Tredje världskriget

17 november kl 14:00 satt jag på mitt kontor med mina flyg kamrater Elton och William. Vi satt ner i våra sängar och åt lunch. Efter lunch kl 20:05 måste vi vara redo att sova, anledningen är för att vi ska vara vaken kl 5:10. kl. 6:00 är det frukost. Men när vi skulle gå och ta vår frukost så hörde vi larmet som betyder att det är dags att springa mot våra flygplan. Men vi hade inte våra flygkostymen på. Så vi började springa till kontoret för att byta till flygskostymen. Den 18 november 2026 kl 9:00. Jag satt där i mitt stridsflygplan A-10 Warthog. Det enda som jag kunde se av marken var röck och stora bränder. Plötsligt hörde jag något från min radio, ljudet knastrade, sen så hörde jag att min vänstra kamerat William skriker att det kommer raketer mot oss. Från ingenstans hör jag ett pipande ljud från mitt ena öra. Då märkte jag att en raket flyger rakt mot mig. Jag blir stressad och börjar trycka på många knappar. Till slut hittade jag avfyrningsknappen. Men då var det  för sent när jag väl hittade avfyrningsknappen så hörde en hög smäll vid min vänstra sida, då så hörde jag bara pipande ljud i mina öron. Jag blev helt förstenad sen så blev det  bara helt tyst och svart om ögonen. Jag kunde inte se något förutom det blixtrande ljuset. Jag gissade att det var för sent. Jag trodde att jag hade blivit nedskjuten av raketen. Jag drar i katapult handtagen under stolen. Strax efter smällen med marken vaknade jag till. Jag kollar på min vänstra sida där det var en stor brand och flyg bitar. Jag var så rädd att jag började kolla omkring mig och där på min vänstra sida hade en bit av vingen gått sönder. Jag fick så mycket panik så jag började skrika i min mikrofon. Efter några minuter så hörde jag några tyskar i närheten så  jag började springa åt andra hållet. Det var mörkt och massor av djur sprang runt av rädsla.

Det har gått några timmar sedan jag hade hört mina flygskamrater ur min mikrofon. Jag hittade ett sart hus några mil bort från flygplanet. Jag gick mot det svarta huset. Huset såg tråkigt ut, man kunde se de dammiga gardinerna i fönstret. När jag kom fram till huset så var den vita dörren på marken med massor av träbitar. Jag gick in i huset och kollade runt om mig. Det var inga där men det fanns 3 sängar som  såg ut som att vara 10 år gamla. Det var massor av damm och spindelnät på vägarna. Jag visste att jag behövde hitta en plats att vila. Så jag började leta efter papper och vatten. När jag gick in i köket hittade jag gamla papper och gammalt vatten. Jag började ta bort lite damm och spindelnät men det fanns fortfarande mycket  kvar att göra. När jag hade städat klart vardagsrummet började det att bli natt så jag gick till sovrummet och rengjorde  sängen och tog den till det varma vardagsrummet. Jag bestämde mig för att städa för att jag hoppades att någon skulle hitta mig eftersom att mina flygskamarater vet att jag är någonstans i tyskans område.

Jag fick ta bort dammet från sängen och soffan eftersom jag kommer att behöva sova där tills någon kommer och hämtar mig. Kl 20.00 Efter allt det som hade hänt började jag känna mig hungrig eftersom jag inte hade ätit i ungefär 8 timmar. Jag började kolla runt huset om det fanns något där men efter några timmar av att leta i huset så fanns det inget. Så jag hade inget val att ta den lilla pistolen som jag hade fått av min farfars död.

Jag smög ut ur det gamla smutsiga huset och började smyga in i den mörka skogen för att leta efter mat. Det hade gått en halvtimme sen jag var i huset. Jag hittade lite blåbär i en buske, jag fick plocka lite bär och la dem i min fick. Jag började gå mot huset ungefär 50 meter från huset och hörde en stor smäll bakom mig, det var lätt som en skott. Jag frös till is i några sekunder och sen hörde jag någon ropa på tyska. Jag tänkte inte ens att jag sprang allt jag hade mot huset. När jag kom till huset så tänkte jag SHIT! jag att jag hade tappat pistolen som jag hade fått. Jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag tog ut blåbären ur fickan och började äta dem innan jag gick och lägger mig. För på morgonen ska jag gå ut och leta efter pistolen om inte tyskarna har tagit den.

Författare: Othman