Barnet har nu blivit fött. Inte hans egna barn, men hans barnbarn. Man skulle kunna tro att denna stora fantastiska händelse skulle bidra med ordning i hans liv, åtminstone för mer än ett dygn. Hans barn är hela hans värld. Eftersom hans barn är hela hans värld måste ändå barnbarnen motsvara en hel kontinent. En kontinent borde vara större och kraftfullare än en demon i ett huvud. Tyvärr var inte så fallet, demonerna i hans huvud var starkare än hans vilja att finnas där när hans familj förenades för att fira denna lilla människas födelse. Denna lilla person som för alltid kom att förändra familjen. Liksom förändra så mycket som ett litet barn kan förändra.
Hans närmsta familj består av en fru, tre barn och två barnbarn. Hans sistfödda barnbarn föddes den 1a augusti. Tänk att ännu en liten flicka kommit till världen, hans äldsta sons andra dotter. Ett litet barn som farfar kan krama, mata och leka med. Den lycka som uppstår när ett barn kommer till går inte att jämföra med något. Kontrasten i vad jag precis har skrivit och vad jag fortsatt kommer att skriva om gör så att jag som skriver detta blir ledsen.
Min pappa har blivit farfar för andra gången, men han har även förtärt alkohol för absolut inte första gången, heller inte är den sista.
Den första augusti 2018 kom lilla Clara till världen. Torsdagen efter Claras födelse kommer min mamma hem till ett tomt hus. Hon har jobbat och då varit borta i två dygn. Det ekar tystnad när mamma ropar – Hej när hon stiger innanför dörren och stänger den efter sig. Hon ser en tom ölburk på vardagsrumsbordet och känner en förtvivlan och ilska resa inom henne. Hunden Nisse är heller inte hemma.
Dom kanske är ute i skogen och leker tänker mamma. Något naivt men även hoppfullt önskar hon att hennes man inte blivit helt personlighetsförändrad av den till synes enda tomma ölburk i det tomma huset.
När pappa dricker är han inte längre min pappa. Visst att jag bär hans gener med mig trots den förändring som sker hos honom. Men det är inte en genetisk olikhet jag talar om. Jag talar om att han inte längre är hänsynsfull, omtänksam och respektfull. Han är dryg, kall och struntar i alla andra än honom själv. Han blir inte våldsam mot familjen, för det mesta inte ens verbalt. Det verbala våldet sker bara när du sätter dig emot hans alkoholkonsumtion. Han har vid ett tillfälle bett mig dra åt helvete när han under en utlandsresa hade druckit på tok för mycket i hotellbaren. Hans egen mamma som gjorde honom fysiskt sällskap gjorde inte mycket för att stoppa det som hänt, tja, hon vågar inte säga någonting annat än en enkel kommentar om att det kanske skulle tas lite lugnare med alkoholen. Med fysiskt sällskap menar jag att hon själv inte druckit. Och med inte gjort någonting syftar jag till den förtvivlan jag känner när jag ser att han blivit så berusad, som så många gånger tidigare. Om någon kunnat förhindra detta, det tror jag inte. Men man hade hoppats att hans mamma hade försökt förhindrat denna överdrivna alkoholkonsumtion. Nu talar jag inte om att begränsa just denna gångs drickande, jag talar om att jag önskat att hon var starkare ca 40 år tidigare när min pappa reste sin första ölburk.
Jag vill berätta om den gången jag och mamma var lyckliga över vår sköna upplevelse på spat som vi besökte under ett par timmar i Turkiet. Vi kommer tillbaka till hotellet och bemöts av denna kraftigt berusade man i hotellbaren. Kontrasten var så stark i hur jag mådde strax innan jag upptäcker att pappa är full, jättefull. Min pappa, men ändå inte min pappa. Han är väldigt berusad och har den där ger gången som går hand i hand med när han förtärt för mycket alkohol.
Detta var bara en av alla gånger som pappa druckit för mycket. Han kan inte behärska alkoholen, men han ljuger så gott för sig själv när han är i det tillståndet. Han är nog världens bästa på att förneka problem, iallafall sina egna alkohol problem. I alla fall när alkoholen är under hans begär, i alla fall när alkoholen är det som genomsyrar hela hans sätt att vara. Alla andra har fel medan han minsann vet att han kan behärska sitt intag. Ostadig på benen reser han sig från stolen och tar sig till hotellrummet. Jag bara ett par meter bakom honom då jag vill prata med honom. Han säger att jag och mamma kan dra åt helvete. Det var inte likt honom att uttrycka sig på det sättet. I tårar lämnar jag honom på rummet och går ut i korridoren igen. Jag ser min mamma i korridoren och kramar om henne med tårar i ögonen. Jag minns inte vad jag säger men mamma håller tillbaka sina känslor och ger ett par tröstande ord.
