i samma samhälls-klass. Själv stack jag ju till Trollhättan. Under den tiden talade inte Victor med mig. Han var helt uppslukad av Sanna. Själv fick jag vara ensam i Trollhättan. Det hela slutade med att jag fick glömma Sanna och istället fick jag roa mig på egen hand. Jag träffade Sara, sen Angelica, sen var det hon Agnes. Sen… Var det nog Anna. Hur som helst, det var lite för många kvinnor som kom emellan oss. Men Sanna var den som verkligen splittrade oss. Söta rara Sanna, som alla alltid ville ha fick sin Victor och de skulle leva lyckliga i alla sina dagar sa de ju på bröllopet. Jag hade tydligen fel. Om det inte är så att du var felet, Ronja.

Tanken slog mig. Åter igen låg paniken i magen på mig. Allt var mitt fel. Som det alltid varit. Men nu när jag ändå var på väg att mista allt. Då måste jag ju ändå förklara resten av historien.

– Hur som helst. I mitten av apri kom Victor hem till mig. Det var första gången han gjorde det när mamma och pappa var hemma. Han var tårögd så varken mamma eller pappa hade hjärta att inte släppa in honom. När vi väl kommit in till mitt rum brast han i gråt på knä framför mig och jag försökte trösta honom. Du vet, det finns nog inget värre än att se en man gråta. Jag har sett många tjej-kompisar gråta. Men att se Victor, vek som ett litet barn, bryta ihop om och om igen. Det är nog det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Efter en lång stund drog han fram ett stort häfte. Han slängde det på sängen och papper spred ut sig över hela mitt rum. På ovansidan stod det en kursiverad text ”Skilsmässa – så fungerar det. Undertecknad av advokatbyrån i Göteborg”. Han hade äntligen tagit steget. Han hade åkt in till Göteborg, pratat med sin advokat och inom två veckor skulle Sanna meddelas. Men han grät, det var som om han ångrat sig. Jag intalade honom om och om igen att om han älskade Sanna skulle han bränna papperna och ringa till sin advokat. De borde ju finnas något sätt att stoppa alltsammans. Men han vägrade lyssna. Han sa till mig att allt han ville var att bli klar med henne. Han hade anat ugglor i mossen alldeles för länge. De få chanser han fått att hålla sin hand över Sannas mage hade han inte känt någon värme, inga sparkande ben. Ingenting. Det var då han insåg att barnet i hennes mage skulle bli mer lidande om det fick växa upp i ett förhållande där föräldrarna inte tålde varandra.

Samuel slog händerna för munnen. Han visste inte om skilsmässan heller. Han anade aldrig detta. Plötsligt rann det en tår från Samuels kind. Jag hade personligen inte sett honom gråta sedan vi var små barn. Han avbröt sig med:

– Ronja, förlåt mig. Jag måste gå. Det här funkar inte längre.
– Nej, vänta. Du måste höra resten av historien. Innan du går, jag måste få förklara till punkt.

Han tittade inte längre på mig. Han satt bara tyst och väntade. Så jag fortsatte:
Vi tillbringade hela den kvällen med att gå igenom alla papper. Gick igenom deras hem i detalj så att allt skulle stämma till den dagen då advokaterna och de båda skulle mötas. Han hade bestämt att allt som var inköpt till bebisen skulle hon få behålla. Även de små skruvarna som behövdes för att sätta upp de små söta lamporna i fönstret i barnkammaren. Sinsemellan grät vi båda två, men tillslut lyckades jag få fram ett leende från honom. Han tackade mig för att jag valt att hjälpa honom. Vi kramades om och om igen. Bara för att visa att vi fanns där för varandra. Även mamma kom in en sväng, hon lyckades tillslut höra alltsammans genom dörren och klev in. Hon var inte förvånad, hon påpekade bara att hon hört allt och stod bakom Victor. Hon talade för honom att hela vår familj hade sett honom som en av dem. Att det var slut mellan Sanna och honom inte var en förvåning då hon sett henne skramla omkring med några andra karlar i Göteborg. Om det var hennes vänner eller annat ”patrask”, som hon kallade det visste hon inte. Så mamma vet allt, och troligen pappa med.

Samuels ansikte vitnade och han såg mer och mer förvånad ut. Han kunde tydligen inte förstå att även Sanna var en osann människa i själen. I alla fall lät det så på vår mamma.

– Nu har det gått fyra dagar sedan Sanna fick reda på skilsmässan. Hon verkade inte ta det så allvarligt. I alla fall så som jag hört det från Victor. Hon hade tittat på pappret, rynkat på näsan och fortsatt med sitt tv-tittande. Victor packade alla sina kläder i förrgår och igår var han här hos mig. Han talade om för mig att nu var det äntligen slut med Sanna. Hon skulle skriva på alla papper och vår pappa hade redan hittat en lägenhet till honom bara en mil härifrån. Allt skulle lösa sig. Vi båda blev så lyckliga så vi nästan grät. Allt som inte var löst var att du inte visste om allt. Du var den som var utelämnad från situationen. Den dagen gick tyvärr allt snett. Natten från i förrgår till igår var första gången jag gick i säng med Victor. Det låter kanske pinsamt att säga till dig Samuel, men det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det var komplett och jag kände mig tryggare än jag någonsin gjort. Dock var han försvunnen i går morse. Han hade lämnat ett papper på mitt sängbord och skrivit…

– Vad hade han skrivit?

