Kategorier
Noveller

Barn kostar

Då den ekonomiska tillväxten hade varit låg i ett antal år hade diskussionernas på finansdepartementet blivit intensiva. Vad kunde göras? Olika förslag ställdes mot varandra och konfliktnivån på departementet ökade konstant och det förekom både skrik och svordomar. Efter ett antal veckor hade man kommit till en samsyn och presenterade ett förslag till regeringen.

Det som hade försvårat för tillväxten var den stora frånvaron av arbetskraft på grund av föräldraförsäkringen, vabandet och inskolningar på dagis och skola. Dessutom gjorde barn föräldrarna mer ovilliga att arbeta på udda arbetstider och att jobba övertid. Om man kunde få bort barnen så skulle arbetsmarknaden fungera mycket bättre och flexiblare och hushållen skulle dessutom få en bättre köpkraft. Det var barnen som var problemet, något måste göras. Experter, professorer i nationalekonomi och företagsekonomi, alla var de ense om problembilden, men något mindre eniga om vilka åtgärder som borde vidtagas. Många förslag fanns på bordet, alltifrån att avskaffa barnbidrag till ett sorts negativ barnbidrag. Det vill säga att föräldrarna fick ökad skatt för varje barn de skaffade sig. Alla dessa förslag ansågs dock för mesiga och liberala och istället vann linjen att helt förbjuda föräldrar att skaffa barn. Det hela skulle dock legitimeras med ett antal progressiva reformer som att undervisa 11-åring i sexualkunskap och att staten försåg medborgarna med fria preventivmedel.

Regeringen lyckades även få med sig näringslivet, fackföreningarna, LRF och de politiska partierna. De köpte alla löftet om ökad tillväxt och tilltagande konsumtion.

Dessutom skulle det säljas in som en frihetsreform, vuxna människor skulle fritt kunna leva sina liv och den ekonomiska tillväxten skulle kraftigt öka vilket skulle ha en positiv inverkan på medborgarnas köpkraft. Om detta var alla överens, men nu uppstod istället en strid om vilka sanktioner lagen skulle ha. Även här fanns olika förslag, alltifrån böter och fängelse till landsförvisning av både föräldrar och barn. Den senare linjen vann och landsförvisning blev den normala påföljden.

De gamla traditionella gnällspikarna protesterade som vanligt och tjatade som vanligt om mänskliga rättigheter utan att inse de ekonomiska realiteterna som vi alla måste acceptera. Lagen antogs med en överväldigande majoritet i riksdagen och därmed hade demokratin talat.

Det gick några år och tillväxten var mycket god och alla siffror pekade uppåt. Glädjen var stor på finansdepartementet och konsumtionen steg till oanade höjder. datorer och mobiltelefoner byttes efter ett år och alla arbetande medborgare hade alltid den senaste modellen.

Det började dock att höras vissa kritiska röster. De första kom från blöjfabrikanterrna som såg att efterfrågan på deras produkter i stort sett hade försvunnit och vissa hade gått i konkurs och andra hade avvecklat verksamheten. Därpå kom turen till de företag som producerade barnkläder, deras marknad hade också i stort sett försvunnit. Därefter följde en lång rad företag, godisfabrikanter, glassföretag och producenter av barncyklar. En viktig grupp som protesterade var tomtarnas fackförening. De fann sitt jobb värdelöst när det inte längre fanns några som trodde på dem och då de inte lägre kunde ropa sitt glada ”Finns här några snälla barn idag” då det överhuvudtaget inte fanns några barn. Förkolepersonalen var naturligtvis också upprörda då de förlorade sina anställningar, men de erbjöds utbildning och anställning inom IT-sektorn och dubblade därmed sina löner.

Vad som var värre var att det hade börjat att organiseras en motståndsrörelse som lockade alltfler med sitt  konservativa program. De ville helt enkelt återgå till primitiv biologism genom att avla och framföda barn istället för att tänka på den ekonomiska rationaliteten och nationens tillväxt. Rörelsen bekämpades av staten, först med ideologiska argument, mern då detta inte lyckades blev metoderna alltmer repressiva. Det förekom både våld, fängelse, avskedanden och landsförvisning för dem som tillhörde rörelsen.

Efter några decennier var dock problemet löst. Då det inte fanns några medborgare som var under 50 år hade barnafödandet automatiskt upphört och medborgarna kunde istället njuta av sitt materiella välstånd. Efter ytterligare 50 år var alla övriga problem också lösta då den siste av nationens medborgare avled.

Författare: Anders Kjellström

3.00 avg. rating (62% score) - 3 votes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *