Dom frågar på mitt jobb,vad har du gjort du har ett stort blåmärke runt din hals?
Jag har gått på en köks lucka som stod öppen säger jag.
Jag lever alltid med en packad resväska under min säng och en nyladdad mobil med numren hem till dem jag litar på och tyvärr är dom ganska få.Ska jag ringa min mor och min bror.
Vad för sorts man är dusom kan slå dina barn och din fru med en knuten hand,är du djävulens högra hand.Ja de kan jag tro i bland.Nej det är säker på att det är så.För du slår lika fegt som han.Du kan aldrig få min respekt genom att försätta mig i skräck. Vad för sorts man är dusom kan slå en kvinna med en knuten hand. Vart tog din kärlek vägen som en gång var så stark. Att leva samman måste inte alltid innebära att man stå på fast mark.
FAN!! Mitt i natten måste vi dra i väg till ett skyddat kvinno boende med barnen och alla grejer som tjer behöver,men det är inte här vi bor,men här får vi lite lungn och ro.
Så lämna oss i fred,du behövs inte mer .Vad är du för sorts man har du ingen skam.Lämna vår stad för en sån som dej vill ingen ha,så bara dra!!!
Jag känner rädsla att du ska komma till baka och att allt ska börja om igen.
Jag känner mig övergiven ,allt bara försvann från mig.
Jag har skuldkänslor för att jag inte var tillräckligt stark att kunna skyddat mina barn.
Nu ska jag ta till baks MAKTEN och se till att jag och mina barn får ett Gott liv utan dig.Ett liv med trygghet, kärlek, skratt och lungn och ro.
Bra bara dra din väg!!!
Författare: Bo Ärneman