Samuel såg nu mer ihopsjunken ut än arg. Jag bad honom vänta så sprang jag upp för trappan och hämtade brevet. Gav det till Samuel och han läste;
Ronja, jag måste åka iväg. Det har hänt något allvarligt. Jag kan inte berätta nu. Jag kontaktar dig när tillfället är det rätta. Du behöver inte oroa dig för mig. Allt kommer lösa sig. Det finns bara en sak som jag måste få rätsida på. Tack för inatt. Du är helt underbar. Jag ringer dig.
/ V

Plötsligt reste sig Samuel upp. Han slet på sig skorna och sprang ut genom dörren. Jag fick inte ens chansen att fråga vart han var på väg. Helt plötsligt var han borta. Vart hade han tagit vägen? Nu var jag helt ensam. Victor hade varit försvunnen i nästan ett dygn nu. Sanna måste hata mig och min bror har stuckit från mig snabbare än ett bi. Den enda som låg kvar på golvet var Mango. Hon tittade på mig och jag sa:

– Kom nu Mango. Nu går vi ut och går.

Upp på rummet, på med varmare kläder. Jag kände hur den första paniken hade slagit mig. När Samuel stack ut från huset hann jag inte ens reagera på att han försvann ur mitt liv. Jag hann inte ens reflektera över det. Jag tog med mig telefonen, kopplade fast Mango och vi började gå. Genom parken, förbi ICA-butiken, förbi Victors jobb. Tillslut kom jag till simhallen. Den stod öde och tom. Den stod nu för renovering och där av var all simning inställd till sommarens slut. Vart skulle jag ta vägen nu? Jag hade ju ingen annan än Mango. Då slog tanken mig. Victor hade ju lämnat ett mobilsvar på min telefon! Jag stannade upp. Band fast Mango vid en stolpe, kopplade in mitt headset och lyssnade:

Du har ett nytt meddelande:

Ronja! Du måste lyssna på mig nu, och lyssna noga. Allting har fått en totalomvändning. Sanna ringde mig inatt, hon sa att hon behövde tala med mig och det var snabbt. Jag ville inte väcka dig, du sov så djupt. Jag åkte iväg och träffade henne utanför lägenheten. Hon grät och jag försökte förstå vad hon ville. Då berättade hon för mig. Bebisen i hennes mage är inte min. Under bröllopsnatten använde hon fortfarande starka preventivmedel så det är omöjligt för mig att vara barnets pappa. Men hon är ju som sagt med barn, och pappan till barnet är ingen mindre än din bror. Två dagar efter vårt bröllop berättade hon för mig att hon behövde åka till Trollhättan och hälsa på sin sjuka mormor. Hon åkte ju självklart aldrig dit, hon åkte till din bror. Under alla dessa stunder när hon ”stuckit” till Göteborg har hon i själva verket smitit iväg med din bror. Han har tydligen kvar sin lägenhet i Trollhättan och smyger dit när han behöver vara själv med Sanna. Dock ville han inte att det skulle synas så han tog med sig en massa tjejer hem till er familj.
Allt är bra nu Ronja. Jag… Jag älskar dig och har gjort det ända sedan vi var i sommarstugan och du kysste bort mina tårar. Jag försöker leta reda på din bror nu, men jag hörde att han var hemma hos er så jag väntade på baksidan av ert hus så ni fick prata klart. När han var färdig så skulle jag mött upp honom och bara pratat med honom man till man. Så, jag väntar här utanför Ronja. Sen när allt det här är över, så flyttar vi ihop. Äntligen kommer jag må så bra, Sanna kommer få vara med den hon älskar och jag kommer få vara med den jag älskar – dig.

Sedan lade han på. Jag sjönk ihop som en klump på marken och plötsligt grät jag. Jag grät floder, jag var så arg på min bror. Han hade ljugit. Jag var så glad, för att barnet inte var Victors. Jag var lycklig för Sanna, hon hade någon som hon fick älska. Men främst var jag glad för min egen skull. Jag hade inte förstört allt, jag hade bara råkat vara delaktig i något stort. Plötsligt ringde min telefon igen. Den här gången var det inte den jag trodde att det skulle vara:

Samuel Bror Ringer
Svara?

Jag tryckte på ja, men sa ingenting. Jag höll mig tyst i luren.

– Ronja, fan. Förlåt. Det är jag som borde ha berättat alltsammans. Jag älskar Sanna och jag älskar det barnet hon har i sig. Det är vårt barn och jag är ytterst tacksam för din och Victors kärlek. Jag talade precis med honom och han är ute och letar efter dig. Jag vet att du inte kommer vilja tala med mig på ett bra tag. Men bara så du vet, så ber jag om förlåtelse. Ring mig när du kan…

Sedan la han på. Jag slog mig ner på marken igenom och rufsade åter igen Mango bakom öronen. ”Vilken dag det har varit Mango”, viskade jag till henne. Hon slickade mig på kinden.
Bakom mig hörde jag plötsligt:

– Kom nu, så går vi hem.

Ingen panik fanns kvar. Jag lämnade den vid lyktstolpen, tog istället Victors hand och lät Mango springa framför oss. Hon var lycklig, och det var jag med.