Under kvällen berättar jag för mamma att jag inte alltid varit ärlig mot henne gällande pappas missbruk. Många gånger när min mamma varit bort från staden och huset på grund av jobb eller nöje har han suttit sig ner i vår soffa med en öl i sin hand.
– Du berättar inte det här för mamma va?
Självklart gjorde jag inte det. Inte direkt för att jag tyckte pappa gott kunde få dricka, utan för att jag ville att mamma skulle tänka högre om den man som hon valt att gifta sig med. Kanske kunde jag även lura mig själv att problemet inte var stort då det inte gav några konsekvenser. Jo, konsekvenser gav det allt. Konsekvensen, en flicka som gråter. En flicka som undrar vart pappa är någonstans. Jag ville att mamma skulle tänka att hennes man kunde leva upp till det förtroende som hon gav honom, det förtroendet hon gav honom när hon lämnat huset för dagen och natten. Jag berättar för första gången för mamma om den gången när jag som 15 år gammal sitter med min pappa, så som jag gjort många gånger genom åren. Denna gången var dock jobbigare. för pappa mår inte bra. Jag berättar för mamma att han grät på soffan och sa att han inte ville leva längre, att vi alla gott skulle klara oss bra utan honom. 15 år gammal håller jag då tårarna tillbaka och säger till min far att vi inte alls klarar oss bra utan honom. Han säger emot mig.
Det är inte en enkel uppgift för en 15 årig flicka med egna stora bekymmer att trösta sin berusade pappa. Det var ju han som skulle trösta henne. Hon själv gick igenom många jobbiga år. Men istället för att han tröstar henne för den rad av upplevelser som hon behövt utstå dom senaste åren håller hon ihop sig så gott det går. Säger att allting kommer att bli bra, ord hon inte ens tror på själv. Hon, en emotionell röra. Det kommer ändå ett par tårar, alla gick inte att hålla tillbaka. När han ser detta ber han henne gå och lägga sig, klockan är ändå 3 på natten. Hon försäkrar sig om att det är okej att sova. Det blir allt fler tårar som rinner längst med hennes kinder, ner på hennes kudde innan hon tillslut faller in i sömn. Hon är orolig för sin pappa. En 15 årig medkännande flicka som hon var tar inte lätt på ord om självmord. Tankarna går till det absolut värsta möjliga scenario där hon mister sin pappa till psykisk ohälsa och missbruk. Själv vaknar han nog endast med huvudvärk, en lätt ångest men även ett tomt sinne då han kanske inte minns vad han sagt. Jag kommer alltid att minnas.
Vi återgår till den Torsdag då mamma kommer hem för att upptäcka en tom ölburk och ett tomt hus. Hennes hjärta brister lite varje gång hon kommer hem till att upptäcka hennes trygga karl så pass otrygg, så pass ynklig och så pass olik den man hon älskar.
Den lycka som det medför när ett litet barn kommer till världen var tyvärr inte starkare än dom demoner som leder till att min pappa sätter sig ner i soffan med en ölburk redan dagen efter flickans härkomst. Denna ölburk stannade inte denna gången vid vid 4, eller vid en kväll. Det blev en halv vecka av alkoholkonsumtion som i sin tur ledde till att han inte var med under den första stunden då det lilla barnet kom att träffa hennes farmor, hennes faster och hennes farbror. Söndag eftermiddag samlas familjen och mamma berättar om det tomma huset, den tomma burken och om dom kommande dygn i ensamhet i huset för att pappa inte kunnat hålla sig till 4 öl och en kväll. Frågorna reser sig i mig.
Vart är pappa och varför är demoner så starka?
Det kommer många fler tillfällen då det lilla barnet får tillfälle att träffa sin farfar. Men låt det inte bli fler tillfällen som han lämnar sin fru och dotter i tårar på grund av alkoholen. Låt inte det bli fler tillfällen där hans söner håller ihop sig och stänger av pga att dom tycker det är så jobbigt att ens far inte kan behärska sina demoner, behärska sitt missbruk.
Författare: Sofia